Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
Biblis 56 magdalena - Kungliga biblioteket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
planschverk Teckningar ur svenska statens historiska<br />
museum (1878) och Hans Hildebrands Sveriges<br />
medeltid (1879–1903). För illustreringen av medeltiden<br />
hänvisade Strindberg dessutom till ett par<br />
utländska källor, A. von Eyes och Jakob Falkes<br />
Kunst und Leben der Vorzeit […] (1855–58) och Paul<br />
Lacroix La Moyen Age et la renaissance […] (1848–<br />
51). 139 Bildkällorna kompletterades efterhand.<br />
Konstnärerna. Enligt Strindbergs plan skulle illustrationerna<br />
i Svenska folket dels ha samma<br />
karaktär som de i Gamla Stockholm, dels utgöras<br />
av typologiska föremålsuppställningar. Svenska<br />
folket kom också att ge prov på två olika illustrationstyper,<br />
den objektiva föremålsbeskrivningen<br />
respektive den historiska typbilden. Föremålsillustrationerna<br />
anslöt till en vetenskaplig tradition<br />
med neutrala avbildningar av föremål och<br />
människor. Typbilderna på helsidor var ett slags<br />
kombination av 1800-talets agitatoriska historiemåleri<br />
och folklivsskildringar och de var även besläktade<br />
med helsidesplanscherna i Victor Fournels<br />
verk om Paris.<br />
Flera av de tecknare och xylografer som anlitats<br />
för Gamla Stockholm engagerades även för Svenska<br />
folket. För föremålsillustrationerna ansvarade<br />
Robert Haglund och Vitterhetsakademiens tecknare<br />
Olof Sörling (1852–1927) – Strindbergs syn<br />
på deras insats tycks framgå av hans benämning<br />
”murvlarne Haglund-Sörling”. 140 I anslutning till<br />
sin text om olika föreställningar knutna till nyckelpigan<br />
bidrog Strindberg själv med en grafisk<br />
figur i form av en synoptisk karta över insektens<br />
utbredning och benämningar i olika delar av Sverige.<br />
141 Carl Larsson ansvarade för de historiska<br />
typbilderna och stod jämte Haglund för de flesta<br />
illustrationerna. Som xylografer anlitades bland<br />
annat Jonas Engberg, Wilhelm Meyer, Tekla Lindeström<br />
och Oscar Dahlbäck.<br />
När Strindberg våren 1881 värvade Haglund,<br />
betonade han att tryckt material i hög grad var<br />
utgångspunkt för bildprogrammet: ”Något<br />
spring behöfs icke, ty vi ta ur böcker nästan allt,<br />
och facsimilering kommer ej i fråga utan stilisering<br />
och full frihet.” 142 I maj mottog Haglund via<br />
Strindberg en förteckning över de återstående<br />
illustrationerna till medeltidens Stockholm och<br />
fick samtidigt ”full frihet att behandla och välja”.<br />
Källorna, menade Strindberg, kände Haglund<br />
till lika väl som han själv. Strindberg gav även en<br />
32<br />
generell hänvisning till ”Rudbecks Atland: Atlasbandet”,<br />
som gav mönster till ”Svenska Manfolksdrägter<br />
från Medeltiden”. 143<br />
Medan Carl Larsson fick relativt fria händer,<br />
måste Robert Haglund utstå en allt hårdare regi<br />
och läxades upp bland annat för att ha negligerat<br />
de anvisningar, som syftat till att låta teckningarna<br />
belysa hur allmogedräkterna utvecklats ur<br />
militära uniformer:<br />
Jag förstår icke hvarför du tog en annan husar än<br />
den jag först anvisade: meningen var ju att visa byxorna<br />
hos skåningen jemförda med husarens knappbyxor.<br />
Nu syns på din husar bara en liten knapprad<br />
[Teckning] men på min syntes en hel lång rad [Teckning]<br />
alldeles som bondens! [– – –]<br />
På samma sätt! Likheten mellan infanteristen och<br />
bonden skulle ligga i jackan med dess hvita lister<br />
[…]. 144<br />
Haglunds uppgift var att rita av människor och<br />
föremål: ”Öfvergif allt artistiskt behandlingssätt<br />
och rita bara vetenskapligt!” 145 Inför en studieresa<br />
till Visby fick konstnären i uppdrag av Strindberg<br />
att ”rita ett hus som man kan ge sig fan på<br />
att det är från Medeltiden, samt ett från 1500-talet”<br />
och att noga undersöka ”rummens belägenhet,<br />
fördelning i våningar, antal, höjd och bredd,<br />
panelningarnes höjd öfver golfvet, spisarnes (kakelugnarnes)<br />
läge skorstenarnes plats, golfvens<br />
beskaffenhet, fönsteröppningarnes mått”. Samtidigt<br />
varnades tecknaren för att utnyttja ”samma<br />
bilder som Hildebrand har i sin Medeltid”. 146<br />
Haglund följde inte anvisningarna till punkt<br />
och pricka och tillrättavisades följaktligen för<br />
att som prov på medeltidens måleri ha valt två<br />
figurer hämtade ur Hans Hildebrands Sveriges<br />
medeltid (1879) i stället för att utnyttja Nils Mandelgrens<br />
verk som källa. 147<br />
Fallet med Voltaire-stolen i Gamla Stockholm<br />
visar, att Strindberg trots sin vetenskapliga ambition<br />
ibland var beredd att improvisera. I Svenska<br />
folket utnyttjade han vid ett tillfälle ett bord i sin<br />
egen bostad som förlaga och hans besök på Huvudskär<br />
sommaren 1881 tillsammans med Carl<br />
Larsson i syfte att hämta material till skildringen<br />
av detta fiskeläge på medeltiden resulterade i en<br />
anakronistisk användning av stoffet. 148<br />
Fastän Strindberg insåg, att Carl Larsson kom<br />
bäst till sin rätt då han fick utnyttja sin fantasi,<br />
begränsade han med sina anvisningar utrymmet
Change language