3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
fru Moe på samma punkt som <strong>för</strong>r; rösten är ännu frisk och klar, ehuru dess gutturala biljud<br />
fortfarande är till finnandes, liksom den norska brytningen, hvilken mest gör sig bemärkt i talrollen. 291<br />
Moes andra gästspel på Kungliga Teatern, titelrollen i Mignon den 20 och 23 april samma år,<br />
gick enligt Svensk Musiktidnings recensent inte lika bra som det <strong>för</strong>sta. Även denna recension<br />
hänger upp sig på utommusikaliska <strong>för</strong>hållanden som ”åren och figuren visade sig här utöfva<br />
mindre <strong>för</strong>delaktigt inflytande på framställningen af 'lilla Mignon'.” Möjligen upplevdes<br />
kritiken något mildare genom de avslutande orden ”Hennes sång och äfven spel hade lik väl<br />
stundom sina kända goda pointer.” 292<br />
Det tredje och sista gästspelet våren 1891 var en Carmen<strong>för</strong>eställning den 15 maj. Då var<br />
Svensk Musiktidnings skribent på bättre humör och skrev: ”Som Carmen har fru Moe gjort<br />
bästa lyckan under sitt gästspel. […] Fru Moe tager rolen mera menskligt, mindre demoniskt<br />
och afvinder den dermed vackrare sidor. Den vokala framställningen var allt igenom<br />
<strong>för</strong>tjenstfull.” 293<br />
Den 25 oktober 1892 firade Olefine Moe 25-årsjubileum som ”dramatisk konstnärinna”<br />
genom att <strong>för</strong> en fullsatt salong återigen sjunga huvudrollen i Den svarta dominon på<br />
Christiania Teater. Hon hyllades med bifallsrop, inropningar och blommor samt fick en<br />
lagerkrans med blågula band av kamrater, vänner och beundrare i Stockholm. 294<br />
Olefine Moes allra sista framträdande på Kungliga Teatern borde hon att döma av<br />
recensionerna avstått ifrån. Det var Regementets dotter den 5 september 1894, och Svensk<br />
Musiktidning skrev: ”I vokalt hänseende var hennes Marie i nämnda opera rätt<br />
tillfredsställande, om äfven rösten ej har samma räckvidd och friskhet som <strong>för</strong>r. Rolen fordrar<br />
dock i dramatiskt hänseende en mera ungdomlig figur och apparation.” 295 En recension i<br />
Musikmuseets arkiv är inne på samma tema men i den går skribenten några steg längre och<br />
blir riktigt elak. Han klagar i långa omskrivningar över samma saker som den andra<br />
recensenten, dvs. att rösten tappat sin glans och att Moe blivit gammal och tjock, men han<br />
beklagar också att gästspelet skedde över huvudtaget:<br />
Hvad hon igår åstadkom som Marie tydde ej på möjligheten af någon konstnärlig pånyttfödelse. […]<br />
Man kan näppeligen undgå att finna detta gästspel opåkalladt och mindre välbetänkt. […] Nej, det är<br />
nog faktiskt så, att den käcka och söta, naivt pikanta och ungdomligt intagande Olefine Moe med sin<br />
291 Svensk Musiktidning 15/4 1891.<br />
292 Svensk Musiktidning 1/5 1891.<br />
293 Svensk Musiktidning 1/6 1891.<br />
294 Svensk Musiktidning 1/11 1892.<br />
295 Svensk Musiktidning 6/9 1894.<br />
59
Change language