Föreläsningsanteckningar

19/5. Egentlighetstemat
Den andra delen av Varat och tiden bär titeln Tillvaro och tidslighet, men innan Heidegger
uttryckligen ger sig i kast med detta tema diskuterar han den s.k. egentliga existensen. Detta
upplägg har en metodologisk poäng: endast utifrån en förståelse av egentligheten kan vi på
allvar få syn på tidsligheten som den mest grundläggande aspekten av vår existens. För i
enlighet med den fenomenologiska metoden måste man, om man är intresserad av sanningen
om vår existens, försöka finna en erfarenhet där vi ställs just inför sanningen om oss själva,
dvs. denna sanning måste vara oss given på något sätt (vi vill inte hitta på något tomt
existensideal: om sanningen om oss själva inte alls är tillgänglig för oss, vad kan den då har
för betydelse för oss?), och denna erfarenhet är vad Heidegger betecknar som egentlighet.
§ 45. De hittills vunna resultaten och uppgiften att tolka tillvaron på ett ursprungligt sätt
Heidegger inleder med att försöka binda ihop de tidigare fastlagda strukturerna: i-världen-
varon som tillvarons grundförfattning, vars väsensmässiga strukturer är samlade i
upplåtenheten; helheten av dessa strukturer utgörs av omsorgen. Detta kan sammanfattas som
att ”tillvaron är såsom förstående kunna-vara, för vilken det inom detta vara rör sig om detta
vara såsom något eget”. Vi söker dock i sista hand ett svar på frågan om varats mening, och
detta innebär att vi måste ”frilägga horisonten” för vår varaförståelse överhuvudtaget, dvs.
inringa dess grundmöjligheter. För denna uppgift krävs en ursprunglig tolkning av hela
tillvaron: har betydelse för tolkningens hermeneutiska situation. Dess förehav (av betydelse)
var begränsat, pga. att man ännu ej tagit hänsyn till den egentliga existensen. Behöver alltså
ett grepp om hela tillvaron för att grundmöjligheterna skall kunna uppvisas, vilket innebär en
ursprunglig tolkning som skall klargöra den egentliga existensen, vilken visar på ”sanningen”
om tillvaron, utifrån vilken oegentligheten själv kan förstås. Utifrån denna tolkning skall
också tidsligheten kunna klargöras.
Vad innebär ”ursprunglighet” inom fenomenologin: hur kan fenomenologin upprätta
hierarkier, om dess uppgift är att göra fenomenen rättvisa – just ”såsom de visar sig”? Den
egentliga existensen är ursprunglig i två avseenden: den avser tillvaron såsom den
”egentligen” eller i grund och botten är och en egentlig erfarenhet av detta, dvs. både objektiv
och subjektiv betydelse (närmare bestämt: sanningen om vår existens såsom den framstår
inom ramarna för den egentliga existensen). På så sätt är en riktig tolkning av alldagligheten
(eller överhuvudtaget det som del ett av Varat och tiden har diskuterat) endast möjlig utifrån
en analys av den egentliga existensen; den senare säger alltså något om Varat och tidens egen