CIF - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 16 Artur Forsberg CIF pENSIONäR Tidningsmurvel med en fot på labbet och en på IP – en återblick ■■■ Mellan forskning och samhälle måste finnas upparbetade kanaler. Både inom Idrottsrörelsen och idrottsforskningen har betydande insatser gjorts för att nya rön skall spridas och komma till användning - kalla det gärna för brobyggande. Flera aktörer finns. En av dem är CIF och dess tidning. Förre chefredaktören Artur Forsberg (AF) ger här några glimtar från de senaste decennierna hur kunskapsbehovet från idrottsrörelsen ökat och hur denna tidning startade. Oerhörd utveckling Svensk idrottsforskning har utvecklats oerhört sedan 1950-talet. Väsentligt för denna utveckling har varit att idrottsrörelsen (RF) började inse behovet och betydelsen av ny kunskap som genererats vid universitet och högskolor. Särskilt bör nämnas Bengt Sevelius som under sin tid som VD för RF arbetade upp kanaler med forskarsamhället. Mängder av frågor och problem accentuerades såsom doping, idrottsskador, kost, ledarskapsfrågor och mentala problem. Många av landets ledande tränare och idrottsledare har också genomgått en högre utbildning på de idrottsinriktade ämneslinjerna. Kunskapen har därmed kunnat spridas och komma i direkt praktisk tillämpning. Idrottsrörelsen själv kände tidigt av detta behov av ny kunskap. Centralt inrättades därför några tjänster med fysiologisk inriktning på 1960-talet. Dessa placerades på Bosön och GIH i Stockholm. Senare har också RF initierat och även finansierat professuren i idrottspedagogik vid dåvarande Lärarhögskolan i Stockholm och professuren i biomekanik vid GIH. Fysiologitjänsterna omfattade att i nära samarbete med SF genomföra tester, utvecklingsarbete och hälsokontroller. Ett tydligt resultat av denna verksamhet blev den Idrottsfysiologiska rapportserien, som kom ut med ett 20-tal rapporter. Varje rapport behandlade en idrott. Rapporterna ingick som regel i SFs högre tränarutbildning. På 70-talet började också RF:s utbildningsenhet framställa eget utbildningsmaterial t.ex. Ledarskap I och II, Fysiologi I och II, Idrott för barn och ungdom. En helt otrolig framgångsrik ledarutbildning kom igång, som givetvis bidragit till idrottens framskjutna och numera självklara plats i samhället. Idag är nästan hälften av SISUs ca 450 titlar skrivna av idrottsforskare. 1970 inrättade också RF, som första folkrörelse, ett eget forskningsråd; Idrottens forskningsråd (IFR). Ledamöterna i IFR tillsattes direkt av RF. Dessa rekryterades bland de ledande forskarna och skulle representera givna ämnesområden. Tvärvetenskaplighet blev därmed kännetecknande för IFR. Huvuduppgiften var att stödja forskning som kunde vara av betydelse för idrotten. Väsentligt blev också att denna forskning på olika sätt skulle föras ut inom idrottsrörelsen. Behovet var skriande! En viktig kanal var de årliga forskningskonferenserna dit representanter för SF/DF och idrottsforskare inbjöds. Detta var början till en givande dialog och ett brobyggande påbörjades. För egen del tyckte jag alltid att en sann
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 Mange Engström (tv) och Bengt Sevelius (th) har båda från varsitt håll betytt väldigt mycket för samarbetet mellan forskning och idrottsrörelsen. Foto: Artur Forsberg idrottsforskare skulle ha ena foten på idrottsplatsen och den andra på labbet. Den egna tidsfaktorn blir dock oerhört svår att få ihop med detta synsätt. Ett dilemma för idrottsforskarna har också varit att det tidigare inte gavs några akademiska ”poäng” att publicera träningsartiklar eller medverka på tränarkurser. Svettdroppen var inte fin nog i akademin. Detta har dock på förnämligt sätt trotsats av flertalet kollegor som uträttat betydande arbete både i forskningen och idrottens tjänst. Namnlistan kan göras lång. Idag anses idrottsforskning som en viktig del i samhället och spridning av forskningsresultat är inskriven i Högskoleförordningen som ”den tredje uppgiften”. Men mycket hänger på att forskarna engagerar sig i detta arbete, samt att kanaler för informationsspridning finns. CIF utan resurser Som ett led i att utveckla svensk idrott inrättade regeringen CIF 1988 med uppgift att stödja utvecklingen av svensk idrott och öka kunskapen om hur hela befolkningens hälsa och levnadsvanor kunde förbättras. Men som ovan nämnts hade RF redan 18 år