3 30959_Johanna_Grut_exarb.pdf - Institutionen för ...

Sveriges teatrar” 268 som Moe gjorde hösten 1882 269 tillsammans med författaren Mattis Lund-
ström och den unge pianisten Hjalmar Meissner (1865–1940). I sin memoarbok En musikers
minnen beskrev Meissner soaréprogrammet så här:
Först spelade jag några pianostycken, så sattes ett bord med ett vattenglas in på scenen, och in
marscherade ”Mattis” och höll ett föredrag om Sarah Bernhardt. Så flyttades bordet ut, och i stället
sattes dit en spinnrock, en rosenbuske och ett juvelskrin, och Olefine Moe gjorde entré klädd som
Margaretha, och sjöng Thuleballaden och Juvelarian ur ”Faust”. Så kom bordet in igen och ”Mattis”
beskrev sina resor i Spanien, där hon bland annat på ett ytterst drastiskt sätt berättade en episod, huru
hon överraskat en castiliansk rövare under sin säng, själv gripit honom i nacken och kastat ut honom
genom fönstret. Återigen scenförändring. Bordet fick nu ge plats åt en länstol och en spegel, och fru
Moe i gosskostym sjöng och dansade spegelscenen ur ”Mignons” andra akt. Ridå! 270
Ett programblad från en av dessa soaréer, den 23 november i Jönköpings teater, finns bevarat
i Musikmuseets arkiv. 271 Förutom det som Meissner redogjorde för i sina memoarer ingick
arior ur Thomas opera Hamlet och några pianostycken av Godard och Chopin i programmet.
Konsertprogrammet upplyste även om starttiden, ”1/2 8 e.m.”, och entréavgiften: ”Biljetter
till vanliga priser”.
Denna två månader långa ”ganska originella rundresa” gjorde en väldig succé i
landsorten och inbringade ett stort kapital som de två damerna lät utgöra grundplåt i sitt nästa
gemensamma projekt: att starta en egen opera på Tivolit i Kristiania. 272
Tivolioperan
Hösten 1883 startade Mattis Lundström och Olefine Moe ett operasällskap på Christiania
Tivoli (f.d. Klingenberg). 273 Man höll till i tivolits festsal, som dåvarande ägaren A. Paulsen
byggt om till operetteater för att locka ”fint folk” tillbaka till sin nöjespark. Lundström och
Moes målgrupp var emellertid större än så. De ville genom sina extremt låga biljettpriser
erbjuda ”folkopera”. Med sitt projekt kom de att visa att opera inte bara var ett
överklassfenomen, utan att det också fanns ett äkta operaintresse i de bredare folklagren.
268 Meissner 1914, s. 58.
269 Lindenbaum 1949.
270 Meissner 1914, s. 58 f.
271 Programblad i pressklippssamlingen, MM.
272 Meissner 1914, s. 58 f.
273 Följande är hämtat från Kindem 1941, s. 52, Lindanger 1997, s. 41 f, Herresthal 2001, band 3, s. 196 ff och
Qvamme 2000, s. 130 ff om inget annat anges.
55