FTC:s tonfiskrapport - Fair Trade Center

More documents

Recommendations

Info

6 | RappoRt om konseRveRad tonfisk Hur kan vi förbättra branschen? Som konsument kan det vara svårt att veta hur man ska agera när man läser om missförhållanden i produktionen av varor i låglöneregioner. Lösningen är inte att välja bort de produkter som är tillverkade i utvecklingsländerna. Arbetarna där behöver de jobb som exportindustrin erbjuder och så är även fallet för dem som arbetar inom tonfiskindustrin. Det bästa är om vi kan försöka förbättra förhållandena i dessa länder, inte att bojkotta dem. Att som konsument försöka påverka dessa stora skeenden kan lätt kännas övermäktigt, men faktum är att vi har möjligheter att påverka handeln i en positiv utveckling. Ett sätt är att visa företagen att dessa frågor är viktiga för dig som konsument. Som konsument har du rätt att veta under vilka förhållanden de varor du köper är producerade. Det är egentligen inte konstigare än att fråga om pris och kvalité. Genom att ställa frågor till företagen visar man också att man bryr sig. exempel på viKtiga frågor att lyfta är: 4 Respekteras de mänskliga rättigheterna i de fabriker där era varor tillverkas? 4 Har ert företag en uppförandekod eller etiska riktlinjer för verksamheten? 4 Hur kontrollerar ni att fabrikerna följer er upp förandekod/etiska riktlinjer? 4 får arbetarna en lön som de kan leva ett vär digt liv på? Ofta vet inte de som säljer produkten något om produktionsförhållandena. Man kan då vända sig direkt till företaget. Skriv ett brev, e-posta eller ring huvudkontoret. Om företaget har en uppförandekod, fråga hur väl den efterlevs. Ytterligare förslag på vilka frågor man kan ta upp med företagen finns under Fair Trade Centers kommentarer till företagen. reKommendationer till branschen Ansvaret för att lösa de problem som finns inom produktionen av konserverad tonfisk delas av importerande företag, fabriksägare, myndigheter i produktionsländerna och konsumenter. Den bästa lösningen är att produktionsländerna skapar en bra fungerande uppföljning av sin lagstiftning och att man på fabriksnivå har en fungerande dialog mellan anställda och arbetsgivare, till exempel genom kollektiva förhandlingar. Tyvärr är vi idag på många håll långt från den lösningen, och importföretagen måste också i fortsättningen ta ett stort ansvar för att kontrollera arbetsförhållandena. Etisk granskning av leverantörsfabriker leder i sig själv inte till förändringar – den resulterar bara i en lista på frågor som ska bli ihågkomna. För att åstadkomma förändring behövs en mer djuplodande strategi. Granskningarna ska vara en del av ett brett och långsiktigt program där en central komponent är utbildning av de anställda om arbetsmiljö och vilka rättigheter de har. Ogenomtänkta etiska granskningar kan till och med få negativa konse-
kvenser, som när granskningar har resulterat i att det satts upp ”arbetarkommittéer” för de anställda vid sidan av facket. Då riskerar facklig verksamhet att konkurreras ut av ”gula fackföreningar” kontrollerade av arbetsgivare eller stat. En uppenbar risk är att ytliga granskningar endast leder till att företagen genomför kosmetiska förändringar. En central punkt är att de anställda och lokala fackliga organisationer måste involveras i arbetet med att genomföra uppföljningen av de etiska granskningarna. När de anställda finns med i arbetet blir det inte styrt uppifrån. Arbetarnas medverkan leder också till att deras krav och missnöje kommer upp på dagordningen. Om de anställda ska delta krävs att de har riktiga anställningskontrakt på ett språk de förstår och ofta att de utbildas kring sina rättigheter. Det är också avgörande att de anställda som deltar i sådana processer inte blir bestraffade av företaget, oavsett vilka åsikter de för fram. Etiska granskningar måste följas upp med möjligheten för anställda att föra fram klagomål. I första hand bör detta ske genom fackliga organisationer. Men där fackliga organisationer saknas kan det vara aktuellt