– Amfetaminet gjorde mig kolugn - RFHL

More documents

Recommendations

Info

18 Rinkeby. Vi arbetade mycket med teater, musik och film. Resultatet blev jättebra. De hamnade i blickpunkten och det var bra för dem. De var inte vana att vara i centrum på ett positivt sätt och det påverkade dem. Vi fixade med lägenheter, arbete och mycket annat. Det har gått bra för många av dem 1996 hade de hållit på ett par år. Verksamheten hade satt sej. Teatern var inte det som drog mest. Istället var det film och musik som lockade. Igor och Karin var plötsligt lediga med lön. De började besöka Hall och Norrtälje och satte upp pjäser med de intagna: – Vi jobbade gratis åt kriminalvården under ett år. Vi hade ju våra löner från mellanvårdsprojektet. Teater – alla är beroende av alla På Storboda är straffen korta. Det gör att repetitionsperioden per föreställning måste vara kort. Tre-fyra månader och sedan premiär. Igor har under sina fyra år på anstalten haft skådespelare som varit med om tre olika uppsättningar: Finns teatern kvar? frågar många återfallare. – Det finns mycket extrema personligheter inne på fängelserna. Det är mycket givande. Vi har det mycket roligt tillsammans. De känner att vi respekterar dem, att de blir lyssnade på. De är proffs på att avslöja om man föraktar dem. Ser ner på dem. Jag upplever att det finns stort förtroende mellan oss. De berättar saker för mej som de inte berättar för någon annan. Det är guld värt. I teatern är det den kollektiva processen som Igor betonar mest: ”Många killar som varit med i teatern säger att teatern för första gången gjort så att de fått något med sig från fängelset. ” – Teatern är ett enda stort samarbete. Den kräver ord vilket kanske hjälper till, att spelreglerna blir så tydliga. Det blir en sorts organisk solidaritet. Ingen är viktigare än den andra. Alla är beroende av varandra. Det blir en unik upplevelse. Kanske kan det bli avgö- rande i människors liv? – Kriminalvården borde satsa mer på vård. På allvar. Men systemet prioriterar säkerhet framför relationer. Det verkar inte finnas möjligheter till något annat. Igor menar att det är viktigt att det kommer in fler vanliga människor till kriminalvården för att etablera vanlig kontakt med fångarna: – Men den vanliga kontakten funkar inte ens bra i samhället. Hur ska den då kunna göra det i den extrema situation som råder inne i kriminalvården? Det bästa betyg vi fått – Om vi accepterar att det finns människor som måste sitta i fängelse, så skulle jag vilja att kriminalvården gjorde så att det existerade teater på varje fängelse. Teatern höjer stämningen och förbättrar tillvaron för de intagna. Och så skulle jag vilja att de olika föreställningarna turnerade mellan olika anstalter. Tänk att ha en teaterfestival vartannat år! – Många killar som varit med i teatern säger att teatern för första gången gjort så att de fått något med sig från fängelset. Det bästa betyg vi någonsin fått var när en fånge kom fram till mej och sa: ”Igor, att hålla på med teatern härinne är som att öppna ett fönster och släppa in lite frisk luft”. oberoende 1/2007
Föreställningsdag på Storbodaanstalten Det är premiärdag. Och dags för sista föreställningen. Fångarna på Storboda spelar varje föreställning två gånger samma dag för sina medfångar. Magnus byter om inför föreställningen. Igor Cantillana, regissör, och Karin Wiklund, skådespelerska i Teater Sandino, sitter på pendeltåget ut mot Rosersberg. Karin Wiklund har arbetat med teater i 20 år. På Storbodaanstalten har hon varit med från början: – Skillnaden mellan att jobba med de här föreställningarna och andra är de speciella förutsättningarna. Annars är repetitionsarbetet sig likt. Vi trodde till en början att vi skulle ha en väldigt fast ensemble eftersom de konkret satt inlåsta. Riktigt så är det inte. Skådisar kan bli knallade*, eller flyttas mellan enheter på olika sätt, så det är tvärtom väldigt osäkert. Teater är till för alla – Omständigheterna är annorlunda men många av skådespelarna är väldigt talangfulla och verkligen hängivna till föreställ- Text & foto: Per Sternbeck oberoende 1/2007 internationalen 11/04 19
Page 1 and 2: oberoende Han ger narkotika till na
Page 3 and 4: Det går bra för Sverige - men int
Page 5 and 6: otika till en narkoman? tycker inte
Page 7 and 8: - Man ger amfetaminpreparat till ba
Page 9 and 10: - Jag förstår inte varför det ä
Page 11 and 12: Riksföreningen Autism (RFA) bildad
Page 13 and 14: FAKTA AUTISM & ASPERGER Autism är
Page 15 and 16: Teater i fängelse På Storbodaanst
Page 17: Igor, John och Magnus förbereder s
Page 21 and 22: De som varit med länge fungerar so
Page 23 and 24: Jag träffar Anders Peedu en regnig
Page 25 and 26: ”Landstingskolossen klarar inte a
Page 27 and 28: det också ligger en lockelse i den
Page 29 and 30: Elisabeth Östlund tappade synen p
Page 31 and 32: NYA FRIGIV- NINGSREGLER När och hu
Page 33 and 34: Grannsamverkan mot psykisk ohälsa
Page 35 and 36: n när pengarna styr? partierna ell
Page 37 and 38: lapparna och lyder order, eller så
Page 39 and 40: Snart kan alla registrera biverknin
Page 41 and 42: många frågetecken heter riskbedö
Page 43 and 44: Fattighuset Sverige Inkomstklyftorn
Page 45 and 46: äcker inte ens till en liter mjöl
Page 47 and 48: GÅ MED I RFHL! ❑ Jag vill bli me

– Amfetaminet gjorde mig kolugn - RFHL

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?