Föreläsningsanteckningar

för kunskap och erfarenhet; det handlar om att världen alltid ”angår oss” på ett eller annat sätt
(utvecklat med omsorgsbegreppet). Ting kan ej beröra varandra. Det kvantitativa perspektivet
kan ej fånga vår erfarenhet, och detta perspektiv är inte absolut utan måste förstås som en viss
typ av erfarenhet (och Heidegger tänker sig att han kan förklara dess grund i termer av i-
varon). Tillvarons existens kan ej fattas utan denna struktur, och den föregår (utgör
förutsättningen för) relationen till ting och andra människor.
I-varon kommer alltid till uttryck som ombesörjande. Rotad i omsorgen. Relationen till
Husserls intentionalitet: ett försök att utarbeta en mindre ”mentalistisk” eller teoretiskt
orienterad redogörelse för intentionaliteten. Om det teoretiska och det praktiska. Även det
teoretiska är en form av ombesörjande. Poängen är inte (?) utan vidare att grunda det
teoretiska i det praktiska (annat än i en speciell bemärkelse), som om det senare
nödvändigtvis är en mer ”genuin” form av förståelse, utan snarare handlar det om att visa på
all förståelses grundstruktur, där vissa drag framträder tydligare i det praktiska fallet (jfr.
Stephen Mulhall)
§ 13: Kunskapen om världen såsom funderat modus av i-varo.
(Matz översättningen av Erkennen som ”utrönande”; det handlar om kunskap – såsom
aktivitet.)
Människans sätt att förhålla sig till världen har ofta förståtts i termer av kunskap om den,
dvs. som en relation mellan (ett betraktande) subjekt och (ett från subjektet distinkt) objekt.
De kunskapsteoretiska problemen: hur når det ”inre” subjektet ”ut” till världen? Subjekt
och objekt är dock inte samma sak som tillvaro och värld. Cirkeln: tillvaron är i världen,
världen är i tillvaron; kan ej förstås utan varandra. Innebär inte att rationalitet och förnuft
naturaliseras, ty världen är här inte likställd med naturen utan förstås som
meningssammanhang.
Relationen till världen består inte i första hand i kunskap om den. Ombesörjandet är oftast
”betagen” av världen. Uppslukad av den. Observera: försöker bara säga något om hur vår
erfarenhet ser ut; hur kan vi göra den rättvisa? Sedan dra ut konsekvenserna av detta.
Kunskap måste förstås som en form av vara som hör till i-världen-varon. Kunskap som
betraktande bestämmande kräver förändring av ombesörjandet. Men detta har
traditionellt implicit behandlats som normalfallet.
§ 14: Världens världslighet