CIF - GIH

More documents

Recommendations

Info

AV S CHRISTIAN V E N S K I D R O T CARLSSON T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 Journalist, chefredaktör för tidskriften Idrott & Kunskap 8 Mannen som inte fanns ■■■ Beskedet från Försäkringskassan var glasklart: – Du finns inte. Och det är klart, har man haft förmånen att få lyssna till alla mer eller mindre osannolika berättelser ur Artur Forsbergs liv så är det bara att hålla med. Den mannen finns inte... Okay, jag kan höra kliandet från era huvuden. Det är bäst att vi tar det där med Försäkringskassan på en gång. Saken var den att den gode Artur nått den punkt i sitt yrkesverksamma liv då det började bli dags att fundera över de krassa ekonomiska realiteterna. Hur skulle det bli med pensionen egentligen? I andra änden av luren, på Försäkringskassans sjukskrivningsenhet, sökte en alltmer förbryllad handläggare efter den gäckande man som snart påstod sig vara berättigad till tjänstepension. -Är du verkligen svensk medborgare? -Jo, jag är svensk, svarade han som inte fanns. Kvinnan går systematiskt igenom sjukskrivningsregistret över svenska män födda 1943. Förgäves. -Jag är ledsen, du finns inte. För du måste ju ha varit sjukskriven någon gång de senaste 25 åren, eller hur? -Nej, det har jag aldrig varit, sa Artur Forsberg och så var det mysteriet löst. Behöver jag tillägga att kvinnan på sjukskrivningsenheten stumnade i telefonluren? Inte kunde hon begäras veta att senast mannen i telefonluren låg sjuk i en säng var 1967, då i vattkoppor. Detta trots alla de gånger han brakat igenom isar med långfärdsskridskorna på eller färdats med blöta kläder i skidspåren. Ja, olika falla onekligen ödets lotter. Vi sitter i den gröna baracken och fikar, som så många gånger tidigare. Det där med pensionen har just blivit en realitet för Artur Forsberg efter 35 år i idrottens tjänst. Jag undrar hur en man som aldrig varit sjukskriven och cyklat till jobbet med ett leende på läpparna varje dag känner då allt plötsligt rycks undan en dag? -Det är både och. Jag saknar den sociala samvaro som en arbetsplats erbjuder. Alla fikastunderna. Jag har ju också haft ett stort kontaktnät, men nu klingar det gradvis av. Det akademiska systemet med en professor emeritus som kan finnas kvar som ett bollplank till de yngre kollegorna tycker jag är bra. -Men pensionärslivet har också sina poänger. Nu unnar Foto: Eddy Karlson
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 jag mig till exempel att rusta vår kåk i Enskede gård. Från början var jag faktiskt byggnadsingenjör. Vi har ju också landstället på Blidö med egen brygga och huset endast några meter från strandkanten. Nej, Artur Forsberg har inte börjat mata duvorna än. Sysselsättning är det knappast någon brist på. En nybliven pensionär som kan slå in en spik är förstås högvilt bland vännerna med villa. Och varje tisdag är avsatt för att vakta barn-barnet som är tre år. Träningen då, undrar förstås alla som lärt känna Centrum för idrottsforsknings energiknippe till föreståndare? -Jag tränar 4-5 pass per vecka. Det blir en del inlines, rullskidor, löpning och skidgång nedifrån och upp i Hammarbybacken. Målet är att kunna vara med i längdskidåkningens veteranklasser. Meritlistan från tidigare världsmästerskap för veteraner är imponerande. Toppnoteringen är en silvermedalj från Lillehammer, annars brukar Artur Forsberg hamna någonstans mellan plats fem till tio. Någon större drivkraft att ta det där sista lilla klivet känner han inte. Det skulle kosta för mycket i träningsinsats, och medaljer har han ju redan. Men ser du en energisk man med rimfrost i skägget som tränar stakning fram och tillbaka på en 75-metersbana någonstans i Stockholm, så är sannolikheten stor att han lyssnar till namnet Artur Forsberg. -Det man märker är att maxpulsen blivit lägre med stigande ålder. Man förlorar något slag då och då och det blir till slut förödande för kapaciteten. Men på flackt underlag går det fortfarande att hänga med skapligt. Hur