Trener-portrettet STÃ LE SOLBAKKEN - trenerforeningen.net

Centrala begreppJag har valt att utgå från teorier som byggerpå arbeten av Eduardo Archetti och MattiBergström. Jag vill använda Archettis teori omdet han kallar ”hybridization” (Archetti 1999).Hur det när människor av olika etnisk ursprungblandats bidragit till framkomsten av en speciellfotbollskultur i Argentina, som tagit sig speciellauttryck. Archetti behandlar bara Argentina, menjag anser att hans teori också har giltighet iBrasilien. Båda länderna är en produkt av invandring,kulturell och genetisk blandning. I fotbollensvärld var det immigranterna och deraskreativitet som bidrog till att en särskild nationellstil skapades, och som med tiden förstärktesoch reproducerades. Den nationella identitetsom fotbollen gett upphov till tillhör immigranternasbarn. (Archetti 1999: 71).Jag vill använda Matti Bergströms teori omvikten av frihet, plats och rum för barn attutveckla sin kreativitet, en viktig ingrediensi framgångsrika argentinska och brasilianskafotbollspelares identitet. Matti Bergströmsteori handlar om barns behov av ett frittspelrum där de i lek får utlopp för sin fantasioch skaparkraft. Bergström menar i korthetatt barn behöver utrymme, tid och tillåtelseatt leka fartfyllda lekar med hela kroppen.Lekar med stora kroppsrörelser som stimulerarden motoriska utvecklingen.Barn är av naturen kreativa och söker spänning,de experimenterar med alt de ser samtidigtsom de förverkligar sin fantasi ochkreativitet. Barn lever i möjligheternas värld,där de leker sina lekar, som föds ur fantasioch drömmar. Lek är ur hjärnans synvinkel,tillförsel av kaos som leder till utvecklinggenom de turbulenser som kaoset förorsakar(Bergström 1996: 32).Fotbollen kommer tilArgentina och BrasilienDet var engelsmännen som under den senarehälften av 1800-talet introducerade fotbollenoch stod bakom de första klubbarna.Invandrade européer i de större städerna iArgentina och Brasilien lade grunden till deförsta klubbarna, som enbart vände sig tillinvandrare. I början var den engelska spelstilenhelt dominerande, men skulle ersättas av enlatinamerikansk stil med sin egen speciella karaktärsom hade att göra med hur samhällena utvecklades.Det är denna egna stil med utomordentligttekniskt begåvade spelare, som manas på avpassionerade och översvallande entusiastiskaåskådare, som har fört kontinentens stormakter,Brasilien och Argentina, till otaliga internationellaframgångar. Sociologer i Latinamerikahar menat att det var fotbollen som sörjde föratt ett nytt livsrum skapades i stadsmiljön (BiriottoDel Burgo 1995: 52-53). Det var det spontanai fotbollen som i början på det förra århundradetg jorde fotbollen till ett så unikt fenomeni Sydamerika. Det fanns kulturella skillnader mellanländerna som kom till utryck inom fotbollen,men de hade det gemensamt att den överalltvilade på en arbetarklassbakgrund. I Brasilienmåste fotbollen också förstås i sitt speciellakulturella sammanhang. Det går tillbaka tillden populärkultur som skapades i brasilianskastäder i början på förra seklet. Fotboll i Brasilienskall därför inte sorteras ihop med andrasporter utan tillsammans med andra kulturellauttrycksformer som karneval, afro-brasilianskareligioner, populärmusik och katolicism. Fotbollenär bara ett annat sätt för att leva ut fiendskapoch konflikt, glädje och entusiasm. De rika,vita européernas fritidsnöje hade tagits över avde fattiga massorna av skiftande etnisk bakgrund(Biriotti Del Burgo 1995: 54).Det sociala och kulturella arvetAtt olika etniska grupper så tidigt som på1500-talet kom att leva tillsammans inom ettgeografiskt område är unikt för den amerikanskakontinenten. Att de skulle blanda sig medvarandra var en logisk följd. Befolkningen i Latinamerikahar därför redan från början beståttav en stor andel av blandat etniskt ursprung.POTRERO: Et ekte barn av spillet på små flater– ”Potrero” – Diego Maradona.Uppblandningen kan ses som något positivt somrepresenterar kreativitet, mångfald, gemenskap,vitalitet och styrka (Archetti 1999: 24).Den brasilianska