Examensarbete Handledare: Kerstin Berglund Lars Ericson

Har utvintringsskadorna i vall blivit mer omfattande med åren?
I nordnorska områden som tidigare endast i ringa omfattning drabbats av utvintringsskador
har en ökning av utvintring av vall skett. Ökningen har varit orsakad av både parasitära och
icke parasitära faktorer. Enligt Andersen (1985) har inga ändringar av betydelse skett hos
vintervädret och en fårsämring av plantmaterialet var knappast trolig. Därför tror man i Norge
att ändrade driftmönster orsakat ökningen av utvintringsskadorna. De aktuella förändringarna
av brukningssätt rangordnade uppifrån och ned är enligt Andersen (1985):
• Tidigare skörd och skörd vid fler tillfällen
• Ökad markpackning
• Stark försurning av marken
• Större kvävegivor
I motsats till Andersen hävdade Lomakka (1985b) och Nissinen (1985) att plantmaterialet är
en svag länk i ett intensivt jordbruk på nordligare breddgrader.
Syftet med examensarbetet
Syftet med examensarbetet var att göra en litteraturstudie av de utvintringsproblem som kan
uppstå i vall, undersöka om utvintring av vall är ett problem i praktiskt jordbruk i norra
Sverige samt i vilken mån tegläggning av mark kan minska icke parasitära utvintringsproblem
i vall. I denna rapport sammanställs och redovisas resultat från två kombinerade tegläggningsoch
täckdikningsförsök, ett vid Röbäcksdalens försöksgård och ett i Brån, Vännäsby. Utvintringsproblemet
av vall i det praktiska jordbruket undersöktes genom en enkätstudie. Enkäten
skickades under sommaren 2001 till mjölkproducenter verksamma i Norr- och Västerbottens
kustkommuner.
FAKTORER SOM PÅVERKAR UTVINTRINGEN AV VALLEN
Markens fysikaliska tillstånd är alltid betydelsefullt vid växtodling, men är särskilt viktig för
de övervintrande grödorna (Håkansson, 1954). Under vinterperioden utsätts en vall för förhållanden
som var för sig eller i samspel med varandra påverkar växtmaterialets överlevnad
(Söderberg, 1986). I praktiken är dessa en kombination av naturliga faktorer och faktorer relaterat
till brukningssätt (Lomakka 1985b; Arnoldussen m.fl., 2000; Volden m.fl., 2000c). De
naturliga faktorerna som påverkar utvintringsgraden hos vall är bland annat kyla, vatten och
sjukdomar (Classon m.fl., 1978). Vallens motståndskraft mot påfrestningar är beroende av
många faktorer däribland klimatet, tillgången till växtnäringsämnen, artkarakteristik, markstatus,
brukningssätt, växtsjukdomar och skadegörare. Det kan därför vara svårt att hänföra en
uppkommen skada till någon specifik orsak. Ett bestånd, som är tillbakasatt på grund av vattenmättnad
i matjorden, faller t ex lättare offer för svampangrepp (Håkansson, 1954). De viktigaste
faktorerna som påverkar vallens förmåga att övervintra kan dock sägas vara markens
organiska halt, textur och struktur, höjdskillnader i topografin och mikrotopografin samt
eventuella packningsskador (Årsvoll, 1978; Pulli, 1986; Amoldussen m.fl., 2000).
Utvintringsorsakerna kan delas upp i odlingstekniska faktorer respektive naturliga. De naturliga
faktorerna kan i sin tur delas upp i två huvudgrupper, abiotiska och biotiska faktorer.
Frost, is, stående ytvatten, uttorkning och uppfrysning kallas icke parasitära eller abiotiska
faktorer (Volden m.fl., 2000a). Skadedjur och sjukdomar klassas som parasitära eller biotiska
12