Förstudie Gruppbostad remissversion - Halmstad

More documents

Recommendations

Info

Dnr SN 2010/0466 Förstudie Bostad med särskild service - remissversion Socialstyrelsens tillstånd Om en förnyad upphandling genomförs ska den nya utföraren söka tillstånd hos socialstyrelsen. Det har visat sig att det i vissa fall blivit problem med tillstånden i fall där platschef saknat lämplig utbildning eller lägenheterna inte bedömts vara fullvärdiga. Det märkliga kan då uppstå att gruppbostäder som historiskt fungerat bra hos kommunen eller hos annan utförare inte godkänns när ny utförare ansöker om tillstånd. Bland gruppbostäder som omfattas av nuvarande entreprenad bedömer förvaltningen att det kan bli svårigheter att få tillstånd kring Parkvillan och vissa oklarheter kring Willmanstrand utifrån bla kökens storlek. Detta trots att Carema fick tillstånd tidigare. Detta beror på att socialstyrelsen tagit över tillståndsfrågorna från länsstyrelsen och man har numera en striktare syn på dessa frågor. För att bedöma förutsättningarna har författarna av förstudien letat rättsfall för att bedöma läget. Länsstyrelsen i Stockholms län avslog den 26 april 2007 en ansökan av Carema Orkidén AB gällande tillstånd att bedriva enskild verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Skälet till detta är att gruppbostaden i fråga inte uppfyllde kraven på fullvärdiga lägenheter. Gruppbostaden bestod av fem rum mellan 11 och 17 kvm samt gemensamhetsutrymmen. De fem boende delar på två toaletter och tre duschar. Det finns heller ingen möjlighet till individuellt stöd åt den enskilde, utan alla måltider måste intas gemensamt. Carema överklagade länsstyrelsens beslut och yrkade på att ansökan skulle beviljas. Bolaget anförde bland annat att de boende var grav psykiskt funktionshindrade. De hade själva valt att bo i kollektivboendet och skulle inte klara av att bo i enskilda lägenheter med risk för isolering och försämring av den sjukdomsbild som fanns. Flera av de boende hade provat att bo i fullvärdiga lägenheter i gruppbostad med hade inte klarat av detta och de boende hade uttryckt önskemål om att få bo i det kollektivboende som de nu bodde i. I det aktuella fallet hade Carema på entreprenad av Järfälla kommun ansvarat för driften av gruppboendet i kommunen sedan 1998. I bostaden bor sex personer med psykiska funktionshinder där de flesta har bott tillsammans i bostaden sedan 1999. Carema har nekats tillstånd att yrkesmässigt driva verksamheten med anledning av att lokalerna inte ansetts motsvara gällande krav på boendestandarden, de aktuella lägenheterna kan inte ses som fullvärdiga. Det finns däremot ingen skyldighet för kommunen att avveckla gruppboendet på grund av att boendet inte kan ses som fullvärdigt, och kommunen behöver heller inget tillstånd för att driva gruppbostäder. I 1993 års proposition anges målsättningarna gällande gruppbostäder. Där framhålls att eftersom bostadslägenheten i en gruppbostad ska vara den enskildes permanenta bostad ställs det särskilda krav på boendets standard. Huvudregeln bör därför vara att generella byggbestämmelser som gäller för bostäder i allmänhet även bör gälla för bostadslägenheter i en gruppbostad. I propositionen skrivs vidare att personer med funktionshinder ska ha samma möjlighet som andra att själv välja bostadsform och att den enskildes perspektiv bör vara avgörande för bedömningen av de kvalitativa aspekterna på bostaden (prop. 1992/1993:159 s. 85ff). I ett referat på JP socialnet av domen från Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-17, målnummer 6110-09) står följande: Högsta förvaltningsdomstolen noterar inledningsvis att de allmänt hållna uttalandena i 1993 års proposition i första hand synes ha tagit sikte på kommunernas utbyggnad av 38 (69)
