– Amfetaminet gjorde mig kolugn - RFHL

18
Rinkeby. Vi arbetade mycket med teater,
musik och film. Resultatet blev jättebra.
De hamnade i blickpunkten och det var
bra för dem. De var inte vana att vara i
centrum på ett positivt sätt och det påverkade
dem. Vi fixade med lägenheter, arbete
och mycket annat. Det
har gått bra för många av
dem
1996 hade de hållit på ett
par år. Verksamheten hade
satt sej. Teatern var inte det
som drog mest. Istället var
det film och musik som
lockade. Igor och Karin var
plötsligt lediga med lön. De
började besöka Hall och
Norrtälje och satte upp pjäser
med de intagna:
– Vi jobbade gratis åt kriminalvården
under ett år. Vi hade ju våra löner från
mellanvårdsprojektet.
Teater – alla är beroende av alla
På Storboda är straffen korta. Det gör att
repetitionsperioden per föreställning
måste vara kort. Tre-fyra månader och sedan
premiär. Igor har under sina fyra år
på anstalten haft skådespelare som varit
med om tre olika uppsättningar: Finns
teatern kvar? frågar många återfallare.
– Det finns mycket extrema personligheter
inne på fängelserna. Det är mycket
givande. Vi har det mycket roligt tillsammans.
De känner att vi respekterar dem,
att de blir lyssnade på. De är proffs på att
avslöja om man föraktar dem. Ser ner på
dem. Jag upplever att det finns stort förtroende
mellan oss. De berättar saker för
mej som de inte berättar för någon annan.
Det är guld värt.
I teatern är det den kollektiva processen
som Igor betonar mest:
”Många killar som
varit med i teatern
säger att teatern
för första gången
gjort så att de fått
något med sig från
fängelset. ”
– Teatern är ett enda stort samarbete.
Den kräver ord vilket kanske hjälper till,
att spelreglerna blir så tydliga. Det blir en
sorts organisk solidaritet. Ingen är viktigare
än den andra. Alla är beroende av
varandra. Det blir en unik upplevelse.
Kanske kan det bli avgö-
rande i människors liv?
– Kriminalvården borde
satsa mer på vård. På allvar.
Men systemet prioriterar säkerhet
framför relationer.
Det verkar inte finnas möjligheter
till något annat.
Igor menar att det är viktigt
att det kommer in fler
vanliga människor till
kriminalvården för att etablera
vanlig kontakt med
fångarna:
– Men den vanliga kontakten funkar
inte ens bra i samhället. Hur ska den då
kunna göra det i den extrema situation
som råder inne i kriminalvården?
Det bästa betyg vi fått
– Om vi accepterar att det finns människor
som måste sitta i fängelse, så skulle jag vilja
att kriminalvården gjorde så att det existerade
teater på varje fängelse. Teatern höjer
stämningen och förbättrar tillvaron
för de intagna. Och så skulle jag vilja att de
olika föreställningarna turnerade mellan
olika anstalter. Tänk att ha en teaterfestival
vartannat år!
– Många killar som varit med i teatern
säger att teatern för första gången gjort så
att de fått något med sig från fängelset. Det
bästa betyg vi någonsin fått var när en
fånge kom fram till mej och sa: ”Igor, att
hålla på med teatern härinne är som att
öppna ett fönster och släppa in lite frisk
luft”.
oberoende 1/2007