ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

HANI RASHID
Född 1958 i Egypten. Uppvuxen
i Kanada. Bor sedan 19 år i New
York.
MA i Arkitektur på Cranbrook
Academy of Art 1985.
Lärare på Colombia University
Graduate School of Architecture
sedan 1989.
Undervisning på flera arkitektskolor,
till exempel Konstakademien
i Köpenhamn, Berlage Institut i
Amsterdam, LTH, etc.
Asymptote bildades 1988 av Hani
Rashid och Lise Anne Couture.
Kontoret i New York är en design-
och konststudio med betoning på
arkitektur och interaktiv digital
design.
Hemsida: www.asymptote.net
det känns att som arkitekt bara ha ritat en byggnad
på 16 år. (Hydra-Pier i Haarlemmer, Holland).
Rashid verkar förvånad och lätt irriterad över
frågan.
Själv bedömer han inte arkitektur efter huruvida
den är byggd eller inte. För honom är till
exempel projektet med NYSE, som pågick i fyra
år, högst konkret. Däremot anser han inte att allt
som byggs är arkitektur.
Arkitektur som lösning av bostadsbrist och
andra sociala frågor avfärdar han.
– Detta är givetvis helt nödvändigt att producera,
men det handlar om ingenjörskonst, om
klimatskydd och ekonomi. Det handlar inte om
rumsliga upplevelser och poesi och detta hör heller
inte hemma i den typen av uppgifter.
Allt fler av Asymptotes projekt tenderar att
bli mer fysiska. Kontoret har producerat möbler,
inredningar och utställningar. Just nu arbetar de
med ett krematorium i Holland.
Förändring är kontorets ledord och den har han
med sig i sin bakgrund, förklarar han. Född i
Egypten av brittisk mor och egyptisk far som träffats
i Paris, flyttade han som treåring med familjen
Foto: FutureLab® and Superstudio®
till Kanada, där han växte upp. Idag bor han i
New York men är verksam över hela världen.
– Jag blir ofta presenterad som egyptier trots
min bakgrund. Men jag är en hybrid mellan det
globala och det lokala.
Vi talar om vad detta har för betydelse för hans
arbete. Just nu undervisar han på arkitektskolan
i Zürich. Projektet handlar om att rita täta, höga
byggnader för bostäder i de europeiska storstäderna.
Eleverna studerar både amerikanska och
asiatiska modeller för skyskrapsarkitektur, men
med en lokal anknytning.
– Detta är vi också rädda för: Att det lokala försvinner.
Vi är rädda för att allt suddas ut och blir
globalt. Att vi inte längre kan placera en person
efter dess namn och utseende, klädsel, språk och
beteende. På samma sätt förväntar vi oss att arkitekturen
är lokal. Att den kännetecknas av lokal
tradition och anknytning till platsens historia.
Den globala arkitekturen skrämmer, liksom
den globala människan. Han ser denna rädsla
tydligt i Europa.
– Vad hände till exempel när man införde euro?
Jo varje land gick och tryckte sin egen utformade
eurosedel.
34 ARKITEKTEN december 2004