Ladda ner för utskrift - Humanekologi Lunds universitet

32 IRÉNE ANDERSSON
utanför Borlänge lockade några danskor som förundrades över det drogfria livet i
den svenska naturen. Hur såg idéutbytet och kontaktytorna ut mellan feminister i
de båda länderna? Frågorna är många och en del spår av aktiviteter och kontakter
mellan dansk och svensk feminism finns i boken Tusen systrar ställde krav. Minnen
från 70–talets kvinnokamp (Sillén 2010). Spåren visar på transnationella processer
i sociala rörelser och i föreliggande artikel ämnar jag därför lyfta fram dessa.
NATIONELLA PERSPEKTIV PÅ KVINNORÖRELSENS HISTORIA
I forskning om den nya kvinnorörelsen i Sverige finns ofta den internationella
kopplingen till USA, England, Holland och Danmark med som en bakgrund. Men
i de konkreta undersökningarna ses nationsgränsen som ett hinder för studiernas
omfattning och i det svenska sammanhanget verkar Stockholmsperspektivet vara
i fokus (Isaksson 2007, Schmitz 2007, Hallgren 2008, Elgan 2001 och Dahlerup
1998). Malmö syns inte i någon större utsträckning, trots att staden ligger nära
Köpenhamn där det fanns en livlig kvinnorörelse. I en uppsats i historia om
lesbiska kvinnors rörelsekultur och politiska arbete lyfts dock Malmö fram och
även Lund representeras (Svensson 2002). I en undersökning av Femølägret och
de kollektiva minnenas funktion uppmärksammas inte heller de internationella
veckorna och transnationella kontakterna (Brædder 2010).
Undersökningar med ett tydligt transnationellt fokus kan dock ge kunskaper
om hur sociala rörelser överskrider och/eller begränsas av nationella gränser.
Transnationella feministiska nätverk, som kvinnors aktivism mot krig och för
mänskliga rättigheter har till exempel undersökts tidigare (Ferree & Tripp 2006,
Cockburn 2007). Konstruktionen av samhörighet i internationella kvinnoorganisationer
under 1900–talets början har också studerats (Rupp 1997, Jonsson,
Neunsinger & Sangster 2007). Men den nationella gränsen har inte problematiserats
i ett öresundsregionalt sammanhang när det gäller kvinnorörelsen. Vi vet
därför inte hur delar av kvinnorörelsen spreds och inte heller vilka delar som inte
rörde sig över gränsen. Den här texten är ett försök att ställa nya frågor och lyfta
fram behovet av ny forskning.
MÖTESPLATSER OCH FÖREBILDER FÖR SVENSK FEMINISM
Den nya kvinnorörelsen i Sverige bestod på 1970–talet av många olika sammanslutningar.
Det var Grupp 8, Svenska Kvinnors Vänsterförbund – från 1914 –,
Kvinnoligan i Lund, Arbetets Kvinnor och Lesbisk Front. Utöver dessa bör Kvinnocentrum
i Göteborg, Lund och Stockholm samt grupper i mindre städer som
arbetade för kvinnohus och för att synliggöra kvinnokultur nämnas (Schmitz
2007). Inspirationen kom inte sällan från andra länder och spreds genom resor