spelstilenI Brasilien var det eliten som övervägde blanddem som spelade klubbfotboll. Fotbollen var iförsta hand de välsituerades fritidsnöje, manspelade utan ekonomiskt intresse. Amatöridealetvar betydelsefullt för aristokratins idrottsutövande.Fotboll spelades av pojkar och män somvar knutna till vissa skolor eller företag, menockså av representanter ur arbetarklassen.Rasism tillhörde vardagen. Svarta var till enbörjan utestängda från den organiserade fotbollen.Rioklubben Vasco da Gama g jorde mycketför demokratiseringsprocessen när mani början på 1930-talet mönstrade ett lag somtill större delen bestod av mulatter och svarta.Det var en djärv satsning, som upplevdes somen seger för folket och förnedrande för deelitiska konkurrentklubbarna. Det var de svartaspelarna och de av varierande blandras som varpionjärerna inom det som kom att kallas för denbrasilianska spelstilen. Det var de som med sinuppfinningsrikedom, improvisationsförmåga,spontanitet och kreativitet skapade ”futebolarte”,fotboll som en skön konst. Ett mera teknisktspelsätt som skiljde sig från det europeiska,ett sätt som kom att utgöra en viktig del av dennationella brasilianska identiteten (Freire Rodrigues2004: 273-274).Freire Rodrigues ser två speciella orsaker tillhur den genuint typiska brasilianska spelstilenskapades. En var rasism, den andra var hur bristfälligtspelets regler efterlevdes. Rasismeninom fotbollen innebar att svarta och mulattermåste vara ytterligt försiktiga så att de intevidrörde de vita spelarna, för det skulle kunnaleda till bråk.Detta tillsammans med att man tolkade reglernafelaktigt, att kroppskontakt var regelvidrigoch något som skulle undvikas. Dettatvingade de mörkhyade spelarna att utvecklaen fantastisk dribblingsteknik som byggde påmjuka svängiga rörelser för att få motståndarnaur balans, för att de på så vis kundepasseras utan kroppskontakt (Freire Rodrigues2004: 275-277).Gilberto Freyre, en av Brasiliens största kulturpersonligheter,erkänd i hela världen försina sociologiska, historiska och etnologiskastudier, förklarade på sitt kontor i Recife förden danske journalisten Christian Wohlert sinsyn på brasiliansk fotboll:”Jag anser att brasilianarna återuppfann fotbollen.Till en början, när spelet för mångaår sedan kom till Brasilien, var det en mycketsnobbig engelsk sysselsättning, ändatills det utvecklade sig till det vi ser idag, etthelt igenom brasiliansk spel för alla samhällsklasser.Till rytmen skiljer sig vårt spelfrån engelsmännens, som är disciplineratoch präglat av nästan matematiska kombinationer.Brasiliansk fotboll är, som mångaredan har sagt, en slags fotbollssamba, endans. Sett ur ett sociologiskt perspektivskulle jag kalla spelet hos oss för dionysisk(hänryckande/livsberusande), jämfört meddet engelska som är apolloniskt (måttfullt/behärskat), hierarkiskt och ordnat, i motsatstill det brasilianska som är spontant och medsina danssteg mer liknar en idrottsballet.Det stämmer överens med brasilianarnasinställning till livet överfört till idrottsutövande.Jag kommer ihåg en intressant anmärkning somden store engelske författaren Aldous Huxleyg jorde en dag han besökte mig. ’Allt jag ser häri Brasilien är helt osannolikt, men det fungerar!’Så är det också med vår fotboll, för, sett med enfotbollsexperts ögon, är det som en brasilianarekan göra med bollen, helt otroliga saker”(Høm och Wohlert 1984: 36).Den argentinska spelstilenI Archettis bok Masculinities pekar två av författarensintervjupersoner på betydelsen avspelet på små ytor, att ha en ”potrero” (fälteller äng, Norstedts spanska ordbok 1999: Enspelyta vilken som helst, var som helst ofta medojämnt underlag). De menar att detta ligger tillgrund för spelsättet som argentinarna kallar”la nuestra”, vårat spel, som bygger på dygdersom har med barndomen att göra; oskuld, ömsinthet,kreativitet och spjuveraktighet. Underförståttatt fotboll är ett bekymmerslöst spelsom kommer att försvinna när pojkar blir män,när spekulation och planering ersätter barnasinnetsom varje man bär inom sig.34 FOTBALLtreneren - nr. 4 - 2008