Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Strindberg kom att ta del av, däremot står det<br />
klart att han använde sig av Carl Ludvig Lindbergs<br />
Handbok om Orgelverket (1859). 122<br />
När en separat, illustrerad upplaga av Den romantiske<br />
klockaren på Rånö aktualiserades i samband<br />
med Strindbergs 60-årsdag 1909, befarade<br />
jubilaren en upprepning av Arthur Sjögrens i<br />
hans tycke misslyckade försök att i Ordalek och<br />
småkonst teckna en orgel. Farhågorna nådde antagligen<br />
Bonniers, som föreslog att nyutgåvan<br />
skulle illustreras av den unge konstnären Rikard<br />
Lindström (1882–1943), känd som skärgårdsskildare<br />
och därtill son till dåvarande organisten i<br />
Jakobs kyrka. Trots dessa gynnsamma förutsättningar<br />
gick det illa vid det första mötet mellan<br />
Strindberg och hans tilltänkta illustratör. Strindberg<br />
rapporterade till Bonniers:<br />
Det var en faslig typ Du skickade till mig. Richard<br />
L-m. Han kunde hvarken teckna eller måla. Det lilla<br />
som fanns var stulet af Arthur Sjögren och andra. Jag<br />
tvekar icke för ordet skojare! Och för sådana typer<br />
är det jag stänger min dörr, i synnerhet som han var<br />
fräck också! Jag håller vad, att när han kommer till<br />
orgeln (der hans far sitter) så kan han inte teckna den!<br />
Hellre inga figurer! än sådana! som förstör min<br />
bok!<br />
Bara fräckhet utan talang, utan elementen, bör afslöjas<br />
och återvisas! Skicka honom icke på mig mer,<br />
för han kommer icke in! 123<br />
En förklaring till detta utbrott var ett oförsiktigt<br />
uttalande av Lindström om Strindbergs skrivbordsunderlägg.<br />
124 Både Lindström och Arthur<br />
Sjögren har vittnat om händelsen och Sjögren har<br />
talat om en kollision mellan Strindbergs smak,<br />
som var ”mycket konservativ och borgerlig”, och<br />
”den impulsive och okonventionelle” Lindströms<br />
kritik av Strindbergs inredningsstil. 125<br />
Samarbetet gick trots allt vidare, men Strindbergs<br />
oro lade sig inte. I oktober 1908 skrev han<br />
till Karl Otto Bonnier:<br />
Då nu Klockarn på Rånö är baserad på Jakobs Orgel<br />
och Lindströms far är orgelnisten, så borde man ju<br />
vänta en teckning af orgeln som dugde. Men då R.L.<br />
icke är tecknare, som Du sade, Men bara målare! Så<br />
har man väl att motse något rysligt, oaktadt jag besvor<br />
honom att studera orgeln (t.o.m. taga fotografi<br />
till hjelp.) Arthur Sjögren förstörde också orgeln i<br />
Ordalek, der den blef platt som en munharmonika.<br />
28<br />
Tag icke emot hvad skräp som helst af R.L. utan ryck<br />
opp honom! 126<br />
Den romantiske klockaren på Rånö kom att omfatta<br />
18 vinjetter i akvarell, växlande mellan<br />
huvudsakligen skärgårdsmotiv och genrebilder.<br />
Barockorgeln i Jakobs kyrka fanns med på<br />
två vinjetter, den ena en detalj, den andra med<br />
hela orgelverket och Carl Hårlemans rikt ornamenterade<br />
barockfasad. Vid mottagandet av den<br />
tryckta boken tackade Strindberg sin förläggare<br />
och kommenterade: ”Klockarn är ju vacker; men<br />
Jakobs orgel?” 127<br />
· Kulturhistoria ·<br />
August Strindberg var inte en tränad vetenskapsman<br />
men kunde tack vare sin receptivitet och<br />
förmåga att kombinera fakta från olika discipliner<br />
vara framsynt. Omkring 1880 betraktade han<br />
sig som kulturhistorisk forskare och skrev sina<br />
främsta verk inom området med Gamla Stockholm<br />
(1880–82), författad tillsammans med Claës<br />
Lundin, och Svenska folket (1881–82).<br />
Kulturhistoriska verk från 1800-talets slut var i<br />
allmänhet rikt illustrerade och Strindberg följde<br />
denna norm. Som förlagor utnyttjade han material<br />
vid offentliga arkiv, bibliotek och museer<br />
och lovordade på omslaget till Svenska folket de<br />
”gynnsamma omständigheter”, som möjliggjort<br />
hans arbete:<br />
<strong>Kungliga</strong> <strong>biblioteket</strong>s tillgänglighet, sedan de Svenska<br />
Samlingarna blifvit flyttade till och ordnade i en ny<br />
bekväm lokal, i hvilket arbete jag under vår, utom<br />
mitt beröm stående, Öfverbibliotekarie m.m. G.E.<br />
Klemmings öfverinseende tagit en blygsam del.<br />
Historiska museets öppnande och särdeles rediga<br />
ordnande sedan detsamma blifvit flyttadt till Nationalmuseums<br />
rymliga och ljusa salar, der dess innehåll<br />
blifvit under Riksantiqvarierna Hildebrand,<br />
den äldre och den yngre, gjort både tillgängligt och<br />
fruktbärande.<br />
Nordiska museets uppkomst, ett epokgörande<br />
verk, som ännu synes kämpa mot okunnighet och<br />
fördommar, men sjelft under tryckta förhållanden<br />
arbetar med glädje, och hvars entusiastiska och nitiske<br />
skapare Dr Artur Hazelius frikostigt öppnat<br />
sina ovärderliga, ännu delvis i kistor förvarade skatter<br />
för forskaren.