3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
34<br />
Emellertid hade jag fått tag i ett klaverutdrag ur ”Svarta dominon”, som mycket tilltalade mig, och jag<br />
<strong>för</strong>eslog <strong>för</strong> fru Stenhammar, att jag skulle få <strong>för</strong>söka mig i denna. Fru Stenhammar slog bort saken –<br />
”Svarta dominon” hade varit uppe åtskilliga gånger med alla möjliga celebriteter i huvudrollen och<br />
ändå aldrig slagit igenom. Hur det var, fick jag emellertid göra den, och denna gång lyckades<br />
<strong>för</strong>söket. 136<br />
Operachefen Erik af Edholm noterar mycket riktigt i sin dagbok den 2 december 1872: ”M:lle<br />
Olefine Moe debuterar som Adèle i Aubers Svarta dominon ganska lyckadt in<strong>för</strong> fullsatt<br />
hus.” 137 Veckotidningen Svalan, vars framsida den 19 april 1873 pryddes av Olefine Moes<br />
porträtt (se uppsatsens framsida), skrev i en lång artikel:<br />
Hennes uppträdande här har, fram<strong>för</strong>allt när hon var Dominons Adèle, varit en följd av triumfer. Detta<br />
icke på grund af något överlägset instrument, af ett utbildat konstnärskap eller af en bländande<br />
skönhet; fröken Moe har segrat genom ett annat medel, ofta <strong>för</strong>gätet på teatrarna, obekant <strong>för</strong> många<br />
prisade artister men suveränt när det någon gång kommer <strong>för</strong>e: poesi – i stämma, <strong>för</strong>edrag, spel, i hela<br />
sin apparition. 138<br />
I samband med Den svarta dominon talade några tidningar till och med om en ”Moefeber”, på<br />
samma sätt som Stockholm tidigare haft ”Trebelli-feber” 139 och ”Christina Nilsson-feber”:<br />
Det var då ”Svarta dominon” gafs, som den bröt ut […] Vi minnas ju alla hennes uppträdande i<br />
”Svarta dominon”, denna operett, som nästan kan sägas vara ett mönster <strong>för</strong> den äkta franska<br />
spirituella musiken; från hennes <strong>för</strong>sta inträdande på balen, hvilken innerlighet i scenen med honom,<br />
till hennes uppträdande i andra aktens bonddrägt, äro alla hennes rörelser, alla hennes uttryck så<br />
lifliga, så äkta fransyska, att vi tvifla på, att en sydländska skulle kunna framställa dem med mera<br />
abandon. Och när hon då i tredje akten, hemkommen från äfventyren, berättar dem i sin bekanta aria,<br />
huru ler inte genom den ängslan, hon utstått, skalken[ 140 ] fram, och den som hört henne skall svårligen<br />
glömma hennes ”Adèle”. 141<br />
På samma tema skrev Daniel Fallström i Stockholmstidningen, även om man kan undra hur<br />
Moe själv ställde sig till att få så mycket beröm <strong>för</strong> allt annat än sina musikaliska prestationer:<br />
Och det som gjorde susen var debutantens egen personlighet. Olefine Moe var en <strong>för</strong>tjusande<br />
uppenbarelse på scenen. Och det som tog publiken med storm var den pikanta norska brytningen. Jag<br />
minns mycket väl den <strong>för</strong>tjusning, med vilken man i sällskapslivet sökte härma hennes lustiga sätt att<br />
136 Signaturen ”quelqu’une” 1925 (MM).<br />
137 af Edholm 1948, s. 14.<br />
138 Svalan 1873 (MM).<br />
139 Zelia Trebelli (1838–1892), fransk mezzosopran.<br />
140 Spjuver, skojare.<br />
141 ”Olefine Moe. Bland alla febrar…”, artikel u.å. (MM).
Change language