Föreläsningsanteckningar

Hänvisningshelheten. Man är ej så mycket riktad mot donet som mot det som skall utföras,
vilket i sin tur hänvisar till andra människor. Detta har två innebörder: tinget refererar till
eller ”bär upp” en hel värld, och tillhandsvaron är oproblematisk, ingenting som är
omedelbart synligt. Så här har vi ett exempel på hur ett föremål kan framträda i sin betydelse
(som tillhandsvarande bruksföremål) på ett annat sätt en för en teoretisk, fokuserad blick.
Hammaren framträder som sig själv just när vi ”ser bort” från den och koncentrerar oss på
själva verksamheten (att hamra i spiken). Heidegger kallar denna typ av förståelse som
beledsagar denna typ av ombesörjande ”kringsyn”. Tillhandsvaron har tendensen att dra sig
undan för att donet skall kunna vara till hands. Den som hamrar vet ej att hammaren är till
hands. Utifrån detta skall frågas efter världens sätt att vara. Hur kommer vi dit?