Föreläsningsanteckningar

More documents

Recommendations

Info

också säga att förståelsefenomenet inte skall identifieras med vare sig det förstående subjektet eller det förstådda objektet; snarare skall vi föreställa oss det som är ”mellan” subjekt och objekt: en plats där förståelse av eller upplåtenhet för världen så att säga äger rum. Heidegger jämför sitt upplåtenhetsbegrepp med idén om människans lumen naturale, dvs. förnuftet som ett slags ljus som kastas över tingen (denna liknelse finns hos bl.a. både Aristoteles och Descartes), och som utgör förutsättningen för att dessa ting skall kunna ”ses” eller vara ”synliga” för oss. Upplåtenheten rör alltså den transcendentala nivån av vår förståelse (medan avtäckandet rör den empiriska eller ”ontiska” nivån). Heidegger tänker sig först presentera ”neutrala” strukturer, och sedan hur dessa är alldagligt sett. § 29. Befintligheten Med sin diskussion av den s.k. befintligheten vill Heidegger alltså komma åt en betingelse för att världen alls skall kunna vara oss given och angå oss på det ena eller det andra sättet. Det befintliga är det som redan är bestämt på förhand, det vi har att förhålla oss till i varje enskild situation. Heidegger har även en annan term för detta: ”fakticiteten”, vilken sedan kommer att inordnas i omsorgsstrukturen. Befintligheten har dock inte så mycket med yttre omständigheter att göra, utan den avser detta att vi alltid ”befinner” oss inte bara på en viss plats utan också på ett visst sätt. Tanken är ungefär att vi alltid redan har ”funnit” oss själva på något sätt, och för att förklara vad han menar med detta inför Heidegger begreppet stämning. Att vara i en viss stämning är ju att känna sig på ett visst sätt (vara glad, ledsen, etc.), men Heidegger är noga med att skilja mellan stämningar och känslor, vilket beror på att han är angelägen om att poängtera att det inte handlar om en psykologisk undersökning av hur känslor påverkar oss (dvs. inget kausalt perspektiv). I stället är syftet att visa hur stämningar ”öppnar” världen åt oss; att de låter världen och det som finns i den angå oss på ett särskilt sätt. Perspektivet är alltså transcendentalt. Ett syfte med befintlighets- och stämningsdiskussionen är att visa att rationalitet och kunskap är grundat i något som inte självt är kognitivt: stämningarna upplåter världen före varje omdöme om den; vi kommer så att säga inte bakom dem. Men stämningarna upplåter även tillvaron (för tillvaron själv). Heidegger formulerar det som att det handlar om att det ”att tillvaron är och måste vara” (s. 177) kan bryta fram. En annan term för detta ”faktum” är kastadheten. Vår existens är sådan att vi (vare sig vi är uttryckligen medvetna om det eller ej) alltid befinner oss ”kastade” in i en bestämd situation, där vissa saker är givna, däribland vår egen existens som en uppgift (vi måste ta på oss den).
Heidegger talar om hur stämningen vänder oss bort från oss själva (och att vårt sätt att finna oss själva ofta har formen av ett slags flykt från oss själva). Detta bör förstås som ytterligare en aspekt av vår intentionalitet: stämningarna vänder oss bort från oss själva då de riktar oss mot saker i världen – men även detta är att finna sig själv (så att säga på omvägar). Påpekar detta pga. att han så småningom vill visa möjligheten av egentlig självförståelse (vilken inte på samma sätt skulle vara resultatet av något slags flykt) såsom betingelse för varafrågans möjlighet. Befintligheten inte bara associeras med det förflutna (det som framstår såsom redan bestämt); den är även tänkt att fånga aspekten av passivitet och receptivitet hos vår förståndsförmåga (jfr. Kants distinktion mellan spontaneitet och receptivitet). Stämningstematiken har förberetts av Aristoteles i Retoriken, vilket Heidegger har diskuterat i en av sina föreläsningsserier (Gesamtausgabe 18, från 1925). Generellt om upplåtenheten: idén om upplåtenhet som passiv-aktiv enhet; centralt filosofiskt tema, inte minst efter Kant. Att försöka undkomma realism – idealism. Tänker sig Kant fortfarande att subjektet ”ser” världen ”genom” kategorier (Husserl)? Detta att han inte släpper tinget i sig; innebär det att sinnligheten (receptiviteten) fattas kausalt (McDowell), så att vi fortfarande har ett tvåvärldsperspektiv vi begreppsliggör en värld som egentligen påverkar oss kausalt)? Relaterad fråga: var kommer det begreppsliga in? Heidegger vill både undvika ”myten om det givna” (all erfarenhet är i någon mån begreppslig) och reduktion av erfarenheten till en teoretisk modell, där även varseblivning skulle ha propositionell form (jfr. Davidsons koherentism). § 30. Fruktan Kan läsas kursivt. Poängen med fruktan eller rädslan blir tydlig framförallt när man kommer till avsnittet om ångest (§ 40), nämligen att visa på olika typer av intentionalitet. Det viktiga att notera i fallet med rädsla är att det här finns ett bestämt föremål som framstår som hotfullt (när vi är rädda upplever vi att vi är rädda på grund av något), och dessutom någon för vars skull man är rädd; på så sätt upplåter rädslan inte bara världen i ett visst hänseende utan ställer oss även inför oss själva. § 31. Förståelse
Page 1 and 2: Varat och tiden Här följer de i o
Page 3 and 4: specifika frågeställningar, och d
Page 5 and 6: Heidegger: den kanske mest uppenbar
Page 7 and 8: 14/4: Att ha en värld: intentional
Page 9 and 10: Var skall vi börja? Även tillvaro
Page 11 and 12: Därmed måste fenomenbegreppet ock
Page 13 and 14: naturligtvis i hög grad utmärker
Page 15 and 16: B. Logos: dess första betydelse ä
Page 17 and 18: för kunskap och erfarenhet; det ha
Page 19 and 20: Hänvisningshelheten. Man är ej s
Page 21 and 22: denna aktivitet är hammaren till h
Page 23 and 24: meningssammanhang (eller ”bevänt
Page 25 and 26: Analysen av världen i termer av et
Page 27 and 28: frige honom) och inte ”träda in
Page 29: 5/5. Transcendentalfilosofi och her
Page 33 and 34: Vår förståelse utmärks alltså
Page 35 and 36: Efter denna paragraf anmärker Heid
Page 37 and 38: 12/5. Tillvarons omsorg om sin exis
Page 39 and 40: uppkommer pga. att tillvaro och vä
Page 41 and 42: 19/5. Egentlighetstemat Den andra d
Page 43 and 44: Döden är uppenbarligen inte tillg
Page 45 and 46: § 58. Samvetet, fortsättning Skul

Föreläsningsanteckningar

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?