Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

xylografiska arbetets vansklighet. 92 Inför publiceringen
av I vårbrytningen (1881) uppmanade han
sin förläggare att skaffa en ”skärare”, som var van
vid Carl Larssons manér, ”så att det luftiga i hans
teckning står qvar och det icke blir som en blanksmörjetikett”.
93
Strindberg gav också sina förläggare förslag
på reproduktionstekniska lösningar. I en diskussion
med Claës Looström om en fortsättning på
Svenska öden och äfventyr (1882–83) ställde han frågan:
”Vågar du icke låta Larsson illustrera en ny
och sälja klichéerna dyrt till Danmark? Och Tyskland?
Och så fortsätta Band 3, 4 illustrerade.” 94
När en nyutgivning av Strindbergs dokumentära
prosa aktualiserades hösten 1907, försökte författaren
förmå sin förläggare att reproducera några
kartor, varav en större. Han intygade: ”Det kostar
icke så mycket i dessa auto-typ-tider. Man tar en
liten och förstorar!” 95
Frågan om illustrering eller ej och om illustrationens
roll återkom hos August Strindberg. Han
var på sin vakt när det gällde bildsättningen av
text, särskilt skönlitteratur, men ifrågasatte inte
värdet av upplysande illustrationer till icke-fiktiva
texter. Inför utgivningen av Sagor reflekterade han
sommaren 1903 i brev till Hugo Geber: ”Frågas:
böra Sagorna illustreras eller ej? Om icke, böra de
presenteras med rubriker eller vignetter.” 96
Originalupplagan av Sagor blev utan illustrationer.
Bokens omslag i mild, orange kulör fick
ett cirkelrunt, genombrutet ornament i silvergrått
och Strindberg kommenterade i brev till sin
förläggare: ”Detta omslag är idealiskt! – Ändra
det nu icke!” 97
24
Strindberg illustrerar
August Strindberg var ibland medskapande illustratör
till sina egna texter och graden av hans
insats varierade. Som omedelbar förlaga till de
vinjetter som skulle illustrera prosadikten ”Solrök”,
publicerad i Bonniers kalender Svea 1881, utnyttjade
xylografen Strindbergs egna teckningar.
”Solrök” speglade Strindbergs intryck av naturen
på Kymmendö 1880, då han efter sju års bortovaro
återvände till ön. Inför publiceringen skickade
han till Bonniers sina teckningar från 1873
med motiv från Huvudskär och Kymmendö och
kommenterade: ”Om ritaren, hvem det nu blir,
kan få några idéer eller detaljer från mina under-
haltiga teckningar så är hans möda lättad.” 98 Sedan
Carl Larsson visat sig föga road av uppgiften
att illustrera, fick William Meyers ateljé direkt
överföra Strindbergs teckningar till trästocken
och Meyer själv signerade de båda sjöstyckena.
Vid flera tillfällen tog Strindberg även fram
egna skisser till planerade illustrationer av andra
konstnärer, främst när det gällde Gamla Stockholm
(1880–82), Svenska folket (1881–82) och Sveriges
natur (1901). Illustratörer med ett dokumenterande
uppdrag accepterade i allmänhet denna
regi, men för de fria konstnärerna kunde anpassningen
bli påfrestande.
Detta är särskilt märkbart i fallet Carl Larsson.
Omslaget till Sömngångarnätter på vakna dagar
(1884) utgick från en teckning av Strindberg,
som Larsson slutförde innan xylografens arbete
tog vid. Strindberg förespråkade vid denna tid
en realistisk och politiskt radikal konst och definierade
tecknandet som ett medium i samhällets
tjänst, måleriet som ett estetiskt njutningsmedel;
motsvarande polarisering lyfte han också fram
i en artikel om Carl Larsson i Svea 1884. 99 Samtidigt
rasade Strindberg mot antiken och kristendomen
och skrev i maj 1884 till Björnstjerne
Björnson: ”Verlden är så förbannat förderfvad af
er satans konst och estetik att den spyr opp ett
naket sant ord! Vore jag född för ett par hundra
år sen då hade jag tagit prestrock och gått ut att
predika! Calvin började med att vräka ut konstverken
ur kyrkan, och dermed visade han att han
visste hvar var lögnen satt!” 100
Känslor av detta slag sublimerades i Sömngångarnätter
på vakna dagar, där diktarjaget i fyra dikter
reser i fågelhamn från exilen i Frankrike hem
till Sverige för att slå sig ner högt över staden.
Den första natten granskas religionen och kyrkligheten,
den andra natten konsten. Lärdomen,
symboliserad av Kungliga bibliotekets folianter,
och teknikens värld synas den tredje natten. Den
fjärde natten nagelfars naturvetenskaperna.
Strindberg meddelade Bonniers i oktober 1883:
”Nu blir det (d.v.s. nästa år) ett långt stycke på
fyra à fem nätter infattade i utländska ramar och
kunna då göra en liten fin julbok beritad af Carl
Larsson som tycker om mina dåliga vers.” 101 Ett
par veckor senare hade han ändrat uppfattning:
”Fem ark, kanske sex! Utan illustrationer! Ty dels
är Larsson difficil och det gör han rätt i, dels blir
det kostsamt!” 102 I ett brev till Bonniers från juni