CIF - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 Bild 3. Dykdjupet varierade mellan ca 5 och 12 m, och de djupare dyken var något längre med längre påföljande vila vid ytan. att tillräckligt lång tid per dag kan tillbringas på botten för sök och insamlande. Mätningarna visade att denna dykmetod ger en dyktid på omkring halva arbetstiden. Förutom Ama dykare finns fortfarande flera andra dykargrupper världen runt som lever på detta sätt, t ex havsfolket i Indonesien, men på många ställen har naturlig dykning ersatts av dykning med lufttuber eller fiske från båtar. Vi har intresserat oss för människans naturliga dykförmåga och studerat både vad denna typ av yrkesdykning och tävlingsdykning innebär fysiologiskt. När man gör en serie dyk startas två fysiologiska reaktioner som vi delar 44 Figur 1. Dyk och påföljande vila utförda i serie på djupen 5-12 m. Dyk och vila var lika långa (NS). Staplar visar medelvärden för 14 kvinnliga Ama-dykare, med standardavvikelsen markerad med vertikala linjer. med t ex sälarna: En kardiovaskulär dykrespons (Elsner och Gooden 1983) och en kontraktion av mjälten (Schagatay et al 2001). Dykresponsen ser till att de organ som är mest känsliga för syrebrist, hjärnan och hjärtat, får det mesta syret, och kroppsdelar som klarar syrebrist får mindre blod, samtidigt som pulsen minskar (Elsner och Gooden 1983). Det gör att syret räcker längre och dyktiden förlängs (Andersson och Schagatay 1998; Schagatay och Andersson 1998). Mjältesresponsen fungerar som en naturlig ”bloddoping” genom att ett reservlager röda blodkroppar i mjälten sätts i cirkulation när mjälten dras samman (Schagatay et al 2001, Schagatay et al 2004: Sv Idr Forsk). Detta ökar syrelagren hos dykaren, och även blodets buffring av CO2 under apnén, vilket ger en längre andhållningstid. Dykresponsen slås på och av för varje dyk, men mjältesresponsen behöver några dyk för att komma igång vilket gör att dykningen fungerar bättre vid upprepning (Schagatay et al 2007). Det sätt som Ama dyker på gör att responsen startas maximalt, och hos tävlingsdykare används ofta serier av kortare dyk som uppvärmning. Varför dyker främst kvinnorna? En teori om varför främst kvinnor blir Ama dykare är att de skulle tåla kylan bättre pga att kvinnor har högre andel kroppsfett och ett mer jämt fördelat underhudsfett än män (Rahn och Yokoyama 1965). Kvinnor är dock i genomsnitt mindre än män, vilket är en nackdel då ytan per volym blir större, och därmed även värmeledningen till omgivningen. I vatten som är ca 25 gånger mer ledande än luft har detta stor betydelse: Marina däggdjur, t ex valar är stora och har ett tjockt späcklager. Det finns inget som tyder på att dykförmågan hos män och kvinnor är olika, och dykresponsen som underlättar förmågan att hålla andan verkar vara liknande mellan könen. Andra viktiga faktorer som kan spela in på dykförmågan, som blodvolym, hematokrit och lungvolym är oftast högre hos män. Kvinnor har i genomsnitt lägre densitet pga större andel kroppsfett och flyter trots mindre lungor något bättre vilket skulle kunna göra vilan vid ytan mindre energikrävande, men att dyka ner skulle däremot bli något mer krävande vid dykning utan vikter. Vad var då orsaken till att det traditionellt blev kvinnorna som blev dykare? Vi gjorde tidigare en studie av apnéförmågan och dykresponsen hos Ama i ett annat område, Chikura, i Japan (Holm et al 1998), och fann då att socioekonomiska faktorer var en viktig orsak till att kvinnor oftare var dykare. Där hade det också traditionellt varit kvinnorna som var Ama-dykare, och männen fiskade längre ut till havs från båtar med nät. När vi gjorde studien var dock mer än hälften av dykarna män, vilket berodde på försämrat fiske från båt. Sedan fiskekvoterna minskat till havs var den enda inkomstmöjligheten för männen att också bli Amadykare (Holm et al 1998). Det har också spekulerats om att det möjligen var så att dykfisket nära land var lättare att förena med att ha hand om barnen. Fiskesäsonger och termoreglering Kustfisket är noga reglerat i Japan. Året är uppdelat i fiskeperioder för olika fångster: I tre månader får
