2šTTERNA - Göteborgs universitet

dylik utveckling i vidaste bemärkelse en angelägenhet
för hela vår stad och folket i Västsverige. De ökade
möjligheterna för förut undanträngda folkklasser att
vidga sina kunskaper, att tränga fram till rangplatser
bland lärdomens och forskningens målsmän, medför
också en ökad förpliktelse för dem och deras barn
att väl förkovra och vidare utveckla det andliga och
kulturella arv, som lämnas i deras händer.
Med stora förhoppningar möter Göteborg och
Västsverige det nya universitetets tillkomst. Det
kungliga önskemålet i invigningstalet om ”ett fullföljande
av den intima och förstående samlevnaden
mellan Göteborgs stad och dess universitet, som hittills
präglat förhållandet mellan staden och högskolan”;
är säkert båda parter ytterligare angelägna
att söka uppfylla. Kan därtill läggas en ökad
förståelse och ett fördjupat ansvar för universitetets
utvecklingsmöjligheter hos alla folkklasser i samhället
– och det tror vi är möjligt – så startar Göteborgs
universitet under de ljusaste auspicier. 29
Både Gustaf VI Adolfs och Hjalmar Frisks invigningstal
presenterades i sin helhet på ledarplats, liksom Harry
Martinsons kantat. Några sidor in berättades även
om den medicinska kårhusinvigningen samt direktör
Adlers stordonation. 30 Fortsättningen från förstasidan
består bland annat i en uppräkning av vilka som deltog i
processionståget, vad de hade på sig, hur församlingen
dirigerades till rätt platser av vaktmästarna, kungens
och drottningens ankomst samt deras sällskap. Starkt
fokus ligger på detaljer, så som olika personers kläder,
utsmyckningen osv.:
Iförd sin nya av guldsmeden Viven Nilsson i Lund
utförda rektorskedja intog prof. Hjalmar Frisk sin
plats på podiet. Med fast klar stämma föredrog
han sitt på annan plats i dagens tidning återgivna
hälsningsanförande. Det var den 16-årige studenten
Hjalmar Branting som gav honom anslaget. De
berömda orden ur Hjalmar Brantings studentuppsats
om att ”Dagens utopier äro morgondagens verkligheter”
gav honom upptakten till ett kort men
innehållsrikt och briljant framfört hälsningstal, det
var koncentration och knapphet i det hela men ändå
glans, innehåll och värme.
Så steg kungen med raska steg från sin plats i Blogen
fram till podiet för att hålla sitt invigningstal.
Han gick med snabba steg över golvet, äntrade raskt
uppför trappan och stod vid talarestolen. En vink
från majestätet gav församlingen chans att slå sig ner
igen i de bekväma konserthusfåtöljerna, man drog en
lättnades suck över medgivandet och slog sig neder.
Kungen talade lågmält men distinkt, vartenda ord i
hans tal gick fram. Det var den förnämliga retorik som
kännetecknar Gustav VI Adolf när han är som bäst.
När slutorden. ”Göteborgs universitet” – han sa inte
kungliga universitetet, det sa så många i hans ställe
– ”är invigt”, förklingat bröt först en blyg sedan en allt
kraftigare applådåska loss. Fanfarer skrällde och alla
reste sig på nytt. Det var ett högtidligt ögonblick med
ett historiskt sus genom den stora lokalen.
Martinsons och Rosenbergs kantat lovordades: ”Kantaten
fi ck ett mäktigt framförande, som gjorde djupt
intryck på församlingen. Det var mäktig rymd och
fast styrka i kantaten, med mäktiga, underfundiga
ord, martinsonska ordbildningar och bizarra vändningar.
Musiken anslöt sig till texten förträffl igt och
utförandet var minst sagt förnämligt. Det var ett
mäktigt inslag i hela det stora evenemanget.” Det var
inte bara kantaten som gjorde stort intryck på Ny Tids
reporter, utan också promoveringen:
Sedan följde väl dagens clou – doktorspromotionen. In
skred en liten tjusande grupp av åtta små ”kransfl ickor”
i åldern 4-5 år, promovendis barn eller barnbarn. De
var klädda i vita volangklänningar, i spetsen gick två
studentskemarskalkar, de hade blomsterkransar i
håret småfl ickorna och de gick säker och stadigt sin
väg fram till podiet, där de utgjorde en underbart
vacker ”trappdekoration”. Promotor för medicinarna
var professor Jan Mellgren, som på klingande latin
harangerade var och en, sedan han tryckt doktorshatten
på egen hjässa. Alla fi ck sitt speciella ”Salve” i egenskap
av licentiater, doktorshatten trycktes på deras hjässor
29 Ny tid, ”Universitetet”, N.W., 3 okt. 1954
30 Ny tid, ”Konungens invigningstal – Må universiteten och staden värna om vår svenska odling”, ”Hj. Frisks hälsningstal: Utopien om vårt universitet
har blivit verklighet”, ”Medicinska kårhuset invigt Illis Qourum till Cyssie Hammar”, ”Universitetet fi ck stor donation”, ”Kantat vid en invigning”, Harry
Martinson, 3 okt. 1954.
41