– Amfetaminet gjorde mig kolugn - RFHL

Igor, John och Magnus förbereder sig inför premiären av den senaste föreställningen.
att det var ett sätt att komma tillbaka till
mänskligheten på. Vi levde, och hade levt,
under en så svår situation under så lång
tid att vi var i stort behov av terapi. Teatern
skapade en terapeutisk situation, att
jobba med egna känslor och tankar under
den nedskrivna berättelsen, att hitta ett
sammanhang. Det var ett sätt att få kontakt
med det vackra och fina som finns
inom oss alla. Det var en kraft som vi fick
kontakt med igen.
– Jag får fortfarande mejl från olika delar
av världen från människor som var
med i teatergruppen. Den gjorde ett starkt
intryck på oss alla!
Efter ett år i koncentrationslägret blev
Igor frigiven. Han gick under jorden igen
för att återuppbygga MIR. 1977 gick det
inte längre. Militären var efter honom och
han flydde.
Jobbade med värstingar
Första tiden i Sverige var svår för Igor:
– Jag kunde inte och kan inte identifiera
mej med de politiska partierna i Sverige.
Vad skulle jag göra med min bakgrund?
Med teatern? Med mitt politiska arbete
med mobilisering bland ungdomar och
fattiga människor? Här i Sverige var socialt
arbete det som liknade den erfarenheten
mest.
– Politik och teater är mina stora passioner
hittills. Frågan var: Skulle man kunna få
igång samma processer med fångar eller
”värstingar” som vi fick i lägret?
1991 startade han och hans grupp, Teater
Sandino, ett mellanvårdsprojekt som
riktade sig till struliga ungdomar:
– Jag trodde att det skulle gå bättre för
andra generationens sydamerikaner än
för oss från den första, men det blev inte så.
Varför vet jag inte. På den här tiden samlades
ungdomar från Latinamerika i stora
gäng. De var stökiga. Lasermannen härjade.
Många var rädda och beväpnade sig.
Kanske kunde jag med min bakgrund
hjälpa till?
– Vi öppnade en friskola tillsammans
med Fryshuset för några av de här ungdomarna.
Vi jobbade mest i våra lokaler i
oberoende 1/2007 internationalen 11/04 17