Examensarbete Handledare: Kerstin Berglund Lars Ericson

Jordartens inverkan
En jämförande studie i Nordnorge och Island visade att utvintringen i vallar på grund av is-,
vatten-, frost- och biotiska skador varierar starkt med jordart (tabell 1). Jordarten hade en avgörande
betydelse för avvattningen och bland annat bör enligt denna studie ett högt mullinslag
i såväl ytskikt som hela växtbädden undvikas (Guo1eifsson, 1975; Dahlsson, 1988). Samtidigt
får inte mullhalten bli för låg. I försök har en minskning av markens mullhalt enligt
Håkansson och medarbetare (1993) givit utslag i form av skördesänkning. På mull- och mojordar
med dålig dräneringskapacitet är risken stor för utvintringsskador (Classon m.fl., 1978;
Arno1dussen m.fl., 2000). Dessutom är vall på organogena jordar mycket känslig för utvintringsskador
vid otillfredställande dränering. På denna typ av jordar kan ett ytvattenavledningssystem
därför fylla en mycket viktig funktion. Områden med lerig eller moig matjord, i
kombination med markpackning, har i norska försök visat en ökning av utvintringsskadorna
både på grund av is och av svamp (Arno1dussen m.fl., 2000). Vid användning av tunga maskiner
under blöta förhållande är torv- och lerjordar mer känsliga för packning än andra jordarter
vilket beror på deras lägre hydrauliska konduktivitet (Saava1ainen & Virtanen, 1989).
Tabell l. Utvintring av vallbestånd (%) (efter Dahlsson, 1988)
Nordnorge (%) Island (%)
Sand- och lerjordar 18 30
Mj ä1aj ordar
28 53
Mulljordar
39 60
Vid vattenmättad markprofil behövs det på de mer svårgenomsläppliga jordarna inga större
nederbördsmängder för att skapa ytvattenansamlingar. Överskottet ansamlas på fåltens lägst
belägna delar, som leder till att stora vattenmängder måste perkolera genom marken på begränsade
arealer. När vatten ansamlas på markytan sjunker genomsläppligheten, då markstrukturen
i ytskiktet bryts ned och en efterföljande igenslamning av ytlagret sker. Ibland kan
marken vid sådana tillfållen bli helt ogenomsläpplig (Håkansson, 1954). På lätta eller grovkorniga
jordar med god vattengenomsläpplighet och infiltreringsförmåga behöver inte en
flack markyta vara något negativt. En jordart med låg genomsläpplighet belägen i flack terräng
kan innebära så pass stora problem för övervintrande grödor att ett fast tegsystem skulle
kunna vara av nytta (Lomakka, 1985a).
Undersökningar i Norge (Arno1dussen m.fl., 2000) av förhållandet mellan markegenskaperna,
tjäle, snötäcke och mängden utvintringsskador visade att väldränerad sandig mark och mark
med hög biologisk aktivitet var mer motståndskraftig mot utvintringsskador än kompakt och
dåligt dränerad mark samt mark med en låg biologisk aktivitet. Jord från områden med stora
utvintringsskador hade högre glödgningsförluster (hög mullhalt), mindre andelluft i profilen,
mindre utbytbart magnesium och kalcium, en lägre basmättnadsgrad och ett lägre pH.
Landytan i Norrbotten och Västerbottens län är utanför fjällområdet till största delen täckt av
morän ofta överlagrad med sediment, menjordartsfördelningen är mycket växlande. Det finns
glaciala och postglaciala leror och mjä10r överlagrade med ä1vsediment i form av grovmo och
sand. Man hittar också leror och mjäla i dagen. Dessutom förekommer gyttjejordar som tidigare
bildats i grunda vikar och sjöar i kustlandet (Ericson m.fl., 1985). Jordbruket i Norrbotten
och Västerbotten är främst koncentrerat till kustens slättbygder och till de nedre delarna av
älvdalarna. Odlingen sker i viss omfattning på torvjordar men framförallt på relativt finkorniga
havs- och ä1vsedimentjordar som består till större delen av måttligt mullhaltig (3-6 %
25