30.08.2013 Views

3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...

3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...

3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

56<br />

Operan på tivolit var även den <strong>för</strong>sta fasta operascenen i Norge, och den drevs helt i<br />

privat regi. Detta vådliga experiment ut<strong>för</strong>t av två kvinnliga teaterdirektörer sammanföll med<br />

kvinnorörelsens födelse i Norge, och ”de båda o<strong>för</strong>vägna amasonerna” 274 har där<strong>för</strong> jäm<strong>för</strong>ts<br />

med norska kvinnosakspionjärer som konstnären och <strong>för</strong>fattaren Aasta Hansteen (1824–<br />

1908).<br />

Under loppet av de tre år man lyckades hålla sällskapet igång klarade ”Den norske opera”<br />

(fr.o.m. februari 1884 omdöpt till Tivoli Opera) att genom<strong>för</strong>a mellan 15 och 20<br />

operapremiärer, inte bara standardverk som Carmen, Faust och La Traviata, utan också en så<br />

krävande opera som Wagners Lohengrin, <strong>för</strong> <strong>för</strong>sta gången i Norge.<br />

Olefine Moe sjöng de flesta av huvudrollerna och uppträdde nästan varje kväll. Första<br />

året bestod sällskapet av 15 solister (varav många från Kungliga Teatern), 275 en ”ganska god<br />

orkester” på 20 man, men ”ingen oboe och ingen fagott”, 276 en kör på 20 sångare och ett<br />

mindre balettsällskap. Direktionens sysslor var uppdelade så att Olefine Moe var konstnärlig<br />

ledare, sångarrekryterare, regissör och primadonna och Mattis Lundström – ”ett mycket<br />

manhaftigt fruntimmer” 277 – hade hand om administration och ekonomi samt tycks ha<br />

fungerat som någon sorts ordningsvakt 278 .<br />

Lokalen var otillfredsställande, men de konstnärliga prestationerna var på en hög nivå<br />

och repertoaren var minst sagt ambitiös. Tivolioperans <strong>för</strong>eställningar fick också övervägande<br />

god kritik, både vad beträffade sångarna, orkestern och iscensättningarna. Recensenterna var<br />

ofta imponerade över vad man kunde åstadkomma med så små resurser, t.ex. vid premiären<br />

av Lohengrin då Nordisk Musik-Tidende ansåg att Tivolioperan ”lykkedes over al<br />

forventning” 279 . Svensk Musiktidning rapporterade också om framgångarna <strong>för</strong> Moe och<br />

hennes sällskap, t.ex. i en recension av Djaevulens part hösten 1883:<br />

Operan går särdeles bra och vittnar om nitiskt och energiskt arbete. […] Det <strong>för</strong>ekommer oss som om<br />

hennes röst utvecklat sig något i styrka och klangfullhet, sedan hon i fjor uppträdde på scenen. Hennes<br />

sång och spel är vackert, plastiskt och rutineradt. 280<br />

274 Meissner 1924, s. 19.<br />

275 Nordisk Musik-tidende 1883 (Lindanger).<br />

276 Meissner 1914, s. 65.<br />

277 a.a. s. 58.<br />

278 T.ex. i Meissner 1924, s. 20, där det berättas hur hon slängde ut en berusad korist.<br />

279 Nordisk Musik-Tidende 1885 (Lindanger).<br />

280 Svensk Musiktidning 1/11 1883.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!