ser annars en dag i den nya pensionärstillvaron ut? Rutinerna, berättar han, sitter förstås djupt rotade. Att sova bort halva dagarna är knappast aktuellt. -Den där arbetsmoralen sitter fortfarande i. Jag brukar vakna vid 05-06.00 på morgonen och kliva upp vid 07.00. Men numera sätter jag i en CD-bok och lyssnar istället för att cykla iväg till jobbet. Vi häller upp en påtår med kaffe och rattar in backspegeln för att göra en återblick hos den tid som flytt. Hur började allt egentligen? Artur berät- tar att han efter sin examen på GIH 1974 närmast blev värvad av duon P-O Åstrand och Palle Högberg som förklarade att det fanns en tjänst vikt för den unge Forsberg. -Men jag sa att det inte var aktuellt eftersom jag hade bestämt mig för att flytta norrut. Till slut sa Palle: ”Nu tar du först det här jobbet i ett halvår, sedan kan du åka norrut. Det blev trettiofem år. Bäst har Artur Forsberg trivts i rollen som forskningsassistent och testansvarig. En tjänst han upprätthöll till mitten av 1990-talet och där han rent fysiskt delade sin tid mellan GIH och Bosön. Som handledare i fysiologi åt studenter på Tränarlinjen fick han följa med på ett stort antal landslagsläger. Något som gav en god inblick i idrotter med vitt skilda kravprofiler, från vattenskidor och pistolskytte till ishockey. Från hockeyn minns han samarbetet med legendariska förbundskaptener som Tommy Sandlin och Hans ”Virus” Lindberg. Ett samarbete som bland annat innefattade fysiologiska registreringar i båset under landskamper. -En annan höjdpunkt var arbetet tillsammans med det alpina landslaget från 1975 till 1984. Det var ju mitt under Stenmarksepoken och jag hade förmånen att få åka med på ett antal träningsläger. Jag ansvarade bland annat för tester av styrka, kondition och balans, med mera. Ingemar var förstås bäst på allt, hans testresultat utgjorde den övre normen. Men människan Ingemar Stenmark fick jag trots alla åren med landslaget aldrig någon riktig kontakt Foto: Lars Olvång Artur Forsberg och Eddy Karlson, mångårig medarbetare och forskningsingenjör på GIH, njuter av utsikten. med. Där stack en person som Stig Strand ut betydligt mer. Det var, som Artur själv sammanfattar den, en period av mycket resande och packande. I minnesbanken har han också lagrat höghöjdsforskningen inför OS i Albertville 1992 under ledning av professor Bengt Saltin. Forskningsexpeditioner som bland annat ledde fram till kunskapen att det finns individuella skillnader mellan hur idrottare reagerar på den höga höjden. Det började talas om vilka som var plus- respektive minusvarianter. Att det sedan var norrmännen som bäst tog till sig de nya rönen är, som det brukar heta, en annan historia. Personligen har dock ett avslutande citat från redaktör Forsberg i Svensk Idrottsforsknings temanummer om höghöjdsforskning etsat sig kvar i minnesbarken: ”Still confused but on a higher level”. Humor och ödmjukhet i en och samma mening. I en och samma person. En annan stor händelse från samma period var det så kallade LIV-90 projektet. En gigantisk registrering av den svenska folkhälsostatusen där professorerna Björn Ekblom och Lars-Magnus Engström var vetenskapliga ledare och Artur Forsberg testansvarig för de 2500 försökspersonerna. -Vi upprättade ett 20-tal testcentrum runt om i landet från Kiruna i norr till Malmö i söder och jag hade ansvaret för att kommunicera med alla kontaktpersonerna. Det handlade om att samordna testverksamheten så att alla mätte på samma sätt och levererade trovärdiga resultat. LIV-90 kom i rätt läge och väckte samhällets insikt om betydelsen av fysisk aktivitet. 9
Page 1 and 2: IDROTTS FORSKNING Organ för Centru
Page 3 and 4: Ansvarig utgivare Ingemar Ericson C
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 7: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 41 and 42: Per Jonsson Eccentric training in t
Page 59 and 60:
S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
show all

CIF - GIH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?