LRFrapport_2013015

7
Version 2, 15.04.2013
gånger större. Det faktum att dessa förhållanden ignoreras i åtgärdsprogrammen inom BSAP-
processen riskerar att leda till att återställandet av Östersjöns övergödning tar längre tid och
kostar avsevärt mer än nödvändigt för såväl skattebetalarna och verksamhetsutövarna, samt
att det sker på bekostnad av andra viktiga samhällsmål.
2.1.2 LRF:s förslag
Mot bakgrund av de kraftiga minskningarna i tillförsel (jfr. avsnitt 8.1 nedan), måste analysen
och åtgärdsprogrammen breddas så att de parallellt med fortsatta åtgärder i avrinningsområdet
även innefattar åtgärder som kan äga rum direkt i Östersjön. En sådan breddning av ansatsen
skulle innebära att man i möjligaste mån bemöter internbelastningen och därigenom
säkerställer att återställande sker så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Det vore
lämpligt att detta görs när länderna år 2015 i enlighet med havsmiljödirektivet ska ta fram sina
åtgärdsplaner. I detta sammanhang är viktigt att understryka att åtgärder i Östersjön, like lite
som åtgärder på land, kommer att leda till snabb återställning. Åtgärder i Östersjön kanske i
första hand ska vara riktade mot specifika kustområden lämpade för dessa.
Sverige har under de senaste åren finansierat, utvecklat och testat en rad åtgärder som kan
genomföras i Östersjöns kustområden som kostnadseffektiva och värdefulla komplement till
åtgärder i avrinningsområdet. Ett exempel är syresättning, som också kan ske med hjälp av
havsbaserade vindkraftverk. Ett sådant tillvägagångssätt följer i princip samma ansats som
användes i arbetet mot långväga luftföroreningar, där man valde att både minska utsläppen
vid källorna och att i drabbade länder som Sverige och Norge exempelvis kalka sjöar och
skogar för ett snabbare återställande.
2.2 Beräknad tid för återhämtning
2.2.1 Problemet
Internbelastningen av fosfor kommer enligt en samstämmig forskarkår att leda till att det tar
avsevärt längre tid att komma till rätta med Östersjöns övergödning än vad man på politisk
väg har satt som mål (2021 enligt BSAP och 2020 enligt EU:s havsmiljödirektiv). Minst
ytterligare 25-50 år efter 2020 är de tidsperspektiv som forskarna presenterar. De nuvarande
målåren är därmed helt orealistiska. Från ett miljöstyrningsperspektiv är detta