CIF - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 42 erikA SchAgAtAy AngelicA lodin- SundStröm ENVIRONmENTal phySIOlOGy GROup, INST FöR TEKNIK Och hållbaR uTVEcKlING, SwEDISh wINTER SpORTS RESEaRch cENTRE, mITTuNIVERSITETET, öSTERSuND Åldrande Ama-dykare i uråldrigt kvinnoyrke Ama dykaren Matchiko-san är redo att börja sin arbetsdag. ■■■ Vi gjorde i somras ett studiebesök på en ovanlig arbetsplats. Vi reste till ön Hegura i norra Japan, där Amadykare fortfarande plockar musslor och snäckor på havsbotten för ekonomisk försörjning. Syftet med resan var att göra en pilotstudie inför en längre forskningresa. Att vara dykare är ett hårt och kallt arbete, och huvuddelen av Ama-dykarna är kvinnor över 60 år. Hur dyker de och hur hårt är deras arbete? Varför fortsätter de och hur klarar kroppen detta? Det var några frågor vi ville ha svar på. Vi fick följa med Ama-dykaren Matchikosan, 58 år, och hennes man en dag på jobbet. Kring oss arbetade några tiotal andra Ama dykare som vi också kunde observera. Vi fann bla att de trots hög ålder kunde fortsätta arbeta effektivt. De klarade att hålla ytintervallerna lika långa som dyken, ner till ca 12 m djup. Besöket på 4 dagar skedde i samband med deltagande i IUPS möte i Kyoto 2009.
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 Bakgrund Ama dykarna är kända för att redan för 2000 år sedan skörda ur havets rika skafferi kring de Japanska och Koreanska kusterna. På 1960-talet gjordes flera studier av människans naturliga dykförmåga på dessa grupper. Ett klassiskt arbete för alla dykfysiologer är boken ”Physiology of breath-hold diving and the Ama of Japan” (Rahn och Yokoyama 1965). Den är fortfarande en av de mest heltäckande studier som presenterats på olika aspekter av människan som apnédykare, dvs dykare som håller andan. Amas olika dykmetoder skildrades, och typiska dyk beskrevs vara ca 1 min med djup på ner till ca 20 m. Dykarna uppgavs tillbringa en stor del av tiden under vatten, och man konstaterade att de var de mest köldanpassade människor som någonsin studerats, eftersom de dök utan dräkt året runt (Kang et al 1965). Senare studier visar att efter dräkt introducerats på 1970 talet har denna förmåga minskat (Park et al 1983). Reglering av dykningen gör dock att de fortfarande bara använder enkel fridykningsutrustning: Inga lufttuber tillåts vid fisket. Uthållighetsdykning – ett fysiskt krävande arbete Kring Hegura arbetar ca 60 st Amadykare, varav en del är bofasta på ön. Arbetet med insamling av molluskerna Awabi (en mussla) och Sasae (en snäcka) sker i 4 timmarspass. Detta regleras av fiskeorganisationen, som köper upp fångsten varje dag under säsongen och transporterar den till fastlandet. Det har uppgetts i tidigare studier att dykarna klarar att arbeta nästan halva tiden under vattenytan (Mohri et al 1995). Detta skulle innebära att de håller andan närmare 2 av de 4 timmar de spenderar i vattnet. Vi ville mäta om dagens Ama fortfarande arbetar på liknande sätt. Till Hegura Ön vi skulle besöka låg långt från allfartsvägarna, och ingående förberedelser på plats krävdes för att ordna resan dit, då ingen engelskspråkig information finns om området. Vi anlände till Hegura med den dagliga morgonbåten. Med oss hade vi tolken Wawa som vi efter mycket efterforskningar fått kontakt med. Ama dykarna var redan utspridda kring ön, och vi passerade flera båtar på vägen och såg de korgar som Ama lägger sin fångst i. Ibland sågs huvudet på en dykare titta upp ur vattnet innan det kort därefter försvann igen (Bild 2). Bild 2. Ibland sågs huvudet på en dykare titta upp ur vattnet innan det kort därefter försvann igen. Kl 14:00 kommer fiskebåtarna till hamnlokalen där fångsten vägs och köps upp. En ström av kvinnor i svarta dykardräkter bär in korgar med snäckor och musslor. De flesta är äldre. En ser extra gammal ut, och vi ber tolken att fråga henne om det är ofint att fråga efter hennes ålder: - Neej då, skrattar hon, jag är minst 100 år! När hennes väninnor i närheten hör detta, säger de: Nej tro henne inte, hon överdriver, hon är bara 92! Själva är de i 87 årsåldern. På den lilla ön finns ingen logi, men på eftermiddagen just innan båten till fastlandet ska gå, får vi besked om att vi får stanna: Vi kan övernatta i kliniken hos öns läkare. Tolken reser dock iland. Följande morgon ska vi få följa med byledaren Shirosaki-san och hans fru Matchikosan, som är Ama-dykare, ut med deras båt på ett arbetspass. Följa med ut Morgon på Hegura. På den smala vägen runt ön cyklar i en sakta ström tanter på 3 hjuliga pack-cyklar mot hamnen. De är iklädda svarta dykardräkter och på flaket ligger cyklop, fenor, vikter och den stora flytkorg försedd med ankare som används för att lägga fångsten i. ”Ohayou gozaimasu” hälsar de på Erika som sitter vid hamnen och väntar på våra värdar. Angelica väntar vid kliniken eftersom vi är osäkra på var och när vi stämt möte. Utan tolk är det inte så lätt. Dykarna föreslår att vi går hem till deras hus. Matchiko-sans mamma tar emot: Hon är pensionerad och dyker inte längre efter Awabi, nu sitter hon och rensar alger. När allt är lastat i båten ger vi oss av. Tid och djup Erika tillbringade 1 h 30 min i det 23 gradiga vattnet med Machico-san och var sedan rejält nedkyld. För att få en uppfattning om ansträngningen försökte hon följa med på ett arbetspass. Trots att hon är en relativt god fridykare kunde hon bara följa med 58 åriga Matchikosan i ca 10 min, och göra 7 dyk på ca 45 s vardera med lika långa pauser mellan. Efter det var hon tvungen att andas under en längre period: Hon hade jobbat upp en syreskuld under simningen och måste vila. Matchiko-san höll sannolikt dyken inom sin aeroba dykförmåga, dvs utan ackumulering av laktat. Tider för dyk och vila mättes upp för 14 av Amadykarna och genomsnittstiden (SD) var för dyk 37(10) s och för vila 36(16) s. Tiderna varierade inte nämnvärt genom dykserien (Figur 1/Bild 3). Djupet till botten varierade från ca 5 till ca 12 m och ju djupare, desto längre var dyken och den påföljande vilan vid ytan. En dykserie avbröts ibland av en lite längre paus på i genomsnitt (SD) 100 (39) s för att flytta ankaret och fångstkorgen till en ny plats. En dykare använde en annan dykmetod med ett rep runt midjan och en assistent på båten som drog upp henne, och hon jobbade på 15-20 m djup och dyken var något längre (ingår ej i Fig 1). Denna typ av dykning var tidigare vanlig men nu dyker de flesta utan assistent, enligt dykarna pga att det är säkrare. Vad sker i kroppen vid upprepad dykning? Det mest naturliga sättet för människan att dyka är genom ”uthållighetsdykning” dvs att göra serier av korta dyk med korta andningspauser emellan, så 43
Page 1 and 2: IDROTTS FORSKNING Organ för Centru
Page 3 and 4: Ansvarig utgivare Ingemar Ericson C
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 41: Per Jonsson Eccentric training in t

CIF - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?