Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank
Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank
Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Swedbank</strong> Analys Nr 3 4 april 2012<br />
<strong>Krisen</strong> i <strong>euroområdet</strong><br />
<strong>99</strong> <strong>frågor</strong> <strong>och</strong> <strong>svar</strong>
2<br />
<strong>Krisen</strong> i <strong>euroområdet</strong><br />
<strong>99</strong> <strong>frågor</strong> <strong>och</strong> <strong>svar</strong><br />
INFORMATION OM KRISEN I EUROOMRÅDET OCH DESS FÖLJDER<br />
PÅ VÅRA HEMMAMARKNADER<br />
<strong>Krisen</strong> i <strong>euroområdet</strong> kan ses ur flera perspektiv – från dess många orsaker<br />
till dess följder för världsekonomin <strong>och</strong> övriga Europa, däribland Sverige <strong>och</strong><br />
Baltikum.<br />
Flera osäkra scenarier har diskuterats på sistone, till exempel att<br />
valutaunionen splittras eller att Grekland går i konkurs <strong>och</strong> lämnar<br />
<strong>euroområdet</strong>. Det finns också en mängd skilda åsikter om hur politiker <strong>och</strong><br />
centralbanker bör agera för att mildra krisen.<br />
Detta informationsmaterial innehåller <strong>99</strong> <strong>frågor</strong> <strong>och</strong> <strong>svar</strong> om krisen i<br />
<strong>euroområdet</strong>. Det har tagits fram av Ekonomiska sekretariatet som hjälp för<br />
<strong>Swedbank</strong>s kunder <strong>och</strong> personal.<br />
Länkarna i dokumentet gör det enkelt att hitta de <strong>frågor</strong> du vill veta mer om.<br />
Materialet kommer att uppdateras kvartalsvis <strong>och</strong> vi tar gärna emot<br />
synpunkter <strong>och</strong> förslag på förbättringar.<br />
Cecilia Hermansson<br />
Chefekonom
A. Eurokrisens orsaker <strong>och</strong> början ........................................................................................... 8<br />
1. När började krisen i EMU <strong>och</strong> vilken roll spelade den globala finanskrisen <strong>och</strong> recessionen?8<br />
2. Varför följdes inte stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpakten? ................................................................... 8<br />
3. I vilken mening är krisen en statsskuldskris? .......................................................................... 9<br />
4. Skillnaderna mellan EMU-ländernas marknadsräntor har varit små trots de stora olikheterna<br />
mellan länderna. Varför började ränteskillnaderna öka just 2010? ........................................ 10<br />
5. På vilka sätt är krisen en handelskris <strong>och</strong> en konkurrenskraftskris? ...................................... 10<br />
6. På vilka sätt rör det sig om en politisk förtroendekris? .......................................................... 11<br />
B. <strong>Krisen</strong>s ekonomiska, politiska <strong>och</strong> sociala effekter ............................................................. 12<br />
7. Hur stora budgetåtstramningar krävs i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> hur påverkas tillväxten? ............... 12<br />
8. Kommer krisen att leda till recession i <strong>euroområdet</strong>? ........................................................... 12<br />
9. Kommer <strong>euroområdet</strong> att få en lång period med låg eller ingen tillväxt, alltså med stagnation<br />
<strong>och</strong> deflation som i Japan? ..................................................................................................... 12<br />
10. Vad krävs för en återhämtning? ............................................................................................. 13<br />
11. Hur påverkar krisen arbetsmarknaderna? .............................................................................. 14<br />
12. Kommer krisen i <strong>euroområdet</strong> att leda till oroligheter, strejker <strong>och</strong> upplopp i det korta<br />
perspektivet <strong>och</strong> hur påverkas EU:s sociala modell på lång sikt? ......................................... 14<br />
13. Många känner ett stort avstånd till de nyinrättade teknokratregeringarna i <strong>euroområdet</strong>. Hur<br />
påverkar krisen demokratin på lång sikt? .............................................................................. 14<br />
14. Hur påverkar krisen i <strong>euroområdet</strong> världsekonomin i stort? ................................................. 15<br />
C. Hur eurokrisen påverkar finanssektorn. ............................................................................. 16<br />
15. Varför påverkas bankerna av statsskuldskrisen i <strong>euroområdet</strong>? ............................................ 16<br />
16. Vilka länders banker har störst exponering mot krisländerna <strong>och</strong> hur stor är denna? ........... 16<br />
17. Hur påverkas bankerna av den privata sektorns deltagande (PSI) i Grekland <strong>och</strong> hur kan<br />
detta påverka räntepremierna för andra länder? .................................................................... 17<br />
18. Hur omfattande är marknaden för kreditswappar i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> vilken roll spelar dessa i<br />
krisen? .................................................................................................................................... 18<br />
19. Hur ser Baselreglerna ut <strong>och</strong> hur kommer de att påverkas av krisen i <strong>euroområdet</strong>? ........... 19<br />
20. Kapitalkraven hade redan höjts innan de nya Basel III-reglerna träder i kraft. Hur mycket<br />
behövs <strong>och</strong> när måste bankerna ha uppfyllt kraven? ............................................................. 21<br />
21. Hur fungerar stresstesterna inom EMU? ............................................................................... 21<br />
22. Bankerna kommer att krympa sina balansräkningar för att klara de nya reglerna. Hur<br />
påverkas företag <strong>och</strong> hushåll av den försämrade tillgången på kredit? ................................. 23<br />
D. Europeiska politikers respons på eurokrisen ...................................................................... 25<br />
23. Hur har politikerna i <strong>euroområdet</strong> reagerat på krisen <strong>och</strong> vilka är de främsta politiska<br />
åtgärderna? ............................................................................................................................. 25<br />
3
24. Politikernas sätt att ta itu med krisen har beskrivits som att ”sparka burken längre fram längs<br />
vägen” – vad menas med det?................................................................................................ 26<br />
25. I vilken utsträckning har EMU trots EU:s fördrag blivit en så kallad transferingsunion? .... 26<br />
26. Vad kännetecknar transfereringsunionens viktigaste stödmekanism, den europeiska<br />
finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) <strong>och</strong> på vilket sätt är nästa mekanism, den<br />
europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), annorlunda? ........................................................ 27<br />
27. Vad ingår i EU:s så kallade ”sixpack”? ................................................................................. 28<br />
28. Vilka regler gäller för den nya finanspakten <strong>och</strong> vilka länder ingår? .................................... 30<br />
29. Hur kommer sanktionssystemet att fungera? ......................................................................... 31<br />
30. På vilka sätt har politiker fokuserat på andra aspekter än budgetkonsolidering såsom tillväxt,<br />
arbetsmarknad <strong>och</strong> konkurrenskraft, för att lösa krisen? ....................................................... 31<br />
E. Europeiska centralbankens (ECB:s) <strong>och</strong> de nationella centralbankernas roll ................. 33<br />
31. Vad får <strong>och</strong> vad får ECB inte göra för att stödja EMU-länderna enligt EU:s fördrag? ......... 33<br />
32. Hur har ECB utövat penningpolitiken under krisen? ............................................................. 33<br />
33. Vilket an<strong>svar</strong> har ECB för den finansiella marknadens <strong>och</strong> bankernas funktion, <strong>och</strong> på vilket<br />
sätt stödjer ECB marknaden med likviditet, det vill säga vilka är dess faciliteter? ............... 34<br />
34. Vilken roll spelar LTRO-lånen när det gäller bankkapitalisering <strong>och</strong> kreditåtstramning<br />
(direkt roll) samt i statsskuldskrisen (indirekt roll)? .............................................................. 35<br />
35. Vad är det för skillnad mellan ECB:s stöd <strong>och</strong> de kvantitativa lättnaderna från andra<br />
centralbanker? ........................................................................................................................ 35<br />
36. Kommer ECB:s politik att öka inflationen? .......................................................................... 36<br />
37. Bör ECB göra som den privata sektorn <strong>och</strong> skriva av grekiska skulder? .............................. 37<br />
38. Vilken roll har de nationella centralbankerna, hur kan de lindra krisen <strong>och</strong> vilken koppling<br />
har de till ECB?...................................................................................................................... 37<br />
F. Internationella valutafonden (IMF) <strong>och</strong> eurokrisen ............................................................ 39<br />
39. Hur får IMF sina resurser <strong>och</strong> hur mycket kan den låna ut till krisdrabbade länder? ........... 39<br />
40. Vilken roll har IMF haft under eurokrisen? ........................................................................... 40<br />
41. På vilket sätt stödjer IMF tillsammans med EU kommissionen <strong>och</strong> ECB, den så kallade<br />
trojkan, de krisdrabbade euroländerna? ................................................................................. 40<br />
42. Vilka länder har hittills fått lån av IMF? På vilket sätt har de fått lånen, hur stora är lånen<br />
<strong>och</strong> vilka är villkoren? ........................................................................................................... 41<br />
43. Vilken metod använder IMF för att beräkna om ett lands statsskuld ligger på en uthållig<br />
nivå? Och hur bedömer IMF <strong>euroområdet</strong>s skuldsituation jämfört med USA <strong>och</strong> Japan? ... 42<br />
44. IMF har kritiserats för att behandla <strong>euroområdet</strong> annorlunda än länder i Asien, Latinamerika<br />
<strong>och</strong> Afrika. Är den kritiken befogad? .................................................................................... 43<br />
45. Har IMF tillräckliga resurser för att kunna fortsätta ge stöd till <strong>euroområdet</strong> om krisen<br />
förvärras? Om inte, hur kan man i så fall hitta de resurser som behövs? .............................. 44<br />
4
46. Hur kommer IMF som internationell organisation att påverkas av krisen i <strong>euroområdet</strong> (<strong>och</strong><br />
andra skuldkriser i de utvecklade länderna)? ......................................................................... 44<br />
G. Grekland, Irland <strong>och</strong> Portugal – erfarenheter i de första krisdrabbade länderna ......... 46<br />
47. Varför har Grekland drabbats hårdast av krisen? ................................................................... 46<br />
48. Vilket stöd har Grekland fått? ................................................................................................ 46<br />
49. Vilka reformer behövs för att Grekland ska ta sig ur krisen? ................................................ 47<br />
50. Vad har hänt politiskt i Grekland sedan krisen startade? ....................................................... 47<br />
51. Kommer <strong>och</strong> bör Grekland ställa in skuldbetalningarna, <strong>och</strong> bör Grekland lämna EMU? ... 48<br />
52. Varför hamnade Irland i en statsfinansiell kris?..................................................................... 49<br />
53. Hur har det gått för Irland med reformprogrammet <strong>och</strong> varför faller riskpremierna? ........... 50<br />
54. Vilka är de politiska konsekvenserna av den irländska krisen? ............................................. 50<br />
55. Varför var Portugal tvungen att ansöka om ett stödlån? ........................................................ 51<br />
56. Hur ska Portugal ta sig ur krisen ekonomiskt <strong>och</strong> politiskt? ................................................. 51<br />
57. Kommer Portugal att behöva ett nytt räddningspaket? .......................................................... 52<br />
H. <strong>Krisen</strong>s spridning från <strong>euroområdet</strong>s periferi till kärnländerna ...................................... 53<br />
58. Spaniens statsskuld är inte särskilt hög. Hur kommer det sig att finansmarknaderna ändå<br />
tappar förtroendet för landet? ................................................................................................ 53<br />
59. Hur har krisen påverkat Spaniens politik? ............................................................................. 53<br />
60. Vilka reformer planerar Spanien för att ta sig ur krisen? ....................................................... 54<br />
61. Italien har länge haft en hög statsskuld. Varför blev krisen akut först nyligen? .................... 54<br />
62. Hur har den italienska politiken påverkats av krisen? ........................................................... 55<br />
63. Vilka reformer kommer att lösa Italiens problem? ................................................................ 55<br />
64. Hur har kreditvärderingsinstitut bedömt kreditvärdigheten i <strong>euroområdet</strong>, inklusive länder<br />
som Tyskland <strong>och</strong> Frankrike <strong>och</strong> stödmekanismer som EFSF? ............................................ 56<br />
65. Hur stor är risken att även länder som Frankrike <strong>och</strong> Belgien drabbas av en statsskuldskris?56<br />
66. Kommer stödmekanismerna att visa sig vara tillräckliga om krisen sprider sig till<br />
kärnländerna? ......................................................................................................................... 57<br />
I. En upplösning av EMU – hur skulle den ske <strong>och</strong> hur trolig är den?.................................. 59<br />
67. Finns det i dagsläget någon rättslig möjlighet att lämna EMU? ............................................ 59<br />
68. Måste ett land som ställer in betalningarna på statsskulden lämna EMU? ............................ 60<br />
69. Varför skulle ett eller flera länder vilja lämna EMU? ............................................................ 60<br />
70. Vad skulle hända om ett svagt land som Grekland lämnar EMU? ........................................ 61<br />
71. Vad skulle hända om ett starkt land som Tyskland lämnade EMU? ...................................... 62<br />
72. Vilka är fördelarna <strong>och</strong> nackdelarna med att upplösa EMU? ................................................ 63<br />
73. Vad skulle hända med EU om EMU skulle upplösas?........................................................... 63<br />
5
74. Hur trolig är en upplösning av EMU? ................................................................................... 63<br />
J. EMU ur ett långsiktigt perspektiv: hur kan den förbättras <strong>och</strong> varför är det viktigt? ... 65<br />
75. Vilka institutioner krävs för att en valutaunion ska fungera bra? .......................................... 65<br />
76. Finns det något alternativ till att skapa en finanspolitisk union, finansiell union <strong>och</strong> en<br />
centralbak som agerar långivare i sista instans, t.ex. via räddningsfonder, <strong>och</strong> hur uthålligt är<br />
ett sådant alternativ? .............................................................................................................. 66<br />
77. Vilka är fördelarna <strong>och</strong> nackdelarna med en marknad för euroobligationer? ........................ 66<br />
78. Vilka strukturella reformer krävs för att öka de krisdrabbade ländernas konkurrenskraft? .. 68<br />
79. Är en intern nedskrivning det enda botemedlet för Grekland <strong>och</strong> kommer den att bli<br />
framgångsrik <strong>och</strong> påminna om erfarenheterna från de baltiska staterna? ............................. 68<br />
80. Måste Tyskland försvagas för att södra Europa ska kunna stärkas, <strong>och</strong> om länder inom<br />
<strong>euroområdet</strong> fortsätter att ha divergerande levnadsstandarder <strong>och</strong> konkurrenskraft samt<br />
kulturella <strong>och</strong> sociala värderingar, kan EMU ha en framtid? ................................................ 69<br />
81. Hur kommer EMU-krisen att påverka <strong>euroområdet</strong>s utvidgning? ........................................ 70<br />
82. Varför är det ur ett långsiktigt perspektiv viktigt att rädda EMU? ........................................ 70<br />
K. EMU-krisen – följder för Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna .............................................. 71<br />
83. Hur viktig är utrikeshandeln med <strong>euroområdet</strong> för Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna? ......... 71<br />
84. Bör företag i Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna sträva efter att flytta fokus för sin handel från<br />
<strong>euroområdet</strong> om krisen förvärras <strong>och</strong> fortsätter under en längre period? .............................. 71<br />
85. På vilket vis påverkar krisen EMU-medlemmen Estland annorlunda än Lettland, Litauen<br />
<strong>och</strong> Sverige? ........................................................................................................................... 72<br />
86. Hur troligt är det att Lettland <strong>och</strong> Litauen följer planeringen <strong>och</strong> går med i EMU 2014 <strong>och</strong><br />
vilka är utmaningarna?........................................................................................................... 73<br />
87. Hur har EMU-krisen påverkat sannolikheten för att Sverige går med i EMU? .................... 74<br />
88. Hur skulle Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna påverkas om EMU-krisen förvärrades <strong>och</strong><br />
valutaunionen upplöstes? ....................................................................................................... 74<br />
89. Vilka blir krisens följder för företag i länder som står utanför EMU i relation till att säkra sig<br />
mot valutarisker?.................................................................................................................... 75<br />
90. Hur påverkas hushåll i Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna av EMU-krisen? ........................... 76<br />
91. Är euron hotad <strong>och</strong> ska sparande i euro därför undvikas? ..................................................... 77<br />
L. EMU:s historia <strong>och</strong> egenskaper ............................................................................................ 79<br />
92. Varför <strong>och</strong> när skapades EMU? ............................................................................................. 79<br />
93. Vilka länder är medlemmar i EMU <strong>och</strong> när införde de euron? ............................................. 80<br />
94. Vilka är kraven för medlemskap? .......................................................................................... 80<br />
95. Vilka delar av EU-fördraget påverkar EMU mest <strong>och</strong> har även påverkat hanteringen av den<br />
aktuella krisen i <strong>euroområdet</strong>? ............................................................................................... 82<br />
96. Vad utmärker ett optimalt valutaområde i allmänhet <strong>och</strong> vilka institutioner skapades i början<br />
för att säkerställa att EMU skulle kunna uppfylla kriterierna? .............................................. 82<br />
6
97. Hur skiljer sig <strong>euroområdet</strong> som valutaområde från USA? ................................................... 84<br />
98. Hur har euron utvecklats sedan den tillkom? ......................................................................... 84<br />
<strong>99</strong>. Hur har eurons tillkomst <strong>och</strong> användning påverkat handel <strong>och</strong> investeringar inom<br />
<strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> handeln med länder utanför <strong>euroområdet</strong>? ................................................ 85<br />
Förkortningar .............................................................................................................................. 85<br />
7
8<br />
A. Eurokrisens orsaker <strong>och</strong> början<br />
1. När började krisen i EMU <strong>och</strong> vilken roll spelade den globala finanskrisen<br />
<strong>och</strong> recessionen?<br />
<strong>Krisen</strong> i <strong>euroområdet</strong> är ingen direkt konsekvens av den globala finanskrisen <strong>och</strong><br />
recessionen, men den utlöstes <strong>och</strong> förvärrades av dessa. Minskad global<br />
efterfrågan fick centralbankerna att sänka sina styrräntor <strong>och</strong> öka<br />
penningmängden. Samtidigt ökade många regeringar de offentliga utgifterna i<br />
sina försök att stimulera ekonomin i enlighet med den keynesianska modellen,<br />
<strong>och</strong> det drev upp budgetunderskotten. Statsfinanserna tyngdes dessutom av<br />
hanteringen av vissa bankers solvensproblem, <strong>och</strong> både BNP <strong>och</strong> skatteintäkter<br />
krympte. Dessa faktorer bidrog till att driva upp budgetunderskotten i Portugal,<br />
Irland, Grekland <strong>och</strong> Spanien till över 10 % av BNP 2009 <strong>och</strong> ledde till att<br />
länderna fick den nedsättande beteckningen PIGS. Det är fortfarande dessa<br />
länder som befinner sig i skuldkrisens centrum, nu med sällskap av Italien.<br />
Obalanserna i <strong>euroområdet</strong> hade byggts upp successivt (genom billiga lån <strong>och</strong><br />
stora skillnader i konkurrenskraft), men det var de ihållande problemen i den<br />
grekiska ekonomin som utlöste förtroendekrisen för EMU:s<br />
sammanhållningsförmåga <strong>och</strong> struktur. Under hela 2009 fortsatte euroländerna<br />
att åtnjuta ett starkt förtroende, trots krympande BNP i valutaunionen <strong>och</strong> den<br />
globala finanskrisen. Ränteskillnaden mellan marknadsräntorna på grekiska <strong>och</strong><br />
tyska tioåriga statsobligationer var bara runt 1 procentenhet. Men mot slutet av<br />
2009 började investerare tvivla på att Grekland skulle kunna betala av sin skuld<br />
<strong>och</strong> fråga sig om övriga euroländer skulle vara villiga att komma till undsättning<br />
genom att på ett eller annat sätt överta en del av skulden. Inom loppet av några<br />
månader steg marknadsräntan på den grekiska statsobligationen till över<br />
10 procent, vilket i princip omöjliggjorde upplåning på finansmarknaderna.<br />
2. Varför följdes inte stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpakten?<br />
De stränga konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget utformades för att<br />
garantera att alla länder som deltar i EMU kan hålla stabila priser <strong>och</strong><br />
växelkurser, låga budgetunderskott <strong>och</strong> statsskulder samt ha<br />
finansmarknadernas förtroende. Stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpakten skulle garantera en<br />
hållbar ekonomisk utveckling i EMU-länderna genom kraven på att BNPunderskottet<br />
skulle vara högst 3 % <strong>och</strong> statsskulden högst 60 procent av BNP –<br />
<strong>och</strong> helst skulle siffrorna vara betydligt lägre än så. Ursprungligen ville man<br />
införa ännu strängare krav än dem som till slut antogs genom<br />
Maastrichtfördraget, med ett BNP-underskott på högst 1 % <strong>och</strong> automatiska<br />
ekonomiska sanktioner. Men innan pakten undertecknades vattnades kraven ur,<br />
exempelvis genom bestämmelsen att sanktioner först måste godkännas av två<br />
tredjedelar av finansministrarna. 1 Eftersom det inte fanns några automatiska<br />
1 http://mises.org/books/bagus_tragedy_of_euro.pdf
9<br />
sanktioner vid regelbrott bröt flera länder gång på gång mot pakten, bland dem<br />
Frankrike <strong>och</strong> Tyskland. Totalt bröt EMU-länderna mot pakten mer än 60 gånger.<br />
Övriga länder såg mellan fingrarna <strong>och</strong> det var i princip upp till ”syndarna” själva<br />
att besluta om de skulle straffas. Eftersom så många bröt mot reglerna<br />
fungerade aldrig systemet. Den nya finanspakten som skrevs under i mars 2012<br />
ska rätta till de allvarligaste problemen genom ett konjunkturjusterat tak för det<br />
strukturella budgetunderskottet <strong>och</strong> halvautomatiska sanktioner som slår till om<br />
detta överskrids, såvida inte en majoritet på 85 % motsätter sig dessa.<br />
3. I vilken mening är krisen en statsskuldskris?<br />
<strong>Krisen</strong> har visserligen lett till ökade spänningar i banksektorn <strong>och</strong> sämre<br />
förtroende bland alla marknadsaktörer, men dess kärna är att marknaden börjat<br />
tvivla på vissa staters förmåga att betala av sina enorma skulder. Tvivlet beror till<br />
viss del på att enskilda EMU-länder inte kan monetarisera sina skulder genom<br />
att starta sedelpressarna <strong>och</strong> låta dem ätas upp av inflationen. När<br />
statsskuldkrisen började fanns inte heller några institutioner som kunde hjälpa de<br />
länder som hade problem med likviditeten.<br />
Det ekonomiska läget i Grekland förvärrades 2009 då BNP krympte med 3,3 %,<br />
efter att ha minskat med 0,2 % 2008. Samtidigt steg statsskulden från 113 % till<br />
129,3 % av BNP <strong>och</strong> marknaden tvivlade alltmer på att nivån var hållbar. Det<br />
katastrofala var inte skuldnivån i sig – Japans statsskuld är till exempel mer än<br />
200 % av BNP. Det var i stället den krympande ekonomin <strong>och</strong> regeringens<br />
oförmåga <strong>och</strong> ovilja att snabbt minska budgetunderskottet <strong>och</strong> inleda<br />
välbehövliga reformer, som talade för att skuldnivån höll på att bli ohållbar <strong>och</strong> att<br />
Grekland aldrig skulle kunna betala sina lån.<br />
Under 2010 fortsatte andra EMU-länder att föra en mycket expansiv finanspolitik<br />
där Finland <strong>och</strong> Luxemburg var de enda länderna i valutaunionen som följde<br />
Maastrichtbestämmelsen, om ett budgetunderskott på högst 3 % av BNP.<br />
Räddningsaktionen för Grekland i maj 2010 blev inte den enda. Senare samma<br />
år bad Irland om hjälp från IMF <strong>och</strong> EU <strong>och</strong> fick ett lån på 67,5 miljarder euro. I<br />
maj 2011 stod samma institutioner bakom ett offentligt lån till Portugal på<br />
78 miljarder euro. Några månader efter den undsättningen började förtroendet<br />
för de större EMU-länderna Spanien <strong>och</strong> Italien att svikta. ECB började på nytt<br />
stödköpa statsobligationer på andrahandsmarknaden inom ramen för sitt<br />
Securities Markets Program. Officiellt sett betecknades inte ECB:s åtgärder som<br />
en räddningsaktion, men från det att stödköpen inleddes <strong>och</strong> fram till slutet av<br />
2011 köpte ECB italienska <strong>och</strong> spanska obligationer till ett värde av mer än<br />
130 miljarder euro. Den italienska statsskulden, som i många år legat över<br />
100 % av BNP, steg 2011 till 120 % av BNP, den näst högsta nivån i EU efter<br />
Greklands 160 %. Det låga förtroendet för Italien grundades till stor del på<br />
landets svaga konkurrenskraft, låga tillväxt <strong>och</strong> passiva regering.<br />
Irland har en särställning genom att landets svårigheter inte beror på vårdslöshet<br />
med de offentliga finanserna – före krisen var statsskulden bara 24,7 % av BNP<br />
– utan på statens beslut att garantera skulderna i sex irländska banker som<br />
lättsinnigt finansierat den enorma fastighetsbubblan. På sätt <strong>och</strong> vis flyttade
10<br />
Irlands regering över en del av bördan från den privata till den offentliga sektorn i<br />
sina åtgärder för att förhindra en bankkris.<br />
4. Skillnaderna mellan EMU-ländernas marknadsräntor har varit små trots de<br />
stora olikheterna mellan länderna. Varför började ränteskillnaderna öka just<br />
2010?<br />
Fram till 2010 utgick marknaderna från att om ett EMU-land skulle få tillfälliga<br />
svårigheter med sin finansiering skulle övriga länder komma till undsättning –<br />
trots att artikel 125 i EU-fördraget förbjuder medlemsstaterna att ta över<br />
varandras skulder. Därför lånade investerare villigt ut sina pengar till alla EMUländer<br />
till ungefär samma ränta. Under det förra decenniet var skillnaden i<br />
lånekostnad oftast bara en halv procentenhet. Den grekiska ekonomins<br />
beroende av de ytterst konjunkturkänsliga turism- <strong>och</strong> sjöfartssektorerna gjorde<br />
dock att landet drabbades extra hårt av den globala recessionen. Det<br />
ekonomiska läget i Grekland försämrades snabbt, men först i slutet av 2009<br />
avslöjade den nya, öppnare regeringen att budgetunderskottet skulle bli mycket<br />
större än beräknat <strong>och</strong> hamna på över 15 % av BNP. Det gjorde att investerarna<br />
började undra om Grekland skulle kunna klara av att finansiera sin statsskuld.<br />
Men det var inte skuldnivån i sig som var problemet – i både Storbritannien <strong>och</strong><br />
USA uppgår statsskulden till en större andel av BNP än snittet i <strong>euroområdet</strong>.<br />
Problemet låg i stället i att enskilda länder i EMU inte kan påverka<br />
penningpolitiken, <strong>och</strong> ingen väntade sig att ECB skulle ta till kvantitativa lättnader<br />
(trycka mer pengar för att köpa obligationer) så som de amerikanska <strong>och</strong><br />
brittiska centralbankerna. Samtidigt började investerarna inse vad man tidigare<br />
struntat i: att Greklands stela arbetsmarknad <strong>och</strong> både överdimensionerade <strong>och</strong><br />
ineffektiva offentliga sektor gjorde att landets ekonomi saknade konkurrenskraft.<br />
Även detta skulle ha varit ett mindre problem om landet kunnat devalvera, men<br />
den möjligheten fanns inte.<br />
5. På vilka sätt är krisen en handelskris <strong>och</strong> en konkurrenskraftskris?<br />
Det finns fog för att påstå att EMU inte är något optimalt valutaområde (se fråga<br />
96) <strong>och</strong> att länderna i unionen är alldeles för olika för att dela samma valuta <strong>och</strong><br />
penningpolitik. Ett av skälen är de stora skillnaderna i arbetskraftens reella<br />
produktivitet, som bara är ungefär hälften så hög i Grekland <strong>och</strong> Portugal som i<br />
EMU i genomsnitt. Även om man tar hänsyn till prisskillnader är Greklands<br />
produktivitet bara 87 % av snittet för euroländerna. Skillnaderna i konkurrenskraft<br />
syns också i de enorma handelsobalanserna. Greklands handelsunderskott var<br />
2008 mer än 20 % av BNP. Portugal <strong>och</strong> Spanien har också dragits med<br />
permanenta handelsunderskott, men dessa började krympa något i fjol.<br />
Hushållens höga sparandekvot <strong>och</strong> den höga produktiviteten gjorde att Tyskland<br />
kunde hålla höga handelsöverskott. I de perifera euroländerna gick det samtidigt<br />
att i stället hålla enorma handelsunderskott tack vare billiga lån som gjorde att<br />
både den offentliga <strong>och</strong> den privata utlandsskulden snabbt steg.<br />
Produktiviteten i sig är ingen jättefråga – Estland har exempelvis lägst<br />
produktivitet i <strong>euroområdet</strong> men var EU:s snabbast växande ekonomi 2011.<br />
Allvarligare är problemen i Grekland, Italien, Portugal <strong>och</strong> Spanien med stelbenta
11<br />
arbetsmarknader <strong>och</strong> åtgärder som begränsar konkurrensen i många<br />
tillverknings- <strong>och</strong> tjänstesektorer. Lagar som gav för starkt skydd för anställdas<br />
rättigheter <strong>och</strong> för stor makt åt intressegrupper skapade en situation där lönerna<br />
steg snabbare än produktiviteten <strong>och</strong> länderna förlorade sin konkurrenskraft<br />
både inom <strong>och</strong> utanför EU. Det starka anställningsskyddet har gjort företagen<br />
ytterst försiktiga med att skapa nya arbetstillfällen <strong>och</strong> har exempelvis drivit upp<br />
arbetslösheten i Spanien till nästan 25 %. Men strukturella olikheter <strong>och</strong><br />
skillnader i konkurrenskraft måste inte betyda att valutaunionen är dömd att<br />
misslyckas. Att situationen spårade ur berodde i stället främst på att det inte<br />
fanns någon gemensam finanspolitik eller några institutioner som kunde<br />
garantera stabiliteten <strong>och</strong> likviditeten i de offentliga finanserna. Genom att<br />
förbättra lagstiftningen (t.ex. införa finanspakten) <strong>och</strong> skapa nya institutioner<br />
(Europeiska stabilitetsmekanismen, ESM) borde EMU kunna fungera bättre trots<br />
skillnaderna mellan olika länder (se <strong>frågor</strong>na 75 <strong>och</strong> 76 för en fortsatt diskussion<br />
av vilka institutioner EMU behöver).<br />
6. På vilka sätt rör det sig om en politisk förtroendekris?<br />
Trots att USA <strong>och</strong> Storbritannien har större statsskulder <strong>och</strong> budgetunderskott<br />
kan de ändå låna till betydligt lägre ränta än de flesta europeiska länder. Det<br />
talar för att det finns allvarliga fel i EMU:s uppbyggnad, <strong>och</strong> investerarna är<br />
osäkra på om beslutsfattarna <strong>och</strong> ECB tänker gripa in för att förhindra att ett<br />
medlemsland ställer in betalningarna. Tyskland krävde till en början att privata<br />
långivare också skulle delta i Europeiska stabilitetsmekanismen, som får mandat<br />
att låna ut till medlemsländer som behöver finansiering. Det fick investerare att<br />
undvika statsobligationer från samtliga EMU-länder. Kravet övergavs senare <strong>och</strong><br />
EU:s makthavare hävdade att omläggningen av Greklands lån var en<br />
engångshändelse som aldrig skulle upprepas i något annat EMU-land.<br />
Politikernas agerande har liknats vid att ”sparka tomburken framför sig” eftersom<br />
de inte visat prov på vare sig viljan eller förmågan att snabbt vidta åtgärder för att<br />
hejda krisens spridning. Den första åtgärden – att inrätta <strong>euroområdet</strong>s krisfond<br />
EFSF – var bara tillfällig <strong>och</strong> uppenbarligen otillräcklig. Att beslutsfattarna drog<br />
sig för att bygga brandväggar, hejda krisens spridning <strong>och</strong> återskapa förtroendet<br />
berodde sannolikt på oron för vilka signaler det skulle sända till länder som<br />
Grekland <strong>och</strong> Italien. Med en snabb lösning skulle dessa aldrig ha känt sig<br />
tvungna att ta itu med de omfattande reformer som behövdes. Först när<br />
marknaden flåsade dem i nacken kom reformarbetet igång.<br />
Situationen förvärras av de öppna motsättningarna mellan medlemsländer om<br />
varför, när <strong>och</strong> hur de ska bistå varandra. Många viktiga <strong>frågor</strong> måste tas i de<br />
nationella parlamenten <strong>och</strong> det har sällan gått friktionsfritt. I Slovakien ledde<br />
meningsskiljaktigheterna i frågan till exempel till att regeringen föll. I de flesta av<br />
de krisdrabbade länderna har politikerna misslyckats med att övertyga<br />
allmänheten om att budgetåtstramningar <strong>och</strong> strukturreformer är den minst<br />
smärtsamma vägen ut ur krisen. Valen i Grekland <strong>och</strong> Frankrike längre fram i år<br />
<strong>och</strong> i Italien nästa år komplicerar frågan ytterligare eftersom det finns en risk för<br />
att populistiska politiker fattar beslut som visserligen gillas av väljarna men som<br />
får negativa konsekvenser.
