CIF - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 6 AV BJÖRN EKBLOM Professor emeritus, Gymnastik- och Idrottshögskolan, Stockholm ARTUR FORSBERG och Svensk Idrottsforskning ■■■ Artur Forsberg – skidåkaren, forskaren, musikanten, skribenten, entusiasten, fotografen, organisatören, ”partyaren” och mycket annat – kan inte beskrivas på några få rader. Och allt som jag och andra skriver om honom kan bara bli en undervärdering av hans person, insats och betydelse. För var och en som kommit i närmare kontakt med Artur Forsberg har stött på en mängd olika aspekter på hans personlighet – en ärlig, omtänksam, rolig och kunnig samtalspartner – egenskaper som inte går att beskriva så lätt. n levande nekrolog om Artur E Forsberg kan bara utgå från den egna trånga synvinkeln, eftersom en brist hos Artur är att han helt saknar respekt för personer, som försöker beskriva hans idrottsliga, idrottsadministrativa och idrottsvetenskapliga verksamhet. Han har nämligen inte – som ende person jag känner till – något CV om sig själv! Visst går det att ”googla” om hans vetenskapliga och andra insatser men den listan kommer inte ens nära att vara sann. Därmed blir det svårt för till och med idrottshistoriken av facket att beskriva Artur och hans insatser för Svensk idrottsforskning. Vid en 35-årig betraktelse av Artur Forsberg fastnar man gärna i de historier som omger honom. Många har hört om det fantastiska avhoppet från nattåget vid Undersåker som slutade i ryktet om ”att en sinnessjuk patient hade rymt från sina väktare”. Eller den gången då polisen tog honom mitt i natten, när han klättrade på en stege utanför sitt eget hus i bara kallingarna efter att ha målat trappen till undervåningen, i tron att det var en älskare alternativt en tjuv som rymde ur huset. De historierna – det finns fler ! – skulle kunna ge ett intryck av en person som inte har ”alla hemma”. Men det är verkligen tvärtom. Första kontakten med Artur fick jag i form av en vetgirig ung GIH-student som ville veta mer och som gärna ställde upp på nästa försök också, oavsett om det var artärpunktioner, muskelbiopsier eller timslånga tunga löpförsök. I sitt vetenskapliga intresse lånade han sin kropp till den aktiva forskningen på samma sätt, som han senare helhjärtat kom att viga sitt hela yrkesverksamma liv åt att dokumentera, administrera, beforska och driva den unga vetenskapsgrenen framåt, först som anställd fysiologisk forskningsassistent, parallellt med den unge pedagogen Lars-Magnus Engström på det som senare blev Centrum för Idrottsforskning, och sedemera som ansvarig för den administrativa delen av svensk idrottsforskning, beläget i ”Gröna Paviljongen” vid GIH i Stockholm. I sin roll som föreståndare för Centrum för Idrottsforskning har han drivit idrottsforskningens frågor med fasthet och uthållighet och med säregen initiativförmåga och lyhördhet för både överordnades önskemål och de forskningsaktivas problem. Vad hade Centrum för Idrottsforskning och Svensk Idrottsforskning varit utan Artur? Under de första 20 åren efter gradueringen från GIH var Artur en synnerligen flitig vetenskapare och skribent. Fyra böcker om träning och testning har kommit från hans penna. Därtill var han synnerligen aktiv vid framtagandet av Trygg-Hansas skriftserie om olika idrottsgrenar. Av de uppåt 20 utkomna häftena medverkande han undersökningsmässigt synnerligen aktivt i många och var försteförfattare på tre. Under denna tid då idrottsforskningen tog
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 1 0 fart i Sverige var dessa häften förstahandsmaterial i förbundens tränarutbildningar och där var Artur den givne föreläsaren - ena dagen i Karlstad om ishockey, nästa dag i Norrland någonstans om skidor. Hans trogna livskamrat Anita visste (eller visste inte?) vad hon gav sig in i, när hon blev sambo med idrottsglobetrottern Artur. Men hon har nog fått mycket tillbaka i den delen med långresor till Amazonas djungler, Sydamerikas berg och öar och senast Sydafrikas vilda djurliv. Det finns knappast ett årsmöte eller forskningskonferens inom idrottens fysiologi, medicin, samhällsvetenskap, historia eller psykologi, som inte Artur Forsberg var ivrig deltagare i och som han sedermera förtjänstfullt skildrat i tidningen ”Svensk Idrottsforskning”. Hans redaktörsruta har ofta varit både välskriven och intressant. Och