Examensarbete Handledare: Kerstin Berglund Lars Ericson

Skördetid. skördefrekvens och avbetning
Körintensiteten i dagens lantbruk har ökat, vilket i vissa fall har lett till markpackning.
Packningsskador skapar en dålig växtplats får grödan, bland annat på grund aven minskning
av markens porvolym. Minskad porvolym ökar risken får vattenmättnad och sämre gasutbyte,
vilket i sin tur kan leda till en anhopning av toxiska substanser - en situation som liknar det
som sker vid istäcke och stående ytvatten (Andersen, 1985; L. Ericson, pers. medd., 2001).
Vid körning i vall är skadebilden komplicerad, eftersom såväl marken som växterna utsätts
får direkt påverkan. Skador av två slag erhålls, dels direkta krosskador på växtdelar, dels indirekta
skador genom markpackning. Packning innebär hämmad tillväxt på grund av minskad
syretillgång får växtrötterna och mekaniska spärrar i markprofilen (Tuvesson, 1993). Effekten
av den ökade trafiken i form av packningsskador i marken kan delvis fårebyggas med bättre
däcks- och maskinutrustning (Håkansson m.fl., 1993). Packningsskador i vall kan enligt Classon
och medarbetare (1978) vara av tre slag:
• Sönderkörning av marken så att hjulspår bildas
• Packningsskador i marken så att växtligheten därigenom blir sämre
• Skador på växterna genom hjul eller tramp
Tidigare skörd och skörd vid fler tillfållen i en landsdel med korta somrar och långa vintrar
ökar påfrestningarna på vallen. Dels får växterna mindre upplagringsnäring infår vintern och
rar därmed svårare att klara sig fram till dess att en ny växtsäsong böljar. Dels ökar känsligheten
får snömögelsvampar. Dessutom ökar risken får frostskador genom att vävnaden i de
gröna delarna blir vattnig. Rotmängden avtar även vilket leder till ökad känslighet får uppfrysning
(Andersen, 1985). Det har även visat sig att tidpunkten får återväxtskörden har en
betydande inverkan på vallproduktionen i norra Sverige (Hagsand & Landström, 1981). Sen
skörd påverkar vallens övervintringsfårmåga på grund av minskad näringsreserv hos växterna
(Classon m.fl., 1978). I norra Sverige bör återväxtskörden ske senast mitten - slutet av
augusti. Detta får att öka vallväxterna möjlighet att hinna bygga upp ett tillräckligt stort näringsfårråd
infår övervintringen (Hagsand & Landström, 1981). Skörd i början av september
tycks i norra Sverige vara den absolut sämsta tiden med hänsyn till efterfåljande vall. Detta
gäller får såväl timotej och ängssvingel, som får rödklöver. Rödklöver är den vallväxt som är
mest känslig får olämplig skördetid medan timotej är minst känslig (Huokuna, 1980;
Andersson, 1985).
I en undersökning av Håkansson och medarbetare (1993) visade det sig att körning vid hög
markfuktighet ökar avkastningsfårlusten vid nästa skördetillfålle. Ökad körmängd vid vaIje
skördetillfålle har samma effekt. Fördubblad körmängd ger dock inte fårdubblad skördefårlust,
vilket enligt denna undersökning visar att man i praktiken så långt möjligt bör köra i
samma spår. Körningen inverkar mest genom att orsaka tryckskador på växternas blad och
skott vilket medfår fårsenad återväxt. Effekten blir störst vid den andra eller tredje skörden
får året. Dock har körningen vid skörden en liten effekt på klöverinnehållet i vall.
Markpackning kan ske fårutom vid användning av tunga maskiner under ogynnsamma fårhållanden
även vid överbetning vid blöta fårhållanden under höst och vinter (Arnoldussen
m.fl., 2000). I områden där vallen ofta blivit is- och vattenskadad, har höstbetning visat sig
fårvärra skadan (Andersen, 1993).
16