12<br />
B. <strong>Krisen</strong>s ekonomiska, politiska <strong>och</strong> sociala effekter<br />
7. Hur stora budgetåtstramningar krävs i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> hur påverkas<br />
tillväxten?<br />
För att <strong>euroområdet</strong>s finanser ska bli långsiktigt hållbara måste<br />
budgetåtstramningar göras. Vid EU-toppmötet den 9 december 2011 enades<br />
man om ett starkare finanspolitiskt samarbete, en så kallad finanspakt. Enligt<br />
denna ska länderna nu hålla sin budget i balans (efter korrigering för<br />
konjunkturpåverkan, räntebetalningar <strong>och</strong> engångsposter) <strong>och</strong> det strukturella<br />
budgetunderskottet får uppgå till högst 0,5 % av BNP, medan statsskuldens<br />
andel av BNP ska ner till under 60 % på 20 års sikt.<br />
Det är svårt att beräkna hur tillväxten kommer att påverkas av dessa åtgärder.<br />
En enkel tumregel är att om statsskulden minskas med 1 % minskar tillväxten<br />
med 0,5 %. I <strong>euroområdet</strong> krävs åtstramningar på mot<strong>svar</strong>ande 3,3 % av BNP<br />
för att länderna ska kunna uppnå målet om ett strukturellt underskott på högst<br />
0,5 % av BNP. Det skulle försämra tillväxten med cirka 1,7 % av BNP, kanske<br />
fördelat på två år. Men för länder som Grekland blir den stora svårigheten att få<br />
ner statsskulden under 60 % eftersom den negativa tillväxteffekten blir mycket<br />
större i <strong>och</strong> med att det krävs väldigt stora primära överskott under många år.<br />
I den svagare konjunktur som råder just nu kommer de stora<br />
budgetåtstramningarna att leda till att ekonomin bromsar in kraftigt i synnerhet<br />
de länder som har de största obalanserna, som Grekland, Italien, Spanien <strong>och</strong><br />
Portugal. Om de planerade åtstramningarna gör att de berörda ekonomierna<br />
krymper kommer det i sin tur att pressa statsintäkterna <strong>och</strong> därmed de offentliga<br />
finanserna ytterligare. Det talar för att åtstramningarna i dessa länder måste<br />
hanteras försiktigt <strong>och</strong> visar på behovet av politiska åtgärder för att stärka<br />
förtroendet, öka tillväxten på medellång sikt <strong>och</strong> få ner marknadsräntorna för att<br />
på så vis motverka de tillväxthämmande effekterna.<br />
8. Kommer krisen att leda till recession i <strong>euroområdet</strong>?<br />
Ja, en måttlig recession väntas i <strong>euroområdet</strong> som helhet 2012, med negativ<br />
BNP-utveckling under första kvartalet <strong>och</strong> en gradvis återhämtning under andra<br />
halvåret. Skillnaderna mellan länderna väntas dock bli stora. Mest sårbara är de<br />
länder som har störst obalans i de offentliga finanserna <strong>och</strong> med en svag<br />
konkurrenskraft i det privata näringslivet. Grekland står till exempel inför en djup<br />
<strong>och</strong> långvarig recession – eller depression – medan recessionen i Tyskland<br />
antagligen blir mildare <strong>och</strong> kortare.<br />
9. Kommer <strong>euroområdet</strong> att få en lång period med låg eller ingen tillväxt,<br />
alltså med stagnation <strong>och</strong> deflation som i Japan?<br />
Det beror på den ekonomiska politiken i <strong>euroområdet</strong>. Utan reformer för att öka<br />
tillväxten, konkurrenskraften <strong>och</strong> sysselsättningen ser prognosen för<br />
<strong>euroområdet</strong> dystrare ut med risk för en stagnation.. Dessutom ökar<br />
sannolikheten för deflation <strong>och</strong> en ny recession, liksom för politisk <strong>och</strong> social oro.
13<br />
Om inte finansmarknaderna anser att finanspaktens överenskommelser är<br />
trovärdiga kan skuldproblematiken förvärras <strong>och</strong> tillväxtutsikterna bli mycket<br />
dystra.<br />
<strong>Krisen</strong> i <strong>euroområdet</strong> har vissa likheter med den japanska<br />
balansräkningsrecessionen. Japans ekonomiska kris berodde dock på att en<br />
enorm fastighetsbubbla brast <strong>och</strong> skulderna i den offentliga sektorn skenade<br />
iväg, medan <strong>euroområdet</strong>s kris gäller snabbt växande statsskulder <strong>och</strong><br />
avsaknaden av penningpolitiska institutioner. När de offentliga skulderna i Japan<br />
växte berodde det huvudsakligen på att den offentliga sektorn tog över privata<br />
skulder för att hindra banksystemet från att braka samman när priset på<br />
tillgångar föll i början av 1<strong>99</strong>0-talet. I <strong>euroområdet</strong> har de offentliga skulderna<br />
framför allt stigit i spåren av kraftigt ökade offentliga utgifter i samband med<br />
stimulansåtgärderna efter den djupa recessionen 2008–2009.<br />
Med en annan politik kan <strong>euroområdet</strong> förhindra en lång period med låg eller<br />
ingen tillväxt. Euroländerna har vidtagit tydligare åtgärder än Japan för att<br />
samordna finanspolitiken <strong>och</strong> minska de offentliga skulderna. Medlemsländerna i<br />
EMU förväntas bygga upp större primära underskott för att komma ner under<br />
den fastställda gränsen för skuldkvoten på högst 60 % av BNP. En annan viktig<br />
skillnad är att <strong>euroområdet</strong> snabbt tog itu med den hotande bankkrisen, bland<br />
annat genom högre kapitaltäckningskrav..<br />
10. Vad krävs för en återhämtning?<br />
För att förtroendet bland hushåll, företag <strong>och</strong> finansmarknadsaktörer ska kunna<br />
återställas måste <strong>euroområdet</strong> föra en trovärdig ekonomisk politik. Man har tagit<br />
små steg i rätt riktning, bland annat genom EU:s uppgörelse om ökat<br />
finanspolitiskt samarbete i december 2011, ECB:s likviditetsinjektioner till de<br />
europeiska bankerna, förstärkningen av Europeiska räddningsfonden(ESM) <strong>och</strong><br />
omfattande budgetåtstramningar i de krisdrabbade länderna.<br />
För att lösa <strong>euroområdet</strong>s problem på lång sikt behövs även ekonomiska<br />
reformer på arbetsmarknaden <strong>och</strong> produktmarknaden för att öka<br />
konkurrenskraften <strong>och</strong> sänka lönekostnaderna, i synnerhet i de perifera<br />
länderna. Först <strong>och</strong> främst krävs en välfungerande arbetsmarknad. På<br />
utbudssidan behövs reformer av skatte- <strong>och</strong> bidragssystemen för att det ska löna<br />
sig bättre att arbeta. Flexibla anställningsformer som deltids- eller<br />
kontraktsanställningar kan också skapa ett ökat incitament för ett större<br />
arbetskraftdeltagande. För att behovet av arbetskraft ska öka måste<br />
lönesättningen dessutom bli flexiblare men också motverka stelheter på<br />
arbetsmarknaden.<br />
Stärkt konkurrenskraft är den andra förutsättningen för en bättre ekonomisk<br />
utveckling. Det ställer i sin tur krav på fortsatt avreglering av arbetsmarknaderna<br />
<strong>och</strong> produktmarknaderna i flera medlemsländer. EU bör även satsa mer på att<br />
stärka sin konkurrenskraft på tjänstemarknaderna för att kunna upprätthålla <strong>och</strong><br />
öka arbetsproduktiviteten <strong>och</strong> samtidigt bana väg för en mer dynamisk ekonomi.
14<br />
Den tredje förutsättningen för ökad tillväxt i <strong>euroområdet</strong> är att utveckla<br />
potentialen i det privata näringslivet genom att skapa ett företagarvänligt klimat<br />
<strong>och</strong> sänka de offentliga administrativa kostnaderna för företagen. Allt fler inser<br />
hur oerhört viktigt detta är <strong>och</strong> flera förslag på både nationell nivå <strong>och</strong> EU-nivå<br />
tar sikte på att förbättra regelverket.<br />
För att höja produktiviteten måste arbetsmarknads- <strong>och</strong><br />
produktmarknadsreformerna följas av ökade satsningar på innovationer, bland<br />
annat via t ökade investeringar i forskning <strong>och</strong> utveckling. Störst effekt får dessa<br />
åtgärder om arbetskraftens utbildningsnivå <strong>och</strong> kompetens höjs så att<br />
humankapitalet hela tiden anpassas till behoven på arbetsmarknaden.<br />
11. Hur påverkar krisen arbetsmarknaderna?<br />
Arbetslösheten i <strong>euroområdet</strong> har stigit varje månad sedan den senaste<br />
bottennoteringen i mars 2008. I början av 2012 var arbetslöshetssiffran den<br />
högsta på tio år, över 10 %. Arbetslösheten stiger i stort sett samtliga euroländer,<br />
men skillnaderna är stora från land till land. Högst är arbetslösheten i länder med<br />
stora obalanser, till exempel Grekland <strong>och</strong> Spanien, där siffran ligger på över<br />
20 %. Ungdomsarbetslösheten är också rekordhög med siffror på över 40 % i<br />
Grekland, Spanien <strong>och</strong> Portugal.<br />
I Tyskland har den totala arbetslösheten dock sjunkit <strong>och</strong> i början av 2012 var<br />
den under 7 %. Skillnaderna mellan olika arbetsmarknader i EU har ökat<br />
rörligheten <strong>och</strong> gjort att människor börjat söka sig till regioner där de ekonomiska<br />
obalanserna är mindre. Högre produktivitetstillväxt <strong>och</strong> måttliga löneökningar<br />
kommer att ge lägre enhetsarbetskostnad på kort sikt, i synnerhet i PIGSländerna.<br />
Men utan strukturreformer som kan stärka konkurrenskraften <strong>och</strong><br />
potentialen för tillväxt kommer dessa även i fortsättningen att ha sämre<br />
konkurrenskraft än EU-snittet.<br />
12. Kommer krisen i <strong>euroområdet</strong> att leda till oroligheter, strejker <strong>och</strong> upplopp i<br />
det korta perspektivet <strong>och</strong> hur påverkas EU:s sociala modell på lång sikt?<br />
Åtstramningarna kommer att leda till väsentliga försämringar i EU:s<br />
välfärdssystem på kort sikt, i synnerhet i de krisdrabbade länderna. Lägre löner,<br />
sämre sociala förmåner <strong>och</strong> hög arbetslöshet väntas leda till att fler blir fattiga<br />
<strong>och</strong> hemlösa. Större inkomstskillnader inom <strong>euroområdet</strong> kan också ge näring åt<br />
social oro, nationalism <strong>och</strong> populistiska partier. På längre sikt kommer det att bli<br />
svårare att bibehålla <strong>och</strong> finansiera EU:s nuvarande välfärdsmodell till följd av<br />
den strikta budgetdisciplin som finanspakten föreskriver <strong>och</strong> den åldrande<br />
befolkningen. Det kan dock ge impulser till förändringar i<br />
socialförsäkringssystemet, som åtföljs av avregleringar på arbetsmarknaden <strong>och</strong><br />
incitament för att få in fler personer i arbetslivet.<br />
13. Många känner ett stort avstånd till de nyinrättade teknokratregeringarna i<br />
<strong>euroområdet</strong>. Hur påverkar krisen demokratin på lång sikt?<br />
Teknokratregeringar är inget nytt i EU. I Italien tillsattes flera stycken för att<br />
hantera de ekonomiska kriserna på 1<strong>99</strong>0-talet <strong>och</strong> Grekland hade en liknande
15<br />
interimsregering 1989–1<strong>99</strong>0. De sittande teknokratregeringarna i Grekland <strong>och</strong><br />
Italien är tillfälliga <strong>och</strong> kommer att ersättas genom vanliga parlamentsval. I<br />
Grekland ska val till parlamentet hållas senare i vår. Italiens regering kommer att<br />
sitta längre <strong>och</strong> har mer stöd för att genomföra reformer <strong>och</strong> åtstramningar.<br />
Statsskuldskrisen <strong>och</strong> behovet av snabbare strukturreformer kommer troligen att<br />
skynda på den gradvisa maktöverföringen från nationell nivå till Bryssel. EU <strong>och</strong><br />
dess medlemsländer har tagit flera steg, bland annat genom att anta ett nytt<br />
regelverk för ekonomisk <strong>och</strong> finanspolitisk kontroll. De nya åtgärderna går under<br />
samlingsnamnet ”sixpack” <strong>och</strong> omfattar fem förordningar <strong>och</strong> ett direktiv som<br />
lagts fram av Europeiska kommissionen. Lagpaketet är den mest<br />
genomgripande förändringen av EU:s <strong>och</strong> <strong>euroområdet</strong>s ekonomiska styrning<br />
sedan Europeiska monetära unionen sjösattes för nästan 20 år sedan. Det är ett<br />
avgörande steg för att kunna garantera budgetdisciplin <strong>och</strong> bidra till en stabilare<br />
ekonomisk utveckling i EU samt förhindra en ny kris. En av de viktigaste<br />
nyheterna i ”sixpack” är att gränserna för statsskulden har fastställts: om ett<br />
lands statsskuld överskrider gränsen på 60 % av BNP ska förfarandet vid alltför<br />
stora underskott inledas (även om underskottet är lägre än 3 %). Ett tak införs för<br />
den årliga ökningen av offentliga utgifter <strong>och</strong> bestäms utifrån tillväxttakten på<br />
medellång sikt.<br />
Ökat finanspolitiskt samarbete <strong>och</strong> åtgärder för att minska obalanserna kommer<br />
att öka regelstyrningen inom finanspolitiken. Medlemsstaternas politiker kommer<br />
således att ha mindre att säga till om framöver <strong>och</strong> vissa kommer att hävda att<br />
detta försvagar demokratin i EU.<br />
14. Hur påverkar krisen i <strong>euroområdet</strong> världsekonomin i stort?<br />
Utsikterna för världsekonomin påverkas bland annat av politiska <strong>och</strong><br />
psykologiska faktorer i <strong>euroområdet</strong>. Om återhämtningen i USA blir starkare <strong>och</strong><br />
tillväxtmarknaderna fortsätter att växa är det möjligt att vi får ett scenario där<br />
<strong>euroområdet</strong> tar små steg i rätt riktning <strong>och</strong> recessionen blir måttlig. Det som<br />
framför allt talar för ett sådant scenario är den senaste överenskommelsen om<br />
finanspolitiskt samarbete mellan EU-länderna, ECB:s likviditetsstöd till<br />
europeiska banker samt de stora åtstramningspaket <strong>och</strong> omfattande<br />
strukturreformer som genomförs i flera länder.<br />
I ett scenario med en gradvis försämring i euroländerna med lägre framtidstro<br />
<strong>och</strong> ökade påfrestningar på finansmarknaderna, leder till ökade krav på kraftfulla<br />
politiska åtgärder med risk för en djupare recession i det svårkalibrerade<br />
<strong>euroområdet</strong>. Den negativa effekten på både världsekonomin <strong>och</strong><br />
finansmarknaderna skulle därmed bli betydligt större.<br />
En kollaps för eurosamarbetet skulle få allvarliga konsekvenser för<br />
världsekonomin. Den globala tillväxten skulle sannolikt bli negativ eftersom<br />
<strong>euroområdet</strong> är ordentligt sammanflätat med resten av världen genom handeln<br />
<strong>och</strong> finansmarknaderna. Även på lång sikt skulle kostnaderna för ett<br />
sammanbrott bli stora. EU-samarbetet skulle försvagas genom en sämre<br />
fungerande inre marknad <strong>och</strong> utsikterna för Europas globala konkurrenskraft<br />
skulle försämras.
16<br />
C. Hur eurokrisen påverkar finanssektorn.<br />
15. Varför påverkas bankerna av statsskuldskrisen i <strong>euroområdet</strong>?<br />
Det finns tydliga kopplingar mellan statsskulden <strong>och</strong> problemen i banksystemet i<br />
EMU <strong>och</strong> beroendeförhållandet har blivit ännu tydligare sedan krisen började.<br />
Många europeiska banker har brist på likviditet men för vissa är det allvarligaste<br />
problemet att solvensen är svag på grund av exponeringen mot statspapper, i<br />
synnerhet från de perifera euroländerna. 2 <strong>Krisen</strong> innebär därför stora risker för<br />
många europeiska banker som placerat stora belopp i statsobligationer. Dessa<br />
banker har fått svårare att skaffa kapital bland privata investerare, inte minst som<br />
en del av dessa drabbades av stora förluster efter att ha investerat i amerikanska<br />
banker som råkade illa ut 2007 <strong>och</strong> 2008. Nu har beslutsfattarna stramat åt<br />
regelverket med högre kapitalkrav som börjar gälla redan i juni i år <strong>och</strong> innebär<br />
att bankernas kapitalreserv måste öka med 115 miljarder euro.<br />
Banker, finansiella system <strong>och</strong> ekonomier i krisens kärna påverkades omedelbart<br />
av krisen, men den spreds även till andra länder runtom i världen. Där var<br />
orsakerna mindre direkta <strong>och</strong> stod framför allt att söka i en lägre global likviditet,<br />
sämre kreditgivning över nationsgränserna <strong>och</strong> minskad efterfrågan på<br />
exportvaror. Med tanke på hur snabbt tidigare kriser har spritt sig till stora delar<br />
av världen <strong>och</strong> hur svårt det är att förutsäga hur nya kriser ska gestalta sig är det<br />
mycket viktigt att alla länder förbättrar sina banksystems förmåga att stå emot<br />
inre <strong>och</strong> yttre påfrestningar. 3<br />
16. Vilka länders banker har störst exponering mot krisländerna <strong>och</strong> hur stor<br />
är denna?<br />
De perifera euroländerna finansierade sina växande handelsunderskott genom<br />
att låna pengar utomlands, både i den privata <strong>och</strong> den offentliga sektorn. Detta<br />
var enkelt under flera år på 2000-talet eftersom Europeiska centralbanken (ECB)<br />
höll räntan på en låg nivå. Att banker i <strong>euroområdet</strong>s kärnländer – främst<br />
Frankrike <strong>och</strong> Tyskland – hade stor exponering för de perifera länderna blev<br />
tydligt i början av 2008.<br />
Störst utlåning till de fem krisdrabbade länderna (Grekland, Portugal, Spanien,<br />
Italien <strong>och</strong> Irland) hade de franska bankerna, med ett samlat belopp som i<br />
september 2011 uppgick till 620 miljarder dollar enligt siffror från Bank for<br />
International Settlements i Basel (BIS). 60 % av exponeringen fanns i Italien.<br />
Efter Frankrike är det banksystemen i Tyskland <strong>och</strong> Storbritannien som står för<br />
den största utlåningen med en exponering mot krisdrabbade länder som<br />
mot<strong>svar</strong>ar 456 miljarder dollar respektive 326 miljarder dollar. Exponeringen som<br />
andel av BNP är störst i Frankrike (22 %), Portugal (17 %), Nederländerna<br />
(16 %) <strong>och</strong> Belgien (14 %).<br />
2<br />
”Breaking up? A route out of the eurozone crisis”, RMF (Research on Money and Finance) Occasional report 3, november 2011.<br />
www.researchonmoneyandfinance.org<br />
3<br />
”Basel III: A global regulatory framework for more resilient banks and banking systems”, Basel Committee on Banking Supervision,<br />
december 2010 (senast ändrat juni 2011). www.bis.org/publ/bcbs189.pdf
17<br />
Bank exposure to European debt to crisis-struck countries, September 2011 ($ bn)<br />
Greece Italy Portugal Spain Ireland Total % of GDP<br />
France 47.9 372.4 25.8 144.5 29.0 620 22.4%<br />
Germany 18.6 144.7 30.0 160.9 101.6 456 12.7%<br />
UK 11.5 61.3 23.4 93.1 137.1 326 13.5%<br />
Netherlands 4.1 38.2 5.2 70.0 15.9 133 15.9%<br />
Spain 1.0 35.5 78.8 8.6 124 8.3%<br />
Belgium 1.4 22.2 3.2 21.2 23.4 71 13.9%<br />
Switzerland 2.5 24.1 2.0 21.2 14.6 64 10.1%<br />
Italy 3.2 3.5 29.5 15.9 52 2.4%<br />
Portugal 8.7 2.5 24.5 5.2 41 17.2%<br />
Austria 2.6 21.4 1.2 6.2 2.4 34 8.1%<br />
Source: Bank for International Settlements<br />
17. Hur påverkas bankerna av den privata sektorns deltagande (PSI) i Grekland<br />
<strong>och</strong> hur kan detta påverka räntepremierna för andra länder?<br />
Euroländernas beslutsfattare godkände ett andra räddningspaket till Grekland på<br />
130 miljarder euro. Paketet villkorades med att Greklands privata långivare<br />
skulle skriva ner sina fordringar. Man kom överens om att privata långivare –<br />
främst banker <strong>och</strong> investeringsfonder – som äger grekiska statsobligationer<br />
värda runt 200 miljarder euro skulle ta en förlust på 53,5 % av obligationernas<br />
nominella värde, vilket mot<strong>svar</strong>ar en förlust på runt 75 % av skuldens<br />
nettonuvärde.<br />
Investerarna gick med på att byta in grekiska statsobligationer mot nya<br />
värdepapper med längre löptider <strong>och</strong> lägre kupongränta. Kupongräntan på de<br />
nya grekiska statsobligationerna blir 2 % för treårsperioden från februari 2012 till<br />
februari 2015, 3 % för de följande fem åren till februari 2020 <strong>och</strong> 4,3 % för<br />
perioden från februari 2020 till februari 2042. Den vägda genomsnittliga<br />
kupongräntan baserad på den vägda genomsnittliga räntan på utestående nya<br />
grekiska statsobligationer blir 2,63 % de första åtta åren <strong>och</strong> 3,65 % för hela<br />
trettioårsperioden. Obligationsinnehavarna erbjuds att växla in sina grekiska<br />
statsobligationer mot 20 nya med ett nominellt värde som mot<strong>svar</strong>ar 31,5 % av<br />
det nominella värdet av befintliga obligationer. De nya obligationerna har löptider<br />
på mellan 11 <strong>och</strong> 30 år <strong>och</strong> innebär att skulden betalas av med 5 % per år med<br />
början 2023. Resterande 15 % av det ursprungliga nominella beloppet kommer<br />
att vara i korta värdepapper som ges ut av räddningsfonden EFSF. De nya<br />
värdepappren ska omfattas av brittisk lagstiftning.<br />
Detta andra räddningspaket ska minska Greklands skuld med 107 miljarder euro<br />
(av totalt cirka 360 miljarder euro). Paketet har utformats av den så kallade<br />
trojkan – Internationella valutafonden (IMF), EU <strong>och</strong> Europeiska centralbanken –<br />
<strong>och</strong> gör att Grekland kan lösa in obligationer värda 14,5 miljarder euro som<br />
förfaller den 20 mars 2012 <strong>och</strong> därmed undvika statsbankrutt <strong>och</strong> risken för att<br />
behöva lämna valutaunionen.<br />
De flesta investerare (86 %) accepterade uppgörelsen. För bankerna var det<br />
bättre att acceptera ett sämre värde på sina tillgångar än att riskera en<br />
okontrollerad statsbankrutt som skulle kunna sprida sig som ringar på vattnet.<br />
Eftersom bankerna redan har skrivit ner värdet på sina grekiska statspapper
18<br />
borde effekterna bli begränsade. Grekiska banker kommer dock att drabbas hårt<br />
på grund av sin höga exponering. Långivarna får alltså ersättning med mer än<br />
50 % av de grekiska obligationernas nominella värde, medan det verkliga värdet<br />
på andrahandsmarknaden är runt 36 % av det nominella. Bankerna får nya AAAratade<br />
obligationer i utbyte mot dagens ”skräpobligationer”. Dessutom får de<br />
15 % (eller 3 miljarder euro) kontant. 4<br />
Beslutet har gjort det dyrare att låna i <strong>euroområdet</strong> genom att risken ökat för de<br />
privata långivarna, men åtgärden har också tjänat sitt syfte: PSI-risken har lett till<br />
att finansieringskostnaden ökat oproportionerligt mycket i medlemsländer som<br />
har ohållbart stora skulder. Därmed kan den motverka en vidlyftig finanspolitik<br />
<strong>och</strong> ett överdrivet risktagande samt minska risken för framtida kriser <strong>och</strong> på så<br />
vis leda till bättre styrning. 5<br />
Effekterna på styrningen lär å andra sidan begränsas av att beslutsfattarna<br />
hävdar att PSI-risken i Grekland är av engångskaraktär <strong>och</strong> att den är nödvändig<br />
för att bromsa ränteökningen i övriga krisdrabbade länder. Men eftersom<br />
investerarna är osäkra på hur det blir med eventuella krav på deltagande från<br />
den privata sektorn i framtiden kommer räntorna inte att sjunka som om frågan<br />
vore helt avgjord <strong>och</strong> därmed bör en del effekter på styrningen kvarstå.<br />
18. Hur omfattande är marknaden för kreditswappar i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> vilken<br />
roll spelar dessa i krisen?<br />
Den europeiska statsskuldskrisen 2010 ledde till oro för att marknaden för<br />
kreditswappar skulle missbrukas i spekulationssyfte. Regeringsföreträdare har<br />
anklagat investerare för att med hjälp av kreditswappar spekulera i att stater ska<br />
gå i konkurs <strong>och</strong> för att ha förvärrat finanskrisen genom att skapa panik på<br />
marknaden. En del menar att det var ökad aktivitet eller spekulativa affärer på<br />
vissa kreditswappsmarknader som drev upp kostnaden för att skydda de berörda<br />
staterna från att behöva ställa in betalningarna. När priset på kreditswappar steg<br />
fick det priset på mot<strong>svar</strong>ande obligationer att sjunka, <strong>och</strong> det i sin tur påverkade<br />
swappriset. Det satte igång en negativ spiral där swappriserna steg <strong>och</strong> priserna<br />
på de underliggande obligationerna sjönk.<br />
För att hejda denna utveckling förbjöd den tyska finansmyndigheten i maj 2010<br />
naken blankning 6 av kreditswappar för statsobligationer i <strong>euroområdet</strong>.<br />
Europaparlamentet antog samma förbud i november 2011. Även om naken<br />
blankning inte var orsaken till skuldkrisen i <strong>euroområdet</strong> kan handeln förstärka<br />
prisras på problemtyngda marknader. Faktum är att premierna på kreditswappar<br />
för grekiska, spanska, portugisiska <strong>och</strong> andra europeiska statsobligationer nådde<br />
rekordhöga nivåer, vilket väckte misstankar om att hedgefonder drev upp<br />
4<br />
”What are bankers doing inside EU summits?”, 24 januari 2012 http://www.neurope.eu/blog/what-are-bankers-doing-inside-eusummits<br />
5<br />
”Time to jettison the plans to hit Greek creditors”, 5 januari 2012. http://www.ft.com/intl/cms/s/0/5560c714-36dc-11e1-b741-<br />
00144feabdc0.html#axzz1pjUPpxbZ<br />
6<br />
Naken blankning innebär att en person säljer någon form av överlåtbar tillgång utan att först låna värdepappret eller försäkra sig<br />
om att det kan lånas, så som normalt sker vid blankning. Om säljaren inte lyckas framskaffa värdepappren inom avtalad tid kallas<br />
det ”failure to deliver”. Transaktionen är normalt inte avslutad förrän säljaren har förvärvat värdepappren eller säljarens mäklare har<br />
avslutat affären.
