Föreläsningsanteckningar

specifika frågeställningar, och dessa föreläsningsserier började ges ut först på 70-talet, i och
med GA. Senare kom H att tvivla på själva möjligheten av ett sådant projekt som VT
representerar. (För att förstå Heideggers filosofi vid den här tiden är kanske egentligen
föreläsningarna bättre; där kan man se hur frågeställningar och begrepp växer fram.
Emellertid är dessa strängt taget begripliga endast mot bakgrund av VT. (GA 24))
VT: försöker kortfattat bedriva ontologi utifrån ett fenomenologiskt angreppssätt. Vad
detta innebär är temat för dagens föreläsning. (§§ 1-11, dvs. de två första inledningskapitlen
plus ett par paragrafer i den första delen. I dessa avsnitt introducerar H sin fråga om varats
mening och försöker också motivera den, samt anger metoden för genomförandet, dvs.
fenomenologin som han förstår den.)
Heidegger: fråga om varats mening; citat från Sofisten. Utgångspunkten är alltså att vi alla
har något slags förståelse av vad som menas med ”vara” men att vi likväl har svårt att förklara
vad det är. Kännetecknande för H: krismedvetande. Till vardags tar vi en rad saker för givna,
vi lever i en mer eller mindre oproblematisk förståelse av vår omvärld, osv., men när vi
försöker göra denna förståelse till tema så försvinner snabbt känslan av självklarhet. VT:s
ambition är just att undersöka denna otematiska, eller alldagliga varaförståelse med avseende
på dess särdrag och möjlighet.
Ontologi får hos H en ganska speciell betydelse: ofta förstås det (inte minst inom den
analytiska filosofin) som läran om vad som finns, men det är för H en ”ontisk” fråga. Han vill
i stället fråga vad det att vara överhuvudtaget innebär, precis som Aristoteles frågade sig i
Metafysiken. Emellertid tar han tag i denna gamla fråga på ett nytt sätt: han frågar efter varat
försåvitt det är givet, alltså utifrån ett subjektivt perspektiv. Nu är ju saker på olika sätt, men
H vill alltså försöka säga inte så mycket något generellt i bemärkelsen gemensamt för allt som
är, eller snarare: det gemensamma ser han just i givenheten. Allt som meningsfullt kan sägas
vara är på något sätt givet för oss. Att fråga efter varats mening är att fråga dels efter hur varat
eller verkligheten blir förstådd, dels efter förutsättningarna för denna förståelse
(meningsbegreppet diskuteras längre fram i VT). Så mening är dels det som är artikulerbart i
förståelsen och det mot vilket man utkastar sig, genom vilket något blir begripligt. Möjliggörs
av den tidsliga horisonten. Tidsligheten är omsorgens mening. Förblir kopplat till tillvaron.
Så frågan om varats mening blir till en fråga om horisonten för vår varaförståelse. Därmed är
VT ett transcendentalfilosofiskt projekt.
Så man kan säga att H återvänder till den antika frågan om varat med hjälp av den moderna
filosofins vändning till subjektet som filosofisk utgångspunkt, samtidigt som han dock hoppas
göra sig kvitt en del av den moderna filosofins problem med hjälp av antiken. Den moderna