ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Ny upphandlingslag på gång
Det pågår en förnyad översyn av
lagen om offentlig upphandling. Det
är nu åttonde gången lagen kommer
att ändras sedan tillkomsten 1994.
Anledningen till den nu pågående
översynen är att nya EG-direktiv
ska implementeras i den nationella
lagstiftningen. I Sverige ska förändringarna
vara införda till årsskiftet
2005/2006.
Allt talar för att den nuvarande
upphandlingslagen delas upp i två
olika lagar, en för de ”klassiska
sektorerna” och en för ”försörjningssektorerna”.
Till de senare hör bland
annat elförsörjning och telekommunikationer,
medan upphandling av
tjänster hör till den klassiska sektorn.
En uppdelning ger ökad tydlighet,
vilket är bra. Den nuvarande lagstiftningen
är onödigt snårig. Dessutom
är målsättningen att de nya lagarna
mer troget ska följa de grundläggande
EG-direktiven inom området,
vilket också är bra. Den nu gällande
lagen är lite väl hemsnickrad till sin
karaktär.
Sveriges Arkitekter har nu framfört
en rad konkreta synpunkter till
den sittande Upphandlingsutredningen.
Vi har främst koncentrerat oss
på reglerna för upphandling under
tröskelvärdena (6 kap LOU). Där regleras
villkoren för väl över 95 procent
av alla arkitektupphandlingar.
Det Sveriges Arkitekter vill är
bland annat:
Att de nuvarande förfarandena
förenklad upphandling och urvalsupphandling
ska finnas kvar. Urvalsupphandling
ger den upphandlande
myndigheten frihet att begränsa
antalet anbud till vad som är rimligt
Obegripligt från STD
med tanke på upphandlingens art
och karaktär.
Att det ska ges betydligt större
möjligheter att direktupphandla
än idag. Vi föreslår att komplexa
tjänster och tjänster med stort
kunskapsinnehåll alltid ska kunna
upphandlas om värdet är lägre än
10 prisbasbelopp (närmare 400.000
kr). Regler om detta bör nu skrivas
in direkt i lagen.
Att möjligheten att upphandla
genom ramavtal inte ska tillåtas
under tröskelvärdena. Ramavtal
missbrukas idag i många fall och
den frekventa tillämpningen av ramavtal
har sin förklaring i de snäva
reglerna för direktupphandling. Med
ökad frihet till direktupphandling
bortfaller motivet för att lägga
upp omfattande och byråkratiska
ramavtalsupphandlingar.
Att nuvarande annonseringsregler
gällande förenklad upphandling och
urvalsupphandling ska behållas.
Att det inte bör finnas detaljerade
regler om hur gradering och viktning
av tilldelningskriterier bör ställas
upp. Alltför detaljerade regler leder
till komplicerade viktningsprocesser
och poängkineseri som gräver ner
de offentliga upphandlarna i detaljer.
Helhetsperspektivet på upphandlingen
går förlorat när detaljregleringen
går för långt och listan
över tilldelningskriterier blir alltför
omfattande.
Den som vill läsa förbundets skrivelse
kan gå in på www.arkitekt.se/
policy/aktuellt.
Staffan Carenholm
Som framgår av artiklar i detta nummer av Arkitekten försöker STD
ensidigt förlänga årsarbetstiden vid privata arkitektföretag med drygt en
vecka. Gammalt samförstånd tycks nu plötsligt ersatt med okänslighet och
aggressivitet. I många år har vi samverkat för att utveckla arkitektbranschen,
inte minst affärsmässigt. Det har varit en styrka för arkitektbranschen att
parterna gemensamt kunnat arbeta nära tillsammans för bättre branschvillkor.
Nu lägger STD, på oklara grunder, det samarbetet i vågskålen. Det är en
vådlig, och obegriplig, chansning.
STUDENT-
SPALTEN
Allt fattigare
studenter
Studenter får en allt sämre privatekonomi samtidigt
som de flesta andra grupper i samhället får det allt
bättre. Det visar resultatet av en genomgång gjord av
Föreningssparbankens Institut för Privatekonomi. En
småbarnsfamilj har till exempel 5.530 kronor mer kvar
i slutet av månaden nu jämfört med 1995. Motsvarande
siffror för studenter är att de i år har 93 kronor mindre
kvar efter de nödvändiga utgifterna.
På femton år har studenternas ekonomiska standard
försämrats med hela fyrtio procent enligt institutets beräkningar.
Förändringen är klart negativ och då ska man
komma ihåg att även utgångsläget var riktigt dåligt.
En genomsnittlig student kan idag ha så lite som 20
kronor kvar i slutet av månaden sedan de nödvändiga
utgifterna är betalda. Den viktigaste förklaringen till försämringen
är att boendekostnaderna har ökat kraftigt.
Boendekostnaden förbrukar idag nästan en tredjedel av
den disponibla inkomsten för studenten. Däremot har
kostnaden för mat blivit relativt sett lägre. För studenter
som får barn är hamnar kalkylen snabbt på minus trots
att grundbeloppet i föräldraförsäkringen höjts från 150
till 180 kronor.
De ambitioner som regeringen säger sig ha att fler
ska studera, och då framför allt från grupper som idag är
underrepresenterade på högskolorna, framstår redan här
mest som tomma ord. Lägg sen till ett trygghetssystem
som aktivt missgynnar studenter och det hela börjar
närmast framstå som ett hån. Finns det någon rimlighet
i att studenten ska ha trettio karensdagar när hon blir
sjuk? Eller varför är det så att det för studenter inte alls
utgår ersättning vid vård av sjukt barn?
Hålen i trygghetssystemet för studenter har uppmärksammats
av SACO studentråd under flera års tid
och på den nyligen genomförda kongressen presenterade
man ett nytt studiesocialt program med ett förslag på
en heltäckande försäkring som träder in vid sjukdom,
vård av sjukt barn och så vidare. Man får hoppas att de
får gehör för en reform. För att vara fattig men trygg
student känns förhoppningsvis mera uthärdligt än att
vara både otrygg och fattig dito.
Rickard Wallgren, studenthandläggare Sveriges Arkitekter
ARKITEKTEN december 2004 71