19<br />
priserna för att skapa panik <strong>och</strong> göra stora vinster. 7 Eftersom marknaderna för<br />
kreditswappar är små är det relativt lätt att manipulera priserna <strong>och</strong> vissa<br />
hedgefonder tros ha pressat upp dem för att sedan kunna sälja dem med vinst.<br />
Men det finns en risk för att politiska ingrepp på kreditswappsmarknaderna i<br />
stället för att bidra till en lösning på skuldkrisen i Europa i slutändan skadar både<br />
perifera <strong>och</strong> andra ekonomier genom att lånekostnaderna drivs upp <strong>och</strong> det blir<br />
svårare för både banker <strong>och</strong> företag att låna. 8 En rad välgenomförda ekonomiska<br />
undersökningar har senare visat att påståendet om att priserna på kreditswappar<br />
drevs upp av spekulation till stor del saknar täckning. 9<br />
När det grekiska parlamentet godkände skuldbytet togs också beslutet att<br />
tvingande ”collective action clauses” skulle gälla för den andel av obligationerna<br />
som hölls av investerare inom landet. Utan ett tillräckligt stort frivilligt deltagande<br />
skulle tvångsklausulerna ha gjort att kreditswapparna lösts ut. Totalt uppgår det<br />
nominella nettovärdet på de utestående swapparna till 3,2 miljarder dollar. Det är<br />
visserligen inget jättebelopp, men händelsen i sig skulle ha kunnat leda till<br />
minskad riskbenägenhet på marknaderna. Värt att notera är att<br />
betalningsprioriteringen påverkas när ECB enbart byter in sina grekiska<br />
statsobligationer <strong>och</strong> att negativa effekter riskerar att spridas till andra länder. 10<br />
Det finns fortfarande risk för att den del av skulden som inte omfattats av den<br />
frivilliga nedskrivningen kommer att leda till att kreditswappar löser ut.<br />
19. Hur ser Baselreglerna ut <strong>och</strong> hur kommer de att påverkas av krisen i<br />
<strong>euroområdet</strong>?<br />
EU har genomfört Baselöverenskommelsen genom direktivet om kapitalkrav,<br />
som tagits fram för att säkerställa sunda finanser inom kreditinstitut (banker <strong>och</strong><br />
bolåneinstitut) <strong>och</strong> vissa investmentbolag. Direktivet om kapitalkrav trädde i kraft<br />
den 1 januari 2007 <strong>och</strong> de långtgående bestämmelserna började tillämpas den 1<br />
januari 2008. När Basel II kom gjordes ändringar i kapitalkravsdirektivet. Syftet<br />
med Basel II var att skapa en internationell standard för att tillsynsmyndigheter<br />
för bankväsendet skulle kunna kontrollera hur stora kapitalreserver bankerna<br />
behöver ha för att man ska kunna förhindra finansiella <strong>och</strong> operativa risker (både<br />
i banksystemet <strong>och</strong> ekonomin i övrigt).<br />
Basel II-reglerna är uppbyggda kring tre så kallade pelare. Den första pelaren<br />
anger kapitalkraven för att kunna klara kreditrisker, marknadsrisker <strong>och</strong> operativa<br />
risker. Enligt den andra pelaren ska företagen <strong>och</strong> kontrollmyndigheterna besluta<br />
om det behövs ytterligare reserver på grund av risker som inte räknas till den<br />
första pelaren, <strong>och</strong> i så fall se till att företaget i fråga uppfyller även dessa krav.<br />
Den tredje pelaren syftar till att förbättra efterlevnaden av regelverket genom<br />
krav på att företagen offentliggör vissa uppgifter om risker, kapital <strong>och</strong><br />
riskhantering.<br />
7<br />
”Has the CDS market amplified the European sovereign crisis?”, Anne-Laure Delatte, Mathieu Gex, Antonia López-Villavicencio,<br />
10 september 2010<br />
8<br />
”Bankers fear political moves will kill off CDS”, 25 oktober 2011 http://www.ft.com/intl/cms/s/0/dccc8d98-ff03-11e0-9b2f-<br />
00144feabdc0.html#axzz1pjUPpxbZ<br />
9 An AIMA Research Note (2011), ”The European Sovereign CDS Market”<br />
10 http://www.raymondjames.com/bond_market_update.asp
20<br />
Finanskrisen 2008–2009 ledde till att Baselreglerna skärptes. Basel III togs fram<br />
i ett försök att komma till rätta med de brister som konstaterats i det tidigare<br />
regelverket. Ett av de främsta skälen till att finanskrisen <strong>och</strong> den ekonomiska<br />
krisen blev så allvarliga var att bankerna i många länder hade byggt in för starka<br />
hävstångseffekter både i <strong>och</strong> utanför balansräkningarna. Samtidigt eroderades<br />
gradvis kapitalbasen sett såväl till storlek som till kvalitet <strong>och</strong> många banker<br />
hade otillräckliga likviditetsbuffertar. Genom Basel III försökte man därför stärka<br />
regelverket för kreditinstitut.<br />
I Basel III-avtalet höjs kravet på hur mycket kapital banker ska hålla i form av<br />
kärnprimärkapital till 4,5 % (från 2 % i Basel II) <strong>och</strong> i form av Tier I-kapital<br />
(primärkapital) till 9 % (från 4 % i Basel II) av bankens riskviktade tillgångar. I<br />
Basel III införs också ytterligare kapitalbuffertar: i) en obligatorisk<br />
konserveringsbuffert för kapital på 2,5 % <strong>och</strong> ii) en icke-obligatorisk kontracyklisk<br />
kapitalbuffert. Nationella tillsynsmyndigheter ges möjlighet att utvidga<br />
konserveringsbufferten via denna kontracykliska buffert med upp till 2,5 % i tider<br />
av hög kredittillväxt. Dessutom införs ett minimikrav på bruttosoliditeten (3 %)<br />
<strong>och</strong> två obligatoriska likviditetskvoter. Likviditetstäckningskvoten innebär krav på<br />
att banken ska ha en tillräckligt stor buffert av högkvalitativa likvida tillgångar för<br />
att kunna täcka det totala nettokassaflödet under 30 dagar. Den stabila<br />
nettofinansieringskvoten innebär krav på att tillgänglig stabil finansiering ska vara<br />
större än det som krävs för en stabil finansiering för en bank som befinner sig i<br />
en ansträngd situation under en period av ett år. 11<br />
Syftet med det nya regelverket är att göra bankväsendet säkrare genom att ta itu<br />
med några av de problem som blev tydliga under krisen. Målet med att bankerna<br />
ska ha mer kapital av högre kvalitet <strong>och</strong> att likviditetshanteringen ges en mer<br />
framskjuten plats är att sporra bankerna att förbättra sin underliggande<br />
riskhantering. Resonemanget går ut på att om bankerna i grunden förändrar sin<br />
syn på risker så är det bra såväl för deras egna verksamheter som för<br />
privatpersoner, investerare <strong>och</strong> stater. Basel III-förslagen är ett långsiktigt paket<br />
med förändringar som ska inledas den 1 januari 2013 <strong>och</strong> som enligt Europeiska<br />
kommissionens tidsplan inte kommer att ha genomförts fullt ut förrän 2021.<br />
Sverige, Schweiz <strong>och</strong> Storbritannien inför dock högre kapitaltäckningskrav för de<br />
största bankerna än vad som krävs enligt Basel III. Riksbanken har i samarbete<br />
med Finansinspektionen <strong>och</strong> Finansdepartementet presenterat nya<br />
bestämmelser med krav på att de fyra storbankerna – Handelsbanken, Nordea,<br />
SEB <strong>och</strong> <strong>Swedbank</strong> – ska ha ett primärkapital på minst 10 % av bankens<br />
riskviktade tillgångar från <strong>och</strong> med den 1 januari 2013, en siffra som ska ha stigit<br />
till 12 % den 1 januari 2015.<br />
Dessa siffror inkluderar en konserveringsbuffert för kapital på 2,5 % precis som i<br />
Basel III-reglerna, men ingen kontracyklisk kapitalbuffert. I Schweiz har en<br />
särskild kommitté föreslagit att kravet på kapitaltäckning för de båda största<br />
bankerna – UBS <strong>och</strong> Credit Suisse – ska vara 19 %, varav minst 10 % ska vara<br />
primärkapital <strong>och</strong> resterande 9 % ska utgöras av konvertibla skuldebrev som vid<br />
behov kan konverteras till poster i eget kapital. I Storbritannien har Vicker's<br />
11 http://www.basel-iii-accord.com/
21<br />
Commission föreslagit åtgärder för att skilja retailbank-- från<br />
investmentverksamheten <strong>och</strong> införa krav på kapitalbuffertar på totalt 17–20 % för<br />
de största bankerna.<br />
20. Kapitalkraven hade redan höjts innan de nya Basel III-reglerna träder i<br />
kraft. Hur mycket behövs <strong>och</strong> när måste bankerna ha uppfyllt kraven?<br />
Vid EU-toppmötet den 26 oktober 2011 beslöt man att överlåta åt Europeiska<br />
bankmyndigheten (EBA) att utarbeta ett förslag till höjning av kapitalkraven inom<br />
EU. EBA kom med sina rekommendationer den 8 december 2011. Det hjälper<br />
bankerna att fortsätta sin utlåning under 2012 <strong>och</strong> motverkar en negativ spiral<br />
där krediten stramas åt för att bankerna måste minska sin hävstång, något som<br />
skulle försvaga den reala ekonomin.<br />
De nya kapitalkrav som införs för att återskapa stabilitet <strong>och</strong> förtroende på<br />
marknaderna är följande: För det första ska de institutioner som berörs av<br />
initiativet ha ett kärnprimärkapital (core Tier I) på minst 9 % före slutet av juni<br />
2012. För det andra ska det införas kapitalbuffertar som gör att institutionerna<br />
kan hantera eventuella förluster på statsobligationer i <strong>euroområdet</strong>. Buffertarnas<br />
storlek bestäms av bankernas exponering för statlig <strong>och</strong> kommunal upplåning i<br />
EES-området. Hur stor den extra bufferten måste vara bestäms av skillnaden<br />
mellan marknadspris <strong>och</strong> den värdering som görs i den aktuella<br />
balansräkningen. För att inte bankerna genast ska sälja sina statsobligationer<br />
ska kapitalbufferten fastställas med utgångspunkt i siffrorna från september<br />
2011. Tack vare dessa buffertar kommer bankerna att kunna klara en rad svåra<br />
påfrestningar <strong>och</strong> ändå kunna ha en tillräcklig kapitalnivå.<br />
Enligt EBA ska de nya kraven uppfyllas i första hand genom att kapitalbeloppen<br />
ökas <strong>och</strong> vinsterna återinvesteras. EBA uppmanar därför bankerna att sänka<br />
sina utdelningar <strong>och</strong> bonusutbetalningar. Dessutom begärde EBA att alla banker<br />
skulle lämna in sina planer på hur de nya kapitalkraven ska uppfyllas till<br />
respektive nationella tillsynsmyndighet för godkännande senast den 20 januari<br />
2012. De nationella tillsynsmyndigheterna ska i sin tur rådgöra med EBA. Målet<br />
är att undvika en alltför omfattande hävstångsminskning, så de nationella<br />
tillsynsmyndigheterna godkänner troligen bara planer som inte tros leda till<br />
någon otillbörlig begränsning av den nationella tillgången på kredit.<br />
21. Hur fungerar stresstesterna inom EMU?<br />
Målet med de stresstester som genomfördes inom hela EU 2011 var att<br />
utvärdera hur de testade bankerna skulle klara ett tänkbart ogynnsamt scenario.<br />
I testerna 2011 godkände Europeiska bankmyndigheten (EBA) att vissa<br />
kapitalökningar som gjorts under årets första fyra månader togs med när<br />
resultaten beräknades. Alltså fick bankerna ett incitament att stärka sin<br />
kapitalbas innan testerna gjordes. Testresultaten från 2011 visade följande:<br />
I slutet av 2010 skulle 20 banker ha hamnat under gränsen på 5 % kärnprimärkapital<br />
(core Tier 1) under den tvåårsperiod som testscenariot avsåg. Totalt skulle<br />
26,8 miljarder euro ha saknats.<br />
Från januari till april 2011 ökade kapitaliseringen med ungefär 50 miljarder euro.
22<br />
När denna rekapitalisering räknades med var det åtta banker som inte nådde upp till<br />
den lägsta kärnprimärkapitalrelationen på 5 % för tvåårsperioden <strong>och</strong> totalt<br />
saknades 2,5 miljarder euro. För 16 banker var kärnprimärkapitalrelationen mellan 5<br />
<strong>och</strong> 6 %.<br />
Med utgångspunkt i dessa resultat kom EBA också med sin första formella<br />
rekommendation: att de nationella tillsynsmyndigheterna skulle kräva att banker<br />
med en kärnprimärkapitalrelation under 5 % omgående vidtar åtgärder för att nå<br />
upp till gränsvärdet. EBA konstaterar dock att detta inte räcker för att komma till<br />
rätta med alla tänkbara svagheter. Därför rekommenderar EBA även att de<br />
nationella tillsynsmyndigheterna ska kräva att banker vars<br />
kärnprimärkapitalrelation bara ligger marginellt över gränsen på 5 % <strong>och</strong> som har<br />
stor exponering mot lån till krisdrabbade stater bör vidta särskilda åtgärder för att<br />
stärka kapitalbasen. Åtgärderna bör, allt efter behov, omfatta utdelningstak,<br />
minskad hävstång, nyemission eller konvertering av andra värdepapper till<br />
kärnprimärkapital. EBA kommer att följa genomförandet av rekommendationerna<br />
<strong>och</strong> lägga fram rapporter om framstegen i februari <strong>och</strong> juli 2012.<br />
Den 8 december 2011 publicerade EBA resultaten av de uppdaterade<br />
stresstesterna. Slutsatsen, som baserades på marknadspriserna i slutet av<br />
september, blev att de europeiska bankerna måste öka sin kapitalbas med<br />
114,7 miljarder euro (8 miljarder euro mer än vad som beräknats i oktober) för att<br />
som engångshändelse bygga upp en tillfällig kapitalbuffert som skydd mot den<br />
risk som statsskuldsexponeringen innebar. Bankerna måste också uppfylla<br />
kravet om 9 % kärnprimärkapital senast i slutet av juni 2012. Meddelandet tyder<br />
på att de nationella myndigheterna kan tillåta bankerna att uppnå målet genom<br />
att sälja vissa tillgångar där detta inte minskar utlåningen till den reala ekonomin.<br />
I meddelandet understryks att kapitalmålet inte får uppnås genom att bankerna<br />
förändrar sina interna modeller. Krav ställs även på att Europas banker ska<br />
bygga upp en särskild kapitalbuffert på 39,4 miljarder euro som skydd mot<br />
förluster på statsobligationsmarknaden.<br />
37 banker underkändes i EBA:s stresstest i december. Testet visade att tyska<br />
banker måste förstärka sin kapitalisering med 13 miljarder euro, vilket är mer än<br />
dubbelt så mycket som tidigare beräknat. Av de 13 tyska banker som testades<br />
måste 6 stärka sin kapitalisering. För Deutsche Bank handlar det om<br />
3,2 miljarder euro <strong>och</strong> för Commerzbank om 5,3 miljarder euro. De franska<br />
bankernas kapitaliseringsbehov är däremot 1,5 miljarder euro lägre än de<br />
8,8 miljarder euro som man trodde skulle behövas i oktober. Förändringen beror<br />
på bankernas vinster i tredje kvartalet <strong>och</strong> deras minskade innehav av<br />
statsobligationer. Dexia, som enligt EBA saknade 6,3 miljarder euro, undantogs<br />
på grund av omstruktureringen. Sedan brytdagen den 30 september har Dexia<br />
Group genomgått en stor omstrukturering <strong>och</strong> en statlig garanti kommer att<br />
ställas ut för låneförbindelser som ställts ut av Dexia SA <strong>och</strong> dotterbolaget Dexia<br />
Credit Local, när detta har godkänts av Europeiska kommissionen. 12 En relevant<br />
fråga i sammanhanget är också hur trovärdiga dessa stresstester är: Hur mycket<br />
påverkas resultatet av att de 17 olika nationella tillsynsmyndigheterna alla vill att<br />
”deras” banker ska se bäst ut?<br />
12 http://www.eba.europa.eu/
23<br />
Totalt kapitaliseringsbehov per land, miljoner EUR<br />
(första kolumnen – nya preliminära siffror (8 december), andra kolumnen – officiella<br />
siffror från den 26 oktober)<br />
22. Bankerna kommer att krympa sina balansräkningar för att klara de nya<br />
reglerna. Hur påverkas företag <strong>och</strong> hushåll av den försämrade tillgången<br />
på kredit?<br />
Ledande europeiska banker säger att de hellre säljer tillgångar än lånar dyrt för<br />
att uppfylla EU-kraven på högre kapitaltäckning. Följden kan bli att tillgången på<br />
kredit i <strong>euroområdet</strong>s försvagade ekonomi försämras ytterligare. Genom att<br />
krympa sina tillgångar – nämnaren i kapitaltäckningsgraden – tror många banker<br />
att de ska kunna uppnå målen utan att behöva skaffa nytt kapital eller använda<br />
sig av statliga rekapitaliseringsåtgärder. Bankerna väljer således att krympa sina<br />
balansräkningar genom att sälja risktillgångar. Deras strategi lär kritiseras av<br />
politiker <strong>och</strong> tillsynsmyndigheter om den innebär att bankerna minskar sin<br />
utlåning till kunderna <strong>och</strong> därmed sätter käppar i hjulet för den ömtåliga<br />
återhämtningen i <strong>euroområdet</strong>.<br />
De nya reglerna tvingar långivarna att granska sina kunder noggrannare <strong>och</strong><br />
antingen riva upp låneavtalen helt <strong>och</strong> hållet eller öka kostnaden för lån <strong>och</strong><br />
finansiering. De europeiska bankerna gör sig redo att göra sig av med lån på
24<br />
totalt 3 000 miljarder euro när de ”minskar hävstången” i sina balansräkningar,<br />
ett belopp som mot<strong>svar</strong>ar ungefär 5–7 % av bankernas tillgångar. Följden blir att<br />
företagen måste betala mer för att låna <strong>och</strong> att vissa kommer att få svårt att hålla<br />
sig flytande <strong>och</strong> tvingas höja priset på sina varor i konsumentledet. Bankerna blir<br />
mer restriktiva med vilka företag de lånar ut till eller vilka belopp de godkänner,<br />
även när det gäller företag de samarbetat med i flera år. Det slår hårt inte bara<br />
mot den europeiska ekonomin utan kan även hota tillväxten i Asien <strong>och</strong><br />
återhämtningen i USA.<br />
Strängare lånevillkor kan försämra likviditeten <strong>och</strong> leda till att räntorna stiger i de<br />
berörda länderna. En kreditåtstramning gör ofta att långivare <strong>och</strong> investerare<br />
söker sig till kvalitetspapper i jakten på säkrare investeringar (inte sällan på<br />
bekostnad av små <strong>och</strong> medelstora företag). Å andra sidan är det färre företag<br />
som vill låna pengar just nu, med undantag för företag i kontracykliska branscher<br />
eller nischmarknader som går bra. Och i de länder där fastighetsbubblor spelade<br />
in när skuldkrisen briserade kommer bolånen att krympa med tiden.<br />
I december genomförde ECB en första ”långfristig refinansieringstransaktion”<br />
(LTRO) där banker i <strong>euroområdet</strong> erbjöds att låna pengar på tre års sikt. Syftet<br />
med åtgärden var att minska farhågorna om en nära förestående<br />
finansieringskris. Likviditetstillförseln anses ha gjort att vissa finansieringskällor<br />
blev tillgängliga igen, men andra är fortfarande till stor del stängda. När ECB<br />
kom med sitt andra <strong>och</strong> möjligen sista treåriga LTRO-erbjudande i februari 2012<br />
passade europeiska banker på att förse sig med oväntat stora billiga lån: totalt<br />
529,5 miljarder euro. Enligt ECB har 800 banker skaffat finansiering genom<br />
LTRO-åtgärderna. Dessa lån kan också påverka bankernas solvens eftersom det<br />
går att göra vinster på att låna till en ränta på 1 % för att sedan låna ut till<br />
krisdrabbade länder med en marknadsränta på mer än 5 %.
25<br />
D. Europeiska politikers respons på eurokrisen<br />
23. Hur har politikerna i <strong>euroområdet</strong> reagerat på krisen <strong>och</strong> vilka är de främsta<br />
politiska åtgärderna?<br />
I maj 2010 satte den så kallade trojkan, det vill säga Europeiska kommissionen,<br />
Europeiska centralbanken (ECB) <strong>och</strong> Internationella valutafonden (IMF) samman<br />
ett grekiskt räddningspaket med lånegarantier på 110 miljarder euro i utbyte mot<br />
att Grekland ska genomföra omfattande finanspolitiska åtstramningar. Trots detta<br />
räddningspaket återvände inte förtroendet <strong>och</strong> lånekostnaderna i de mest<br />
problemtyngda länderna fortsatte att stiga. Europeiska beslutsfattare menade att<br />
den privata sektorn måste bidra till framtida räddningspaket vilket slog hål på<br />
föreställningen att inget EMU-land kan gå i konkurs <strong>och</strong> att det praktiskt taget är<br />
riskfritt att investera i deras skuldpapper. I mars 2012 enades man om ett andra<br />
lån på 130 miljarder euro <strong>och</strong> en skuldnedskrivning med privata långivare på<br />
drygt 100 miljarder euro i syfte att minska statsskulden till 120 % procent av BNP<br />
till år 2020.<br />
Den initiala responsen att skapa den europeiska finansiella<br />
stabiliseringsfaciliteten (EFSF) var en klart otillräcklig <strong>och</strong> enbart tillfällig lösning.<br />
Förklaringen till att politikerna inte hade bråttom att skapa brandväggar, stoppa<br />
spridningen <strong>och</strong> återskapa förtroendet var troligen risken för oan<strong>svar</strong>igt beteende<br />
(moral hazard). En snabblösning hade aldrig tvingat de skuldtyngda länderna att<br />
sätta igång de omfattande reformer som behövdes. Den europeiska<br />
stabilitetsmekanismen (ESM) är en permanent räddningsfond med mer eldkraft<br />
<strong>och</strong> starkare mandat, även om den av många fortfarande anses otillräcklig 13 .<br />
Dessa fonder är avsedda att fungera som brandväggar som ska förhindra att<br />
kriser sprider sig till sårbara länder.<br />
Kärnländerna i <strong>euroområdet</strong> har erbjudit finansiellt stöd i form av lån till<br />
krisdrabbade länder förutsatt att dessa vidtar finanspolitiska åtstramningar.<br />
Kortsiktiga åtgärder räcker dock inte. Det är nödvändigt att ta itu med de<br />
underliggande orsakerna till krisen för att förhindra att den återuppstår. På<br />
medellång sikt är det viktigt att återskapa konkurrenskraften <strong>och</strong> begränsa<br />
ländernas budgetunderskott. Därför driver man vid sidan av det finansiella stödet<br />
också igenom strukturella reformer på arbets- <strong>och</strong> produktmarknaderna. För att<br />
förhindra en liknande kris i framtiden kommer man dessutom att inleda ett<br />
närmare ekonomiskt <strong>och</strong> finanspolitiskt samarbete i form av finanspakten.<br />
Tidigare har många länder brutit mot stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpaktens regler om<br />
statsskuld <strong>och</strong> budgetunderskott. I det nya avtalet som alla EU-länder utom<br />
Storbritannien <strong>och</strong> Tjeckien har godkänt ska man få länderna att följa<br />
bestämmelserna genom ökad disciplin <strong>och</strong> automatiska sanktioner för de länder<br />
