Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket

1909: ”Härmed ett prof på uppsättningen, dock
utan hebreiska bokstäfver, ty dem kann jag icke
skrifva så, att en sättare kann sätta efter dem. –
Deremot bör Omslaget och Titeln dekoreras
med några vackra 1 centimeter höga bokstäfver.
(Se Bilagan) – Jfr Albert Engströms brefkort!” 76
Vid ett annat tillfälle, troligtvis inför sättningen
av Bibliska egennamn (1910), manade Strindberg
Bonniers: ”Men köp en handfull hebreisk stil
(stor) hos Nordstedt, dina äro mikroskopiska!” 77
1911 kommenterade han en förestående tryckning,
som krävde såväl hebreiska som kinesiska
”typer”: ”Då Bonniers Tryckeri eger de vackra Hebreiska
typerna, så borde boken tryckas der. De
214 Kinesiska kosta väl icke mycket från Lübeck.
Må jag se stilprofsboken […].” 78
Strindberg hade ofta synpunkter på papperets
kvalitet och färg. Återkommande är önskemålet
om klara omslagskulörer och en gul nyans
på papperet. Till Sömngångarnätter på vakna dagar
(1884) önskade han ett ”vackert omslag på
dikterna (icke grått eller brunt) utan klara färger!”
79 Ett liknande önskemål upprepades inför
utgivningen av första delen av Giftas (1884), som
fick ett gult omslag. 80 När Strindberg mottog ett
pappersprov från Bröderna Lagerström avsett för
omslaget till Kina och Japan, svarade han prompt:
”Omslaget är precis vad det icke skall vara (Gulbrunt).
Härmed prov på gult.” 81 Förkärleken för
gult kan sammanställas med Strindbergs uppgift
1899, att zinkgult var en av hans två älsklingsfärger.
82 Den kan också gripa tillbaka på en speciell
upplevelse, som han hade under sina tidiga studier
av det kinesiska språket. Strindberg berättar
i självbiografin: ”Själva böckernas sällsamma yttre;
det gula omslaget, gult som ett sydländskt solsken,
och de sköna stora karaktärerna som han
ej förstod, men vilka uttryckte mänskors tankar,
lockade honom.” 83 Den gula nyansen blir ibland
tydligt signifikant. På ”gul bikupa” skrev Strindberg
när det skulle vara ”Svenskt och varmt” och
telefonlistan i ”Ett halvt ark papper” i Sagor (1903)
sägs vara skriven på ett ”sol-gult konceptpapper
som det lyser av”. 84
Strindbergs estetiska synpunkter kan sammanställas
med de mera praktiskt betonade, som
kommer till uttryck i hans upprepade förordande
av ett papper med lägre gramvikt i syfte att hålla
nere bokens pris. Ett bevarandeperspektiv av närmast
politisk karaktär skymtar i en tidningsarti-
kel från 1876, där den unge journalisten Strindberg
vid ett besök i bibliotekskollegan Christoffer
Eichhorns hem talar om den moderna tidens
”förfall, då literaturen är affärsspekulation, förläggarne
bestämma innehållet och industrien
uppfunnit träpapperet, som gör alla Omariska
biblioteksutrotelser öfverflödiga”. 85
ILLUSTRATIONER
När xylografin mot slutet av 1800-talet vann terräng
som reproduktionsmetod etablerades en ny
yrkeskår, xylograferna. Tekniken var tidskrävande
och kostsam och dyrbara klichéer vandrade
runt som handelsvara. I Sverige fanns mycket
litet xylografiskt originalmaterial.
Xylografens roll som mellanhand mellan den
tecknande konstnären, trästockarna och tryckeriet
var dessutom känslig och Carl Larsson klagade
på xylografernas ”i regel rysliga våldförande”
på hans arbete. 86 Efterhand blev xylograferna
Kina och Japan (1911). Omslag.
21