det har han kunnat göra med den initierades klarhet. Det är inte oväntat. För är det något som Artur är, så är det att vara insatt i idrottens innersta väsen. Som elitskidåkare med medaljer från alltifrån Distriktsmästerskap till Veteran-VM vet han vad idrott är, vad som krävs för att bli elitidrottare och hur mycket som kan påverka den fysiska och psykiska prestationsför- mågan. Därtill har han flera gånger själv snubblat i förberedelserna i sitt idrottande och haft andra problem, vilket gett honom nyttiga erfarenheter att delge andra. De alla innersta detaljerna i den idrottsvetenskapliga problematiken har kanske inte varit Arturs främsta intresse, men när det kom till i artikelform och framför allt som föreläsare förklara det som många tycker är svårt, är han oöverträffad. Hur många har inte vittnat om att de efter hans föreläsningar verkligen har förstått vad idrottsforskning är och hur den försöker finna lösningar på olika problem. Denna Arturs pedagogiska förmåga är förstålig. Han blev folkskollärare efter studenten och insåg genom sitt arbete i grundskolan hur viktig den pedagogiska framtoningen är för den som ser svåra samband som omöjliga att förstå. Men Artur har fått många att förstå och med sina idrottsliga kunskaper och erfarenheter har han också kunnat ge många förslag till praktiska lösningar och olika verktyg till framgång i den idrottsliga vardagen. Ingen kan bli arg på Artur, möjligen lite sur ibland, när man fått ett bestämt avståndstagande i något försök att tänja på gränser eller bestämmelser i idrottsforskningens domäner. Där tar det tvärstopp. Fostrad i idrottens etik och moral är det omöjligt för Artur att ge någon en fördel, som inte kommer alla andra till del. Att ”snedda över en nysådd idrottslig gräsmatta” har säkert en och annan gjort, men jag tvivlar på att Artur gjort det. Hans själ skulle inte klara det. Hellre ta en längre väg eller ökad ansträngning än på något lättare sätt vinna tid och möda i en besvärlig uppgift. Därvidlag är Artur en förebild, när det gäller att grundligt, ofta elegant, lösa tids- eller uppgiftsmässiga utmaningar, bevisat bland annat i de otaliga vetenskapliga konferenser och andra sammankomster, som han varit huvudansvarig för. Allt har fungerat oerhört bra. Faktiskt kan jag inte komma på någon enda gång då något väsentligt fallerat. Men det beror också till en del på att många entusiastiskt har ställt upp för Artur och hans inspirerande ledarförmåga. Signifikativt är att även om Artur varit den högst ansvarige i sammanhanget så har ingen uppgift varit honom för liten. En ovärderlig egenskap som inger arbetsglädje och förtroende. En särskild gren i det Forsbergska trädet är ”glädjespridaren”. Som elegant trumpetare i tradjazzband och gitarrist i vänners lag håller han alltid stämningen på topp. Hans starka barytonröst överlappar andras mindre tonsäkra allsångsdeltagande. Otaliga kursdeltagare kan vittna om de hyss och påfrestningar de utsatts för. Men endast den som känner olika människors karaktärer kan dra den svåra gränsen mellan att aldrig förarga eller förnedra utan alltid att glädja och roa. Trots att jag vid otaliga tillfällen haft förmånen av samvaro med Artur Forsberg i glada vänners lag har det förra aldrig inträffat. Igen en egenskap som givit honom många vänner. Artur Forsberg har en pliktkänsla, som är en förutsättning för att en organisation skall fungera. När en sådan personlighet slutar, avslutas också en ”tid” – ett avsnitt i verksamheten. Men det betyder inte att ”allt är över” för Centrum för Idrottsforskning – endast att det finns ett utrymme för en ny ”tid”. Ty inget är så farligt för en verksamhet som oföränderlighet. Då slutar utvecklingen. Den grund som Artur Forsberg lagt för Svensk Idrottsforskning är stabil med en humanistisk prägel, och den finns det ingen anledning att ändra på. Tack Artur för allt Du gjort för oss forskare och Svensk Idrottsforskning ! 7
Page 1 and 2: IDROTTS FORSKNING Organ för Centru
Page 3 and 4: Ansvarig utgivare Ingemar Ericson C
Page 5: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 9 and 10: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 41 and 42: Per Jonsson Eccentric training in t
Page 57 and 58:
S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
show all

CIF - GIH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?