som inte respekterar avtalet. Länderna kommer också att behöva införa<br />
an<strong>svar</strong>sfulla budgetregler i sin nationella lagstiftning.<br />
13 Läs mer i fråga 26.
26<br />
24. Politikernas sätt att ta itu med krisen har beskrivits som att ”sparka burken<br />
längre fram längs vägen” – vad menas med det?<br />
Även om Europas politiker har angripit de kortsiktiga effekterna av krisen har de<br />
kritiserats för att inte gå till grunden med dess orsaker. I stället har responsen på<br />
krisen beskrivits som kosmetiska kortsiktiga åtgärder utan tillräckliga långsiktiga<br />
lösningar. Därav kommer påståendet att man bara sparkar burken längre ned<br />
längs vägen.<br />
Däremot har man inte erbjudit snabba lösningar som euroobligationer för att<br />
förhindra risken för oan<strong>svar</strong>igt beteende (moral hazard), vilket betyder att ett<br />
dåligt beteende belönas medan ett bra beteende straffas. Dessutom är tyska<br />
medborgare mycket skeptiska till att utöka det permanenta stödet till<br />
krisdrabbade länder i Sydeuropa samtidigt som grekerna har haft svårt att<br />
acceptera de långtgående konsekvenserna av långsiktiga reformer.<br />
Skattebetalarna i Tyskland, som är den största långivaren i räddningspaketet,<br />
anser inte att det är rättvist att de ska behöva betala för de södra<br />
medlemsländernas an<strong>svar</strong>slöshet. Eftersom det har funnits ett motstånd i båda<br />
länderna mot att ge <strong>och</strong> ta emot stöd var det inte möjligt att enas om en<br />
långtgående <strong>och</strong> långsiktig överenskommelse som finanspakten förrän krisen<br />
hade fördjupats så mycket att politikerna verkligen insåg allvaret.<br />
Så även om beslutsfattarna har kritiserats för att bara sparka burken längre ned<br />
längs vägen kanske det var den enda lösningen. Så länge det var lugnt fanns det<br />
inget snabbt sätt att inrätta de nödvändiga institutionerna. Uttalandet från EUkommissionens<br />
tidigare ordförande Romano Prodi för drygt tio år sedan är värt<br />
att lägga på minnet: “Jag är säker på att euron tvingar oss att införa en ny<br />
uppsättning ekonomisk-politiska instrument. Det är politiskt omöjligt att föreslå<br />
detta nu. Men en dag kommer en kris <strong>och</strong> nya instrument kommer att skapas.”<br />
Dessa nödvändiga institutioner (finansiell union, finanspolitisk union samt<br />
permanent långivare <strong>och</strong> sista låneinstans för regeringar) har ännu inte skapats<br />
men utvecklingen går framåt.<br />
25. I vilken utsträckning har EMU trots EU:s fördrag blivit en så kallad<br />
transferingsunion?<br />
Med transfereringsunion menar man att ett EMU-land stödjer ett annat<br />
medlemsland genom en finansiell överföring. Enligt artikel 125 i fördraget om<br />
Europeiska unionens funktionssätt ska inte unionen <strong>och</strong> dess medlemsstater<br />
an<strong>svar</strong>a för eller åta sig förpliktelser som har ingåtts i en annan medlemsstat.<br />
Det enda alternativet fördraget lämnar är således att den insolventa staten<br />
skriver ned sina skulder. 14 Euroländerna har emellertid utarbetat en plan för hur<br />
man ska kunna tillhandahålla finansiellt stöd till problemtyngda länder genom<br />
EFSF <strong>och</strong> ESM. Dessa mekanismer gör det möjligt för starkare länder att lägga<br />
ihop medel <strong>och</strong> låna ut pengar till svagare länder, men eftersom de inte ger<br />
upphov till ett ömsesidigt an<strong>svar</strong> strider de inte mot fördraget.<br />
Vissa ekonomer hävdar att EMU redan är en transfereringsunion <strong>och</strong> att den var<br />
dömd att bli en sådan på grund av sin konstruktion. Ekonomiprofessor Philipp<br />
14 http://www.ft.com/intl/cms/s/0/622595e2-37c7-11e1-a5e0-00144feabdc0.html#axzz1o2bRWi6p
27<br />
Bagus (2010) 15 menar att regeringar indirekt kan skapa pengar genom att ha<br />
budgetunderskott <strong>och</strong> ge ut statsobligationer. Eftersom Europeiska<br />
centralbanken (ECB) godtar obligationer som säkerheter kan dessa obligationer<br />
skapa pengar. Det har gjort det möjligt för vissa länder i eurosamarbetet att ha<br />
budgetunderskott <strong>och</strong> åtnjuta en bättre levnadsstandard på bekostnad av länder<br />
med mindre budgetunderskott. ECB godtar dock bara statsobligationer av högsta<br />
kvalitet, det vill säga med kreditbetyget investment grade, som säkerhet <strong>och</strong> kan<br />
alltid justera denna måttstock. Det betyder att enskilda regeringar inte kan skapa<br />
pengar efter eget gottfinnande – när de offentliga finanserna riskerar att bli<br />
ohållbara kan bankerna inte längre använda statsobligationer som säkerheter för<br />
att låna från ECB. Nyligen ökade ECB penningmängden genom att köpa<br />
statsobligationer på andrahandsmarknaden under programmet för<br />
värdepappersmarknaderna (SMP) <strong>och</strong> den långsiktiga refinansieringsplanen<br />
(LTRO) men detta är tillfälliga åtgärder för att stärka förtroendet <strong>och</strong> likviditeten.<br />
Det har kommit förslag om att skapa mer direkta instrument som<br />
euroobligationer eller stabilitetsobligationer, som de också kallas. Sådana<br />
gemensamt garanterade obligationer skulle ersätta de nationella. Detta skulle<br />
kunna skapa en större marknad för skuldfinansiering i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> kan<br />
medföra lägre räntor. Tyskland <strong>och</strong> flera andra regeringar är dock fortfarande<br />
emot detta. Dessutom är det oklart om ett sådant gemensamt an<strong>svar</strong> inte strider<br />
mot tidigare nämnda artikel 125 i fördraget.<br />
26. Vad kännetecknar transfereringsunionens viktigaste stödmekanism, den<br />
europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) <strong>och</strong> på vilket sätt är<br />
nästa mekanism, den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM),<br />
annorlunda?<br />
Den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) skapades av<br />
euroländerna 2010. Dess främsta mål är att trygga den finansiella stabiliteten i<br />
<strong>euroområdet</strong> genom att anskaffa medel till kapitalmarknaderna <strong>och</strong> ge lån till<br />
euroländer med finansiella svårigheter. Den kan också, på grundval av ECB:s<br />
analys, intervenera på andrahandsmarknaden för obligationer. 16 EFSF backas<br />
upp av garantiåtaganden från euroländerna <strong>och</strong> hade en ursprunglig<br />
utlåningskapacitet på 440 miljarder euro. Hittills har Grekland, Irland <strong>och</strong><br />
Portugal fått stöd ur fonden, <strong>och</strong> EFSF:s återstående utlåningskapacitet är 250<br />
miljarder euro. I mitten av 2012 ersätts eller kompletteras den tillfälliga<br />
stödfonden EFSF av den permanenta europeiska stabilitetsmekanismen ESM<br />
som har en kapacitet på 500 miljarder euro. Utlåningskapaciteten kan dock<br />
utökas till 700 miljarder euro eftersom den nuvarande kapaciteten anses för liten<br />
om några av de större länderna skulle behöva stöd. Euroländerna, centralbanker<br />
<strong>och</strong> finansministrar avser att diskutera storleken på räddningsfonden den 30-31<br />
mars i Köpenhamn. 17 IMF, ECB <strong>och</strong> andra officiella representanter har uttryckt<br />
oro över att brandväggen inte är tillräcklig <strong>och</strong> bör utökas till 1 000 miljarder euro.<br />
ESM kommer att ha samma huvudegenskaper som EFSF, men den nya fonden<br />
är mer robust eftersom pengarna betalas in i förskott. Dessutom kommer det att<br />
15<br />
Philipp Bagus (2010). The Tragedy of the Euro.<br />
16<br />
http://www.efsf.europa.eu/about/index.htm<br />
17<br />
http://www.reuters.com/article/2012/03/16/us-eurozone-bailout-capacity-idUSBRE82F0JM20120316
28<br />
finnas ett större inslag av flexibilitet <strong>och</strong> oberoende eftersom det nya fördraget<br />
innehåller ett röstförfarande för nödsituationer som innebär att beslut om<br />
finansiellt stöd från fonden kan tas med en kvalificerad majoritet mot<strong>svar</strong>ande 85<br />
procent av rösterna. 18 ESM innebär också en bättre ekonomisk övervakning av<br />
EU. Vidare finns det ett större fokus på krisförebyggande insatser,<br />
skuldhållbarhet <strong>och</strong> en effektivare kontroll av regelefterlevnad. För att få<br />
ekonomiskt stöd måste det land som anslutit sig till ESM ratificera finanspakten.<br />
Dessutom skiljer man på likviditets- <strong>och</strong> solvenskriser. I händelse av ett<br />
likviditetsproblem ger ESM ekonomiskt stöd förutsatt att medlemslandet uppfyller<br />
villkoren i ett anpassningsprogram. Utländska långivare kommer att uppmuntras<br />
att behålla sin exponering. Om en analys däremot visar att landet i fråga riskerar<br />
att bli insolvent ska en plan göras upp med privata fordringsägare. Dessutom<br />
tillhandahålls stöd via ESM. Syftet är att underlätta samarbetet mellan låntagare<br />
<strong>och</strong> långivare. Alla nya statsobligationer i <strong>euroområdet</strong> ska omfattas av<br />
tvingande klausuler om kollektiva åtgärder (CAC). CAC gör det möjligt för<br />
långivare att godkänna <strong>och</strong> se till att en viss ändring av betalningsvillkoren blir<br />
juridiskt bindande. Sådana förändringar kan till exempel ha att göra med ett<br />
stillestånd, en förlängning av löptiden, en räntesänkning <strong>och</strong>/eller en<br />
nedskrivning. 19<br />
27. Vad ingår i EU:s så kallade ”sixpack”?<br />
EU:s så kallade ”sixpack”- regler, som bortsett från det finanspolitiska ramverket<br />
trädde i kraft 2012, är en uppsättning åtgärder som ska göra det lättare att införa<br />
sanktioner mot EU-länder som inte följer reglerna. ”sixpack”- reglerna baseras på<br />
fem förordningar <strong>och</strong> ett direktiv som har lagts fram av kommissionen <strong>och</strong> som<br />
antogs av alla 27 medlemsstater <strong>och</strong> parlamentet i oktober 2011. Reglerna gäller<br />
budgetpolitik <strong>och</strong> makroekonomiska obalanser.<br />
Budgetpolitik<br />
1. Skärpt budgetövervakning <strong>och</strong> samordning av den ekonomiska<br />
politiken<br />
Problemet med en hållbar budgetplanering angrips genom införandet av<br />
ett landspecifikt medellångsiktigt budgetmål. Detta inbegriper ett tak för<br />
den årliga offentliga utgiftsökningen utifrån en BNP-tillväxt på medellång<br />
sikt. Om budgetplanen avviker på ett betydande sätt från reglerna kan<br />
landet bli ombett att utarbeta <strong>och</strong> lägga fram en ny plan. Ett land som inte<br />
följer reglerna kan bli föremål för finansiella sanktioner i form av en<br />
räntebärande deposition på minst 0,2 % av BNP. Sanktionen kan<br />
upphävas enbart om en enkel majoritet av länderna, det vill säga 9 av 17<br />
euroländer, motsätter sig den.<br />
18 http://www.efsf.europa.eu/attachments/faq_en.pdf<br />
19 http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/10/636
29<br />
2. Påskyndande <strong>och</strong> förtydligande av tillämpningen av förfarandet för<br />
alltför stora underskott<br />
Budgetunderskottet får inte vara större än 3 % av BNP <strong>och</strong> statsskulden<br />
får inte överstiga 60 % av BNP. Om en medlemsstat inte uppfyller kravet<br />
på en skuldkvot på högst 60 % av BNP tillämpas, efter beaktande av alla<br />
relevanta faktorer <strong>och</strong> den ekonomiska cykelns inverkan, förfarandet för<br />
alltför stora underskott (även om landets budgetunderskott är under 3 %).<br />
Detta gäller om inte differensen till referensvärdet på 60 % av BNP under<br />
de senaste tre åren har minskat med i genomsnitt en tjugondel per år. Om<br />
landet misslyckas med att sänka sina utgifter i enlighet med<br />
rekommendationerna kan det beläggas med böter på minst 0,2 % av BNP.<br />
Sanktionen kan upphävas enbart om en kvalificerad majoritet av länderna,<br />
det vill säga 12 av 17 euroländer, röstar emot.<br />
3. Effektiv kontroll av regelefterlevnad<br />
Länder som inte följer reglerna kan beläggas med böter på 0,2 % av BNP<br />
för föregående år. Böter fanns redan under stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpakten<br />
men tillämpades aldrig. Dessutom är det nu svårt för staterna att upphäva<br />
sanktionerna på grund av mekanismen med omvänd röstning. Länder<br />
som i likhet med Grekland manipulerar skuld- <strong>och</strong> underskottsstatistiken<br />
för att uppfylla EU:s krav beläggs också med böter på 0,2 % av BNP.<br />
Sanktionen består först i en räntebärande deposition. Den räntebärande<br />
depositionen, inklusive upplupen ränta, återlämnas till medlemsstaten om<br />
reformerna genomförs. Men om medlemsstaten inte genomför reformerna<br />
omvandlas depositionen till en räntelös deposition <strong>och</strong> därefter till böter.<br />
4. Medlemsstaternas nationella budgetramverk – fastställande av<br />
statistiska <strong>och</strong> budgetmässiga standarder<br />
Nationalräkenskaperna ska omfatta alla statliga organ <strong>och</strong> offentliga<br />
företag. Statliga räkenskaper ska publiceras månatligen <strong>och</strong> regionala<br />
räkenskaper kvartalsvis. Gränserna för statsskuld <strong>och</strong> budgetunderskott<br />
ska skrivas in i nationell lag (förutom i Storbritannien). Budgetplaneringen<br />
görs över tre år. Oberoende revisorer ska granska alla statliga<br />
räkenskaper. Dessa standarder kommer att vara tillämpliga i början av<br />
2014.<br />
Makroekonomiska obalanser<br />
5. Förebyggande <strong>och</strong> korrigering av makroekonomiska obalanser<br />
Förfarandet gäller vid alltför stora underskott <strong>och</strong> ska identifiera <strong>och</strong><br />
korrigera skillnader i konkurrenskraft <strong>och</strong> makroekonomiska obalanser,<br />
bland annat obalanser som kan växa fram till följd av offentlig <strong>och</strong> privat<br />
skuldsättning, bostadspriser, arbetslöshet, bytesbalans <strong>och</strong> reala effektiva<br />
växelkurser. Förebyggande rekommendationer lämnas till medlemsstater<br />
där obalanser är på väg att uppstå. I senare skeden ska den berörda<br />
medlemsstaten lämna in en plan för korrigerande åtgärder tillsammans
30<br />
med en färdplan <strong>och</strong> tidsfrister. Om inga framsteg har gjorts efter sex<br />
månader <strong>och</strong> två varningar kan landet bötfällas med 0,1 % av BNP.<br />
Denna sanktion kan enbart upphävas genom omröstning med omvänd<br />
kvalificerad majoritet.<br />
6. Verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora<br />
makroekonomiska obalanser i <strong>euroområdet</strong><br />
En medlemsstat som vid ett tillfälle underlåter att vidta de<br />
rekommenderade korrigeringsåtgärderna kan åläggas att betala en<br />
räntebärande deposition. Vid upprepad underlåtenhet att följa<br />
rekommendationen kan depositionen omvandlas till årliga böter på 0,1 %<br />
av BNP. 20 Medlemsstater som två gånger underlåter att lämna in en<br />
tillfredsställande plan för korrigerande åtgärder kan åläggas sanktioner. I<br />
båda skedena kan beslut enbart återkallas om en kvalificerad majoritet av<br />
länderna (12 av 17 euroländer, med 157 av 213 röster) motsätter sig dem.<br />
28. Vilka regler gäller för den nya finanspakten <strong>och</strong> vilka länder ingår?<br />
Den nya finanspakten som ECB-chefen Mario Draghi beskrev som ett första steg<br />
på vägen mot en fiskal union godkändes av 25 av 27 medlemsstater i slutet av<br />
januari 2012 <strong>och</strong> undertecknades den 2 mars. Storbritannien <strong>och</strong> Tjeckien gav<br />
inte sitt godkännande. Nästa steg är att länderna ska ratificera finanspakten.<br />
Annars kommer de inte att kunna använda stödpengarna i början av 2013. 21<br />
Finanspakten kompletterar bestämmelserna i stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpakten, som<br />
antogs av alla 27 länder. Den nya finanspakten är ett mellanstatligt avtal mellan<br />
25 länder <strong>och</strong> kan därmed inte betraktas som en ändring av EU:s lagstiftning.<br />
Syftet med finanspakten är att öka budgetdisciplinen genom att införa<br />
halvautomatiska sanktioner <strong>och</strong> skärpt övervakning. 22 Reglerna föreskriver att<br />
medlemsländernas budgetar ska vara i balans eller visa överskott. Det<br />
strukturella underskottet 23 får då vara högst 0,5 % av den nominella BNP. Om ett<br />
land inte uppfyller det här kravet aktiveras den automatiska<br />
korrigeringsmekanismen. 24 Varje land ska också skriva in kravet på en<br />
balanserad budget i sina nationella lagar, helst i grundlagen. Dessutom ska alla<br />
länder rapportera om sina planer på emissioner av skuldebrev. Alla större<br />
ekonomiska reformer ska samordnas. 25<br />
Finanspakten, som är budgetdelen i fördraget om stabilitet, samordning <strong>och</strong><br />
styrning, kommer att löpa parallellt med ”sixpack” - reglerna. Å ena sidan finns<br />
det bestämmelser i fördraget som speglar begrepp som återfinns i stabilitets- <strong>och</strong><br />
tillväxtpakten som nu förstärks av det så kallade ”sixpack”. Å andra sidan är<br />
vissa bestämmelser i fördraget om stabilitet, samordning <strong>och</strong> styrning mer<br />
stringenta än ”sixpack”. Till exempel står det att medlemsstater i <strong>euroområdet</strong> i<br />
20<br />
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/11/898<br />
21<br />
http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203986604577256862951941608.html<br />
22<br />
Se fråga 5 om EU:s ”sixpack”<br />
23<br />
Ett strukturellt underskott uppstår när ett land har ett budgetunderskott trots att ekonomin går för full kapacitet.<br />
24<br />
Mer information om sanktioner finns i fråga 29<br />
25<br />
http://www.european-council.europa.eu/home-page/highlights/the-fiscal-compact-ready-to-be-signed-(2)?lang=lt
31<br />
varje skede av förfarandet för alltför stora underskott ska stödja kommissionens<br />
förslag eller rekommendationer i rådet om en medlemsstat i <strong>euroområdet</strong> bryter<br />
mot underskottskriteriet såvida inte en kvalificerad majoritet är emot det. I<br />
praktiken innebär det att om ett euroland bryter mot underskottskriteriet kommer<br />
ett slags omröstning med kvalificerad majoritet att tillämpas i varje skede av<br />
förfarandet vid alltför stora underskott även om detta inte föreskrivs i ”sixpack”.<br />
Som nämnts ovan kräver dessutom fördraget om stabilitet, samordning <strong>och</strong><br />
styrning att medlemsstaterna ska skriva in de landspecifika medellångsiktigt<br />
budgetmålen i nationell lagstiftning, helst i grundlagen. Fördraget om stabilitet,<br />
samordning <strong>och</strong> styrning stärker också den ekonomiska styrningen. 26<br />
29. Hur kommer sanktionssystemet att fungera?<br />
Om ett land inte inför kravet på en balanserad budget i sin nationella lagstiftning<br />
inom ett år efter undertecknandet av fördraget kan EU:s domstol besluta i<br />
ärendet. Domstolens beslut är tvingande <strong>och</strong> om landet fortfarande inte uppfyller<br />
kravet kan det bötfällas med upp till 0,1 % av BNP. Om landet tillhör <strong>euroområdet</strong><br />
betalas böterna till EU:s krisfond ESM. Annars går de till EU:s budget. 27<br />
Halvautomatiska sanktioner kan dock upphävas av en supermajoritet av EU:s<br />
länder.<br />
30. På vilka sätt har politiker fokuserat på andra aspekter än<br />
budgetkonsolidering såsom tillväxt, arbetsmarknad <strong>och</strong> konkurrenskraft,<br />
för att lösa krisen?<br />
Budgetkonsolideringen i problemtyngda euroländer är förvisso välbehövlig, men<br />
inte tillräcklig för att öka tillväxten <strong>och</strong> sysselsättningen på längre sikt.<br />
Euroländerna, som inte har möjlighet att devalvera, måste hitta andra sätt att<br />
återupprätta sin konkurrenskraft. Den ekonomiska politiken i <strong>euroområdet</strong> har<br />
kritiserats för att den är mindre inriktad på tillväxt än på budgetkonsolidering.<br />
Eurokrisen har gjort det nödvändigt att påskynda viktiga strukturella reformer<br />
som annars inte skulle ha genomförts. I februari 2012 antog den spanska<br />
regeringen arbetsmarknadsreformer som innebär att anställda för varje inarbetat<br />
år nu får 33 dagars lön i stället för 45 dagars lön vid avsked. 28 Syftet med<br />
reformen är att bidra till flexibiliteten på arbetsmarknaden <strong>och</strong> på så vis öka<br />
sysselsättningen <strong>och</strong> minska i synnerhet långtidsarbetslösheten <strong>och</strong><br />
ungdomsarbetslösheten.<br />
Den italienska premiärministern Mario Monti har också genomfört reformer av<br />
landets generösa pensionssystem <strong>och</strong> oflexibla arbetsmarknad. Dessutom höjs<br />
pensionsåldern i Italien <strong>och</strong> pensionen kommer att vara kopplad till<br />
pensionsinbetalningar snarare än till löntagarens slutgiltiga lön som tidigare.<br />
Vidare kommer transportsektorn att bli mer konkurrensutsatt. Grekland har i sin<br />
tur meddelat att man sänker minimilönen med 22 % samtidigt som man också<br />
sänker pensionerna <strong>och</strong> påskyndar strukturella reformer på marknaderna för<br />
arbete, produkter <strong>och</strong> tjänster. 29 Men även om man lyckas med dessa reformer<br />
26<br />
http://ec.europa.eu/economy_finance/articles/governance/2012-03-14_six_pack_en.htm<br />
27<br />
http://www.european-council.europa.eu/home-page/highlights/the-fiscal-compact-ready-to-be-signed-(2)?lang=lt<br />
28<br />
http://www.france24.com/en/20120210-spain-economy-unemployment-severance-limit-debt<br />
29<br />
http://www.bloomberg.com/news/2012-02-08/greece-to-pledge-20-cut-in-minimum-wage-pension-cut-draft- accord-shows.html
32<br />
kommer det att ta tid innan de får positiva effekter på konkurrenskraften,<br />
tillväxten <strong>och</strong> sysselsättningen. Dessutom måste man reformera<br />
budgetförfarandet <strong>och</strong> skatteförvaltningen för att förhindra korruption <strong>och</strong> se till<br />
att rättsstatsprincipen följs.
33<br />
E. Europeiska centralbankens (ECB:s) <strong>och</strong> de nationella<br />
centralbankernas roll<br />
31. Vad får <strong>och</strong> vad får ECB inte göra för att stödja EMU-länderna enligt EU:s<br />
fördrag?<br />
Huvudmålet med Europeiska centralbankssystemet (ECBS) <strong>och</strong> Europeiska<br />
centralbanken (ECB) ska vara att upprätthålla prisstabilitet. Utan att åsidosätta<br />
detta mål ska ECBS stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen i<br />
syfte att bidra till att förverkliga unionens mål enligt artikel 2 (artikel 127.1 i<br />
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).<br />
Enligt stadgan för ECBS <strong>och</strong> ECB kan de (i) verka för de finansiella<br />
marknaderna genom att köpa <strong>och</strong> sälja fordringar <strong>och</strong> lätt omsättningsbara<br />
värdepapper med leverans (omgående eller på termin) eller enligt återköpsavtal<br />
<strong>och</strong> genom att ge <strong>och</strong> ta upp lån i sådana fordringar <strong>och</strong> värdepapper, såväl i<br />
euro som i andra valutor, samt genom transaktioner med ädelmetaller <strong>och</strong> (ii)<br />
utföra lånetransaktioner med kreditinstitut <strong>och</strong> andra marknadsaktörer, varvid lån<br />
ska lämnas mot tillfredsställande säkerheter.<br />
Enligt artikel 123.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är det<br />
förbjudet för ECB <strong>och</strong> de nationella centralbankerna att ge offentliga organ rätt<br />
att övertrassera sina konton eller att ge dem andra former av krediter. Detsamma<br />
gäller förvärv av skuldförbindelser på primärmarknaden. Artikel 124 i fördraget<br />
förbjuder varje åtgärd som ger offentliga organ en positiv särbehandling hos<br />
finansinstitut i den mån åtgärden ”inte är baserad på tillsynsmässiga hänsyn”<br />
medan artikel 125.1 fastställer att unionen inte ska an<strong>svar</strong>a för eller åta sig<br />
förpliktelser som har ingåtts av offentliga myndigheter i någon (inklusive en<br />
annan) medlemsstat, ”dock utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella<br />
garantier för det gemensamma genomförandet av ett visst projekt”. Det betyder<br />
att ECB inte är långivare i sista hand för medlemsstaterna (<strong>och</strong> inte heller för<br />
banker för vilka de nationella bankerna ska fungera som långivare i sista hand,<br />
men ECB:s politik kan dock underlätta situationen väsentligt för bankerna (se<br />
fråga 33)).<br />
32. Hur har ECB utövat penningpolitiken under krisen?<br />
ECB:s penningpolitik har varit expansiv <strong>och</strong> den har använt både<br />
standardåtgärder (som räntesänkningar) <strong>och</strong> åtgärder av icke konventionellt slag<br />
(som att öka likviditeten) (läs mer i fråga 33).<br />
Efter Lehman Brothers kollaps i september 2008 sänkte ECB styrräntan med<br />
3,25 procentenheter på sju månader från 4,25 % till historiskt låga 1 %.<br />
Dessutom erbjöd ECB möjligheter för banker att låna till fördelaktigare villkor<br />
genom att bland annat sänka kraven på säkerheter vilket resulterade i en ännu<br />
mer expansiv politik. Styrräntan låg kvar på 1 % till april 2011, men när den
34<br />
ekonomiska tillväxten repade sig <strong>och</strong> deflationstrycket försvann höjde ECB<br />
styrräntan i två lika stora steg till 1,50 %. Den statsfinansiella krisen <strong>och</strong> de<br />
ekonomiska utsikterna försämrades dock <strong>och</strong> räntan sänktes återigen med<br />
0,25 procentenheter både i november <strong>och</strong> i december till den nuvarande nivån<br />
på 1 %.<br />
Genom att tillföra mer likviditet i banksystemet (läs mer i fråga 33) ökade ECB<br />
sina åtaganden i balansräkningen från ungefär 1 400 miljarder euro (15 % av<br />
<strong>euroområdet</strong>s BNP) i början av 2008 till cirka 2 000 miljarder euro (omkring 23 %<br />
av BNP) i slutet av 2008. Denna ökning vände delvis under 2009, men<br />
åtagandena låg ungefär på denna nivå till slutet av 2011 <strong>och</strong> början av 2012 när<br />
de steg igen till över 3 000 miljarder euro (mer än 30 % av BNP).<br />
33. Vilket an<strong>svar</strong> har ECB för den finansiella marknadens <strong>och</strong> bankernas<br />
funktion, <strong>och</strong> på vilket sätt stödjer ECB marknaden med likviditet, det vill<br />
säga vilka är dess faciliteter?<br />
Finanskrisen har gjort det nödvändigt för ECB att agera utanför räntepolitiska<br />
standardåtgärder inom tre marknadssegment: interbankmarknaden, marknaden<br />
för säkerställda obligationer <strong>och</strong> statsskuldmarknaden (genom programmet för<br />
värdepappersmarknaderna, Securities Markets Programme, SMP). 30<br />
Som en följd av kollapsen på de finansiella marknaderna i slutet av 2008 vidtog<br />
ECB flera åtgärder som i grunden ersatte bristen på en intermediär på<br />
interbankmarknaden genom att öka förmedlingen via centralbanken:<br />
Anbudsförfaranden med fast ränta <strong>och</strong> full tilldelning enligt vilket<br />
motparter får full tilldelning på sina bud mot godtagbara säkerheter <strong>och</strong><br />
garantier om finansiell sundhet för att trygga bankernas tillgång till<br />
likviditet.<br />
Långfristiga refinansieringsåtgärder (LTRO) med löptider på 6 månader,<br />
12 månader <strong>och</strong> 3 år avsedda att minska finansieringsproblemen i<br />
banksystemet på längre sikt.<br />
Utländska valutatransaktioner såsom swappavtal med den amerikanska<br />
centralbanken, Federal Reserve, i syfte att minska risken för<br />
valutaobalanser i bankens balansräkning.<br />
En utvidgning av ramen för säkerheter för att öka bankernas möjligheter<br />
att stärka sin likviditet.<br />
Programmet för köp av säkerställda obligationer (CBPP) lanserades i juli<br />
2009 för att pressa ned de mycket höga nivåerna på korta<br />
penningmarknadsräntor, förbättra finansieringsvillkoren för kreditinstitut,<br />
uppmuntra kreditinstitut att upprätthålla eller öka utlåningen till den privata<br />
sektorn <strong>och</strong> stärka likviditeten på den privata obligationsmarknaden. Mellan juli<br />
2009 <strong>och</strong> juli 2010 köptes säkerställda obligationer för 60 miljarder euro (dvs.<br />
värdepapper som är säkerställda med en separat ”lånepool”, vanligtvis offentliga<br />
lån eller bostadslån). I oktober 2011 presenterades det andra CBPP-programmet<br />
30 González-Páramo, José Manuel (2011) ”The ECB’s monetary policy during the crisis”, avslutningstal vid den tionde konferensen<br />
om den ekonomiska politiken, Málaga, 21 oktober 2011 http://www.ecb.int/press/key/date/2011/html/sp111021_1.en.html
35<br />
under vilket 40 miljarder euro kommer att köpas inom ett år räknat från<br />
november 2011.<br />
Målet med programmet för värdepappersmarknaderna (SMP) är att åtgärda den<br />
penningpolitiska transmissionsmekanismen genom att intervenera på<br />
<strong>euroområdet</strong>s marknader i syfte att skapa djup <strong>och</strong> likviditet i de<br />
marknadssegment som är dysfunktionella. I februari 2012 uppgick det<br />
utestående beloppet av köpta värdepapper till 219 miljarder euro. Jämfört med<br />
kvantitativa lättnader som innebär att centralbankerna tillför extra likviditet för att<br />
stimulera ekonomin (läs vidare i fråga 35) blir likviditetseffekterna till följd av köp<br />
inom ramen för detta program helt neutraliserade.<br />
34. Vilken roll spelar LTRO-lånen när det gäller bankkapitalisering <strong>och</strong><br />
kreditåtstramning (direkt roll) samt i statsskuldskrisen (indirekt roll)?<br />
Syftet med LTRO-lånen är att minska bankernas finansieringssvårigheter.<br />
Bankerna har möjlighet att använda denna finansiering för att stärka sin likviditet<br />
<strong>och</strong>/eller öka kreditgivningen till realekonomin i allmänhet <strong>och</strong> till små <strong>och</strong><br />
medelstora företag i synnerhet. Bankerna kan också använda denna likviditet för<br />
att köpa statsobligationer (särskilt från problemtyngda länder där räntorna är<br />
högre). Detta gör det möjligt för banker att dra nytta av skillnader i riskpremier<br />
<strong>och</strong> använda vinsten för att öka sitt kapital. Samtidigt bidrar de till att pressa upp<br />
priset på statsobligationer, trycka ned räntan <strong>och</strong> därmed minska krisländernas<br />
refinansieringskostnader.<br />
På senare tid har ECB börjat trappa ned på sina köp av statsobligationer i<br />
<strong>euroområdet</strong> under programmet för värdepappersmarknaderna (SMP). Enligt<br />
ECB-chefen Mario Draghi 31 , är LTRO-lånen ett effektivare verktyg för att lätta på<br />
marknadsspänningarna i <strong>euroområdet</strong>. Han menar att de treåriga LTRO-lånen i<br />
december 2011 (så mycket som 490 miljarder euro lånades ut till en ränta på<br />
1 % <strong>och</strong> med ännu mer generella säkerhetskrav) inte bara bidrog till att minska<br />
finansieringsproblemen på interbankmarknaden utan även stabiliserade<br />
situationen för krisdrabbade euroländer genom att pressa ned räntorna på deras<br />
statsobligationer. Den 29 februari 2012 lånade ECB ut ytterligare 530 miljarder<br />
euro i treåriga LTRO-lån.<br />
Likväl nådde de belopp som deponerades hos ECB rekordnivåer i slutet av 2011<br />
<strong>och</strong> i början av 2012 (drygt 800 miljarder euro), vilket tyder på att en stor del av<br />
det kapital som ECB tillfört banksystemet ännu inte har kommit i bruk. Stressen<br />
på finansmarknaderna är alltjämt hög <strong>och</strong> bankerna är mycket försiktiga med att<br />
expandera kreditvolymerna.<br />
35. Vad är det för skillnad mellan ECB:s stöd <strong>och</strong> de kvantitativa lättnaderna<br />
från andra centralbanker?<br />
Till skillnad från ECB har amerikanska Federal Reserve ett dubbelt mandat.<br />
Federal Reserves mål är att främja maximal sysselsättning <strong>och</strong> prisstabilitet..<br />
31 Intervju i Financial Times med ECB-chefen Mario Draghi, genomförd av Lionel Barber <strong>och</strong> Ralph Atkins den 14 december 2011 i<br />
Frankfurt, http://www.ecb.int/press/key/date/2011/html/sp111219.en.html
36<br />
Den brittiska centralbanken, Bank of Englands (BOE:s), mål är monetär <strong>och</strong><br />
finansiell stabilitet (det första inkluderar att fastställa inflationsmål <strong>och</strong> det senare<br />
att vara långivare i sista hand). Målsättningen för den japanska centralbanken,<br />
Bank of Japan (BOJ), är bland annat att upprätthålla prisstabilitet <strong>och</strong> därmed<br />
bidra till en sund utveckling i samhällsekonomin samt att säkerställa en smidig<br />
hantering av medel hos banker <strong>och</strong> andra finansiella institutioner <strong>och</strong> således<br />
bidra till stabilitet i det finansiella systemet.<br />
Kvantitativa lättnader innebär att centralbanker tillför rikligt med likviditet till<br />
finansiella institutioner genom att köpa statspapper eller andra värdepapper från<br />
marknaden i ett försök att öka likviditeten <strong>och</strong> utlåningen. Enligt fördraget om<br />
Europeiska unionens funktionssätt är det förbjudet för ECB att köpa<br />
skuldförbindelser på primärmarknaden. Däremot neutraliseras<br />
likviditetseffekterna av dess köp av skuldförbindelser på sekundärmarknaden (se<br />
fråga 31 <strong>och</strong> 33). Bank of England <strong>och</strong> Federal Reserve får köpa<br />
statsobligationer för att trycka ned de långa räntorna <strong>och</strong> hjälpa staten att få<br />
tillgång till finansiering. Dessa två centralbanker lägger dock mindre vikt än ECB<br />
vid att upprätthålla prisstabiliteten; för dem utgör bristen på tillväxt ett större hot.<br />
För Japan är den främsta utmaningen för närvarande att bekämpa<br />
deflationstrycket <strong>och</strong> den starkare yenen <strong>och</strong> samtidigt stötta finanssektorn.<br />
Trots dessa olika mandat expanderade balansräkningen kraftigt för samtliga tre<br />
centralbanker under krisen. Federal Reserves <strong>och</strong> Bank of Englands<br />
balansräkningar expanderade från omkring 6 % av BNP 2008 till ungefär 19 % i<br />
slutet av 2011. Mot<strong>svar</strong>ande siffror för <strong>euroområdet</strong> under samma period var<br />
15 % till cirka 30 %.<br />
36. Kommer ECB:s politik att öka inflationen?<br />
Om den ökade likviditeten kommer att leda till högre inflation beror på (i) hur<br />
mycket av den som kommer ut i form av krediter i ekonomin (likviditet som<br />
deponeras hos ECB ökar inte inflationen), <strong>och</strong> (ii) hur lägligt ECB drar tillbaka<br />
likviditeten när finansmarknaderna väl stabiliseras <strong>och</strong> ekonomin börjar växa.<br />
Med tanke på att ECB:s främsta mål är att upprätthålla prisstabilitet (ECB siktar<br />
på att inflationen ska vara just under 2 % på medellång sikt) kommer den<br />
sannolikt att agera snabbt om pristrycket skulle öka. Det gäller inte minst om det<br />
uppstår oro för att ECB:s expansiva politik ska leda till högre<br />
inflationsförväntningar.<br />
Samspelet mellan penning- <strong>och</strong> finanspolitiken är en viktig aspekt. Så länge<br />
finanspolitiken är mycket restriktiv kommer inte en expansiv penningpolitik att<br />
öka inflationen utan snarare minska deflationsrisken. ECB försöker också att<br />
bibehålla incitamenten för budgetkonsolidering <strong>och</strong> strukturella reformer i<br />
medlemsstaterna. Till exempel lanserades LTRO-lånen i december 2011 först<br />
efter det att EU:s ledare hade enats om regler för en mer samordnad <strong>och</strong><br />
restriktiv finanspolitik framöver.