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 dykarna samla de stora snäckor och musslor (främst Awabi och Sasae) som är den mest inkomstbringande näringskällan. Resten av året samlas främst alger som också är ett viktigt inslag i den Japanska kosten. En månad per år, i september, är dykarna lediga. Man firar dykgudinnan i en stor fest och därefter står dykningen still. Under vintertid faller havstemperaturen vilket gör att dykarna tillbringar kortare arbetspass i vattnet. Man har funnit att dykare utan våtdräkt slutar arbeta när kroppens kärntemperaturen nått ca 35 ˚C oberoende av hur lång tid det tar innan detta inträffar (Kang et al 1965). På samma sätt som arbete i värme tycks regleras av en övre toleransgräns på ca 40 ˚C (Nybo och Nielsen 2001), tycks vi alltså ha denna nedre toleransgräns vid arbete i kyla. I spannet mellan 35 och 40˚C upprätthålls kroppsfunktionerna fortfarande tillräckligt bra för att vi ska kunna arbeta. Därefter ger sannolikt hjärnans temperaturcentrum i hypothalamus order om att arbetet måste upphöra. Trots att vi som alla däggdjur och fåglar tillhör homeotermerna, dvs noga reglerar vår kroppstemperatur, är vi inte helt jämnvarma utan har alltså ett spann på ca 5˚C att verka i. Intervju med Yoko-san Yoko-san är 41 år och har arbetat som Ama-dykare på Hegura i 23 år, men är sedan 2 år tillbaka bosatt i Wajima på fastlandet sedan hon gift om sig med en Japan. Vi fick tillfälle att intervjua henne via tolk för att få veta mer om Ama-dykarnas liv och arbetsmetoder. Några frågor som ställdes: När börjar man dyka? Jag började när jag var 16 år, det är vanligt, men en del börjar senare. Vilka redskap används? Förutom mask, fenor, dräkt och vikter är det viktigaste redskapet kniven som fungerar som ett bräckgärn. Dessa är personliga och går i arv. Hur tränas man till dykare? Man följer med en äldre dykare och tittar hur hon gör. När är man fullärd? En dykare är som bäst i 40-årsåldern. Då är man fullärd och vet hur man dyker och var fångsten finns, och kroppen är fortfarande stark. De äldsta dykarna är inte lika bra på att dyka djupt. Hur går dykningen att kombinera med graviditet? Kvinnorna brukar dyka tills barnet kommer om de mår bra. När kvinnorna fött barn väntar de oftast 2-3 månader med att ta upp arbetet igen. Numera föregås detta av en läkarkontroll. Varför fortsätter kvinnorna att dyka i så hög ålder? Det ger en bra inkomst, och det är roligt och spännande. De säger att de kan röra sig bättre och mår bättre i vattnet än på land, där de blivit lite stela med åren. De är också stolta över att vara Ama-dykare. Vad gör männen? De kör båten. Förr rodde de ut, de halade upp kvinnorna efter dyken för hand vid dykning med lina, och vissa var själv dykare. Nu sitter de oftast i båten och röker eller sover. Vem lagar middag när de kommer hem? Skratt: Det gör kvinnorna! Ama dykarnas framtid Redan på 1960-talet förutsades att Ama dykarna nog skulle försvinna inom en generation. Nu, 50 år senare finns fortfarande många aktiva Ama kvar i vissa delar av Japan. De är dock en minst sagt äldre grupp och rekryteringen av yngre dykare är liten. Endast 5 av ca 60 dykare verksamma vid Hegura var under 30 år gamla. De flesta ungdomar lämnar ön för att studera vidare, och för 3 år sedan stängde skolan på ön. En regel som möjligen kan bromsa rekryteringen är att endast infödda Ama tas som lärlingar för att tränas i yrket. En ingift kvinna kan också bli Ama-dykare, men en Ama kvinna som gifter sig med en icke Ama, får inte bli dykare, inte heller en ingift man. En intressant iakttagelse är dock att de ingifta blir lika bra dykare som de infödda Ama (Rahn och Yokoyama 