Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

Axel Sjöberg, Bland kobbar och skär (1900). Vintermotiv från Långviksskär.
Han lockade dessutom Carl Larsson att teckna
diskreta porträtt av sina vedersakare i historisk
dräkt. Inför illustreringen av ”Hexas vattenprof”
skrev Strindberg i februari 1882 till Larsson: ”Du
kan gerna – numera – ge oss båda ett litet minne af
våra ovänner! Rita af några djeflar nu på 1600-talet!”
155 Resultatet av denna uppmaning blev en
teckning, där flera gestalter i den skildrade häxprocessen
fick drag av dem som kritiserat Svenska
folket, framför allt Hildebrand och Montelius. 156
Strindberg berömde resultatet i ett brev till Carl
Larsson den 2 mars: ”Det var briljangt!” Han lade
också upp ett nytt bildprogram och kommenterade
motivet ”Skogsmannen”: ”Hej! Samhällets
fiende (Aug. Strindberg!) står i skogsbrynet, knyter
näfven åt en brinnande by som han påtändt;
håller i den andra näfven sin älskarinna om lifvet,
en hund, båge, yxa -- spår efter en riskoja – eld
grytor eller dylikt.” 157 Bildsättaren lyssnade lyhört
och gav vildmannen tydliga drag av Strindberg.
34
När Carl Larsson i slutet av juli 1882 var färdig
med sina teckningar, hade Strindbergs intresse
för Svenska folket märkbart avtagit. Senare delen
av 1700-talet innehöll få illustrationer och de sista
kapitlen om 1800-talet saknade bildsättning.
Det färdiga verket. I december 1882 publicerades
Svenska folket i bokform i två klotband i rött,
grönt eller brunt och med Carl Larssons dekor.
Av de 200 illustrationerna hade Larsson bidragit
med 85, varav 23 helsidesbilder. Enligt Per
Gedin, som kommenterat de bakomliggande
teckningarna, var Carl Larssons underliggande
ambivalens till uppdraget en bidragande orsak
till att resultatet inte ”känns levande”. 158 Det är
en rimlig bedömning och tilläggas kan att den
rädsla och olust, som var ambivalensens ena
pol, förstärktes av Strindbergs kontroll. När det
gäller xylografierna märks dessutom en viss förgrovning
av teckningarna, särskilt märkbar i de