37<br />
37. Bör ECB göra som den privata sektorn <strong>och</strong> skriva av grekiska skulder?<br />
Pressen på ECB att göra grekiska skuldnedskrivningar har ökat <strong>och</strong> privata<br />
investerare menar att ECB bör vara med <strong>och</strong> dela på förlusterna. Omkring 90 %<br />
av de privata långivarna deltar i omstruktureringen av den grekiska skulden. 32<br />
Dessa insatser från den privata sektorn kommer att minska Greklands skuld med<br />
omkring 100 miljarder euro (cirka 30 % av den totala skulden, 75 % av skulden<br />
till privata långivare räknat i nettonuvärdet). Dessutom väntas ett nytt paket på<br />
130 miljarder euro i stödlån från den europeiska finansiella<br />
stabiliseringsfaciliteten (EFSF) <strong>och</strong> IMF. Men många bedömare hävdar att det<br />
inte räcker med den privata sektorns insatser (enligt det nuvarande programmet<br />
ska Grekland minska sin skuld till 120 % av BNP fram till 2020) utan att även<br />
skulden till offentliga långivare måste omstruktureras. 33<br />
Till skillnad från kommersiella banker kan centralbanker tillfälligt ha ett negativt<br />
eget kapital – de ska inte drivas av vinstintresse <strong>och</strong> om de skulle bli insolventa<br />
måste de rekapitaliseras av den offentliga sektorn. ECB vänder sig starkt mot<br />
förslaget att skriva ned värdet på sina grekiska statsobligationer. ECB hävdar att<br />
sådana nedskrivningar förutom att de är ett juridiskt problem (läs mer om<br />
förbudet mot att ge medlemsstaterna krediter i fråga 31) även riskerar att<br />
försvaga centralbankens trovärdighet <strong>och</strong> utlösa panik bland investerarna. ECB<br />
menar också att dess grekiska obligationer skulle behandlas annorlunda<br />
eftersom de har stödköpts för att få marknaderna att fungera igen. Däremot har<br />
ECB gått med på att fördela vinsten från sina grekiska statsobligationer (som<br />
uppskattas till omkring 5 miljarder euro över tre år 34 ) till de nationella<br />
centralbankerna. Dessa vinster kan sedan användas via EFSF för att finansiera<br />
det grekiska stödprogrammet.<br />
38. Vilken roll har de nationella centralbankerna, hur kan de lindra krisen <strong>och</strong><br />
vilken koppling har de till ECB?<br />
De nationella centralbankerna inom Eurosystemet, det vill säga de länder som<br />
har antagit euron, är juridiska personer enligt lagstiftningen i respektive land.<br />
Samtidigt är de en del av eurosystemet <strong>och</strong> arbetar enligt ECB:s riktlinjer <strong>och</strong><br />
instruktioner.<br />
De nationella centralbankerna deltar i genomförandet av den gemensamma<br />
penningpolitiken i <strong>euroområdet</strong> genom att utföra penningpolitiska transaktioner.<br />
Till exempel förser de kreditinstituten med centralbanksmedel <strong>och</strong> genomför<br />
betalningar. Dessutom utför de transaktioner för förvaltning av valutareserven.<br />
De nationella centralbankerna är också till stor del an<strong>svar</strong>iga för att samla in<br />
nationell statistik <strong>och</strong> för att ge ut <strong>och</strong> hantera eurosedlar i sina respektive länder.<br />
32<br />
Milne, Richard, Kerin Hope, Peter Spiegel, ”Greek debt swap support close to 95%”, Financial Times, den 8 mars 2012<br />
http://www.ft.com/intl/cms/s/0/68a97dfc-6945-11e1-9618-00144feabdc0.html<br />
33<br />
Se t.ex. Roubini, Nouriel (2012) “A Sweet Greek PSI Deal Transfers the Bulk of Future Losses to the Official Sector”, 6 mars<br />
2012 http://www.roubini.com/analysis/171289.php<br />
33<br />
Atkins, Ralph, ”Draghi’s sleight of hand saves ECB from losses”, Financial Times, februari
38<br />
Under nationella lagar kan centralbankerna tilldelas uppgifter som inte är<br />
relaterade till penningpolitik, till exempel utföra övervakning av banksektorn<br />
<strong>och</strong>/eller verkasom regeringens främsta bank.<br />
I utförandet av uppgiften att underlätta betalningar kan det hända att de<br />
nationella centralbankerna fungerar som långivare till de nationella<br />
banksystemen. När insättningar flyttas från en bank i ett land till en bank i ett<br />
annat land sker denna begäran via de nationella centralbankerna, <strong>och</strong> om dessa<br />
transfereringar skulle vara olika stora uppstår ett saldo. Under krisen har till<br />
exempel den irländska centralbanken, Central Bank of Ireland, byggt upp<br />
åtaganden på 146 miljarder euro jämfört med 67 miljarder euro som lånats via<br />
EFSF, <strong>och</strong> räntan på de förstnämnda är väsentligt lägre, 1 % mot 5 %.<br />
Över lag är de nationella centralbankernas möjligheter att agera mot krisen<br />
mycket begränsade eftersom de i egenskap av intermediärer mellan lokala<br />
affärsbanker <strong>och</strong> ECB främst har en assisterande <strong>och</strong> administrativ roll, <strong>och</strong><br />
ibland även en tillsynsroll. Och även om de nationella centralbankerna har det<br />
formella an<strong>svar</strong>et för rollen som långivare i sista hand till finansiella institutioner i<br />
sina respektive jurisdiktioner begränsas deras möjligheter att uppfylla denna roll<br />
av att de inte har obegränsade resurser (dvs. att trycka pengar) samt av det<br />
faktum att de finansiella institutionerna verkar i så många olika länder. Å andra<br />
sidan inkluderar ECB-rådet euroländernas nationella centralbankschefer, vilket<br />
innebär att de nationella centralbankscheferna även delar i ECB:s<br />
beslutsfattande.
39<br />
F. Internationella valutafonden (IMF) <strong>och</strong> eurokrisen<br />
39. Hur får IMF sina resurser <strong>och</strong> hur mycket kan den låna ut till krisdrabbade<br />
länder?<br />
IMF finansierar huvudsakligen sin verksamhet via medlemsländernas<br />
kapitalinsatser eller andel som beräknas utifrån en formel som tar hänsyn till<br />
landets ekonomiska storlek <strong>och</strong> hur öppet landet är för internationell handel <strong>och</strong><br />
finansiella flöden. Ett lands andel bestämmer också dess röststyrka i IMF:s<br />
styrelse. För närvarande har USA den största andelen (16,5 %) i IMF vilket<br />
innebär att USA kan blockera beslut som kräver en majoritet på 85 procent. De<br />
nordiska <strong>och</strong> baltiska länderna, som tillsammans har en representant i IMF:s<br />
exekutiva styrelse, har en andel på 3,3 % medan större ekonomier som Kina <strong>och</strong><br />
Indien har andelar på 6,1 % respektive 2,5 %. Kina <strong>och</strong> Indien står för ungefär<br />
14 % respektive 6 % av världens BNP (köpkraftsjusterat) <strong>och</strong> är i den meningen<br />
underrepresenterade i IMF:s beslutsprocess.<br />
IMF har dessutom en guldreserv som den kan sälja för att stödja sin finansiering.<br />
Under perioden 2009-2010 såldes 400 ton (av totalt 3 200 ton), dels för att<br />
finansiera löpande kostnader, dels för att kunna ge förmånliga lån till<br />
låginkomstländer.<br />
IMF kan också låna från sina medlemsländer. Det finns två olika<br />
lånearrangemang - de nya lånearrangemangen (NAB) <strong>och</strong> de generella<br />
lånearrangemangen (GAB) – där IMF lånar av sina medlemsländer. IMF kan<br />
även låna bilateralt av medlemsländerna genom att emittera obligationer till<br />
dessa länder.<br />
IMF fastställer sin utlåningskapacitet på månadsbasis utifrån tillgängliga resurser<br />
<strong>och</strong> tar då även hänsyn till kommande återbetalningar <strong>och</strong> redan anslagna<br />
resurser. I slutet av januari 2012 hade IMF en utlåningskapacitet på 391 miljarder<br />
US-dollar jämfört med 158 miljarder dollar 2010. Ökningen är främst ett resultat<br />
av bilaterala lån under de nya lånearrangemangen (NAB).<br />
Det finns också gränser för hur mycket enskilda länder kan låna från IMF <strong>och</strong><br />
dessa är baserade på dessa länders andelar. Under s.k. ”Standby”-arrangemang<br />
<strong>och</strong> ”Extended”-arrangemang kan ett medlemsland exempelvis låna upp mot 200<br />
procent av sin kvot årligen <strong>och</strong> 600 procent totalt. Under exceptionella<br />
omständigheter kan dock dessa gränser höjas. 35<br />
35 Mer information finns i IMF:s faktablad (http://www.imf.org/external/np/exr/facts/eng/list.aspx)
40<br />
40. Vilken roll har IMF haft under eurokrisen?<br />
Alla euroländer är medlemmar i IMF <strong>och</strong> har därmed såväl de rättigheter som de<br />
skyldigheter som är förknippade med att vara medlem. Bland de tjänster som<br />
IMF tillhandahåller till sina medlemmar är regelbunden ekonomisk övervakning<br />
<strong>och</strong> rådgivning (s.k. Artikel IV-konsultationer) samt djupgående teknisk<br />
rådgivning inom specifika områden. Artikel IV-konsultationerna är inriktade på<br />
generell makroekonomisk politik <strong>och</strong> den tekniska rådgivningen på effektiviteten<br />
av den ekonomiska politiken på områden såsom skattepolitik <strong>och</strong><br />
utgiftsfördelning. IMF utvärderar också den finansiella sektorn i sina<br />
medlemsländer med fokus på finansiell stabilitet.<br />
Som med andra valutaunioner/monetära unioner, exempelvis den västafrikanska<br />
<strong>och</strong> östkaribiska, genomför IMF en årlig Artikel IV-konsultation med <strong>euroområdet</strong><br />
utöver de Artikel IV-konsultationerna som man gör med de enskilda länderna. I<br />
konsultationen med <strong>euroområdet</strong> koncentreras analysen till penning- <strong>och</strong><br />
växelkurspolitik. Euroländerna kan också enskilt ansöka om nödlån i händelse av<br />
en ekonomisk kris. Medlemsländernas skyldigheter innebär framför allt att betala<br />
in kapitalinsatsen (se föregående fråga) samt att inrapportera korrekt<br />
makroekonomiska information till IMF.<br />
Mot bakgrund av att alla euroländer är medlemmar i Internationella valutafonden<br />
var IMF engagerade i euroländernas ekonomi redan före eurokrisens utbrott. I<br />
samband med IMF:s årliga konsultation med Grekland till exempel varnade<br />
fonden landet för dess växande obalanser <strong>och</strong> behovet av att stärka<br />
konkurrenskraften <strong>och</strong> minska budgetunderskottet. Den påpekade också bristen<br />
på transparens i den offentliga sektorns räkenskaper. Efter krisens utbrott har<br />
IMF tillsammans med EU <strong>och</strong> ECB gett nödlån som är villkorade mot politiska<br />
reformer som syftar till att återupprätta den makroekonomiska balansen <strong>och</strong><br />
stärka konkurrenskraften.<br />
IMF har också varit inblandad i det europeiska banksamarbetsinitiativet, det s.k.<br />
Wien-initiativet, tillsammans med andra multilaterala organisationer, EU, lokala<br />
institutioner <strong>och</strong> banker i den privata sektorn. Initiativet syftar till att förhindra en<br />
omfattande kapitalflykt från utsatta länder, vilket skulle kunna orsaka<br />
systematiska bankkriser.<br />
41. På vilket sätt stödjer IMF tillsammans med EU kommissionen <strong>och</strong> ECB, den<br />
så kallade trojkan, de krisdrabbade euroländerna?<br />
Trojkan är samordningsmekanismen mellan de största finansiärerna av nödlånen<br />
till de krisande euroländerna. Europeiska kommissionen, som representerar EUländerna,<br />
den Europeiska centralbanken, som är an<strong>svar</strong>ig för penning- <strong>och</strong><br />
växelkurspolitiken i <strong>euroområdet</strong>, <strong>och</strong> IMF har olika regler <strong>och</strong> rutiner <strong>och</strong> det är<br />
viktigt att se till att stödet inte hindras av skillnader i formaliteter.<br />
Trojkamedlemmarna föreslår också villkor för utlåningsprogrammen <strong>och</strong> genom<br />
att samordna mellan varandra kan de undvika motstridiga eller överlappande<br />
krav.
41<br />
Trojkasamarbetet underlättar dessutom diskussioner med mottagarregeringarna<br />
så att de inte behöver förhandla enskilt med alla tre parter. IMF:s slutgiltiga<br />
beslut om stöd fattas dock av IMF:s exekutiva styrelse i Washington som består<br />
av 24 ledamöter <strong>och</strong> tillsammans representerar samtliga medlemsländer utifrån<br />
deras kvoter.<br />
42. Vilka länder har hittills fått lån av IMF? På vilket sätt har de fått lånen, hur<br />
stora är lånen <strong>och</strong> vilka är villkoren?<br />
För närvarande bistår IMF med lån till totalt 14 länder i Europa. 36 Av dessa är<br />
Grekland, Portugal <strong>och</strong> Irland en del av <strong>euroområdet</strong>. IMF kan ge lån till länder i<br />
ekonomisk kris på flera olika sätt: genom olika så kallade lånearrangemang,<br />
kreditlinor <strong>och</strong> faciliteter. För närvarande finns det fyra olika lånearrangemang i<br />
Europa: standby-avtal, ”extended” arrangemang, kreditlinan PLL (Precautionary<br />
and Liquidity Line) <strong>och</strong> den utvidgade kreditfaciliteten. Dessa är ickekoncessionella,<br />
vilket betyder att räntan som det låntagande landet betalar är<br />
marknadsrelaterad, till skillnad mot långivning till låginkomstländer då räntan är<br />
subventionerad.<br />
Grekland var det första landet i <strong>euroområdet</strong> som fick ett nödlån från IMF i maj<br />
2010. 37 Lånet uppgick till totalt 30 miljarder euro i form av ett treårigt standbyavtal<br />
med tolv kvartalsutbetalningar. Medlemsstaterna i <strong>euroområdet</strong> bidrog med<br />
lån på 80 miljarder euro. Utbetalningarna villkorades mot att den grekiska<br />
regeringen skulle vidta vissa överenskomna reformer. Generellt omfattade<br />
villkoren en minskning av budgetunderskottet för att dämpa den växande<br />
statsskulden, privatiseringar av offentliga tillgångar för att betala tillbaka delar av<br />
den offentliga skulden samt marknadsavregleringar för att höja effektiviteten i<br />
ekonomin <strong>och</strong> den ekonomiska tillväxten.<br />
I låneavtalet mellan Grekland <strong>och</strong> IMF specificeras villkoren i detalj. 38 Till<br />
exempel måste den grekiska regeringen minska budgetutgifterna genom att<br />
sänka bonusar <strong>och</strong> höja momsen. Den måste också göra en förteckning över<br />
offentliga tillgångar som ska privatiseras samt stifta nya lagar som undanröjer<br />
hinder på områden som frakttransporter. Anpassningsprogrammet föll dock inte<br />
väl ut, framför allt därför att tillväxten var lägre än prognostiserat <strong>och</strong> att<br />
privatiseringen inte gav de belopp man hade räknat med. Därför har trojkan <strong>och</strong><br />
den grekiska regeringen enats om att ersätta det befintliga avtalet med ett nytt<br />
som också kombinerats med en nedskrivning av den offentliga skulden med<br />
privata långivare (PSI). Det nya lånet uppgår till 130 miljarder euro, varav IMF<br />
står för 28 miljarder euro.<br />
I december 2010 ansökte <strong>och</strong> beviljades Irland ett lån från IMF <strong>och</strong> EU-<br />
länderna. 39 Det totala lånebeloppet var 67,5 miljarder, varav 22,5 miljarder kom<br />
från IMF. I Irlands fall bidrog även länder utanför <strong>euroområdet</strong> med bilaterala lån<br />
36 http://www.imf.org/external/np/exr/facts/europe.htm<br />
37 http://www.imf.org/external/np/exr/facts/europe.htm<br />
38 http://www.imf.org/external/pubs/ft/scr/2012/cr1257.pdf<br />
39 http://www.imf.org/external/pubs/ft/scr/2010/cr1257.pdf
42<br />
(Storbritannien, Sverige <strong>och</strong> Danmark). Huvudsyftet med<br />
anpassningsprogrammet är att ta itu med <strong>och</strong> försöka dämpa de omfattande<br />
konsekvenserna som följde på den irländska finanssektorns kollaps.<br />
Lånearrangemanget sträcker sig till december 2013.<br />
Portugal beviljades i sin tur ett lån på 76 miljarder euro från IMF <strong>och</strong><br />
euroländerna i maj 2011. 40 Även det lånet sträcker sig över tre år <strong>och</strong> avtalet<br />
löper ut 2014. När det gäller Portugal ansågs de största problemen vara en lång<br />
period av svag ekonomisk tillväxt, urholkning av konkurrenskraften <strong>och</strong> ett<br />
växande bytesbalansunderskott. Detta hade resulterat i ohållbart stora skulder<br />
såväl i den privata som i den offentliga sektorn. Förutom att effektivisera den<br />
offentliga sektorn inriktas de portugisiska reformåtgärderna på att stärka<br />
konkurrenskraften i den privata sektorn. I synnerhet har arbetsmarknadsreformer<br />
prioriterats.<br />
43. Vilken metod använder IMF för att beräkna om ett lands statsskuld ligger<br />
på en uthållig nivå? Och hur bedömer IMF <strong>euroområdet</strong>s skuldsituation<br />
jämfört med USA <strong>och</strong> Japan?<br />
Skuldnivåns hållbarhet beräknas utifrån förväntat budgetunderskott, räntenivå<br />
<strong>och</strong> ekonomisk tillväxt.<br />
Formellt beräknas statsskuldens uthållighet enligt följande ekvation: ∆D/dt = Pd +<br />
i×D, där skuldens förändring över tid (∆D/dt) är en funktion av det primära<br />
underskottet (Pd – budgetunderskott exklusive räntebetalningar) plus räntan på<br />
skulden (ixD).<br />
Förändringen i statsskuldens andel av BNP kan uttryckas i följande ekvation:<br />
D(D/Y)/dt = (Pd/Y) + (i-g)×(D/Y). Statsskuldutvecklingen (som andel av BNP)<br />
bestäms alltså av förändringen av det primära budgetunderskottets (som andel<br />
av BNP) (Pd/Y) <strong>och</strong> differensen mellan realräntan (i) <strong>och</strong> tillväxttakten (g)<br />
multiplicerad med den rådande skuldnivån (som andel av BNP) (D/Y).<br />
Skuldnivån anses ohållbar när en realistisk finanspolitik inte gör det möjligt att<br />
minska skuldens andel av BNP vid ränte- <strong>och</strong> tillväxtnivåer som rimligen kan<br />
förväntas.<br />
Enligt beräkningar hade <strong>euroområdet</strong> som helhet 2010 en statsskuld vars andel<br />
av BNP som mot<strong>svar</strong>ade 85 %. Statsskulden hade ökat med 5 procentenheter<br />
jämfört med föregående år <strong>och</strong> med 15 procentenheter jämfört med perioden<br />
2003–2006. Statsskuldens utveckling går således åt ett håll där den riskerar att<br />
bli ohållbar men går fortfarande att vända, t. ex genom budgetåtstramningar,<br />
ökad tillväxt <strong>och</strong> lägre räntor.<br />
Som jämförelse uppskattas USA:s statsskuld 2010 till 93 % av BNP, en ökning<br />
från 61 % 2004. Skulden bedöms dessutom öka betydligt snabbare än i<br />
<strong>euroområdet</strong> till följd av större budgetunderskott. Även om tillväxten väntas bli<br />
högre i USA är behovet av åtstramningar större där än i <strong>euroområdet</strong>.<br />
40 http://www.imf.org/external/np/exr/facts/europe.htm
43<br />
I Japan uppskattas statsskulden till 220 % av BNP 2010, alltså betydligt högre än<br />
i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> USA. Den höga skuldnivån är en konsekvens av att<br />
upprepade försök att få fart på ekonomin genom stimulansåtgärder har skapat<br />
stora primära underskott. Statens nettoskuld är visserligen lägre (117 % av BNP<br />
om statens finansiella tillgångar räknas in), men om inte finanspolitiken förändras<br />
eller den reala tillväxten ökar är skulddynamiken ohållbar.<br />
För att kunna bedöma skuldnivåns hållbarhet behöver man dessutom ta hänsyn<br />
till (implicita) an<strong>svar</strong>sförbindelser. Dit hör både åligganden som staten inte<br />
formellt erkänner <strong>och</strong> offentliga utgifter som kommer att stiga på grund av<br />
strukturella faktorer. Till de förstnämnda kan statliga företags skulder räknas,<br />
som vid en eventuell konkurs hamnar på statens balansräkning, <strong>och</strong> till de<br />
senare återfinns kostnaderna för den åldrande befolkningen. Båda dessa<br />
aspekter måste vägas in i en analys av skuldnivåns hållbarhet.<br />
44. IMF har kritiserats för att behandla <strong>euroområdet</strong> annorlunda än länder i<br />
Asien, Latinamerika <strong>och</strong> Afrika. Är den kritiken befogad?<br />
Många har riktat kritik mot IMF för att nödlånen till euroländer inte varit lika hårt<br />
villkorade som lånen till krisländer i Asien, Latinamerika <strong>och</strong> Afrika, som<br />
tvingades genomföra stränga omställningsprogram. Kritiken håller till viss del på<br />
att tystna i takt med att man börjar se hela vidden av hur människor i södra<br />
Europa påverkas av reformerna. Men villkoren för utlåning till krisdrabbade<br />
länder har samtidigt förändrats.<br />
En analys av IMF:s insatser visar att omständigheterna kring de olika<br />
räddningspaketen är olika <strong>och</strong> att de villkor som ställs upp därmed också skiljer<br />
sig åt. De krav som ställdes på många länder söder om Sahara syftade i större<br />
utsträckning till att åstadkomma långsiktiga förändringar i den ekonomiska<br />
strukturen <strong>och</strong> ekonomiskt sett var stödet gynnsammare (med räntesubventioner<br />
<strong>och</strong> skuldavskrivning). Både bakgrunden <strong>och</strong> målen såg alltså annorlunda ut än<br />
för de räddningspaket som <strong>euroområdet</strong> nu erbjudits. Asienkrisen 1<strong>99</strong>7–1<strong>99</strong>8<br />
präglades av att det privata kapitalinflödet plötsligt upphörde. Den gången ställde<br />
IMF främst krav på avreglering av valutamarknader <strong>och</strong> finanspolitisk<br />
åtstramning. Enligt många gjorde detta att krisen förvärrades genom att utflödet<br />
av kapital ökade, så att växelkurserna blev ännu mer pressade. När det gäller<br />
Argentinakrisen har kritiken av stödprogrammet <strong>och</strong> villkoren framför allt gjort<br />
gällande att regeringen fick behålla en fast valutakurs alldeles för länge <strong>och</strong> att<br />
IMF var för frikostigt med lån i en situation som blev allt hopplösare.<br />
Klart är alltså att IMF har behandlat olika länder på olika sätt. Men<br />
omständigheterna har också sett olika ut <strong>och</strong> tidigare misstag har förändrat<br />
IMF:s krishantering. Precis som andra beslutsfattare samlar IMF på sig<br />
kunskaper <strong>och</strong> erfarenheter vid varje ny kris . Statsskuldskrisen i <strong>euroområdet</strong><br />
måste alltså ses mot bakgrund av sin egen kontext, <strong>och</strong> sättas i perspektiv av<br />
erfarenheterna från tidigare kriser.
44<br />
45. Har IMF tillräckliga resurser för att kunna fortsätta ge stöd till <strong>euroområdet</strong><br />
om krisen förvärras? Om inte, hur kan man i så fall hitta de resurser som<br />
behövs?<br />
IMF gör uppskattningen att det samlade finansieringsbehovet i världen till följd av<br />
eurokrisen <strong>och</strong> den globala finanskrisen under de kommande åren kommer att<br />
uppgå till 1 000 miljarder dollar. 41 De resurser som finns inom IMF i dagsläget<br />
räcker således inte (se fråga 38).<br />
Målsättningen är att skapa, med hjälp av <strong>euroområdet</strong>s egna resurser, en<br />
finansiell brandvägg <strong>och</strong> på så sätt hejda spekulationerna om att Italien <strong>och</strong><br />
Spanien står på tur att drabbas av egna skuldkriser. Vid utgången av 2011<br />
uppgick Italiens statsskuld till 2 300 miljarder dollar <strong>och</strong> Spaniens till<br />
880 miljarder dollar. Båda länderna behöver omfinansiera stora delar av sina lån<br />
under 2012. För Italiens del handlar det om cirka 275 miljarder dollar <strong>och</strong> för<br />
Spanien om 50 miljarder dollar. Om dessa länder skulle behöva räddningspaket<br />
från IMF skulle beloppen således bli betydligt större än i programmen för<br />
Grekland, Portugal <strong>och</strong> Irland.<br />
IMF avser att förstärka sin utlåningskapacitet med ytterligare 500 miljarder<br />
dollar. 42 Det är än så länge oklart hur IMF tänker gå tillväga, men organisationen<br />
har bett enskilda medlemmar (även centralbanker) om nya lån. Vissa<br />
medlemmar har varit positiva (t.ex. Norge <strong>och</strong> Sverige), men många har också<br />
varit skeptiska. USA, som går mot val <strong>och</strong> har en besvärlig beslutsprocess i<br />
kongressen för att öka stödet till IMF, menar att euroländerna kan <strong>och</strong> bör göra<br />
mer på egen hand innan de får mer stöd utifrån. Japan har begärt att få se en<br />
trovärdigare plan från EU:s sida <strong>och</strong> Kanada vill att låginkomstländer ska<br />
prioriteras. Kina vill inte ge sitt stöd åt nya IMF-lån utan att få mer att säga till om<br />
inom organisationen (dvs. en högre röstandel i IMF:s styrelse). Kina vill<br />
dessutom att EU ska erkänna landet som en marknadsekonomi för att på så sätt<br />
stärka sin ställning i handelsdispyter inom Världshandelsorganisationen (WTO).<br />
Euroområdets ministrar har samtyckt till att förstärka IMF:s resurser med<br />
190 miljarder dollar <strong>och</strong> övriga EU-länder ställer upp med ytterligare 60 miljarder.<br />
Storbritannien har dock redan sagt nej <strong>och</strong> tyska Bundesbank deltar bara om<br />
andra stora länder utanför <strong>euroområdet</strong> också sluter upp. Tysklands politiker har<br />
signalerat att de inte anser att det finns något brådskande behov av att stärka<br />
brandväggen.<br />
46. Hur kommer IMF som internationell organisation att påverkas av krisen i<br />
<strong>euroområdet</strong> (<strong>och</strong> andra skuldkriser i de utvecklade länderna)?<br />
<strong>Krisen</strong> i <strong>euroområdet</strong> (<strong>och</strong> den globala finanskrisen) har gjort att IMF på nytt<br />
hamnat i centrum för global makroekonomisk politik. Det är en aning paradoxalt<br />
med tanke på att det så sent som ett år innan krisen började var det många som<br />
ifrågasatte om organisationen hade någon roll att spela på den globala arenan,<br />
<strong>och</strong> även föreslog att den antingen skulle slås samman med Världsbanken eller<br />
helt enkelt läggas ner. Det var framför allt två saker som gjorde att<br />
41 http://www.imf.org/external/np/speeches/2012/012312.htm<br />
42 http://www.imf.org/external/np/sec/pr/2012/pr1258.htm
45<br />
organisationen ifrågasattes. För det första var många kritiska mot IMF:s<br />
ekonomiska rådgivning, i synnerhet i samband med Asienkrisen men också mot<br />
anpassningsprogrammen i utvecklingsländerna, <strong>och</strong> IMF hade förlorat en del av<br />
sin legitimitet. För det andra hade de internationella kapitalströmmarna ökat<br />
kraftigt <strong>och</strong> det var svårt att föreställa sig att stora länder skulle behöva söka stöd<br />
från IMF igen. De stora ekonomierna i Asien hade dessutom byggt upp stora<br />
utländska valutareserver för att kunna hantera ekonomiska krissituationer utan<br />
att behöva vända sig till IMF.<br />
Den globala finanskrisen <strong>och</strong> den därpå följande statsskuldskrisen i Europa har<br />
visserligen skapat en roll för IMF men gör samtidigt att organisationens struktur<br />
kommer att förändras på sikt. Det har blivit tydligt att IMF:s styrelseskick måste<br />
förändras om organisationen ska kunna behålla sin legitimitet <strong>och</strong> relevans,<br />
bland annat genom att röstandelarna förändras så att de bättre avspeglar den<br />
rådande ekonomiska verkligheten. Sannolikt kommer snabbväxande asiatiska<br />
länder att få en tyngre röst i styrelsen på bekostnad av europeiska länder.<br />
Därmed kommer IMF:s råd <strong>och</strong> rekommendationer också att förändras.<br />
Exekutivstyrelsen har i dag 24 ledamöter <strong>och</strong> det anses vara för många för att<br />
den ska kunna arbeta effektivt. Det är därför inte otänkbart att EU kommer att få<br />
nöja sig med att företrädas av en enda ledamot i stället för dagens sju.<br />
Dessutom, så som den senaste krisen visat, orsakas idag fler många kriser i<br />
världsekonomin på grund av ekonomiska relationer mellan länder, för att sedan<br />
förvärras av den nationella politiken. Därför kommer IMF antagligen att i ännu<br />
högre grad flytta fokus från enskilda länders ekonomiska politik (de årliga<br />
artikel IV-konsultationerna) till relationer <strong>och</strong> ömsesidiga beroendeförhållanden<br />
inom regioner <strong>och</strong> internationellt. Den utvecklingen har redan börjat genom att<br />
spridningseffekter <strong>och</strong> smittorisker alltmer hamnat i fokus.
