CIF - GIH
CIF - GIH
CIF - GIH
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0<br />
12<br />
Något om <strong>CIF</strong>:s verksamhet<br />
■■■<br />
Artur Forsberg har arbetat som föreståndare på Centrum för idrottsforskning (<strong>CIF</strong>)<br />
ända sedan 1995. Vi har låtit tre av ordföranden som arbetat med Artur genom åren skriva och<br />
reflektera över utvecklingen av <strong>CIF</strong> under deras och Arturs tid vid rodret.<br />
ÖVERBLICK ÖVER <strong>CIF</strong>:s ORDFÖRANDESKAP OCH FÖRESTÅNDARE GENOM TIDERNA<br />
Centrum för idrottsforskning (<strong>CIF</strong>) 1988-2010<br />
Ordföranden Föreståndare<br />
1988-1994 Arne Ljungqvist 1988-1990 Lars-Magnus Engström<br />
1994 Nils-Erik Svensson 1991-1994 Bengt Saltin<br />
1994-1996 Lars Beckman 1995-2009 Artur Forsberg<br />
1997-1999 Eva Olofsson 2009- Christine Dartsch<br />
2000-2008 Per Renström<br />
2009- Per Nilsson<br />
1997-1999 av EVA OLOFS-<br />
SON, Docent, Umeå universitet<br />
I en organisation med både<br />
personal och styrelse blir<br />
personalen särskilt viktig inte<br />
minst för kontinuitetens och<br />
kompetensöverföringens skull.<br />
I <strong>CIF</strong>:s fall har detta varit<br />
särskilt påtagligt. Medan styrelseledamöter<br />
och ordförande<br />
bytts ut har <strong>CIF</strong>:s personal<br />
varit sällsynt trogen och erfaren.<br />
Att träda in som ordförande<br />
1997 kändes därför tryggt. Jag hade visserligen varit<br />
ledamot i styrelsen tidigare, men som ordförande arbetar<br />
men ju ännu närmare samman med personalen. Nästan<br />
samtidigt tillsatte regeringen en ny idrottsstödsutredning.<br />
Den utredningen kom också att behandla frågan om stöd<br />
till idrottsforskning. Frågan blev därmed en central fråga i<br />
<strong>CIF</strong> under 1997-98. Det handlade primärt om forskningsstödets<br />
storlek och policy för detta men också om <strong>CIF</strong>:s<br />
inre organisation liksom organisatoriska hemvist. Vid<br />
den tiden hade <strong>CIF</strong> en något märklig organisatorisk form,<br />
betingad av hur <strong>CIF</strong> växt fram ur Idrottens forskningsråd<br />
(IFR) och etablerats som <strong>CIF</strong>. Ekonomi-administrativt<br />
tillhörde <strong>CIF</strong> Karolinska institutet (KI), där var också <strong>CIF</strong>:s<br />
administratör Ann Schmalholz anställd. Föreståndare Artur<br />
var anställd av Riksidrottsförbundet (RF) liksom ”allt-iallo”<br />
Anne-Britt Olrog medan Lars Pihl som ansvarade<br />
för hum-sam-frågor var anställd av Lärarhögskolan. De<br />
forskningsmedel som delades ut kom dels direkt till <strong>CIF</strong><br />
(via KI) dels från RF. Kanslilokalerna var då, som<br />
nu, i den gröna baracken innanför Gymnastik-<br />
och Idrottshögskolans (<strong>GIH</strong>) grindar. En slutsats<br />
jag dragit av detta faktum är att man ofta har en<br />
övertro på att organisationen spelar en avgörande<br />
roll för effektiviteten. Det är personerna<br />
i organisationen som är helt avgörande! Under<br />
idrottsstödsutredningens arbete närde vi i <strong>CIF</strong><br />
en förhoppning framför allt om utökade resurser<br />
men också om en så självständig ställning som<br />
möjligt, dvs. att bli så likt ett ”riktigt” forskningsråd<br />
som möjligt. Turerna var många, men både<br />
formella och principiella hinder restes mot självständigheten.<br />
Idrottsstödsutredningen kom till<br />
den positiva slutsatsen att tiden var mogen ”för<br />
den forskarstyrda idrottsrelaterade forskningen<br />
att ta plats i den större forskningsrådsgemenskapen<br />
och få tillgång till de där samlade rörliga<br />
resurserna för forskning” (SOU 1998:76, s 176).<br />
Vidare föreslogs utökat anslag. Tyvärr dröjde det<br />
några år ytterligare innan organisationsfrågan fick<br />
den lösning som gäller idag, nämligen att <strong>CIF</strong> är<br />
en del av <strong>GIH</strong>. Som jag ser det är därmed frågan<br />
om <strong>CIF</strong> som en självständig del i forskningsrådsgemenskapen<br />
inte löst och de ekonomiska medlen<br />
fortfarande alltför knappa. Självklart arbetade<br />
vi under mina tre år som ordförande med många<br />
andra frågor även om den här redovisade dominerade.<br />
Oavsett fråga var Artur samtidigt en sällsynt<br />
lojal och kreativ medarbetare. Det gällde också<br />
när jag ville ta upp genusfrågor. De frågorna var<br />
tema vid forskningskonferensen 1999. Vi dis-