Dokumenter/rapporter/Årskrift 1961.pdf - Norges Naturvernforbund
Dokumenter/rapporter/Årskrift 1961.pdf - Norges Naturvernforbund
Dokumenter/rapporter/Årskrift 1961.pdf - Norges Naturvernforbund
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
.<br />
lig tenkes. l-lan er en fin naturskilclrer: «Marsmor—<br />
gnn. Den sista snøbyn har låmnat ett tunt lager av<br />
nysnø på den ganila vattentunga, sjaskiga snøn.<br />
Markens vinter år obruten. Men himlen över jorden<br />
ur vårens oroliga himmel Nyss låg Skansenhøj den<br />
i sol med knallblå skuggor øver snøfålten, nu grånar<br />
det igen, det komnser en isig pust ucls sntin faller.<br />
Återigen en snabb førånclring i den himmelska regin<br />
— en<br />
blå reva i molntåcket, ett strålknippe rått ge—<br />
nom snøfaller. Det år sulsnø».<br />
Sitt syn på naturfreclningen uttrykker han et sted<br />
slik: «Vi har inte råd att i den materiella vål fårdeus<br />
na;nn till det yttersta rationalisera och likrikta na<br />
turen. XTi behover oekså det onyttiga, några «vat<br />
tenskadadea marker, dår tråskfåglarna gømnier<br />
sina hun i starren, en sista ovårdad skog, dår berg<br />
uven ropar och lodj uren marnderar, vi behover åven—<br />
tvret och (le stora synernaa.<br />
Ikke minst bjØrnen har Enes interessert seg for.<br />
Hvor han kommer i gamle bjørnetrakter har han<br />
ofte hørt bjørnen omtale nesten med vennlighet:<br />
«En bondhustru i Lappland talade om bj ørnens<br />
forna hår] ingar bland kor uch håstar men tillade<br />
«Nu før tiden har han blivit liksum lite mer civili—<br />
serad, nu låter han bli kurna och håstarna och tar<br />
bara får och gctter.a<br />
Sum mangeårig intendent fur viltparkcn på Skan<br />
sen har han studert dc mange dyrene der og gjort<br />
en mengde morsomme ug meget interessante iakt—<br />
tagelser. Fortellingen om ishj çtrnungcn sum ble født<br />
der i 1938 er helt rørende, hvorledes den først fikk<br />
en elghundtispe til amme, og siden ble flasket opp.<br />
— Vi<br />
leser om hvordan ungene av et par svarte<br />
sturker på Skansen fikk sin frihet, så man senere<br />
opplevet å finne rede av svart sturk i en skog i<br />
Uppland.<br />
Kapitlet «Historien om Skansens ørnara er nesten<br />
like meget histunien om hvur rørende og uintenk—<br />
som Fries ordnet det hele da det var besluttet å<br />
forsøke å føre Skanscns ørnepar tilbake til naturen.<br />
Dette kapitlct er i sannhet en historie om enestående<br />
dyrevennlighcr og ons kjærligheten til alt levende.<br />
Det hele er blitt en buk suni en naturclskcr vil lese<br />
med største glede og utbytte.<br />
Bengt Berg: Örnar. Bengt Bcrgs Djur<br />
bøeker. Tidens Førlag, Stockholm 1960.<br />
0 mene er et trist kapitel i Norge. Både kungeørn<br />
og havørn kan skytes når som helst he/e året —<br />
i hele landet. I Sverige er begge<br />
i rugetiden —<br />
og<br />
også<br />
61<br />
ørnearter fredet hele året. —<br />
Fordi<br />
forholdet er<br />
slik i vårt land kan man rett sum det er lese nutiser<br />
um at en buld jeger har skutt både en og to, ja endog<br />
flere Ørner på kort tid. I andre land er man nærmest<br />
forferdet over denne tingenes tilstand hus oss. Og<br />
heldigvis har vi da også i Norge både personer og<br />
organisasjoner som furargss og sum vil hjelpe til å<br />
endre dette for Norge lite smnigrendc forhold.<br />
Bengt Berg er en av de mange sum taler disse<br />
stolte fuglenes sak; han kjennes også i vårt land<br />
for sine fremragende fuglebøksr. I «Örnar» går han<br />
kraftig og med varme og sakkunnskap inn fur at<br />
disse Nordens største og mektigste fugler må bli<br />
beskyttet slik at de ikke forsvinner fra våre land.<br />
Han har studert deres liv mere inngående enn<br />
ornitoluger flest —<br />
også<br />
deres matsedclel. Hans<br />
mange glimrende bilder, ikke minst nærbildene fra<br />
rsdene og fra deres opphold på bakken, når de hol<br />
der sine måltidsr, gir leserne et utmerket bilde av<br />
ørnenes liv —<br />
særlig<br />
i forbindelse mcd Bergs le<br />
vende og friske skildringer. På sin eiendom like ved<br />
Østersjøen har han en mengde både hj urt, sikahj urt,<br />
ender og gjess, og i trakten holder det seg om vin<br />
teren ikke så få ørner. Han skriver et sted i boken:<br />
«Ds føredrar landvilt, hclst fyrfuta djur. Och nu var<br />
det pløtsligt ont om den ftida hår forut funnits i<br />
øverflud. Varfør reste de inte, drssa utpråglade har<br />
jågare vidare til viltvårdens uaser i Skåne och Dan<br />
mark, clår det fanns harar i mnångd och rådjur, som<br />
Ørnarna slår på andra håll? Några av mina gåster<br />
for vål dit, men tre fyra kungsørnar stannade kvar,<br />
och samnma antal har stannat varje vinter sen dess.<br />
— Det<br />
er grund før nisstanka att de också givit<br />
sig av om de inte dagligen haft det mårkliga undret<br />
før øgunen, att terrången omkring dem var fylld<br />
av ett par hundra hjurtar ucls vildfår med kalvar och<br />
årslamm, førutan tungt flygande viiclgåss—fluckar.<br />
Tvivlsutan måste denna mnångd av vilt, tryggt gå<br />
ende mellan sina fuderplatssr i avløvad skog och<br />
øppna buskbarkar, verka tilldragancle på de stura<br />
rovfåglarna. —<br />
1-Jur<br />
kan det (lå konuna sig, att<br />
dessa farliga rövare, utskrikna før att de gc sig på<br />
får i Norge och rsnar i Lappland och kvigor på<br />
Öland, nu har gåstat detta mnrådc vinter efter vin<br />
ter i over tio år, utan att under denne långa tid så<br />
mycket som en hjurtkalv eller ett vildfårlamm veter<br />
ligen blivit slagen av ørn? Det år rent førsmådligt—<br />
om uckså inte før mig. De har tagit några få vild<br />
gåss bland hundratalen, men varken får eller hjurt<br />
vilr, oaktat hår førutom Isundra kronvilt finns båda
Change language