46<br />
G. Grekland, Irland <strong>och</strong> Portugal – erfarenheter i de första<br />
krisdrabbade länderna<br />
47. Varför har Grekland drabbats hårdast av krisen?<br />
Grekland gick med i <strong>euroområdet</strong> 2001. Därefter följde många år av god<br />
ekonomisk tillväxt i spåren av sjunkande räntor <strong>och</strong> en bild av minskande risker.<br />
Men samtidigt försvagades konkurrenskraften av stigande<br />
enhetsarbetskostnader, vilket ledde till ett växande bytesbalansunderskott.<br />
Dessa förhållanden förvärrades av stora offentliga utgifter som enligt uppgifter<br />
från Eurostat konsekvent felrapporterades <strong>och</strong> även annan ekonomisk statistik<br />
har ofta manipulerats. När den globala finanskrisen började koppla greppet om<br />
den grekiska ekonomin höjdes prognoserna för budgetunderskottet betydligt<br />
under både 2009 <strong>och</strong> 2010. Dessutom förvärrades utsikterna väsentligt för<br />
Greklands statsskuld som redan var högst i <strong>euroområdet</strong>. På grund av svaga<br />
offentliga finanser hade den grekiska regeringen små medel att dämpa<br />
effekterna av den ekonomiska krisen. Detta ledde till att marknadens förtroende<br />
för Greklands förmåga att betala tillbaka sina skulder rasade samtidigt som oron<br />
för den grekiska betalningsförmågan ökade. Därför erbjöd euroländerna <strong>och</strong> IMF<br />
gemensamt ett omfattande lånepaket till Grekland på 110 miljarder euro för att<br />
hjälpa landet att tackla konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Därefter har<br />
den politiska <strong>och</strong> ekonomiska situationen i Grekland kantats av politisk turbulens,<br />
storskaliga strejker <strong>och</strong> upplopp.<br />
48. Vilket stöd har Grekland fått?<br />
I maj 2010 enades euroländerna <strong>och</strong> IMF om ett grekiskt räddningspaket som<br />
saknade motstycke i omfattning <strong>och</strong> uppgick till 110 miljarder euro (49 % av<br />
BNP). Syftet var att hjälpa Greklands regering att betala räntor <strong>och</strong> amorteringar,<br />
<strong>och</strong> därmed också minska nervositeten på finansmarknaderna. Stödet var starkt<br />
villkorat. För att få framtida utbetalningar måste Grekland genomföra de<br />
omfattande åtstramningar <strong>och</strong> strukturella reformer som beskrivs i programmet<br />
(se fråga 42). Målens uppfyllelse övervakas av Europeiska kommissionen,<br />
Europeiska centralbanken (ECB) <strong>och</strong> IMF.<br />
Redan i ett tidigt skede fanns det tecken på att Grekland, troligen på grund av<br />
den politiska situationen <strong>och</strong> viljan, hade problem med att uppfylla villkoren i<br />
räddningsprogrammet. Reformer försenades eller blev bara delvis genomförda<br />
<strong>och</strong> Grekland missade upprepade gånger budgetmålen (till viss del på grund av<br />
att den ekonomiska recessionen fördjupades i takt med att åtstramningspolitiken<br />
implementerades) samtidigt som Greklands skuld <strong>och</strong> skuldräntor fortsatte att<br />
växa. Rädslan för att Grekland skulle tvingas ställa in betalningarna <strong>och</strong>/eller<br />
lämna <strong>euroområdet</strong> skapade ny oro på finansmarknaderna.<br />
Nästan två år efter det första räddningspaketet enades euroländerna om ett<br />
andra stödpaket till Grekland i februari 2012. Den här gången uppgick stödet till<br />
ytterligare 130 miljarder euro (64 % av BNP) över tre år. Lånet i detta andra<br />
stödpaket ska främst användas för att finansiera ett obligationsbyte samt till att
47<br />
stabilisera banksektorn <strong>och</strong> betala räntor. Man lyckades i en unik uppgörelse<br />
även få privata obligationsinnehavare att gå med på att skriva ned värdet på sina<br />
innehav av grekiska statsobligationer (närmare bestämt en nedskrivning på drygt<br />
50 % av det nominella värdet på fordringarna, mot<strong>svar</strong>ande ungefär 75 % av<br />
nettonuvärdet). På så vis väntas man kunna säkerställa en snabbare grekisk<br />
skuldminskning från den nuvarande nivån på omkring 160 % av BNP till ungefär<br />
120 % av BNP i slutet av detta årtionde. Vidare har en rad ECB-beslut bidragit till<br />
att förbättra situationen för Grekland. Bland annat har ECB beslutat att fördela<br />
vinsten från grekiska obligationer till medlemsländerna i <strong>euroområdet</strong> vilket<br />
underlättar beslutet i dessa länder att förlänga stödet till Grekland. Villkoren för<br />
det andra stödprogrammet samt övervakningen av Greklands genomförande har<br />
också skärpts betydligt från förra gången, <strong>och</strong> det finns en permanent närvaro av<br />
inspektörer på plats för att se till att villkoren <strong>och</strong> målen uppfylls.<br />
49. Vilka reformer behövs för att Grekland ska ta sig ur krisen?<br />
Grekland behöver reformer på många ekonomiska områden.<br />
Åtstramningsåtgärderna bidrar till att skapa kontroll över underskott <strong>och</strong><br />
skuldnivåer samt till att minska risken för en betalningsinställelse, men ytterligare<br />
strukturella reformer behövs för att få fart på den ekonomiska tillväxten,<br />
konkurrenskraften <strong>och</strong> skapa en långsiktigt hållbar lösning.<br />
Flera reformer har redan genomförts medan andra står på tur enligt villkoren i<br />
stödprogrammen. Grekland har bland de lägsta skatteintäkterna (i förhållande till<br />
BNP) i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> skattereformer är nödvändiga för att öka statens<br />
inkomster. Dessa reformer omfattar såväl effektivisering av skatteindrivningen<br />
som avskaffandet av vissa undantag <strong>och</strong> förmåner. Eftersom den inhemska<br />
grekiska marknaden dessutom är mycket reglerad <strong>och</strong> mer eller mindre stängd<br />
för konkurrens, inte minst på tjänsteområdet, måste man se till att Grekland följer<br />
reglerna för EU:s inre marknad så att den grekiska ekonomin kan bli mer<br />
konkurrenskraftig. Som medlem i en valutaunion utan möjligheter till<br />
valutadevalvering måste Grekland fullfölja en så kallad intern devalvering där<br />
lönekostnaderna reduceras i syfte att stärka konkurrenskraften. Sådana<br />
arbetsmarknadsreformer inkluderar också att minska förmåner <strong>och</strong> ersättningar<br />
till offentliganställda samt att göra arbetsmarknadslagstiftningen mer flexibel.<br />
Andra nödvändiga reformer inbegriper privatiseringsprogram, regleringar av den<br />
finansiella sektorn <strong>och</strong> reformer för att effektivisera konkursförfaranden. Många<br />
av dessa reformer ingick redan i det första stödprogrammet men har nu gjorts<br />
ännu striktare <strong>och</strong> mer detaljerade.<br />
50. Vad har hänt politiskt i Grekland sedan krisen startade?<br />
Grekland gick till val i oktober 2009 när det ekonomiska läget redan var svårt på<br />
grund av den globala finanskrisen. Väl vid makten erkände den nya regeringen<br />
under ledning av George Papandreou att de offentliga finanserna var i betydligt<br />
sämre skick än man väntat sig <strong>och</strong> velat medge vilket tvingade Papandreou att<br />
genomföra en rad åtstramningar för att bekämpa krisen <strong>och</strong> återupprätta<br />
marknadens förtroende. Å ena sidan möttes dessa åtgärder av nationella strejker<br />
i Grekland <strong>och</strong> å andra sidan av kritik från EU för att inte vara tillräckliga.<br />
Situationen förvärrades dock, <strong>och</strong> i april 2010 var den grekiska regeringen
48<br />
tvungen att be om ekonomisk hjälp från EU <strong>och</strong> IMF. Det resulterade i att ett<br />
stödprogram presenterades i maj (se <strong>frågor</strong>na 42 <strong>och</strong> 48).<br />
Stödet för George Papandreou fortsatte att minska både hos den grekiska<br />
befolkningen, som opponerade sig mot de tuffa villkoren i stödpaketet, <strong>och</strong> från<br />
tjänstemän i EU <strong>och</strong> euroländerna som insåg att Grekland inte skulle kunna<br />
uppfylla kraven på grund av den allt djupare europeiska skuldkrisen. I juni 2011<br />
lyckades premiärminister Papandreou med knapp marginal vinna en<br />
förtroendeomröstning i det grekiska parlamentet. I ett försök att dämpa<br />
grekernas frustration <strong>och</strong> ta itu med sin fallande popularitet utlyste Papandreou<br />
en folkomröstning om det framförhandlade stödpaketet i oktober 2011. Varken<br />
EU eller IMF ansåg att detta var en framkomlig väg <strong>och</strong> det ledde till (i) att de<br />
förlorade förtroendet för premiärminister Papandreou, (ii) att Papandreou<br />
slopade planerna på en folkomröstning <strong>och</strong> så småningom också till (iii) hans<br />
avgång som premiärminister. Efter intensiva förhandlingar enades man i<br />
november 2011 om en ny bredare koalitionsregering under ledning av<br />
teknokraten Lucas Papademos. Hans främsta prioritering var att se till att<br />
uppfylla kraven för att få fortsatt stöd <strong>och</strong> bli kvar i <strong>euroområdet</strong>. Ett nytt grekiskt<br />
parlamentsval är planerat till april 2012.<br />
Grekiska generalstrejker, sociala oroligheter <strong>och</strong> upplopp har präglat grekernas<br />
vardag sedan de första rapporterna om behovet av åtstramningar i slutet av<br />
2009. Dessa händelser har också fördjupat den ekonomiska recessionen i<br />
Grekland där tillväxten varit negativ sedan 2008 <strong>och</strong> förutses vara det under flera<br />
år framöver.<br />
51. Kommer <strong>och</strong> bör Grekland ställa in skuldbetalningarna, <strong>och</strong> bör Grekland<br />
lämna EMU?<br />
Spekulationerna om en grekisk betalningsinställelse, även under ordnade former,<br />
har pågått sedan krisen inleddes <strong>och</strong> behovet av hjälp var ett faktum. Under<br />
2011 nedgraderade alla de tre större kreditvärderingsinstituten Grekland till<br />
mot<strong>svar</strong>ande ”bankrutt ” (”default”).<br />
Förespråkarna för en betalningsinställelse hävdar att Greklands skuld har skenat<br />
iväg bortom all kontroll, att landet har blivit insolvent <strong>och</strong> att det inte kommer att<br />
kunna betala av sina skulder, inte ens på lång sikt. I synnerhet anser man inte att<br />
det är realistiskt att Grekland ska klara målet i det andra räddningsprogrammet<br />
<strong>och</strong> minska skulden till 120 % av BNP 2020 från drygt 160 % 2011. De stränga<br />
kraven i båda programmen har förvärrat krisen <strong>och</strong> enbart dragit ut på den<br />
oundvikliga <strong>och</strong> smärtsamma lösningen. Det bästa vore därför att låta Grekland<br />
ställa in sina betalningar <strong>och</strong> fokusera på när <strong>och</strong> hur i stället för på om.<br />
Huvudsaken i den här lösningen är att undvika en omstrukturering under<br />
oordnade former <strong>och</strong> att minimera de negativa effekterna i resten av<br />
<strong>euroområdet</strong>. Flera ekonomiska <strong>och</strong> politiska svårigheter kommer att uppstå<br />
såsom att upprätthålla stabiliteten i finanssektorn, undvika spridning till andra<br />
euroländer, <strong>och</strong> beslutet om huruvida Grekland ska lämna EMU (<strong>och</strong> även EU)<br />
<strong>och</strong> skapa en egen valuta igen. De som förespråkar en grekisk<br />
betalningsinställelse menar också att man genom att inte låta Grekland gå i<br />
konkurs, utan i stället rädda ett insolvent land som inte uppfyller sina åtaganden,
49<br />
sänder en tydligt meddelade till andra skuldtyngda länder: Att det inte lönar sig<br />
att följa reglerna <strong>och</strong> kämpa sig igenom smärtsamma åtstramningar <strong>och</strong> intern<br />
devalvering.<br />
Å andra sidan kan en grekisk betalningsinställelse få oväntade, allvarliga <strong>och</strong><br />
kostsamma konsekvenser för hela <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> till <strong>och</strong> med för hela det<br />
europeiska integrationsprojektet. Medan kostnaderna för en betalningsinställelse<br />
som sker under ordnade former delvis kan begränsas anses kostnaderna för en<br />
plötslig <strong>och</strong> kaotisk konkurs bli mycket höga för Grekland. Dessutom menar man<br />
att det skulle medföra massuttag av bankmedel, kapitalflykt, kaos i den offentliga<br />
sektorn <strong>och</strong> betydande politiska <strong>och</strong> sociala oroligheter. En devalvering (i<br />
samband med en eventuell återgång till drachmen) skulle skada hushållen <strong>och</strong><br />
företagen genom ökad inflation (eftersom importen blir dyrare) <strong>och</strong> stigande<br />
räntor som i synnerhet försvagar den inhemska efterfrågan. Dessutom anses en<br />
betalningsinställelse enbart få kortvariga <strong>och</strong> mycket små positiva effekter på<br />
konkurrenskraften i exportsektorn. De politiska <strong>och</strong> ekonomiska motiven för<br />
Grekland <strong>och</strong> dess partner EU <strong>och</strong> IMF att finna en gemensam lösning är<br />
därmed ganska starka. 43 Förespråkare av att Grekland får fortsatt stöd att stanna<br />
i EMU menar Grekland så småningom kan ta sig ur krisen om landet bara har<br />
den politiska viljan <strong>och</strong> får tillräckligt god tid på sig. För närvarande anser man att<br />
dessa förutsättningar finns.<br />
Merparten av problemen <strong>och</strong> lösningarna i den pågående skuldkrisen har att<br />
göra med politisk vilja <strong>och</strong> politiska beslut vilket gör det särskilt svårt att förutse<br />
framtida händelser. Nervositeten på finansmarknaderna bidrar dessutom<br />
ytterligare till osäkerheten. Det innebär att beslutet om en betalningsinställelse<br />
sannolikt kommer att baseras mer på politiska än på ekonomiska orsaker.<br />
52. Varför hamnade Irland i en statsfinansiell kris?<br />
Irland upplevde god ekonomisk tillväxt under 2000-talet med draghjälp av<br />
fastighets- <strong>och</strong> byggsektorn <strong>och</strong> med stöd av billiga lån <strong>och</strong> en växande<br />
finanssektor. Omfattande reformer stärkte dessutom arbetsmarknaden <strong>och</strong><br />
konkurrenskraften <strong>och</strong> gjorde Irland attraktivt för utländska investerare. På<br />
toppen av boomen 2007 var skulderna i den privata sektorn flera gånger större<br />
än BNP, vilket var ett resultat av den snabbt expanderande banksektorn. Den<br />
offentliga sektorns skuldkvot var däremot en av de lägsta i EU, mot<strong>svar</strong>ande<br />
25 % av BNP.<br />
När den globala bank- <strong>och</strong> fastighetskrisen slog till i slutet av 2008 fick det störst<br />
konsekvenser för länder med fastighetsbubblor, däribland Irland. I början av<br />
krisen försökte den irländska regeringen lugna marknaderna genom att införa en<br />
bankgaranti för landets banker. Men krisen visade sig betydligt värre än väntat<br />
<strong>och</strong> regeringens krisinsatser blev alltför kostsamma. Flera irländska banker togs<br />
över <strong>och</strong> banksektorn omstrukturerades av regeringen. Detta har medfört<br />
betydande kostnader för den offentliga sektorn <strong>och</strong> skattebetalarna, <strong>och</strong><br />
resulterade i ett budgetunderskott på 32 % av BNP 2010. För att hantera krisen<br />
<strong>och</strong> lugna marknaderna behövde Irland ekonomisk hjälp utifrån. I november<br />
43 I avsnitt J finns en närmare analys av en eventuell kollaps av EMU.
50<br />
2010 accepterade man därför ett stödlån på 67,5 miljarder euro (42 % av BNP)<br />
från EU <strong>och</strong> IMF som sträcker sig till slutet av 2013.<br />
I slutet av 2011 hade Irlands statsskuld växt till drygt 100 % av BNP. Den här<br />
nivån, som redan är fyra gånger så hög som före krisen, väntas fortsätta att stiga<br />
till mer än 120 % av BNP 2013 enligt Europeiska kommissionen.<br />
53. Hur har det gått för Irland med reformprogrammet <strong>och</strong> varför faller<br />
riskpremierna?<br />
I november 2010 tvingades Irland acceptera ett stödlån från EU <strong>och</strong> IMF på<br />
67,5 miljarder euro. Stödprogrammet är avsett att löpa till 2013. Hittills har Irland<br />
uppfyllt alla krav <strong>och</strong> fått alla planerade utbetalningar.<br />
På senare tid har investerarnas förtroende för Irland ökat <strong>och</strong> riskpremierna har<br />
fallit. Till exempel har räntan på en tioårig statsobligation sjunkit från<br />
toppnoteringen på 14 % i mitten av 2011 till omkring 8 % i början av 2012. Detta<br />
har flera orsaker. För det första lyckades Irland återfå ekonomisk tillväxt redan<br />
2011 (0,9 %) <strong>och</strong> är det enda eurolandet med ett stödpaket som lyckats med det.<br />
För det andra har Irland uppfyllt de uppsatta målen för minskningen av<br />
budgetunderskottet <strong>och</strong> genomfört alla nödvändiga reformer <strong>och</strong> åtstramningar.<br />
Lönerna till offentliganställda har sänkts <strong>och</strong> reformer av<br />
socialförsäkringssystemet <strong>och</strong> banksektorn har implementerats. Politisk stabilitet<br />
<strong>och</strong> de positiva resultaten av de oberoende stresstester av banksektorn som<br />
genomfördes 2011 har också bidragit till att återskapa investerarnas förtroende.<br />
I januari 2012 gjorde Irland en framgångsrik comeback på de internationella<br />
obligationsmarknaderna – för första gången sedan september 2010 – <strong>och</strong> i<br />
februari 2012 föll räntan på irländska obligationer till under 6 %. Eftersom<br />
investerarna visat ett ganska stort intresse för irländska statsobligationer väntas<br />
regeringen fortsätta att utnyttja obligationsmarknaden den närmaste tiden.<br />
54. Vilka är de politiska konsekvenserna av den irländska krisen?<br />
Beslutet att ta emot stödlån för att kunna tackla finanskrisen möttes av skarp<br />
kritik från det irländska folket <strong>och</strong> i nationella massmedier. Ett bristande<br />
förtroende hos allmänheten <strong>och</strong> politisk oenighet fick den irländska<br />
koalitionsregeringen att spricka i början av 2011. Nyval hölls i februari 2011 <strong>och</strong><br />
som väntat fick regeringspartiet Fianna Fàil lämna ifrån sig makten. Den nya<br />
regeringen som leds av Fine Gaels ledare har siktet inställt på att så snart som<br />
möjligt få en lösning på finanskrisen <strong>och</strong> uppfylla kraven i stödprogrammet så att<br />
det kan avslutas på utsatt tid. Ett visst mått av politisk stabilitet, i synnerhet<br />
jämfört med andra skuldtyngda länder, har också bidragit till att Irland varit<br />
relativt framgångsrikt när det gäller att hantera krisen <strong>och</strong> återvinna<br />
investerarnas förtroende.<br />
Trots ett utbrett missnöje hos befolkningen på grund av den politiska situationen<br />
under 2010 <strong>och</strong> 2011 har gatuprotester <strong>och</strong> sociala oroligheter förekommit i<br />
mycket liten utsträckning i Irland jämfört med i andra skulddrabbade länder som
51<br />
Grekland <strong>och</strong> Spanien. En del fackliga demonstrationer hölls förvisso under<br />
perioden men alla avlöpte lugnt.<br />
55. Varför var Portugal tvungen att ansöka om ett stödlån?<br />
Portugal var inte direkt drabbat av den globala finanskrisen 2008 <strong>och</strong> 2009. Men<br />
redan innan krisen, då Europas kärnländer upplevde god tillväxt, präglades den<br />
portugisiska ekonomin av långsam tillväxt <strong>och</strong> en svag arbetsmarknad. När<br />
<strong>euroområdet</strong> drabbades av efterdyningarna av finanskrisen vidtog Portugal bara<br />
vissa begränsade åtgärder för att ta itu med de ekonomiska problemen <strong>och</strong> hade<br />
svårt att genomföra strukturella reformer. Statsskulden uppgick till över 90 % av<br />
BNP 2010. Eftersom Grekland <strong>och</strong> Irland redan hade tvingats ta nödlån vände<br />
marknaderna blickarna mot Portugal. I april 2011 var det Portugals tur, <strong>och</strong> den<br />
dåvarande portugisiske premiärministern José Socrates som nyligen hade<br />
förlorat en förtroendeomröstning i parlamentet <strong>och</strong> stod inför ett nyval inom<br />
några månader tvingades ansöka om stöd. Beslutet var sedan länge väntat <strong>och</strong><br />
kom inte som någon överraskning. Obligationsräntorna hade redan nått nya<br />
toppnivåer som var ohållbara för Portugal. Trots den politiska turbulensen i<br />
landet var samtliga partier eniga om behovet av att ansöka om ett<br />
räddningspaket. Portugal var därmed det tredje eurolandet att ansöka om ett<br />
stödlån, vilket i Portugals fall uppgick till ca 80 miljarder euro (47 % av BNP) <strong>och</strong><br />
trädde i kraft i maj 2011.<br />
56. Hur ska Portugal ta sig ur krisen ekonomiskt <strong>och</strong> politiskt?<br />
Portugal måste genomföra en lång rad strukturella reformer. Dessa reformer,<br />
som är nödvändiga för att stärka konkurrenskraften <strong>och</strong> främja den ekonomiska<br />
tillväxten, skulle ha genomförts för länge sedan. Målet är bland annat att öka<br />
flexibiliteten på arbetsmarknaden, stimulera konkurrenskraften <strong>och</strong> reformera<br />
finanssektorn. Omfattande reformkrav är också en del av villkoren i<br />
räddningsprogrammet. Dessutom måste man uppfylla programmålen för<br />
budgetnedskärningar <strong>och</strong> skuldnivåerna måste reduceras på lång sikt. Dessa<br />
åtgärder kommer inte bara att förbättra tillväxtutsikterna utan också återskapa<br />
investerarnas förtroende, vilket är en förutsättning för en lyckad återgång till<br />
obligationsmarknaderna som i dagsläget planeras till september 2013.<br />
I likhet med politiker i andra krisande euroländer har även Portugals ledare fått<br />
betala ett pris för krisen. Regeringen fick lämna ifrån sig makten <strong>och</strong> val<br />
tidigarelades. Premiärministern avgick i mars sedan parlamentet röstat ned<br />
förslaget om ett åtstramningspaket som den EU-ledda trojkan krävt. Det<br />
tidigarelagda valet hölls i juni. Behovet av att få till stånd ett räddningsprogram i<br />
maj var därmed så stort att det antogs av politiska partier som väntades förlora<br />
sin makt inom ett par månader. Även om den nya regeringen har haft vissa<br />
svårigheter att uppfylla kraven i räddningspaketet har den varit fast besluten att<br />
lyckas för att undvika politisk turbulens, ett försvagat förtroende hos investerarna<br />
<strong>och</strong> nya stödlån. Ökad politisk stabilitet <strong>och</strong> bättre samarbete med fackföreningar<br />
är också viktiga faktorer för att ta sig ur krisen.
52<br />
57. Kommer Portugal att behöva ett nytt räddningspaket?<br />
Sedan räddningsprogrammet påbörjades i maj 2011 har Portugal haft<br />
svårigheter att uppfylla alla finanspolitiska krav. Strukturella reformer <strong>och</strong><br />
åtstramningar har antingen försenats eller genomförts enbart delvis medan de<br />
åtstramningar som faktiskt har gjorts har bidragit till att fördjupa den ekonomiska<br />
recessionen ytterligare. Därför har marknaderna oroat sig för att Portugal ska bli<br />
"ett nytt Grekland" <strong>och</strong> hamna i en cykel av åtstramningar <strong>och</strong> sjunkande tillväxt<br />
för att så småningom behöva ett nytt räddningspaket. Även om Portugal har<br />
kämpat hårt för att undvika att påverkas av Greklands problem nådde räntorna<br />
på långfristiga portugisiska obligationer nya toppnivåer i början av 2012 på grund<br />
av farhågorna om att Portugal kommer att behöva nya stödinsatser. Dessutom<br />
har oron förvärrats efter kreditvärderingsinstitutens sänkning av Portugals<br />
kreditbetyg till den delen av skalan som kallas skräp liksom av de svagare<br />
tillväxtutsikterna.<br />
På senare tid har dock nyheterna om Portugal varit mer positiva <strong>och</strong> räntorna har<br />
börjat falla. Den här utvecklingen har fått stöd av ECB:s interventioner liksom av<br />
möjligheten att Portugals program vid behov kan anpassas av trojkan– så länge<br />
regeringen förblir beslutsam att genomföra strukturella reformer <strong>och</strong><br />
budgetanpassningar. Det är just detta som Portugal måste göra för att undvika<br />
ett andra räddningspaket, det vill säga att genomföra löpande strukturella<br />
reformer för att övertyga investerarna om att man kan ta sig ur krisen utan fler<br />
räddningsprogram. Enligt den nuvarande planen ska Portugal återvända till de<br />
internationella finansmarknaderna i september 2013.