1965). Dykförmågan och dykresponsen kan i hög grad tränas upp (Schagatay et al 2000). Även mjältesresponsen tycks vara större hos tränade dykare (Richardson et al 2005). Slutord och tack Detta intressanta besök visade tydligt att kvinnor kan arbeta som apnédykare upp i hög ålder, troligen högre ålder än i de flesta andra fysiskt krävande arbeten. Kanske är våra kroppar bättre anpassade till detta arbete än annat? De åldrande dykarna tycktes vara vid mycket god hälsa, och inte ha krämpor relaterade till dykningen, men vi hade inte möjlighet att mäta allt vi var intresserade av denna gång. Dessa Ama-dykare besitter en stor kunskap om hur vi bäst nyttjar vår förmåga till uthållighetsdykning vid kustfångst i grunda vatten, en kunskap som är värdefull att bevara. Vi hoppas kunna återvända under 2010 för en fördjupad studie och fler fysiologiska mätningar på Ama-dykarna. Vi vill slutligen tacka alla Ama för att vi fick besöka dem och göra mätningar, Shirosaki-san och Matchiko-san för tillfället att följa med på arbetet, Yoko-san för intervjun, läkaren Tsuyama-san på ön Hegura och vår utmärkta tolk Wawa Nana-ura för all hjälp, samt professor Ryoichi Nagatomi för hjälp med kontakter inför resan. Referenser Andersson J, Schagatay E. Arterial oxygen desaturation during apnea in humans. Undersea & Hyperbaric Med. 1998; 25: 21-25. Elsner R, Gooden B. Diving and asphyxia: a comparative study of animals and man. Physiological Society Monograph 40. Cambridge: Cambridge Univ Press; 1983. p. 1-175. Holm B, Schagatay E, Kobayashi T, Masuda A, Ohdaira T, Honda Y. Cardiovascular Change in Elderly Male Breath-hold Divers (Ama) and their Socio-economical Background at Chikura in Japan. Appl Human Sci; J Physiol Anthropol. 1998; 17 (5):181-187. Kang DH, Kim PK, Kang BS, Song SH, Hong SK. Energy metabolism and body temperature of the ama. J Appl Physiol. 1965; 20(1): 46-50. Mohri M, Torii R, Nagaya K, Shiraki K, Elsner R, Takeuchi H et al. Diving patterns of ama divers of Hegura Island. Japan Undersea Hyperb Med. 1995; Jun 22(2):137-43. Nybo L, Nielsen B. Hyperthermia and central fatigue during prolonged exercise in humans. J Appl Physiol. 2001; 91: 1055-1060. Park YS, Rennie DW, Lee IS, Park YD, Paik KS, Kang DH et al. Time course of deacclimatization to cold water immersion in Korean women divers. J Appl Physiol. 1983; 54(6): 1708-16. Rahn H, Yokoyama T, editors. Physiology of breath-hold diving and the ama of Japan. Washington: Natl Acad Sci, Natl Res Council; 1965. 1341. p. 227-36. Richardson M, de Bruijn R, Holmberg HC, Björklund G, Haughey H and Schagatay E. Increase of hemoglobin concentration after maximal apneas in divers, skiers and untrained humans. Canadian J Appl Physiol. 2005; 30 (3): 276-281. Schagatay E, Andersson J. Diving response and apneic time in humans. Undersea & Hyperbaric Med. 1998; 25: 13-19. Schagatay E, van Kampen M, Emanuelsson S, Holm B. Effects of physical- and apnea training on apneic time and diving response in humans. Eur J Appl Physiol. 2000; 82: 161-169. Schagatay E, Andersson J, Hallén M and Pålsson B. Physiological and Genomic Consequenses of Intermittent Hypoxia. Selected Contribution: Role of spleen emptying in prolonging apneas in humans. J Appl Physiol. 2001; 90: 1623-1629. Schagatay E, Richardson M, de Bruijn R, Haughey H, Holmberg HC. Naturlig bloddopning vid fysiologisk stress. Svensk Idrottsforskning no 1, 2004. Schagatay E, Andersson J, Nielsen Johannsen B. Hematological response and diving response during apnea and apnea with face immersion. Eur J Appl Physiol. 2007; 101: 125-132. 45
Page 1 and 2: IDROTTS FORSKNING Organ för Centru
Page 3 and 4: Ansvarig utgivare Ingemar Ericson C
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 41 and 42: Per Jonsson Eccentric training in t
Page 43: S V E N S K I D R O T T S F O R S K

CIF - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?