3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...

2. Tidigare forskning
Stockholms operahistoria
En utmärkt översikt över Stockholms operamiljö under 1800-talet finns i kapitlet ”Teatrarna
och deras musik” i Musiken i Sverige, band 3 11 . Där presenteras bl.a. lokaler, artister,
sångutbildning och repertoar. Martin Tegens musiksociologiska avhandling Musiklivet i
Stockholm 1890–1910 12 undersöker hur 1800-talets stora sociala omvälvningar påverkade
hemmens, restaurangernas och konsertsalarnas musikliv. Författarens tre utgångspunkter är
den seriösa musikens spridning, det växande intresset för musikutövning och de ekonomiska
drivkrafterna i musiklivet. Avhandlingen avslutas med en omfattande konsertstatistik.
När det gäller Kungliga Operan i Stockholm som institution och dess historia, verkar
större musikvetenskapliga arbeten saknas. Inom andra discipliner kan dock fem avhandlingar
nämnas, som beskriver så vitt skilda aspekter av Kungliga Operan som dess scenografi,
skådespelsmusik, perukmakare och organisationsstruktur. Dessa är Kungliga teaterns
scenografi under 1800-talet 13 av Hans Öjmyr, "Musiken låten ljuda, mina vänner!": musiken i
talpjäserna på Kungliga teatern vid 1800-talets mitt 14 av Dag Kronlund och Perukmakarna
på Kungliga teatern 1773–1923: konstnärlig och social status 15 av Bo Wulff, samtliga
teatervetenskapliga, samt den företagsekonomiska avhandlingen Stor opera små pengar: ett
operativt företag och dess ledningshistoria 16 av Jeanette Wetterström. Kungliga Teaterns
historia under perioden 1860–82, och framförallt själva operauppsättningarna, behandlas av
ytterligare en teatervetare, Göran Gademan, i hans avhandling Realismen på operan 17 . För
min uppsats är särskilt inledningskapitlet och kapitlet Sångarna av intresse, eftersom
Kungliga Teatern där ingående presenteras som arbetsplats.
Det finns naturligtvis även mindre, översiktliga arbeten som på olika sätt skildrar
Kungliga Teatern. Förutom tre äldre redogörelser om personal och repertoar – Frans
11 Tegen & Lewenhaupt 1992.
12 Tegen 1955. Olefine Moe nämns på s. 118 och 141.
13 Öjmyr 2001.
14 Kronlund 1989.
15 Wulff 1991.
16 Wetterström 2001.
17 Gademan 1996.
13