53<br />
H. <strong>Krisen</strong>s spridning från <strong>euroområdet</strong>s periferi till<br />
kärnländerna<br />
58. Spaniens statsskuld är inte särskilt hög. Hur kommer det sig att<br />
finansmarknaderna ändå tappar förtroendet för landet?<br />
Den spanska statsskulden låg 2011 strax över 60 % av BNP, vilket är ungefär<br />
20 procentenheter lägre än i Tyskland <strong>och</strong> Frankrike. Även om Spaniens<br />
sammanlagda statsskuld är hanterbar är de samlade skulderna till utlandet<br />
relativt höga på runt 165 % av BNP 2011. Skuldberget byggdes upp under<br />
perioden1<strong>99</strong>6–2008, främst genom den kraftiga expansionen av<br />
fastighetssektorn. 44 Spaniens skuldproblem förvärras dessutom av avsaknaden<br />
av budgetdisciplin i regionerna. Den höga skuldsättningen gör landet <strong>och</strong> dess<br />
banker beroende av utländsk finansiering, <strong>och</strong> denna blir allt svårare att hitta när<br />
finansmarknaderna i <strong>euroområdet</strong> blir mer ansträngda.<br />
Till sist kom ett prisras på den spanska fastighetsmarknaden (med cirka 20 %<br />
mellan 2008 <strong>och</strong> 2011 45 ). Det slog mot finanssektorn, i synnerhet mot regionala<br />
mindre banker med hög exponering mot bostadslån. Andelen obetalda lån steg<br />
till 15 % av bankernas låneportfölj. Regeringen krävde att bankerna skulle<br />
förstärka sin kapitalisering <strong>och</strong> svaga banker tvingades gå samman för att<br />
försäkra investerarna om att landets finansiella system var stabilt. När<br />
fastighetsbubblan sprack bromsade dessutom ekonomin in. BNP krympte med<br />
3,7 % 2009 <strong>och</strong> 0,1 % 2010, <strong>och</strong> 2011 blev tillväxten endast 0,7 %.<br />
Arbetslösheten steg till 11,3 % 2009 <strong>och</strong> har fortsatt uppåt. 2011 låg den på<br />
21,6 %.<br />
Inbromsningen i ekonomin gjorde att Spaniens budgetunderskott steg till 11,2 %<br />
av BNP 2009. Regeringen reagerade med åtstramningar för att visa<br />
finansmarknaderna att landet var en säker plats att investera. Reformerna gick<br />
dock trögt <strong>och</strong> blev inte tillräckligt genomgripande <strong>och</strong> budgetunderskottet<br />
minskade bara till 9,3 % 2010 <strong>och</strong> 8 % 2011, vilket väckte frågan om situationen<br />
var hållbar. Hittills har Spanien emellertid klarat sig utan räddningspaket från<br />
EU/IMF/ECB-trojkan.<br />
59. Hur har krisen påverkat Spaniens politik?<br />
Socialistregeringen under premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero valdes<br />
om för en andra mandatperiod våren 2008, främst därför att regeringen dröjde<br />
med att reagera på avmattningen i ekonomin. 46 Denna fördröjning gjorde att<br />
åtgärderna blev mer extrema när de väl kom: för att begränsa underskottet<br />
tvingades regeringen frysa pensionerna, sänka de statsanställdas löner <strong>och</strong><br />
arbetslöshetsersättningen, höja pensionsåldern <strong>och</strong> snabbt förhandla fram en<br />
konstitutionell reform; åtgärder som ledde till att den förlorade sin popularitet.<br />
44 http://iberosphere.com/2011/05/spain-economy-2802/2802<br />
45 http://www.globalpropertyguide.com/real-estate-house-prices/S<br />
46 http://iberosphere.com/2011/10/spain-news-how-history-will-judge-zapatero/3944
54<br />
I december 2011 tog en ny konservativ regering under ledning av Mariano Rajoy<br />
över rodret efter socialistpartiets åttaåriga regeringsperiod. Den nya regeringen<br />
aviserade inom kort en ny omgång strukturreformer <strong>och</strong> åtstramningar för att<br />
minska de offentliga utgifterna. Inriktningen var i stort sett densamma som under<br />
Zapateros regeringsinnehav.<br />
60. Vilka reformer planerar Spanien för att ta sig ur krisen?<br />
När de ekonomiska indikatorerna försämrades steg budgetunderskottet 2011 till<br />
8 % av BNP (målet var att inte överskrida 6 %). Regeringen aviserade<br />
omedelbara åtstramningar på 15 miljarder euro (1,4 % av BNP) för att få ner<br />
underskottet till 4,4 % av BNP 2012. 47 Nyligen kom regeringen dock överens<br />
med EU om att mildra målet till 5,3 %. Detta ska uppnås genom åtgärder på<br />
följande områden:<br />
Utgiftsnedskärningar på 8,9 miljarder euro: fryst minimilön <strong>och</strong> frysta löner<br />
för statstjänstemän, en tjugoprocentig minskning av subventionerna till<br />
politiska partier <strong>och</strong> sociala organisationer, effektivisering av<br />
administrationen <strong>och</strong> anställningsstopp i den offentliga sektorn fram till<br />
2012.<br />
Skattehöjningar på 6 miljarder euro: tillfällig höjning av inkomstskatten,<br />
selektiv höjning av fastighetsskatten <strong>och</strong> avskaffande av<br />
bränslesubventioner.<br />
Ökade skatteintäkter på 8 miljarder euro genom ett nytt program för att<br />
minska skattefusket.<br />
Regeringen planerar flera arbetsmarknadsreformer, bland annat sänkta<br />
kostnader i samband med uppsägning samt skatteavdrag <strong>och</strong> bonusar för<br />
företag som erbjuder unga <strong>och</strong> långtidsarbetslösa tillsvidareanställning.<br />
Regeringen har även antagit reformer för att stabilisera bankväsendet <strong>och</strong><br />
återställa förtroendet bland investerarna. Bland annat har man infört krav på att<br />
bankerna ska sätta av reserver för att täcka förlusterna på dåliga lån till<br />
fastighetssektorn före slutet av 2012. Konsolideringen i finanssektorn ska<br />
fortsätta (antalet sparbanker har redan minskat från 45 till 17) <strong>och</strong> kraven på<br />
öppenhet <strong>och</strong> solvens kommer att stärkas genom nya regler för reserver <strong>och</strong><br />
kapitaltäckning.<br />
61. Italien har länge haft en hög statsskuld. Varför blev krisen akut först<br />
nyligen?<br />
Italien har gett ut statsobligationer till ett större värde än något annat euroland.<br />
Den genomsnittliga löptiden är dock sju år <strong>och</strong> ungefär hälften ägs av inhemska<br />
placerare. Det gör att Italien löper mindre risk att drabbas av den europeiska<br />
statsskuldskrisen. Tillväxten (som legat under genomsnittet i EU under mer än<br />
ett årtionde) har dock inte varit tillräckligt stark för att kompensera för<br />
skuldökningen. I november 2011 sköt Italiens marknadsräntor i höjden <strong>och</strong><br />
47 Spain’s economic reform programme, Feb. 2012” http://www.thespanisheconomy.com/
55<br />
hamnade på 7 %, alltså i den riskzon där räntan normalt anses leda till ohållbara<br />
statsfinanser<br />
2010 var Italiens budgetunderskott 4,6 % av BNP, en siffra som är i nivå med<br />
Tysklands (4,3 %) <strong>och</strong> en bra bit under Storbritanniens (10,3 %) eller Frankrikes<br />
(7,1 %). Italiens primära budgetsaldo (där räntebetalningar inte ingår) har varit<br />
positivt (med undantag för 2009–2010), så räntekostnaderna på statsskulden är<br />
en tung post i de offentliga utgifterna. Statsskulden steg från 103 % av BNP 2007<br />
till nästan 120 % 2010 (1 842 miljarder euro). Investerarna har därför börjat se<br />
italienska obligationer som alltmer riskabla <strong>och</strong> räntan på den 10-åriga<br />
statsobligationen steg från 4 8 % till 7 % under 2011. Marknadens oro har<br />
dessutom förstärkts av att det nu är dags att omsätta en stor del av statsskulden<br />
(omkring 300 miljarder euro förfaller till betalning 2012).<br />
62. Hur har den italienska politiken påverkats av krisen?<br />
<strong>Krisen</strong> har ändrat det politiska spelfältet i Italien. Silvio Berlusconi, som har<br />
dominerat Italiens politik under de senaste 20 åren, avgick i november 2011<br />
sedan han misslyckats med att tillräckligt snabbt leverera de omfattande<br />
åtstramningar som skulle minska påfrestningarna på finansmarknaderna i Italien<br />
<strong>och</strong> EU. Han ersattes av före detta EU-kommissionären Mario Monti, som<br />
bildade en så kallad teknokratregering, som inte innehåller några folkvalda<br />
politiker. 48<br />
Å ena sidan är en sådan regering mer utsatt för motstånd från parlamentet när<br />
den försöker genomföra impopulära åtgärder utan ett tydligt stöd av politiska<br />
partier, å andra sidan blir dessa åtgärder inte förknippade med ett visst politiskt<br />
parti <strong>och</strong> det blir därmed enklare att vinna parlamentets bifall. Den nuvarande<br />
regeringen har hittills varit framgångsrik i sitt arbete med att minska oron på<br />
finansmarknaderna <strong>och</strong> Italiens ekonomi stabiliseras gradvis.<br />
Bakom Italiens låga tillväxt finns faktorer som bristfälliga finansiella regelverk,<br />
kapitalintressen, svaga investeringsprojekt <strong>och</strong> en åldrande befolkning. Dessa<br />
problem kan lösas om den nye premiärministern får ett brett stöd av dem som<br />
har inflytande. Nästa val infaller inte förrän 2013, vilket medför att det finns ett<br />
visst andrum för fortsatta radikala reformer.<br />
63. Vilka reformer kommer att lösa Italiens problem?<br />
I juli 2011 godkände Berlusconis regering ett åtgärdspaket om 70 miljarder EUR<br />
(cirka 4,4 % av BNP). 49 I paketet ingick höjningar av hälsovårdavgifter <strong>och</strong><br />
nedskärningar i regionalstöd, skatteförmåner <strong>och</strong> pensioner för<br />
höginkomsttagare.<br />
Monti-regeringen avser att balansera budgeten till 2013 <strong>och</strong> att minska Italiens<br />
statsskuld. 50 Den har lagt fram ytterligare planer att skära ned utgifter <strong>och</strong> för att<br />
48 http://www.bbc.co.uk/news/10162176<br />
49 http://www.bbc.co.uk/news/10162176 http://www.bbc.co.uk/news/10162176<br />
50 http://www.reuters.com/article/2011/09/14/us-italy-austerity-idUSTRE78C7NF20110914
56<br />
höja den ekonomiska tillväxten. Under tre år kommer paketet att tillhandahålla en<br />
budgetförstärkning med cirka 30 miljarder EUR i form av utgiftsnedskärningar<br />
<strong>och</strong> skattehöjningar <strong>och</strong> 10 miljarder EUR för att öka Italiens svaga tillväxt.<br />
Budgetförstärkningen består av en höjd mervärdesskatt, högre skatter för<br />
bostäder <strong>och</strong> lyxvaror (som lustjakter, lyxbilar <strong>och</strong> privata flygplan) <strong>och</strong> en<br />
höjning av pensionsåldern. I paketet ingår också avregleringar för att stimulera<br />
den ekonomiska tillväxten, t.ex. genom att konkurrensutsätta järnvägsbranschen.<br />
Där finns också åtgärder för att komma tillrätta med skatteflykt. Inom den<br />
offentliga sektorn har man sänkt löner <strong>och</strong> infört anställningsstopp.<br />
Montis regering har även för avsikt att reformera den stela Italienska<br />
arbetsmarknaden. Monti planerar att se över arbetsmarknaden för att erbjuda<br />
bättre möjligheter för unga (ungdomsarbetslösheten överstiger 30 %) <strong>och</strong><br />
kvinnor <strong>och</strong> för att öka flexibiliteten i ett system som är känt för att vara statiskt. 51<br />
64. Hur har kreditvärderingsinstitut bedömt kreditvärdigheten i <strong>euroområdet</strong>,<br />
inklusive länder som Tyskland <strong>och</strong> Frankrike <strong>och</strong> stödmekanismer som<br />
EFSF?<br />
Alla ledande kreditvärderingsinstitut har reagerat på EMU-krisen genom att<br />
sänka kreditbetygen för flera länder. I <strong>euroområdet</strong> tilldelas endast Finland,<br />
Tyskland, Luxemburg <strong>och</strong> Nederländerna det högsta betyget. Av de länder som<br />
får del av EU/IMF-stödprogrammen, har betyget för Grekland <strong>och</strong> Portugal<br />
sänkts till skräpstatus av de tre ledande kreditvärderingsinstituten. Endast ett av<br />
instituten har sänkt Irlands kreditbetyg till skräpstatus medan de andra<br />
fortfarande ger betyget "Investment grade" till Irland.<br />
Den Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), tilldelas fortfarande<br />
den högsta möjliga kreditvärderingen av Moodys (Aaa) <strong>och</strong> Fitch Ratings<br />
(AAA). 52 I januari 2012 sänkte dock S&P betyget för EFSF från AAA till AA+ på<br />
grund av EFSF-garanternas sänkta kreditvärdighet. 53 S&P sänkte den<br />
långfristiga kreditvärdigheten för två av EFSF-garanterna, Frankrike <strong>och</strong><br />
Österrike, till AA+. Utsikterna för den långfristiga kreditvärdigheten för Frankrike<br />
<strong>och</strong> Österrike är negativa, vilket indikerar att risken är 1 på 3 att S&P återigen<br />
kommer att sänka EFSF:s kreditvärdighet under 2012 eller 2013.<br />
65. Hur stor är risken att även länder som Frankrike <strong>och</strong> Belgien drabbas av en<br />
statsskuldskris?<br />
Även kärnländer inom EMU som Frankrike <strong>och</strong> Belgien har drabbats av<br />
finanskrisen – deras tillväxttakt har fallit, budgetunderskott har stigit, deras<br />
banker har drabbats <strong>och</strong> räntorna för statsobligationer har ökat. Kärnländerna<br />
har generellt sett fortfarande marknadens förtroende eftersom deras<br />
makroekonomiska situation är bättre. Naturligtvis kan de påverkas av chocker<br />
orsakade av de svaga EMU-ekonomierna. Om till exempel Grekland tvingas till<br />
51<br />
http://www.france24.com/en/20120109-italy-begins-talks-labour-market-reform<br />
52<br />
http://www.efsf.europa.eu/investor_relations/rating/index.htm<br />
53<br />
http://www.telegraph.co.uk/finance/financialcrisis/9019001/SandP-cuts-EFSF-bail-out-fund-rating-statement-in-full.html
57<br />
en oordnad betalningsinställelse, drabbas dessa länder genom sina<br />
handelsförbindelser <strong>och</strong> kopplingar a banksystemen<br />
.<br />
Belgiens statsskuld uppgick 2010 till 96,2 % av BNP, vilket då var den tredje<br />
högsta inom <strong>euroområdet</strong> efter Greklands <strong>och</strong> Italiens. Belgien har, på grund av<br />
att en ny regering inte bildats på grund av politisk oenighet, inte lyckats med att<br />
få fram fungerande åtstramningsåtgärder sedan valet i juni 2010. Räntan för<br />
statsobligationer ökade i december 2011 till 7 %, men har sedan fallit tillbaka<br />
något sedan en ny regering bildats i december 2011 <strong>och</strong> genom interventioner<br />
genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner (LTRO). Hittills har<br />
Belgien erhållit ett visst skydd mot marknadens tryck <strong>och</strong> situationen tycks vara<br />
hanterbar. Ett av skälen är att, eftersom landets hushållssparande är lika stort<br />
som företagens nettoskulder <strong>och</strong> statsskulden tillsammans, så kan skulderna vid<br />
behov hanteras internt. Det finns dock en viss oro för bankernas stabilitet efter<br />
landets finansiella kris 2008-2009.<br />
Frankrikes situation är något bättre – landets skuld uppgick 2010 till 82,3 % <strong>och</strong><br />
statsobligationernas räntor är lägre (de har under 2011 fallit från 3,4 % till 3,2 %).<br />
Regeringen tillkännagav åtstramningsåtgärder (65 miljarder EUR, eller<br />
sammanlagt 3,3 % av BNP under tre år) för att minska budgetunderskottet från<br />
7,1 % 2010 till 4,5 % 2012 <strong>och</strong> till 3 % i slutet av 2013 <strong>och</strong> avser att fram till 2016<br />
få en balanserad budget. 54 Det främsta hotet mot Frankrikes reformer kommer<br />
från presidentvalet som infaller under våren 2012. En av Sarkozys främsta<br />
utmanare, François Hollande (socialist), är öppet kritiskt mot hanteringen av den<br />
europeiska krisen. Till skillnad mot den sittande regeringen vill han under de<br />
kommande fem åren öka utgifterna med 20 miljarder EUR <strong>och</strong> upphäva<br />
Sarkozys pensionsreform så att arbetare åter kan gå i pension när de fyller 60 i<br />
stället för när de fyller 62. 55<br />
66. Kommer stödmekanismerna att visa sig vara tillräckliga om krisen sprider<br />
sig till kärnländerna?<br />
Euroområdets finansiella stabilitetspaket för euroländer består av två temporära<br />
faciliteter: 56<br />
Den grekiska lånefaciliteten som uppgår till 80 miljarder EUR, betalas ut<br />
mellan maj 2010 till juni 2013.<br />
Den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) erbjuder stöd åt<br />
alla stater som ingår i <strong>euroområdet</strong>. EFSF backas upp av<br />
garantiåtaganden från dessa stater till ett belopp som uppgår till<br />
sammanlagt 780 miljarder EUR <strong>och</strong> har en lånekapacitet som uppgår till<br />
440 miljarder EUR.<br />
EFSF har endast 250 miljarder EUR kvar att använda som stöd för krisdrabbade<br />
länder. Sammanlagt ska <strong>euroområdet</strong>s regeringar betala tillbaka över 1,1<br />
biljoner EUR i skulder under 2012, vilket inkluderar cirka 519 miljarder EUR för<br />
54 http://www.nytimes.com/2011/11/08/world/europe/french-austerity-measures-aimed-at-new-reality.html<br />
55 http://www.economist.com/node/21546015<br />
56 http://ec.europa.eu/economy_finance/eu_borrower/index_en.htm
58<br />
italienska, franska <strong>och</strong> tyska skulder som förfaller till betalning under det första<br />
halvåret 2012. 57 Om andra länder inom <strong>euroområdet</strong> inte kan låna på<br />
finansmarknaderna, kommer europeiska stabiliseringsåtgärder inte att vara<br />
tillräckliga för att finansiera hela <strong>euroområdet</strong>s skulder.<br />
En ny permanent mekanism för krishantering, den europeiska<br />
stabilitetsmekanismen (ESM) kommer att finnas på plats i <strong>euroområdet</strong> i mitten<br />
av 2012. Dess huvudsakliga funktioner kommer att bygga på den befintliga<br />
EFSF. ESM kommer därutöver att komplettera det nya ramverket för förstärkt<br />
ekonomisk bevakning inom EU (se <strong>frågor</strong>na 27-28). Detta nya ramverk kommer<br />
att i högre grad att detaljgranska EU-länders statsskuldutveckling <strong>och</strong> budget,<br />
omfatta effektivare sanktioner <strong>och</strong> fokusera på förebyggande åtgärder. Syftet är<br />
att minska riskerna för kriser i framtiden.<br />
Till skillnad mot EFSF som backas upp av garantier, kommer länder inom<br />
<strong>euroområdet</strong> att betala in kapital på 80 miljarder EUR till ESM. Dessutom<br />
kommer ESM att ha rätt att begära ytterligare kapital från medlemsstater i<br />
<strong>euroområdet</strong> till ett belopp som uppgår till 620 miljarder EUR. ESM:s effektiva<br />
lånekapacitet kommer att uppgå till 500 miljarder EUR. Vid EU-toppmötet den 9<br />
december 2011 kom dock EU-länderna överens om att i mars 2012 åter göra en<br />
ny bedömning av om taket om 500 miljarder EUR för EFSF/ESM var tillräckligt.<br />
57 http://ciovaccocapital.com/wordpress/index.php/economy/the-problem-massive-amounts-of-debt-due-in-2012/
59<br />
I. En upplösning av EMU – hur skulle den ske <strong>och</strong> hur<br />
trolig är den?<br />
67. Finns det i dagsläget någon rättslig möjlighet att lämna EMU?<br />
I Lissabonfördraget som styr EU finns inga bestämmelser för hur ett land ska<br />
kunna lämna EMU (Ekonomiska <strong>och</strong> monetära unionen), vare sig frivilligt eller<br />
genom uteslutning. Där anges endast en mekanism för att förhandla om ett<br />
utträde ur EU (artikel 50). 58 Eftersom EMU-medlemskapet är obligatoriskt för alla<br />
EU-länder om de inte har förhandlat fram ett undantag (Storbritannien <strong>och</strong><br />
Danmark har ett rättsligt undantag, medan Sveriges är informellt), skulle ett<br />
utträde ur EU medföra att landet också lämnar EMU. Förutom artikel 50, finns<br />
det ytterligare ett sätt för ett land att lämna EMU. Lissabonfördraget hänvisar ofta<br />
till solidaritetsprincipen, enligt vilken medlemsstater förväntas dela med sig av<br />
fördelarna med EU (t.ex. välstånd) <strong>och</strong> an<strong>svar</strong> (t.ex. budgetdisciplin). Om ett land<br />
inte kan återbetala lån till andra medlemsstater skulle det kunna användas som<br />
ett skäl att utesluta landet ur EU.<br />
Att lämna EMU skulle därför i dag innebära att landet även utträder ur EU <strong>och</strong><br />
därmed lämnar tullunionen, förlorar tillgången till strukturfonder <strong>och</strong> direkta<br />
transfereringar från EU-budgeten, går miste om ECB-finansiering för<br />
banksystemet etc. Enligt artikel 50 i Lissabonfördraget, sker ett utträde i enlighet<br />
med landets befintliga konstitutionella krav, vilket vanligtvis inkluderar en<br />
omröstning i vilken landets medborgare röstar i frågan. Detta skulle sannolikt<br />
orsaka en utdragen period med oro, panik på de finansiella marknaderna <strong>och</strong><br />
massuttag från banker.<br />
Att lämna EU innebär en stor ekonomisk kostnad <strong>och</strong> för att begränsa denna,<br />
pågår en utredning som syftar till att ta fram en juridisk mekanism för att låta ett<br />
land lämna EMU <strong>och</strong> samtidigt behålla sitt EU-medlemskap. Detta arbete pågår<br />
naturligtvis bakom "lyckta dörrar" eftersom öppna diskussioner <strong>och</strong> förhandlingar<br />
skulle orsaka panik på marknaden <strong>och</strong> massuttag. En av de mycket få saker<br />
som allmänheten har fått ta del av är diskussionen vid den 24:e partikongressen<br />
som hölls av det tyska regeringspartiet CDU i Leipzig den 14 november 2011,<br />
där det förslaget lyder som följer:<br />
"Vid insolvens måste en metodisk process för att minska skulden implementeras.<br />
Den ska syfta till att återställa den finansiella förmågan samtidigt som den<br />
garanterar att offentliga tjänster tillhandahålls. En sådan<br />
omstruktureringsprocess ska övervakas av en kommissionär för besparingar<br />
med rätt att verkställa beslut om processen inte följs. Privata långivare måste<br />
delta under alla steg i omstruktureringsprocessen för att förhindra en negativ<br />
marknadsreaktion <strong>och</strong> att andra medlemsstater i <strong>euroområdet</strong> påverkas negativt.<br />
Om en medlemsstat inom <strong>euroområdet</strong> är permanent ovillig eller oförmögen att<br />
58 Se t.ex. “Answers to 10 common questions on EMU breakup”, JP Morgan, 7 december 2011
60<br />
följa EMU:s regler, kan den frivilligt utträda ur EMU utan att lämna EU i enlighet<br />
med Lissabonfördraget. 59<br />
68. Måste ett land som ställer in betalningarna på statsskulden lämna EMU?<br />
Inte nödvändigtvis. Greklands andra stödpaket inkluderar en nedskrivning (eller<br />
avskrivning) av det nominella värdet (vilket mot<strong>svar</strong>ar75 % av diskonterat<br />
nuvärde) av grekiska obligationer som innehas av den privata sektorn <strong>och</strong> som<br />
emitterats enligt grekisk lagstiftning. Även om kreditvärderingsinstitutet Standard<br />
& Poor's betraktar detta som en selektiv betalningsinställelse, så kvarstår<br />
Grekland som medlem i EMU.<br />
Lissabonfördraget hänvisar ofta till solidaritetsprincipen, enligt vilken<br />
medlemsstater förväntas dela med sig av fördelarna med EU (t.ex. välstånd) <strong>och</strong><br />
an<strong>svar</strong> (t.ex. budgetdisciplin). 60 Om ett land inte kan återbetala lån till andra<br />
medlemsstater skulle det kunna användas som ett skäl att utesluta landets ur EU<br />
<strong>och</strong> därmed EMU. EU har inte utnyttjat denna möjlighet, men Grekland har inte<br />
heller ställt in betalningarna för lånen från EU (även om det krävdes ett andra<br />
stödpaket).<br />
69. Varför skulle ett eller flera länder vilja lämna EMU?<br />
Ett land med svag ekonomi kan överväga att lämna EMU för att återfå sitt<br />
monetära oberoende <strong>och</strong> justera sina relativa priser för export- <strong>och</strong><br />
importkonkurrerande sektorn <strong>och</strong> hemmamarknaden genom att delvalvera sin<br />
valuta. Därmed skulle konkurrenskraften för exporten förbättras <strong>och</strong> tillväxten<br />
stimuleras. Inom EMU är en anpassning av växelkurser i förhållande till andra<br />
EMU-medlemsstater, som ofta är landets viktigaste handelspartners, omöjlig <strong>och</strong><br />
den relativa prisanpassning som krävs kan endast ske genom (i) pris- <strong>och</strong><br />
löneminskningar (vilket ökar den reala skuldsättningsgraden) <strong>och</strong>/eller (ii)<br />
produktivitetsförbättringar. Båda processerna tar tid att implementera <strong>och</strong> ge<br />
effekt. En devalvering innebär en omedelbar anpassning av relativa priser <strong>och</strong><br />
kan i vissa situationer betraktas som ett mer effektivt sätt att återställa<br />
konkurrenskraften. En devalvering garanterar dock inte<br />
produktivitetsförbättringar <strong>och</strong> en hållbar ekonomisk återhämtning. Dessutom<br />
leder en devalvering till att priserna för import ökar, vilket ökar risken för inflation<br />
(något som särskilt gäller för små, öppna ekonomier). Därför riskerar de ökade<br />
konkurrensfördelarna som en devalvering kan ge att endast bli tillfälliga, speciellt<br />
om sociala förmåner <strong>och</strong> löner är kopplade till prisutvecklingen. Genom att<br />
lämna EMU återfår ett land möjligheten att trycka sin egen valuta – något som<br />
gör statsskulden lättare att bära om skulden har emitterats enligt lokal lagstiftning<br />
<strong>och</strong> därmed kan omvandlas till den nya nationella valutan.<br />
En stark ekonomi kan överväga att lämna EMU för att undvika att svaga<br />
ekonomier skadar deras ekonomi genom att öka kostnaden för dess<br />
59 “German CDU’s European Roadmap Revisited: EMU Exit Clause in the Cards?“, Roubini Global Economics, 9 januari 2012<br />
60 För mer information se t.ex. “Answers to 10 common questions on EMU breakup”, JP Morgan, 7 december 2011
61<br />
lånefinansiering, när de starka EMU-medlemmarna måste överta delar av de<br />
svaga medlemmarnas skulder.<br />
70. Vad skulle hända om ett svagt land som Grekland lämnar EMU?<br />
Om ett svagt land lämnar EMU, kan följande förändringar förväntas. För det<br />
första skulle värdet på landets valuta falla kraftigt. För det andra måste landet<br />
införa kapitalkontroller för att stödja den nya valutan <strong>och</strong> för att förhindra<br />
kapitalflykt från banksystemet. För det tredje skulle risken för att banksystemet<br />
slås ut av massuttag leda till att uttagsbegränsningar måste införas. Banker<br />
skulle behöva en rekapitaliseras, en kreditkris skulle drabba landet <strong>och</strong><br />
utrikeshandeln skulle drabbas. För det fjärde skulle bristen på, eller begränsad<br />
tillgång till extern finansiering, medföra att det svaga landet tvingades till<br />
kraftigare åtstramningar för att balansera dess budget. Tillgången till finansiering<br />
skulle även begränsas för den privata sektorn, vilken skulle orsaka en kraftig<br />
nedgång av hushållens konsumtion <strong>och</strong> företagens investeringar. Om en<br />
finanspolitisk åtstramning inte sker skulle centralbanken tvingas till att trycka<br />
pengar, vilket skulle medföra hög inflation <strong>och</strong> en risk för upprepade<br />
nedskrivningar av valutan. För det femte skulle rättstvister relaterade till värdet<br />
på befintliga skulder i den nya valutan förhindra nya kapitalinflöden. För det<br />
sjätte, enligt befintlig lagstiftning är ett utträde ur EMU samma sak som att lämna<br />
EU, vilket innebär att landet går miste om tillgången till EU:s finansiella stöd,<br />
handelsavtal etc. Belke (2011) bedömer att kostnaden för att lämna EU<br />
samarbetet för en svag ekonomi uppgår till 40-50 % av dess årliga BNP. 61<br />
Sådana kostnader är på intet vis bagatellartade, även om kalkylerna underligger<br />
osäkerhet <strong>och</strong> felmarginalen är stor.<br />
Även om den grekiska ekonomin är liten <strong>och</strong> endast utgör 2 % av <strong>euroområdet</strong>s<br />
totala BNP, skulle dess utträde få allvarliga effekter på andra EMU-ekonomier.<br />
Inte endast via utrikeshandel utan även genom förväntningar <strong>och</strong> psykologiska<br />
effekter på de finansiella marknaderna. Bland annat skulle spekulationer om<br />
vilket land som stod på tur att lämna EMU genast börja <strong>och</strong> detta skulle kunna<br />
leda till en omfattande oro på de finansiella marknaderna <strong>och</strong> då inte endast för<br />
andra svaga ekonomier, utan även för de starka ekonomierna. Tillgångspriser<br />
skulle falla kraftigt <strong>och</strong> drabba banksektorn genom direkt innehav av grekiska<br />
tillgångar <strong>och</strong> genom indirekta <strong>och</strong> möjligen ännu skadligare effekter genom<br />
prisfall i andra tillgångsklasser. Dessa indirekta effekter skulle inträffa när (i)<br />
säkra tillgångar säljs för att täcka betalningar av grekiska tillgångar som fallit i<br />
värde <strong>och</strong> (ii) marknadssentimentet faller. Banksektorn skulle behöva en<br />
rekapitalisering, vilket troligen skulle medföra en långvarig kreditkris. Om ett<br />
svagt land lämnar samarbetet på ett oordnat vis när finansiella marknader är<br />
utsatta för extrema påfrestningar, kan dess effekt bli värre än Lehman Brothers<br />
konkurs eftersom beslutsfattarna denna gång har färre verktyg till sitt förfogande<br />
för att stabilisera ekonomierna. Å andra sidan har ECB genom att emittera cirka<br />
1 biljon EUR (se fråga 34 för ytterligare information) signalerat att man är beredd<br />
61 Belke, A. (2011) “Doomsday for the euro area: Causes, variants and consequences of breakup”
62<br />
att agera för att förhindra att krisen sprider sig. Kostnaden skulle bli lägre om<br />
utträdet skedde under ordnade former d.v.s. om det hade föreberetts noggrant,<br />
landet inte tvingas lämna EU <strong>och</strong> det land som utträder har en brandvägg på<br />
plats mot andra EMU-länder för att begränsa spridningseffekter på de finansiella<br />
marknaderna.<br />
71. Vad skulle hända om ett starkt land som Tyskland lämnade EMU?<br />
Ett starkt land skulle klara ett utträde ur EMU bättre än ett svagt land (se fråga<br />
69). Dess valuta skulle stiga i värde eftersom det skulle bli av med den<br />
belastning som svaga länder utgör. Det är inte troligt att ett starkt land skulle<br />
drabbas av massuttag i dess banksystem. Istället för kapitalflykt, är det troligt att<br />
kapital skulle flyttas till den starka ekonomin från de svaga ekonomierna <strong>och</strong><br />
dess valuta skulle stärkas ytterligare. För det starka landet skulle värdet på<br />
existerande skuld nominerad i euro sjunka eftersom dess egen nya valuta stärks.<br />
Det innebär också att det inte skulle uppstå några juridiska svårigheter rörande<br />
värdet på landets statsskuld.<br />
Under nuvarande lagstiftning skulle även dess EU-medlemskap vara i fara, vilket<br />
till exempel skulle kunna innebära störningar i handelsflödet <strong>och</strong> risken för att<br />
tullar införs av de kvarvarande EMU-länderna. Valutaförstärkningen skulle<br />
dessutom försämra den externa konkurrenskraft <strong>och</strong> drabba exporten. En<br />
konjunkturnedgång i hela <strong>euroområdet</strong> därutöver försämra exportutsikterna.<br />
Även bankernas balansräkningar skulle drabbas <strong>och</strong> banksystemet skulle<br />
sannolikt behöva rekapitaliseras pga. av fallande värde på utländska tillgångar.<br />
Även balansräkningar för företag <strong>och</strong> hushåll skulle försvagas. Dessutom<br />
tillkommer administrativa problem – skulder behöver omvandlas till den nya<br />
nationella valutan, <strong>och</strong> på tillgångssidan skulle inte alla eurotillgångar kunna<br />
omvandlas till den nya valutan. Det är även värt att notera att landets politiska<br />
inflytande skulle minska. Belke (2011) 62 bedömer att kostnaden för ett utträde för<br />
ett starkt land uppgår till 20-25 % av dess årliga BNP. Sådana kalkyler baseras<br />
naturligtvis på antaganden <strong>och</strong> felmarginalen är stor. Men även om en potentiell<br />
förlust är kraftigt övervärderad, är den på intet vis liten – i jämförelse med t.ex.<br />
den konjunkturnedgång som orsakades av Lehmans konkurs då Tysklands BNP<br />
krympte med cirka 5 %.<br />
Det är mycket osannolikt att EMU skulle fortsätta att fungera om starka länder<br />
trätt ur. För det första är kostnaden för de starka länderna om svaga lämnar det<br />
lägre än om de själva lämnar EMU. För det andra, de svaga länderna kan endast<br />
överleva inom EMU eftersom de drar nytta av de starka länderna. Om de starka<br />
länderna lämnar EMU, finns det inte längre någon fördel för de svaga länderna.<br />
Systemet skulle därför bryta samman om starka länder lämnade eller förvandlas<br />
till en annan sorts monetär union med t.ex. ett mål rörande prisstabilitet som<br />
skiljer sig från dagens.<br />
62 Belke, A. (2011) “Doomsday for the euro area: Causes, variants and consequences of breakup”
63<br />
72. Vilka är fördelarna <strong>och</strong> nackdelarna med att upplösa EMU?<br />
En upplösning av EMU <strong>och</strong> därpå följande fallande värde av de svaga ländernas<br />
valutor <strong>och</strong> stigande värde av de starka ländernas valutor skulle påskynda den<br />
relativa prisjusteringen <strong>och</strong> (åtminstone på kort sikt) öka konkurrenskraften för de<br />
svaga ekonomiernas export. En högre inflation i dessa ekonomier skulle<br />
underlätta skuldsaneringen de behöver genomföra. Belägg från EMU-länder<br />
visar att nominella prisjusteringar genom deflation hittills varit begränsade; det<br />
mesta av justeringen har skett genom fallande ekonomisk aktivitet <strong>och</strong> ökande<br />
arbetslöshet vilket ökar anpassningens sociala kostnad.<br />
En upplösning av EMU (speciellt om den inte sker under ordnade former) skulle<br />
orsaka kaos på de finansiella marknaderna <strong>och</strong> driva in ekonomierna i djupa<br />
recessioner (se <strong>frågor</strong>na ovan i detta avsnitt). Nedskrivningar <strong>och</strong> därpå följande<br />
förändringar av tillgångspriser skulle orsaka omfattande omfördelningar av<br />
förmögenhet från sparare (d.v.s. långivare) till konsumenter (d.v.s. låntagare).<br />
Nedskrivningar av valutor kan inte ensamma lösa fundamentala strukturella<br />
problem som ineffektiva arbetsmarknader <strong>och</strong> krävande strukturella reformer<br />
skulle fortfarande vara nödvändiga för att föra tillbaka de svaga ekonomierna till<br />
en väg med uthållig tillväxt.<br />
73. Vad skulle hända med EU om EMU skulle upplösas?<br />
Enligt rådande lagstiftning måste ett land som lämnar EMU först lämna EU. 63<br />
Endast Storbritannien <strong>och</strong> Danmark har förhandlat till sig ett undantag från EMU<br />
samtidigt som de är medlemmar av EU. Sverige har ett informellt undantag. En<br />
upplösning av EMU skulle därför innebära att EU endast skulle bestå av<br />
Storbritannien, Danmark <strong>och</strong> Sverige – om inte även dessa länder valde att<br />
lämna EU.<br />
Men givet de stora positiva ekonomiska <strong>och</strong> politiska fördelarna av t.ex. den<br />
gemensamma marknaden för varor <strong>och</strong> tjänster <strong>och</strong> de oerhört stora negativa<br />
effekter som en förnyad protektionism skulle få, är det inte troligt att en<br />
upplösning av EMU skulle leda till en upplösning av EU. Det skulle troligen bli så<br />
att beslutsfattare skulle sträva efter att anpassa lagstiftningen för att bevara EU.<br />
74. Hur trolig är en upplösning av EMU?<br />
Sannolikheten för en upplösning av EMU är mycket låg. Det främsta skälet är att<br />
kostnaden förknippade med en upplösning är avsevärt högre än kostnaden för<br />
att hålla ihop samarbetet (se övriga <strong>frågor</strong> i detta avsnitt för information). Om den<br />
övergripande ekonomiska situationen förbättras kan det omedelbara trycket från<br />
finansiella marknader mot svaga ekonomier lätta <strong>och</strong> ge dem mer tid att<br />
korrigera obalanser <strong>och</strong> därmed minska de sociala påfrestningarna i de svaga<br />
ekonomierna <strong>och</strong> därmed sannolikheten för en upplösning av EMU.<br />
Om den ekonomiska situationen skulle förbättras i de starka ekonomierna<br />
samtidigt som de svaga fortsatte att underprestera, skulle det bli lättare att<br />
63 Se t.ex. “Answers to 10 common questions on EMU breakup”, JP Morgan, 7 december 2011
64<br />
placera en brandvägg runt de svagare <strong>och</strong> spridningseffekten skulle minska. En<br />
sådan situation skulle öka sannolikheten för att vissa ekonomier skulle lämna<br />
EMU frivilligt eller genom tvång. Om beslutsfattarna inom <strong>euroområdet</strong> inte<br />
lyckas med att stärka EU:s institutionella ramverk så att det kan stödja<br />
ekonomisk tillväxt, säkerställa en disciplinerad finanspolitik <strong>och</strong> stärka<br />
mekanismer för krishantering som ESM, skulle sannolikheten för att EMU<br />
upplöses öka på medellång sikt.
