3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
”ikke kan vårt sprog og ikke kjenner våre nasjonale eiendommeligheter” 157 . Teaterdirektionen<br />
<strong>för</strong>sökte lugna ner känslorna genom att lova att Moes andra roller skulle sjungas på norska.<br />
Att Olefine Moes framträdande i Christiania provocerade så starkt att man till och med<br />
gav sig på henne personligen framgår av ett brev från Fredrika Stenhammar till Elfrida<br />
Andrée daterat den 16 maj 1873:<br />
Dediceringar<br />
Moe hade det verkligen litet tråkigt i Kristiania och erhöll åtskilliga anonyma brev av värsta slag utav<br />
det så kallade ”ungnorska partiet”, i anledning av att hon sjöng ”Dominon” på svenska, men det har<br />
nu givit med sig. Publiken är mycket nöjd och belåten och tyckte att hon gjort märkvärdiga framsteg.<br />
Operan har givits 6 gånger å rad <strong>för</strong> i det närmaste utsålda hus. Men kitsliga äro de goda<br />
norrmännen… 158<br />
Från samma år finns faktiskt spår av Olefine Moe och det intryck hon uppenbarligen gjort i<br />
form av klingande musik. August Söderman gav nämligen 1873 ut ett häfte med sex sånger<br />
tillägnade henne. 159 Det rör sig om tonsättningar av Bjørnstjerne Bjørnsons välkända dikter ur<br />
samlingen Digte og sange från 1870. 160 Två av sångerna är satta <strong>för</strong> kör och piano,<br />
Lokkeleg 161 och I ungdomen och de andra fyra är solosånger med pianoackompanjemang:<br />
Prinsessen, Dans ropte felen, Ingrid Sletten och Den hvide røde rose. Tre år senare fick<br />
Olefine Moe en till dedikation från samma tonsättare, denna gång sånger med text av Henrik<br />
Wergeland: Norsk Kjærlighedssang och Det <strong>för</strong>ste haandtryck. 162 De utgavs av Elkan &<br />
Schildtknecht 1876, men en skiss till sång nr 2 är daterad ”Stockholm d. 6 jan 1874”.<br />
Dessa hedersbetygelser känns ganska logiska. August Söderman var både Olefine Moes<br />
kollega och dirigent på Kungliga Teatern och hennes hyresvärd, så han måste dels ha hört<br />
henne sjunga en hel del, dels ha känt henne personligen. Dessutom kunde en tillägnan till<br />
någon känd sångerska 163 alltid tjäna som bra reklam <strong>för</strong> en ny komposition, och vad kunde då<br />
157 Sandvik 1939–40, s. 281.<br />
158 Stenhammar 1958, s. 122 f.<br />
159 Följande om Södermans kompositioner ur Jeansson 1926, s. 115.<br />
160 Noter finns i STIM:s notbibliotek.<br />
161 I sättning <strong>för</strong> solo, kör och piano.<br />
162 Noter finns hos <strong>för</strong>fattaren.<br />
163 Söderman tonsatte 1871 ytterligare sju dikter ur Digte og sange, dessa tillägnade Fredrika Stenhammar.<br />
37