Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

oillustrerade och att man i stället ”opererade med
typer, Initialer, culs de lampe, lister o.d. som
finns färdigt (jfr: Sagorna.)” 43
Bonniers gick vidare i samarbetet med Sjögren
och tillmötesgick Strindbergs önskan om sättning
med fraktur genom att införskaffa Otto Hupps
nytecknade typsnitt Neudeutsch (1900), ett slags
jugendversion av frakturen. Hela boken, inklusive
försättspapper, vinjetter och förlagsband, dekorerades
i svart och fyra färger. Det feta typsnittet resulterade
i kraftiga och samlade textkolonner, som
balanserade vinjetternas starka färger och satsytan
inramades av röda ramar. Förlagsbandets främre
pärm pryddes av ett motiv med två svanar som
flyger över en skog, pärmens insida av ett nattligt
insjölandskap i svart, grönt och vitt. Inlagans vinjetter
balanserade mellan stilisering och figurativ
gestaltning. Landskap och dekorativa molnformationer
återkom; ”Gatubilder” ackompanjerades av
ett stadslandskap i gryningen, stockholmstemat i
”Andra sången” av en utsikt från Söder mot Riddarholmen.
Stiliseringen omfattade även en modern
artefakt som glödlampan.
Sjögrens insats som illustratör sammanfattades
av Hugo Lagerström: ”Teckningarne äro i
många fall verkliga läckerbitar, där konstnärens
sinne för färgkontraster kommer till synes […]”. I
flera fall var de dock ”renons på verklig flykt och
fantasi” och mycket återstod innan Sjögren hade
uppnått ”den schvung och skärpa i den rent tekniska
behandlingen, som hans stora föregångare,
en Burne Jones, Bradley, William Morris och andra”.
44 Strindberg bekymrade sig över diktsamlingens
höga pris och skrev till Bonniers: ”[…]
då de Illustrerade dikterna både bli så dyra och
stilen så svårläst för småfolket, frågar jag Dig om
Du icke samtidigt ville trycka en enkel upplaga
utan gubbar och med slät latinstil, afsedd för
mina fattiga vänner.” 45 En lågprisupplaga av Ordalek
och småkonst utkom först 1912.
Vardagstypografi, praktverk
och lågprisutgivning
August Strindberg var medveten om den nödvändiga
balansen mellan typografisk kvalitet och
kostnad och kunde argumentera i till synes olika
riktningar. När utstyrseln av Svenska öden och äfventyr
diskuterades 1882 föreslog han bland annat
att Fredrik Nyholm, då föreståndare för Ger-
nandts tryckeri, skulle sätta upp omslag på rött,
blått, grönt och gult papper, ”tunt, olifant”. 46
Åtgärden dröjde, Strindberg blev allt otåligare
och tillkännagav slutligen: ”Min oförgripliga mening,
gentemot Nyholms konservatism, är den
att häftenas omslag bör vara af olika färger i den
brokigaste omvexling, emedan det menskliga
ögat är så beskaffadt att det lätt tröttas (blaseras)
af att se samma färg upprepas. Tro mig nu!” 47 I
samband med utgivningen av Sömngångarnätter
på vakna dagar (1884) kommenterade han: ”Man
köper heldre en vacker bok för en krona än en ful
för 50 öre.” 48 Den färdiga diktsamlingen utkom
enbart i en häftad upplaga med tecknat omslag
och en sparsam dekor i inlagan. Strindberg fann
utstyrseln ”präktig”. 49
Vintern 1885 resonerade Strindberg med Albert
Bonnier: ”Jag sitter och skrifver för underklassen
så dyrköpta böcker att de aldrig kunna köpa dem.
Och för ett ’bildadt’ språk som de ej förstå! Jag
måste som mina demokratiska vänner kalla det,
’sänka’ mig. Jag skrifver ej för odödlighet eller
Akademi!” Denna radikala syn skulle Strindberg
aldrig överge och när hans böcker fick en utstyrsel,
som riktade sig till en köpstark publik, förslog
han i flera fall att den exklusiva upplagan skulle
kompletteras med en i enklare utförande.
När den massproducerade lågprisutgivningen
inleddes i början av 1900-talet, utkom flera titlar
av Strindberg i enkla häften med illustrerade
omslag i flerfärgstryck, de flesta med Arthur Sjögrens
signatur. Ljus förlag gick i bräschen med
sitt enkronasbibliotek (1904–09), där Strindbergs
Giftas (1905) och Svenska öden och äventyr (1907)
dök upp. Bonniers enkronasserie ”De bästa
böckerna” startade 1906 med fem volymer, varav
Hemsöborna var en. Försäljningen av Strindbergs
verk blev så framgångsrik att Bonniers 1907 lanserade
sviten ”August Strindbergs mästerverk”.
Jämte de häftade enkronasvolymerna erbjöds för
två kronor ett klotband komponerat av Sjögren
och tillgängligt i olika kulörer. Upplagorna var
stora; som exempel kan nämnas att Röda rummet
såldes i 35 000 exemplar. 50
När flera andra förlag startade lågprisutgivning
pressades priserna ytterligare och snart
kom 25-öresböcker i ännu större upplagor. Hugo
Lagerström kommenterade situationen 1911:
”En-kronas-böckerna har i stor utsträckning efterföljts
av någonting långt rysligare – 25-öres-
15