tidigare bildat ett eget forskningsråd (IFR) med ungefär samma uppgifter och arbetsformer. Via sitt eget forskningsråd finansierade RF både tjänster och forskningsprojekt. Dock var regeringen synnerligen njugg mot CIF. De fösta årens budget var på blygsamma 300 000 kr som givetvis inte räckte till någon forskning. En halv sekreterarlön, sedan var pengarna slut. CIFs förste föreståndare Lars-Magnus Engström slet sitt hår. För att ”rädda” kvar CIF var det därför nödvändigt med en mycket kraftig resursförstärkning. RF föreslog därför 1992 att avskaffa sitt eget forskningsråd och överföra personal och resurser till CIF, under förutsättning att regeringen tillförde lika stort belopp. Så blev också fallet - efter det att RF smart nog ökat sin forskningsbudget betydligt det året. Tidningens början Många var dock oroliga för att CIF skulle läggas ned och vid flera styrelsemöten talades om gravöl. Det blev därför synnerligen väsentligt att visa på idrottsforskningens betydelse och därmed motivera CIF existens. Ett sätt var givetvis fortsatt samarbete med RF och dessutom att utveckla kontaktytan mot landets idrottsrelaterade institutioner vid universitet och högskolor. I CIFs nya stadgar höll man på att glömma bort det viktiga ansvarsområdet, att ”informera om forskning och forskningsresultat”. Efter några turer med departementet infördes det ansvarsområdet i förordningen och är fortfarande av största vikt. Som ett led i detta arbete förslog därför undertecknad att CIF borde starta en egen tidning. Förslaget innebar att Första numret av Svensk idrottsforskning kom ut 1992. Det Kenyanska löparundrets fysiologi presenterades. Foto: CIF arkiv. den skulle vara populärvetenskaplig och presentera idrottsforskning från ”alla” ämnesområden. Namnet var självklart – Svensk idrottsforskning. Förslaget innebar också att forskarna själva skulle medverka med artiklar och därmed få en kanal till idrottsrörelsen. Vetenskapstidningen Forskning & Framsteg var lite modell i tankesmedjan. Styrelsen var omedelbart med på noterna och ett första nummer kom ut hösten 1992. Den ledande artikeln i det numret var av Bengt Saltin, som vid den tidpunkten var föreståndare för CIF. Han hade då nyligen lett en forskargrupp i Kenya och presenterade synnerligen intressanta data på deras löparfenomen och hur deras träning och liv på högplatån kunde utveckla så många världsmästare. Denna artikel bidrog nog i stor omfattning till att många prenumeranter kunde värvas direkt. Efter bara några nummer hade tidningen över 1000 prenumeranter. Som mest var det uppemot 3000, men har sjunkit under senare år. Väsentligt för att nå nya prenumeranter är att den sprids i samband med olika idrottsutbildningar och konferenser. Jag tror att de flesta prenumeranter har värvats i samband med att man som föreläsare hänvisat till någon artikel och sedan i pausen sålt eller delat ut några nummer. En klar nedgång märktes då jag minskade på mitt eget föreläsande för några år sedan. Det gäller att orka ”vara runt sig och kring sig”. En tidning skall inte bara produceras, den skall säljas också. Glädjande många DF och SF har givit sina ledamöter en prenumeration i julklapp. Hela GIHs personalstyrka (110 st) får också tidningen i julklapp. Tips att förvalta! Många av prenumeranterna är också studenter men som oftast för ett kringflackande liv och byter bostad, vilket innebär att de lätt tappas bort. Glädjande har också varit att flera nummer fått tryckas upp i extraupplagor, då de kommit att användas vid speciella tillfällen, såsom SF-konferenser, utbildningar, temadagar och vid olika universitetskurser. Framför allt har de temanummer som behandlat barn- och ungdomsidrott varit aktuella. (1998, 2002, 2004 och 2007) Många har medverkat Under de första 18 åren (1992-2009) som undertecknad har haft förmånen att leda tidningen har det varit tämligen lätt att få forskare att medverka med artiklar. Omgående lärde jag mig att vara ute i god tid. Minst ett ½-år bör man ge den tillfrågade. Det är då 17
Page 1 and 2: IDROTTS FORSKNING Organ för Centru
Page 3 and 4: Ansvarig utgivare Ingemar Ericson C
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 15: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 41 and 42: Per Jonsson Eccentric training in t
Page 67 and 68:
S V E N S K I D R O T T S F O R S K
show all

CIF - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?