3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
56<br />
Operan på tivolit var även den <strong>för</strong>sta fasta operascenen i Norge, och den drevs helt i<br />
privat regi. Detta vådliga experiment ut<strong>för</strong>t av två kvinnliga teaterdirektörer sammanföll med<br />
kvinnorörelsens födelse i Norge, och ”de båda o<strong>för</strong>vägna amasonerna” 274 har där<strong>för</strong> jäm<strong>för</strong>ts<br />
med norska kvinnosakspionjärer som konstnären och <strong>för</strong>fattaren Aasta Hansteen (1824–<br />
1908).<br />
Under loppet av de tre år man lyckades hålla sällskapet igång klarade ”Den norske opera”<br />
(fr.o.m. februari 1884 omdöpt till Tivoli Opera) att genom<strong>för</strong>a mellan 15 och 20<br />
operapremiärer, inte bara standardverk som Carmen, Faust och La Traviata, utan också en så<br />
krävande opera som Wagners Lohengrin, <strong>för</strong> <strong>för</strong>sta gången i Norge.<br />
Olefine Moe sjöng de flesta av huvudrollerna och uppträdde nästan varje kväll. Första<br />
året bestod sällskapet av 15 solister (varav många från Kungliga Teatern), 275 en ”ganska god<br />
orkester” på 20 man, men ”ingen oboe och ingen fagott”, 276 en kör på 20 sångare och ett<br />
mindre balettsällskap. Direktionens sysslor var uppdelade så att Olefine Moe var konstnärlig<br />
ledare, sångarrekryterare, regissör och primadonna och Mattis Lundström – ”ett mycket<br />
manhaftigt fruntimmer” 277 – hade hand om administration och ekonomi samt tycks ha<br />
fungerat som någon sorts ordningsvakt 278 .<br />
Lokalen var otillfredsställande, men de konstnärliga prestationerna var på en hög nivå<br />
och repertoaren var minst sagt ambitiös. Tivolioperans <strong>för</strong>eställningar fick också övervägande<br />
god kritik, både vad beträffade sångarna, orkestern och iscensättningarna. Recensenterna var<br />
ofta imponerade över vad man kunde åstadkomma med så små resurser, t.ex. vid premiären<br />
av Lohengrin då Nordisk Musik-Tidende ansåg att Tivolioperan ”lykkedes over al<br />
forventning” 279 . Svensk Musiktidning rapporterade också om framgångarna <strong>för</strong> Moe och<br />
hennes sällskap, t.ex. i en recension av Djaevulens part hösten 1883:<br />
Operan går särdeles bra och vittnar om nitiskt och energiskt arbete. […] Det <strong>för</strong>ekommer oss som om<br />
hennes röst utvecklat sig något i styrka och klangfullhet, sedan hon i fjor uppträdde på scenen. Hennes<br />
sång och spel är vackert, plastiskt och rutineradt. 280<br />
274 Meissner 1924, s. 19.<br />
275 Nordisk Musik-tidende 1883 (Lindanger).<br />
276 Meissner 1914, s. 65.<br />
277 a.a. s. 58.<br />
278 T.ex. i Meissner 1924, s. 20, där det berättas hur hon slängde ut en berusad korist.<br />
279 Nordisk Musik-Tidende 1885 (Lindanger).<br />
280 Svensk Musiktidning 1/11 1883.
Change language