– Amfetaminet gjorde mig kolugn - RFHL

Jag träffar Anders Peedu en regnig eftermiddag
på ett fik i centrala Stockholm.
Det blir ingen särskilt svår intervju. Anders
pratar, diskuterar, argumenterar,
berättar. Jag skriver.
Mindre fångkamp nu
Att diskutera kriminalvård med Anders
Peedu är annorlunda. Han har inte tappat
visionerna, är inte bränd. Han tror fortfarande
stenhårt på idéerna om en human
kriminalvård. Utgångspunkten för Gotlands
Teaters verksamhet är 1974 års
kriminalvårdsreform. Dåvarande justitieministern
Lennart Geijer genomförde en
reform som fokuserade på omsorg och rehabilitering.
– Lennart Geijer sa: ”Det enda vi tar är
friheten. Det är det bästa vi har, näst livet.
I övrigt ska intagna ha samma sociala och
medborgerliga rättigheter och möjligheter
som andra medborgare”. Det här
tycker jag är bra och det är det vi fokuserar
på, fångarnas rättigheter.
Gotlands Teater startade sin verksamhet
inne på fängelserna 1982:
– Det var så annorlunda då. Om vi
kom till Norrtälje så kunde vi mötas av ett
gäng grabbar med mikrofonerna i högsta
hugg som ville göra intervjuer med oss. De
jobbade med internradion på Norrtälje
och kunde göra program som man sände
till hela anstalten.
När man kommer nu finns ingenting.
Inga radioprogram för fångar, inga tidningar
som diskuterar kriminalpolitik eller
fångars rättigheter. Samtidigt finns det
ju en mängd politiskt medvetna fångar
som kämpar och sliter för sina och andras
rättigheter. De borde ha Nobelpris för att
de orkar.
Maxstraff på 5 – 6 år
Anders Peedu är kritisk till hur kriminalvården
utvecklats under de senaste åren:
– Man blir generad när man kommer
till Tidaholm med tio meter höga murar
som omger en. Där mellan de höga murarna,
finns ett fängelse i fängelset. Man
förundras över hur nesligt samhället behandlar
en del av sina medborgare.
– Det finns undersökningar som visar
att en fånge kan sitta i 5 – 6 år och anse att
han är värd det. Att brottet han begått kan
sonas med det, men efter den gränsen blir
straffet bara destruktivt. Då kommer samhällshatet.
Jag tycker att 5 – 6 år skulle vara
maxstraff på anstalt. Sedan skulle man använda
andra lösningar med boja och liknande.
Det skulle fungera bättre i det långa
loppet.
– Det finns fortfarande ett humant klimat
ute på kåkarna... Fortfarande kan
Lill-Babs eller Carola, om de vill, åka in på
vilken anstalt som helst utan att riskera att
bli våldtagna. Reinfeldt skulle kunna åka
in på ett fängelse och propagera för en hårdare
kriminalpolitik utan att bli sönderslagen.
Visst skulle han få mothugg men
det skulle inte bli våldsamt. Det är så viktigt
att den här sociala situationen bibehålls.
Den ger möjligheter. Men jag är
rädd att den kommer att försvinna om
man inte väljer en annan väg.
– Det är generationer av humanistisk
personal som ligger bakom det här. Jag ser
personalen som en stor resurs. Man borde
utbilda personalen mer. De borde tillföras
kunskap för att ta debatten för en human
kriminalvård. Nu sitter de hellre tysta.
Den här humanismen tycker jag finns rätt
högt upp i kriminalvårdens hierarki. Hos
politikerna finns ingenting. Den justitieminister
som andas om humanare villkor
för fångarna är politiskt död.
Språket viktigt verktyg
Språket är centralt för Gotlands Teater.
Språket och ordet som medel för förändring:
– Vid varje rättegång frågar domaren
om den anklagade har något att tillägga.
Har man ett språk som inte är stötande får
man tala hur lång tid man vill. Jag träffade
oberoende 1/2007 internationalen 11/04 23