29.08.2013 Views

Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Strindberg kom att ta del av, däremot står det<br />

klart att han använde sig av Carl Ludvig Lindbergs<br />

Handbok om Orgelverket (1859). 122<br />

När en separat, illustrerad upplaga av Den romantiske<br />

klockaren på Rånö aktualiserades i samband<br />

med Strindbergs 60-årsdag 1909, befarade<br />

jubilaren en upprepning av Arthur Sjögrens i<br />

hans tycke misslyckade försök att i Ordalek och<br />

småkonst teckna en orgel. Farhågorna nådde antagligen<br />

Bonniers, som föreslog att nyutgåvan<br />

skulle illustreras av den unge konstnären Rikard<br />

Lindström (1882–1943), känd som skärgårdsskildare<br />

och därtill son till dåvarande organisten i<br />

Jakobs kyrka. Trots dessa gynnsamma förutsättningar<br />

gick det illa vid det första mötet mellan<br />

Strindberg och hans tilltänkta illustratör. Strindberg<br />

rapporterade till Bonniers:<br />

Det var en faslig typ Du skickade till mig. Richard<br />

L-m. Han kunde hvarken teckna eller måla. Det lilla<br />

som fanns var stulet af Arthur Sjögren och andra. Jag<br />

tvekar icke för ordet skojare! Och för sådana typer<br />

är det jag stänger min dörr, i synnerhet som han var<br />

fräck också! Jag håller vad, att när han kommer till<br />

orgeln (der hans far sitter) så kan han inte teckna den!<br />

Hellre inga figurer! än sådana! som förstör min<br />

bok!<br />

Bara fräckhet utan talang, utan elementen, bör afslöjas<br />

och återvisas! Skicka honom icke på mig mer,<br />

för han kommer icke in! 123<br />

En förklaring till detta utbrott var ett oförsiktigt<br />

uttalande av Lindström om Strindbergs skrivbordsunderlägg.<br />

124 Både Lindström och Arthur<br />

Sjögren har vittnat om händelsen och Sjögren har<br />

talat om en kollision mellan Strindbergs smak,<br />

som var ”mycket konservativ och borgerlig”, och<br />

”den impulsive och okonventionelle” Lindströms<br />

kritik av Strindbergs inredningsstil. 125<br />

Samarbetet gick trots allt vidare, men Strindbergs<br />

oro lade sig inte. I oktober 1908 skrev han<br />

till Karl Otto Bonnier:<br />

Då nu Klockarn på Rånö är baserad på Jakobs Orgel<br />

och Lindströms far är orgelnisten, så borde man ju<br />

vänta en teckning af orgeln som dugde. Men då R.L.<br />

icke är tecknare, som Du sade, Men bara målare! Så<br />

har man väl att motse något rysligt, oaktadt jag besvor<br />

honom att studera orgeln (t.o.m. taga fotografi<br />

till hjelp.) Arthur Sjögren förstörde också orgeln i<br />

Ordalek, der den blef platt som en munharmonika.<br />

28<br />

Tag icke emot hvad skräp som helst af R.L. utan ryck<br />

opp honom! 126<br />

Den romantiske klockaren på Rånö kom att omfatta<br />

18 vinjetter i akvarell, växlande mellan<br />

huvudsakligen skärgårdsmotiv och genrebilder.<br />

Barockorgeln i Jakobs kyrka fanns med på<br />

två vinjetter, den ena en detalj, den andra med<br />

hela orgelverket och Carl Hårlemans rikt ornamenterade<br />

barockfasad. Vid mottagandet av den<br />

tryckta boken tackade Strindberg sin förläggare<br />

och kommenterade: ”Klockarn är ju vacker; men<br />

Jakobs orgel?” 127<br />

· Kulturhistoria ·<br />

August Strindberg var inte en tränad vetenskapsman<br />

men kunde tack vare sin receptivitet och<br />

förmåga att kombinera fakta från olika discipliner<br />

vara framsynt. Omkring 1880 betraktade han<br />

sig som kulturhistorisk forskare och skrev sina<br />

främsta verk inom området med Gamla Stockholm<br />

(1880–82), författad tillsammans med Claës<br />

Lundin, och Svenska folket (1881–82).<br />

Kulturhistoriska verk från 1800-talets slut var i<br />

allmänhet rikt illustrerade och Strindberg följde<br />

denna norm. Som förlagor utnyttjade han material<br />

vid offentliga arkiv, bibliotek och museer<br />

och lovordade på omslaget till Svenska folket de<br />

”gynnsamma omständigheter”, som möjliggjort<br />

hans arbete:<br />

<strong>Kungliga</strong> <strong>biblioteket</strong>s tillgänglighet, sedan de Svenska<br />

Samlingarna blifvit flyttade till och ordnade i en ny<br />

bekväm lokal, i hvilket arbete jag under vår, utom<br />

mitt beröm stående, Öfverbibliotekarie m.m. G.E.<br />

Klemmings öfverinseende tagit en blygsam del.<br />

Historiska museets öppnande och särdeles rediga<br />

ordnande sedan detsamma blifvit flyttadt till Nationalmuseums<br />

rymliga och ljusa salar, der dess innehåll<br />

blifvit under Riksantiqvarierna Hildebrand,<br />

den äldre och den yngre, gjort både tillgängligt och<br />

fruktbärande.<br />

Nordiska museets uppkomst, ett epokgörande<br />

verk, som ännu synes kämpa mot okunnighet och<br />

fördommar, men sjelft under tryckta förhållanden<br />

arbetar med glädje, och hvars entusiastiska och nitiske<br />

skapare Dr Artur Hazelius frikostigt öppnat<br />

sina ovärderliga, ännu delvis i kistor förvarade skatter<br />

för forskaren.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!