att bygga upp andra mekanismer. Uppförandekoder är inte effektiva om de anställda inte känner till att de existerar. Många företag som haft uppförandekoder under en lång tid har inte tagit ett enda steg för att informera de anställda om att koderna existerar. Det är emellertid avgörande att utbildningen av anställda inte kontrolleras av arbetsgivaren eller av myndigheter. Den bästa formen av utbildning organiseras av de fackliga organisationerna själva. Enligt FN-organet ILO har det också visat sig att de anställda har störst tilltro till utbildning som deras egna organisationer själva ansvarar för. Avgörande är vidare att inköpsstrategierna är sammankopplade med uppförandekoderna. Om beställarföretag har inköpsmetoder som är helt fristående från den etiska policyn undergrävs uppförandekoden. Öppenheten och informationen bör inte bara gälla leverantörsföretagen och de anställda, utan även myndigheterna i berörda länder. sammanfattningsvis Kan sägas att etisKa gransKningar måste Kompletteras med: 4 ett samarbete med lokala fackföreningar och andra organisationer 52. www.cleanclothes.org/ftp/05-quick_fix.pdf 4 utbildning av de anställda hos leverantörerna 4 att köparna aktivt visar leverantörerna att man välkomnar facklig organisering 4 redovisning av affärs- och inköpsstrategier 4 öppenhet, där både företag och kontrollanter redovisar vad de gör och vilka syften de har. Mycket av rekommendationerna ovan kommer från Studien Looking for a quick fix – How weak social auditing is keeping workers in sweatshops är utgiven av Clean Clothes Campaign och kan laddas ner från deras hemsida. 52 När de anställda själva får diskutera vilka deras största problem är förs oftast de låga lönerna fram som det viktigaste att förbättra. I samband med att denna studie genomfördes anordnade Seafarer’s Union of Burma tillsammans med arbetare från olika fabriker inom fiskeindustrin ett seminarium om vilka de viktigaste stegen var för förbättringar inom industrin. de Kom fram till tre punKter som de anser vara de viKtigaste. 1. förbättra minimistandarderna för alla livsmedelsarbetare när det gäller standard för minimilöner, övertid, arbetstider och vilotimmar. 2. ge arbetarna möjlighet att arbeta med arbets tagarorganisationer, thailändska, burmesiska och internationella, och inga restriktioner för bildandet av arbetstagarorganisationer, både thailändska och burmesiska, i enlighet med den demokratiska principen om frihet till organisering, så länge arbetarna följer de thailändska lagarna. 3. ge arbetarna tillgång till utbildningsprogram om hälsa, säkerhet och grundläggande fack föreningsfrihet på de anställdas modersmål, så att deras förhandlingsförmåga stärks. När det gäller konsumentens möjlighet att ställa krav begränsas den ofta av att företagen ger en bristfällig information om frågor kring arbetsförhållandena i produktionen. Endast tre av de undersökta företagen, Ica, Coop och Axfood, erbjöd information på sina hemsidor. Företagen måste bli bättre på att ge konsumenter tydlig information, helst redan i butiken, så att de kan fatta beslut utifrån sina egna värderingar när de gör sina dagliga inköp. RappoRt om konseRveRad tonfisk |
Page 1 and 2: EN RappoRt om koNsERvERad TONFISk A
Page 3 and 4: Rapport om konserveradtonfisk s
Page 5 and 6: landen och systematisk diskrimineri
Page 7 and 8: tonfisk till ett värde av 74 miljo
Page 9 and 10: ilväg sydväst om Bangkok. Den vik
Page 11 and 12: Arbetsförhållandena påfiskefar
Page 13 and 14: Arbetsförhållandena i konserverin
Page 15 and 16: Fabriken har en busservice för de
Page 17 and 18: de säga till i förväg, men de ka
Page 19 and 20: Företagen som importerar till Sver
Page 21 and 22: fair trade centers Kommentar Hos Ab
Page 23 and 24: arbetsförhållanden i produKtionen
Page 25: fair trade centers Kommentar Hos La
Page 29 and 30: Appendix 2. Ordförklaring APC-län
Page 31: sandfjärdsg. 95 | 120 56 årsta |

FTC:s tonfiskrapport - Fair Trade Center

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?