Föreläsningsanteckningar

naturligtvis i hög grad utmärker vår alldagliga existens att vi är i och förhåller oss till en värld.
Generellt i detta kapitel: kritik av kunskapsteori och i synnerhet Descartes.
I-världen-varon: måste undersöka vad som menas med värld, det varande som alldagligt är
såsom i-världen-varo (”vem”), och i-varo. Med det senare förstår vi oftast den kategoriala
bestämningen av rumslighet. Men tillvarons ”i” är alltid differentierat på något sätt; i-varon är
en existential. Ting kan ej beröra varandra. Det kvantitativa perspektivet kan ej fånga vår
erfarenhet, och detta perspektiv är inte absolut utan måste förstås som en viss typ av
erfarenhet (och H tänker sig att han kan förklara dess grund i termer av i-varon). Tillvarons
existens kan ej fattas utan denna struktur, och den föregår (utgör förutsättningen för)
relationen till ting och andra människor.
I-varon kommer alltid till uttryck som ombesörjande. Rotad i omsorgen. Relationen till
Husserls intentionalitet. Om det teoretiska och det praktiska. Även det teoretiska är en form
av ombesörjande.