Föreläsningsanteckningar

5/5. Transcendentalfilosofi och hermeneutik. Tillvarons upplåtenhet för vara och
mening. Dess oegentlighet
I föregående kapitel visade Heidegger (utifrån en diskussion av den så kallade i-världen-
varon) på några av den alldagliga existensens grunddrag. Syftet var därvidlag dels att visa hur
vår alldagliga existens i mångt och mycket kan fångas i termer av ett ”ombesörjande”, vilket i
korthet präglas av att man gör något för någots skull (äter för att bli mätt, läser en bok för att
koppla av, funderar över ett matematiskt problem för att utmana sin tankeförmåga, osv.). Att
sådana saker har mening för oss implicerar, tänker sig Heidegger, att vi är förtrogna med en
hel värld av mening, vilken i varje enskild situation framstår som något som måste vara givet
på förhand (men som normalt sett förblir liksom i bakgrunden), i och med att världen är det
som ger alla ”saker” och företeelser (maten, mättnaden, boken, avkopplingen, det
matematiska problemet, tankeförmågan, osv.) deras plats och specifika betydelse. Avsnittet
om världen avslutades med en analys av ”mannet”, närmare bestämt vår benägenhet att tänka
och handla som ”man” gör, dvs. i enlighet med etablerade sedvänjor, normer, etc. Därmed
närmade sig Heidegger det som han kommer att återvända till i §§ 35-38, nämligen tillvarons
”oegentliga” existens.
I kapitel fem (§ 28) återgår han dock till att peka ut grundläggande strukturer för tillvarons
existens som sådan, vare sig den är egentlig eller oegentlig. Två grundbegrepp dyker nu upp,
nämligen upplåtenheten och omsorgen (de har nämnts tidigare).
§ 28. Uppgiften av en tematisk analys av i-varon.
Upplåtenheten presenteras som en fördjupad analys av i-världen-varon, närmare bestämt av i-
varon (vilken skulle fånga detta att vara i en värld - nämligen genom att förstå den på olika
sätt, eller på så sätt att världen alltid angår oss på något sätt). Upplåtenheten (liksom
omsorgen) rymmer tre olika moment eller aspekter: befintlighet, förståelse och tal. De
kommer sedan att ges en tidslig tolkning, så att befintligheten samordnas med förflutenhet,
förståelse med framtid och tal med nuet.
Diskussionen av upplåtenheten är Heideggers försök att tematisera kunskapsfenomenet på
bredast möjliga sätt (i omsorgsbegreppet ligger fokus snarare på tillvarons existens och
”självmedvetande” eller relation till sig själv; därigenom försöker Heidegger även komma åt
intentionaliteten, fast i mer ”existentiala” termer).
Uttrycket Dasein, ”därvaro”, skall fånga existensens speciella rumslighet eller
situationsbundenhet: vår förståelse av saker och ting svävar aldrig fritt utan är alltid ”där”,
dvs. realiserad inom och knuten till en faktisk situation. Med denna term försöker Heidegger