Dnr SN 2010/0466 Förstudie Bostad med särskild service - remissversion gruppbostäder då det visat sig att många funktionshindrade inte fick sina behov av bostad tillgodosedda i full utsträckning. Någon lagregel som närmare anger hur en bostad med särskild service för vuxna ska vara beskaffad finns inte i LSS. En annan sak är att Boverket utfärdat vissa föreskrifter om standardkrav vid nybyggnad av sådana bostäder. Det finns inte heller i motiven till tillståndsregeln i 23 § någon hänvisning som kan uppfattas som annat än en betoning av att verksamheten ska vara av god kvalitet (JP socialnet HFD 2011 ref. 47). Därmed blir det avgörande (enligt Högsta förvaltningsdomstolen) för om tillstånd att driva bostad med särskild service för vuxna enligt LSS kan beviljas huruvida kvalitetskravet i 7 § andra stycket LSS om att den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. I detta ligger inte endast en bedömning av bostadens/bostädernas standard utan också av bostadens anpassning och ändamålsenlighet med hänsyn till de behov som finns hos de funktionshindrade som ska bo där. Enligt referatet från JP socialnet är en tungt vägande faktor den enskildes egna önskemål vid bedömningen av vilken boendeform som ska tillhandahållas. Skulle den enskilde vilja ha en fullvärdig bostad är kommunen däremot skyldig att erbjuda en sådan. Den enskildes egna önskemål är alltså en tungt vägande faktor vid bedömning av vilken bostadsform som ska tillhandahållas. Högsta förvaltningsdomstolen vägde in ”de enskildas uttryckliga önskemål om att få bo kvar i detta boende” i bedömningen av fallet, däremot går det vare sig i Länsrättens, Kammarrättens eller Högsta förvaltningsdomstolens domar att se att de enskilda boende skulle ha hörts i målet eller fått komma till tals på annat vis, annat än genom Caremas egna uppgifter. Socialstyrelsen har framfört ett argument om att tillståndet till en verksamhet inte enbart berör de som i dagsläget bor där utan även framtida boende. Här kan Högsta förvaltningsdomstolens tillägg om att om en enskild skulle vilja ha en fullvärdig bostad är kommunen skyldig att erbjuda en sådan vara aktuellt att nämna. Framtida boende är alltså inte skyldiga att acceptera en bristfällig bostad, trots att verksamheten/bolaget har tillstånd att bedriva bostad med särskild service. På gruppbostaden i det aktuella fallet har de boende inte tillgång till egen bostadslägenhet utan disponerar endast ett rum och delar utöver det på kök och hygienutrymmen. Inga allvarliga anmärkningar mot boendet finns i övrigt, och inget tyder på att bostaden skulle vara dålig. De boende har uttryckt önskemål om att få bo kvar i detta boende och därför anser Högsta förvaltningsdomstolen att goda levnadsvillkor är tillförsäkrade de boende, trots att bostaden inte är fullvärdig. Högsta förvaltningsdomstolen hävdar därmed att Carema inte borde ha vägrats tillstånd på dessa grunder. Bolagets överklagande bifölls därmed och det ankommer nu Socialstyrelsen att pröva om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för att bevilja bolaget det sökta tillståndet. Möjligtvis bör detta leda till att om man väljer att förnya upphandlingen så får anbud lämnas dels för alla 20 gruppbostäder och dels för 18 gruppbostäder och två separata anbud för Parkvillan och Willmanstrans där det framgår hur detta ska hanteras om tillstånd ej beviljas. Att byta ut dessa två gruppbostäder mot två andra om tillstånd ej lämnas kommer ur ett upphandlingsjuridiskt perspektiv inte vara möjligt. 39 (69)
Page 1 and 2: SOCIALNÄMNDEN FÖRSTUDIE Dnr SN 20
Page 3 and 4: Dnr SN 2010/0466 Förstudie Bostad
Page 37: Dnr SN 2010/0466 Förstudie Bostad
Page 69: Dnr SN 2010/0466 Förstudie Bostad

Förstudie Gruppbostad remissversion - Halmstad

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?