65<br />
J. EMU ur ett långsiktigt perspektiv: hur kan den förbättras<br />
<strong>och</strong> varför är det viktigt?<br />
75. Vilka institutioner krävs för att en valutaunion ska fungera bra?<br />
En förutsättning för en fungerande valutaunion utgår från teorin om ett optimalt<br />
valutaområde som 1961 utvecklades av Robert Mundell. 64 (Se fråga 96) I ett<br />
optimalt valutaområde ska det enligt teorin finnas ett flöde av arbetskraft, kapital<br />
<strong>och</strong> tjänster mellan länder, <strong>och</strong> institutioner måste skapas för att valutaunionen<br />
ska fungera väl, särskilt vid kriser.<br />
Dessa institutioner sägs ofta ha en finanspolitisk union, en finansiell union, det<br />
vill säga endast en tillsynsmyndighet för banker (inte 17), <strong>och</strong> en centralbank<br />
som agerar långivare i sista instans för stater (inte endast för banker). Se t.ex.<br />
Barry Eichengreen, professor vid University of California, Berkeley.<br />
Mer än 20 år efter det Mundell utvecklade sitt "trilemma" enligt vilket inget land<br />
samtidigt kan dra nytta av fria kapitalflöden, stabila växelkurser <strong>och</strong> oberoende<br />
penningpolitik finns ett nytt ”trilemma”. Den Brysselbaserade tankesmedjan<br />
Bruegel har beskrivit en ny omöjlig trefaldighet. 65 Euroområdet måste på grund<br />
av EU:s fördrag hantera ett annat trilemma: frånvaron av gemensamt an<strong>svar</strong> för<br />
statsskulder, den strikta regeln rörande monetär finansiering <strong>och</strong> banksystemens<br />
nationella karaktär.<br />
Även om dessa tre institutioner behövs, kan allmänhetens stöd för att skapa dem<br />
saknas, åtminstone på kort <strong>och</strong> medellång sikt. Även om den finanspolitiska<br />
pakten är ett steg mot en närmare koordinering av skatter <strong>och</strong> statsutgifter,<br />
saknas ett gemensamt an<strong>svar</strong> för statsskulder.<br />
ESM som förutses introduceras i sommar, kommer att bli en slags långivare i<br />
sista instans för stater (eller en mekanism för att överföra medel som ett<br />
alternativ till dessa institutioner), med en kapacitet på cirka 500 miljarder Euro.<br />
Denna kapacitet skulle inte vara tillräcklig om större länder som Italien <strong>och</strong><br />
Spanien skulle behöva stöd samtidigt.<br />
64 Mundell, R. A. (1961). "A Theory of Optimum Currency Areas". American Economic Review 51 (4): 657–665.<br />
http://www.jstor.org/stable/1812792<br />
65 http://www.bruegel.org/publications/publication-detail/publication/674-the-euro-crisis-and-the-new-impossible-trinity/
66<br />
Det "nya trilemmat"<br />
76. Finns det något alternativ till att skapa en finanspolitisk union, finansiell<br />
union <strong>och</strong> en centralbak som agerar långivare i sista instans, t.ex. via<br />
räddningsfonder, <strong>och</strong> hur uthålligt är ett sådant alternativ?<br />
Så länge som EMU inte karakteriseras som en finanspolitisk union, en finansiell<br />
union, med centralbanken som en långivare i sista instans för stater, måste<br />
alternativet vara att överföra lån <strong>och</strong> annan form av stöd till länder med<br />
betalningsproblem eftersom dessa länder inte kan trycka sin egen valuta.<br />
Från början var överföringar mellan länder eller "stöd" inte tillåtna (se EUfördraget.).<br />
Men på grund av <strong>euroområdet</strong>s kris har stödmekanismer skapats,<br />
som den Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) <strong>och</strong> därefter den<br />
Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) (se fråga 26) som fungerar som en<br />
överföringsunion.<br />
Euroområdets uthållighet <strong>och</strong> trovärdighet rörande dess krishantering kommer<br />
att vara beroende av hur stora dessa stödfaciliteter blir <strong>och</strong> dess flexibilitet för att<br />
kunna använda dem när en ny kris inträffar. För närvarande är faciliteterna för<br />
små för att vara effektiva: de skulle behöva vara större för att skapa förtroende<br />
på de finansiella marknaderna för att valutaunionen inte skulle kollapsa om<br />
någon av de större ekonomierna drabbades av liknande problem som Grekland,<br />
Irland eller Portugal.<br />
77. Vilka är fördelarna <strong>och</strong> nackdelarna med en marknad för euroobligationer?<br />
Det har framförts förslag om att euroobligationer (eller stabilitetsobligationer)<br />
skulle emitteras gemensamt av de 17 länder som ingår i <strong>euroområdet</strong>. 66<br />
Euroobligationer skulle vara investeringar i obligationer där en placerare lånar ut<br />
66 http://ec.europa.eu/economy_finance/consultation/stability_bonds/pdf/green-pepr-stability-bonds_en.pdf
67<br />
ett visst belopp, under en viss tid, med en viss ränta, till hela <strong>euroområdet</strong>, som<br />
sedan överför medlen till individuella regeringar.<br />
Euroobligationer skulle erbjuda fem viktiga fördelar:<br />
Euroobligationer skulle kunna mildra den statsskuldskris som råder eftersom<br />
medlemsstater som betalar höga räntor skulle gynnas av den bättre<br />
kreditvärdighet som medlemsstater som betalar låga räntor åtnjuter.<br />
Euroobligationer skulle kunna göra <strong>euroområdet</strong> mer motståndskraftigt mot<br />
chocker <strong>och</strong> på så vis stärka den finansiella stabiliteten. De skulle erbjuda en<br />
källa till mer robust säkerhet för alla banker inom <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> minska<br />
deras sårbarhet mot en försämring av enskilda länders kreditvärdighet,<br />
Genom euroobligationer skulle <strong>euroområdet</strong>s penningpolitik effektiviseras,<br />
eftersom de skulle skapa ett större utbud av säkra <strong>och</strong> likvida tillgångar, <strong>och</strong><br />
ECB:s politik skulle få en mer direkt effekt på lånekostnader. Om man antar<br />
en pool som uppgår till 60 % av euroländernas statsskuld, skulle redan den<br />
marknaden bli stor <strong>och</strong> uppgå till 5 000 till 6 000 miljarder EUR, vilket kan<br />
jämföras med 7 250 miljarder EUR för den amerikanska marknaden för<br />
statspapper..<br />
Euroobligationer skulle öka effektiviteten inom <strong>euroområdet</strong>s marknad för<br />
statsobligationer <strong>och</strong> inom <strong>euroområdet</strong>s vidare finansiella system.<br />
Likviditeten <strong>och</strong> den höga kreditkvaliteten på marknaden för<br />
euoroobligationer skulle tack vare den låga kreditrisken <strong>och</strong> likviditetspremien<br />
leda till låga räntor.<br />
Euroobligationer skulle underlätta portföljinvesteringar i euro <strong>och</strong> skulle<br />
främja ett mer balanserat globalt finansiellt system eftersom de skulle främja<br />
framväxten av euron som en ledande reservvaluta.<br />
Samtidigt skulle euroobligationer kunna innebära nackdelar:<br />
Skattebetalarna i kärnländerna skulle garantera skulden för hela<br />
<strong>euroområdet</strong>. Ett land som drabbats av problem kan trots åtaganden vara<br />
oförmöget eller vägra att betala sin del.<br />
Euroobligationer kan försvaga den finanspolitiska disciplinen eftersom<br />
marknaderna inte kan disciplinera regeringar om alla emitterade obligationer<br />
samlas i en gemensam pool <strong>och</strong> det inte finns några nationella obligationer.<br />
Alla tror inte att den reformerade stabilitets- <strong>och</strong> tillväxtpakten skulle kunna<br />
disciplinera berörda länder.<br />
Eftersom räntan för euroobligationer skulle bli högre än för dagens tyska<br />
statsobligationer, skulle det bli dyrare för Tyskland att betala sin skuld.<br />
Argumenten mot euroobligationer skulle kunna lösas med hjälp av Bruegels<br />
förslag att skapa en marknad för blåa obligationer för upp till 60 % av skulden,<br />
<strong>och</strong> skapa en marknad för röda obligationer för återstoden, det vill säga för
68<br />
obligationer emitterade av individuella länder. 67 De röda obligationerna med<br />
högre avkastning skulle främja finansiell disciplin, medan räntan för den blåa<br />
marknaden skulle vara lägre; på grund av den senare marknadens storlek skulle<br />
dess ränta till <strong>och</strong> med bli jämförbar med eller lägre än de tyska obligationerna<br />
som är riktmärket.<br />
78. Vilka strukturella reformer krävs för att öka de krisdrabbade ländernas<br />
konkurrenskraft?<br />
De viktigaste reformerna bör innefatta åtgärder för (i) att skapa trovärdiga<br />
offentliga institutioner som bland annat skulle uppnå budgetdisciplin, <strong>och</strong> (ii) att<br />
öka tillväxten genom att se till att marknader t.ex. arbets-, produkt- <strong>och</strong><br />
kapitalmarknader fungerar bättre. Det finns gott om utrymme för att minska<br />
byråkratin i perifera ekonomier inom <strong>euroområdet</strong> – arbetsmarknader är<br />
överreglerade <strong>och</strong> överbeskyddade <strong>och</strong> olika sektorer skyddas mot konkurrens,<br />
vilket gör att företag passiviseras <strong>och</strong> inte blir konkurrenskraftiga.<br />
För att förbättra marknadernas funktion är det angeläget att vidta åtgärder för att<br />
öka konkurrenskraften genom bättre utbildning <strong>och</strong> genom att mer resurser<br />
överförs till forskning <strong>och</strong> utveckling (FoU). Resultaten skulle visa sig på<br />
medellång till lång sikt.<br />
En central metod för att stärka konkurrenskraften är att dra till sig utländska<br />
direktinvesteringar (FDI), eftersom inflödet av kapital, mänskliga resurser <strong>och</strong><br />
idéer kan skapa arbetstillfällen <strong>och</strong> andra spridningseffekter i ekonomin som till<br />
exempel nya företag. Dessutom brukar FDI leda till ökad produktivitetstillväxt.<br />
79. Är en intern nedskrivning det enda botemedlet för Grekland <strong>och</strong> kommer<br />
den att bli framgångsrik <strong>och</strong> påminna om erfarenheterna från de baltiska<br />
staterna?<br />
Eftersom länder inom <strong>euroområdet</strong> som drabbats av betalningsproblem inte har<br />
möjlighet att trycka sin egen valuta, är en svagare valuta inte en lösning för ett<br />
krisdrabbat land. Om landet drabbas av en asymmetrisk chock, vilket betyder att<br />
andra länder inom <strong>euroområdet</strong> inte drabbas, kan det till <strong>och</strong> med hända i en<br />
situation där ECB höjer räntenivån, vilket gör att penningpolitiken stramas åt för<br />
ett land som redan drabbats av en chock.<br />
Om en stimulans via finanspolitiken inte är ett alternativ eftersom<br />
budgetunderskotten är stora <strong>och</strong> finansmarknaderna inte vill låna ut mer med<br />
mindre att riskpremierna är mycket höga, är landets enda utväg att genomföra<br />
en intern devalvering eller kostnadsnedskrivning, samtidigt som strukturella<br />
reformer genomförs för att öka tillväxten på medellång till lång sikt.<br />
En intern devalvering betyder att de inhemska produktionskostnaderna sänks för<br />
att återställa den internationella konkurrenskraften. Kostnader är huvudsakligen<br />
relaterade till arbetsmarknaden <strong>och</strong> innefattar löner, avgifter <strong>och</strong> pensioner.<br />
67 http://www.bruegel.org/publications/publication-listing/?author=10-jakob-vonweizsacker&category=&topic=&year=&sort=date&pp=10
69<br />
Samtidigt kommer åtgärder som ökar produktiviteten att hjälpa till att hålla ned<br />
enhetsarbetskraftskostnaden.<br />
Jämfört med en vanlig nedskrivning av valutan tar en intern nedskrivning längre<br />
tid <strong>och</strong> anses ibland vara skadligare för samhället. I de baltiska länderna sänktes<br />
lönekostnaderna både genom att lönerna sänktes <strong>och</strong> genom att anställda<br />
friställdes. Konkurrenskraften har förbättrats, men processen pågår fortfarande.<br />
Arbetslösheten <strong>och</strong> emigrationen har ökat. Interna nedskrivningar kan ibland<br />
orsaka deflation, medan en nedskrivning av valutan istället kan leda till inflation<br />
eftersom priset på importen ökar <strong>och</strong> om det förekommer indexerade priser <strong>och</strong><br />
löner kan det leda till en inflationsspiral. Därigenom kan värdet på sparandet<br />
urholkas. Oavsett om man väljer en intern devalvering eller vanlig nedskrivning<br />
av valutan, krävs det ofta strukturella reformer för att förbättra konkurrenskraften<br />
<strong>och</strong> finanspolitiska åtgärder för att nedskrivningen ska få långfristiga positiva<br />
effekter.<br />
80. Måste Tyskland försvagas för att södra Europa ska kunna stärkas, <strong>och</strong> om<br />
länder inom <strong>euroområdet</strong> fortsätter att ha divergerande levnadsstandarder<br />
<strong>och</strong> konkurrenskraft samt kulturella <strong>och</strong> sociala värderingar, kan EMU ha<br />
en framtid?<br />
I USA som har en finanspolitisk union <strong>och</strong> en finansiell union <strong>och</strong> där Federal<br />
Reserve inte endast är en långivare i sista instans för banker, utan även för USA<br />
som stat, förekommer sällan diskussioner om skillnaderna mellan South Dakota<br />
<strong>och</strong> Texas som är relaterade till dollarns livskraft eller USA som en valutaunion.<br />
Människor, varor <strong>och</strong> kapital flödar fritt mellan stater <strong>och</strong> USA kan anses ligga<br />
närmare ett optimalt valutaområde än <strong>euroområdet</strong>. Icke desto mindre<br />
förekommer det kulturella skillnader mellan stater <strong>och</strong> även inom stater.<br />
Inom <strong>euroområdet</strong> är institutioner som kan skapa förtroende för en livsduglig<br />
valutaunion bristfälliga <strong>och</strong> på grund av skillnader i språk, kultur, pensionssystem<br />
etc. flödar arbete <strong>och</strong> kapital inte lika fritt mellan <strong>euroområdet</strong>s länder. På grund<br />
av krisen har nationalismen åter fått fotfäste. EMU:s framtid är beroende av ökad<br />
integration <strong>och</strong> att det skapas institutioner som behövs för att stödja en<br />
valutaunion (se fråga 75).<br />
Tyskland har kritiserats för att det byggt upp stora bytesbalansöverskott <strong>och</strong> för<br />
att dess inhemska efterfrågan är för låg medan lönekostnaderna under det<br />
senaste årtiondet har stigit långsammare än i andra länder. Kritikerna hävdar att<br />
Tyskland borde öka sin inhemska efterfrågan <strong>och</strong> därmed importera mer varor<br />
<strong>och</strong> tjänster från krisdrabbade länder. Men de tyska lönerna sätts av<br />
arbetsgivarna <strong>och</strong> fackföreningarna på arbetsmarknaden, inte av regeringen. Det<br />
är snarare en process i vilken Tyskland konkurrerar på de globala marknaderna<br />
<strong>och</strong> därför måste se till att landet är konkurrenskraftigt i fråga om kostnader <strong>och</strong><br />
produktkvalitet.<br />
Tysklands bytesbalansöverskott är en följd av för högt sparande <strong>och</strong>/eller för<br />
låga investeringar. Samtidigt som demografiska faktorer bidrar till ett högre<br />
överskott i sparandet, skulle Tyskland även kunna öka investeringarna, både de<br />
offentliga <strong>och</strong> privata, vilket skulle gynna hela <strong>euroområdet</strong>.
70<br />
Fokus borde ligga på att de krisdrabbade ekonomierna förbättrar sina externa<br />
balanser, istället för på Tysklands situation. <strong>Krisen</strong> har minskat importen, <strong>och</strong><br />
därmed minskat bytesbalansöverskottet, men man borde även försöka sig på att<br />
förbättra konkurrenskraften på lång sikt så att stora underskott inte uppstår igen<br />
när konjunkturcykeln förbättras.<br />
Utvecklingen inom <strong>euroområdet</strong> är inte ett nollsummespel, där ett lägre tyskt<br />
överskott leder till att de krisdrabbade länderna sänker sina underskott. Det är<br />
snarare så att det finns möjligheter för länderna i södra Europa att öka exporten<br />
genom att söka sig till nya exportmarknader som i Nordafrika, längs Medelhavet,<br />
på Balkan <strong>och</strong> liknande. Fokus borde ligga på att förbättra konkurrenskraften i de<br />
krisdrabbade länderna, snarare än att försämra de mer framgångsrika ländernas<br />
konkurrenskraft.<br />
81. Hur kommer EMU-krisen att påverka <strong>euroområdet</strong>s utvidgning?<br />
Det är svårt att avgöra, men ett antagande är att EU-kommissionen <strong>och</strong> ECB<br />
kommer att utföra en noggrannare analys av länder som ansöker om<br />
medlemskap innan de godtas, både vad gäller att uppfylla kriterier på kort sikt<br />
<strong>och</strong> uthållighet på lång sikt. Mer fokus kommer att läggas på bytesbalans <strong>och</strong><br />
andra områden som inte uttryckligen inkluderades som kriterier.<br />
Samtidigt kan det bli så att potentiella nya medlemmar kan vara tveksamma till<br />
att ansöka om medlemskap så länge som krisen pågår. Dessa länder kan tänkas<br />
vilja se hur EMU-institutioner byggs upp innan de bestämmer sig för ett<br />
medlemskap. Om EMU har en finanspolitisk union eller inte är en avgörande<br />
fråga för många väljare <strong>och</strong> politiker i de länder som är nationellt oberoende.<br />
Men de flesta EU-medlemmarna (förutom Storbritannien <strong>och</strong> Danmark) har en<br />
juridisk skyldighet att vid någon tidpunkt bli EMU-medlemmar oavsett nationella<br />
preferenser.<br />
82. Varför är det ur ett långsiktigt perspektiv viktigt att rädda EMU?<br />
Om EMU kollapsade <strong>och</strong> flera länder eller ett stort land lämnar valutaunionen, är<br />
det troligt att även EU skulle drabbas av allvarliga problem. Relationerna mellan<br />
EU-länder skulle försämras, nationalismen skulle åter få fotfäste <strong>och</strong><br />
integrationen som uppnåtts inom EU med den gemensamma marknaden <strong>och</strong><br />
liknande skulle drabbas av bakslag. En gemensam valuta <strong>och</strong> en gemensam<br />
marknad hjälper till att förbättra effektiviteten inom EU. De ekonomiska, sociala<br />
<strong>och</strong> politiska kostnaderna skulle följaktligen bli stora om EMU upplöstes.<br />
Ur ett långsiktigt perspektiv skulle det bli svårare för Europa att konkurrera med<br />
andra regioner som Asien <strong>och</strong> Nordamerika eftersom marknaderna skulle<br />
fragmenteras <strong>och</strong> varje land åter skulle tvingas bygga upp sina externa<br />
relationer.
71<br />
K. EMU-krisen – följder för Sverige <strong>och</strong> de baltiska<br />
länderna<br />
83. Hur viktig är utrikeshandeln med <strong>euroområdet</strong> för Sverige <strong>och</strong> de baltiska<br />
länderna?<br />
Euroområdet är den viktigaste handelspartnern för Sverige <strong>och</strong> de baltiska<br />
länderna. Ungefär en tredjedel av den totala exporten för dessa länder går till<br />
<strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> en ännu större andel av importen. Sverige är det land som är<br />
mest beroende av <strong>euroområdet</strong> för sin export (cirka 38 %) medan Litauen <strong>och</strong><br />
Estland är minst beroende. Mer än 35 % av Lettlands totala exportvolym går till<br />
länder inom <strong>euroområdet</strong>.<br />
Vidare är utrikeshandeln med alla EU-länder ännu viktigare. Lettland, Litauen<br />
<strong>och</strong> Estland kanaliserar över 60 % av sin totala export till EU-länder. Mest<br />
beroende är Lettland som exporterar över 70 % till <strong>och</strong> importerar över 75 % från<br />
EU. Även om Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna huvudsakligen bedriver handel<br />
med de större EMU-länderna, påverkas de indirekt av fortsatta recessioner i<br />
perifera länder genom oro på finansmarknaden <strong>och</strong> en svagare generell<br />
efterfrågan.<br />
84. Bör företag i Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna sträva efter att flytta fokus<br />
för sin handel från <strong>euroområdet</strong> om krisen förvärras <strong>och</strong> fortsätter under<br />
en längre period?<br />
Ett vanligt råd när det gäller ekonomisk verksamhet är att "inte lägga alla ägg i<br />
samma korg". Det betyder att en koncentration av ekonomiska relationer till en<br />
marknad ökar risken vid eventuella konjunkturnedgångar <strong>och</strong> det är särskilt sant<br />
idag. Därför är det rationellt att diversifiera till andra marknader utanför EU <strong>och</strong><br />
då särskilt till de stora <strong>och</strong> snabbväxande regionerna som Sydostasien <strong>och</strong>
72<br />
Sydamerika. Det är ändå av största betydelse att behålla sina viktiga<br />
volymmarknader i Europa <strong>och</strong> att fokusera på att bibehålla goda<br />
handelsrelationer med EU-länder.<br />
Företag i skulddrabbade länder kommer att behöva återvinna sin konkurrenskraft<br />
genom att skära i sina kostnader <strong>och</strong> kan börja söka efter billigare insat<strong>svar</strong>or<br />
eller -tjänster med snarlik kvalitet utanför sina gränser; detta skapar möjligheter<br />
för länder i Central- <strong>och</strong> Östeuropa. Dessutom har företagen i de baltiska<br />
länderna stärkt sin produktivitet <strong>och</strong> konkurrenskraft under de senaste krisåren,<br />
något som kommer att gynna dem då marknaderna blir allt priskänsligare. Det<br />
betyder att det finns möjligheter för entreprenörer att öka sina marknadsandelar i<br />
Europa.<br />
Företag bör därför bibehålla sina goda relationer till kunder i hela EU –<br />
köpkraften <strong>och</strong> områdets geografiska placering kommer även fortsättningsvis att<br />
vara mycket attraktiv <strong>och</strong> kommer att bli det i ännu större utsträckning när<br />
<strong>euroområdet</strong> hämtar sig från skuldkrisen.<br />
85. På vilket vis påverkar krisen EMU-medlemmen Estland annorlunda än<br />
Lettland, Litauen <strong>och</strong> Sverige?<br />
Estlands finanspolitik har varit disciplinerad under en längre tid – fram till 2010<br />
var dess huvudsakliga mål att man skulle balansera budgeten för att uppfylla<br />
Maastrichtkriterierna. Den nuvarande regeringen har visat en mycket stark<br />
politisk vilja att se till att budgeten förblir balanserad. Detsamma är sant rörande<br />
statsskulden – statsskulden som andel av BNP är cirka 6 %, vilket är betydligt<br />
lägre än de nivåer som länderna i Västeuropa uppvisar. Dessutom har den<br />
estländska regeringen ackumulerat reserver som kommer att vara till nytta om<br />
regeringen behöver ytterligare medel. Det finns en oro för att kreditvärdigheten<br />
kan försämras för ett land som har fört en disciplinerad finanspolitik om det är en<br />
del av EMU-området med dess många medlemmar som drabbats av en<br />
statsskuldskris. Men den tyska regeringens historiskt låga lånekostnader<br />
indikerar att investerare söker efter tillflyktsorter inom EMU <strong>och</strong> att<br />
medlemsstater med sunda statsfinanser därför kan belönas av marknaden.<br />
Den största skillnaden mellan att vara en medlem i EMU kommer från det<br />
avsevärda bidrag som lämnats av Estland till EFSF (<strong>och</strong> därefter till den<br />
Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)) – i slutet av 2011 uppgick<br />
garantiåtaganden till nästan 2 miljarder euro. 68 Dessa bidrag betraktas ibland<br />
felaktigt av befolkningen som överföring till svaga perifera ekonomier som inte<br />
kommer att betalas tillbaka. Faktum är att både EFSF <strong>och</strong> ESM är fonder i vilka<br />
Estland tillsammans med andra EMU-länder äger en andel som även kan ge<br />
68 www.efsf.europa.eu/attachments/faq_en.pdf
73<br />
avkastning. Dessutom kan det faktum att ESM finns öka kreditvärdigheten för<br />
alla EMU-länder <strong>och</strong> sänka deras upplåningskostnader.<br />
Estlands första betalning till ESM kommer att ske i juli 2012 <strong>och</strong> kommer att<br />
uppgå till 149 miljoner euro; den ska sedan betalas ut med lika stora belopp<br />
under en femårsperiod som inleds under 2013. Beslut om dessa betalningar ska<br />
ske från reserverna eller genom ytterligare upplåning kommer att fattas vid varje<br />
enskilt tillfälle <strong>och</strong> påverkas av den aktuella situationen. Parlamentet ratificerade<br />
ändringarna av det grundläggande EU-fördraget, som krävs för att det juridiska<br />
ramverket för ESM ska kunna träda i kraft i februari 2012. En månad senare<br />
beslöt dock Estlands justitiekansler att ESM-avtalet strider mot Estlands<br />
författning: en del av avtalet låter ESM fatta beslut om finansiellt stöd till<br />
medlemsstater med villkor som skulle kunna stå utanför Estlands kontroll, <strong>och</strong><br />
därmed hota parlamentets fiskala behörighet. Beroende på hur denna konflikt<br />
kommer att lösas <strong>och</strong> vilket det slutliga utfallet blir, finns det ett hot om att<br />
Estland kommer att bli utanför ESM. Det skulle inte vara ett allvarligt finansiellt<br />
hot för ESM, men det skulle otvivelaktigt skada Estlands ställning politiskt.<br />
86. Hur troligt är det att Lettland <strong>och</strong> Litauen följer planeringen <strong>och</strong> går med i<br />
EMU 2014 <strong>och</strong> vilka är utmaningarna?<br />
För att gå med i EMU under 2014 måste Lettland <strong>och</strong> Litauen uppfylla<br />
Maastrichtkriterierna i början av 2013. Även om detta är troligt (det vill säga att<br />
dessa ekonomier inte drabbas av djupa recessioner), kommer deras största<br />
utmaningar ligga i att uppfylla målen rörande inflation <strong>och</strong> budgetunderskott.<br />
Utsikterna för en minskning av inflationen är mycket snarlik i Lettland <strong>och</strong> Litauen<br />
eftersom förändringar av konsumentpriser i båda länder nu på det hela taget<br />
påverkas av dynamiken bakom de globala råvarupriserna (medan det lokala<br />
pristrycket fortfarande är måttligt på grund av en svag tillväxt för privat<br />
konsumtion <strong>och</strong> hög arbetslöshet). Om vi inte ser en kraftig ökning av priset för<br />
olja <strong>och</strong> livsmedel under 2012 (orsakade av geopolitiska konflikter <strong>och</strong>/eller<br />
ogynnsamma väderförhållanden), kommer ökningen av konsumentpriser att<br />
fortsätta falla i Lettland <strong>och</strong> Litauen. Samtidigt är det viktigt att båda länder<br />
fortsätter att främja inhemsk konkurrens; de har båda potential att stärka denna<br />
konkurrens <strong>och</strong> därmed dämpa inflationstrycket.<br />
Enligt vårt basscenario bör den genomsnittliga årliga ökningen av<br />
konsumentpriser i början av 2013 vara marginellt högre än 2 % i båda länder; det<br />
kommer troligen att vara tillräckligt för att uppfylla kriteriet (ej över<br />
1,5 procentenheter över genomsnittet för de tre EU-medlemsstater som har den<br />
lägsta inflationen). Ju lägre prisökningen är i EMU-länderna, ju svårare blir det<br />
för Lettland <strong>och</strong> Litauen att uppfylla kriteriet. Givet att den ekonomiska tillväxten<br />
saktar in i Europa, kommer troligen inflationen att gå samma väg.
74<br />
Regeringarna planerar för budgetunderskott under 2012 som uppgår till 2,5 % i<br />
Lettland <strong>och</strong> 3 % i Litauen (Maastrichtkriteriet är att det inte får överskrida 3 %).<br />
Skatteintäkterna kommer dock att påverkas av den ekonomiska tillväxten. Om<br />
utfallet för tillväxten blir lägre än prognostiserat (2,5 % för båda länder enligt<br />
budgetantaganden) till exempel på grund av en fördjupad kris inom <strong>euroområdet</strong>,<br />
kan regeringen behöva ytterligare finanspolitisk budgetkonsolidering för att inte<br />
förlora kontrollen över budgetunderskotten. Här befinner sig den lettiska<br />
regeringen i en bättre position eftersom (i) den har säkerhetsmarginaler <strong>och</strong> kan<br />
hantera en något långsammare ekonomisk tillväxt <strong>och</strong> (ii) den politiska cykeln är<br />
mer gynnsam. Eftersom parlamentsval hålls i Litauen under hösten 2012, kan<br />
det bli svårt att före dess komma överens om ytterligare kostnadsnedskärningar<br />
eller skattehöjningar. Trots dessa tryck, kommer de båda ländernas inflation<br />
troligen att vara det största hindret på deras väg till EMU.<br />
Generellt tycks Lettlands chanser att gå med i EMU under 2014 vara något<br />
bättre än Litauens. Vi kan dock inte utesluta möjligheten att EMU:s förmåga<br />
<strong>och</strong>/eller vilja att acceptera nya medlemsstater kan minska på grund av<br />
osäkerhet, lågkonjunktur inom <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> skuldkrisen.<br />
87. Hur har EMU-krisen påverkat sannolikheten för att Sverige går med i EMU?<br />
Hösten 2003 hölls en folkomröstning i Sverige om euron skulle införas som<br />
valuta. Över 55 % av de röstberättigade röstade emot att Sverige skulle införa<br />
euron som valuta. Sedan dess <strong>och</strong> i synnerhet sedan utbrottet av den<br />
statsfinansiella krisen inom <strong>euroområdet</strong> har stödet för att gå med i EMU fallit.<br />
Färska opinionsundersökningar visar att cirka 80 % är motståndare till att byta<br />
valuta till euro. Därför är det inte troligt att Sverige kommer att gå med i EMU på<br />
kort eller medellång sikt.<br />
På flera områden är den svenska ekonomin starkare än <strong>euroområdet</strong>s. Den<br />
svenska ekonomin har visat prov på flexibilitet <strong>och</strong> stor dynamik <strong>och</strong> hörde till de<br />
högst presterande länderna i Europa under 2010-2011. Ett litet överskott i<br />
statsfinanserna <strong>och</strong> en sjunkande statsskuld innebär att den svenska ekonomin<br />
behåller den högsta kreditvärdigheten samtidigt som kreditvärdigheten sänkts för<br />
flera länder i <strong>euroområdet</strong>. Stora obalanser i <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> osäkerheten kring<br />
euron, i kombination med att man uppfattar den svenska ekonomin som stark,<br />
har bidragit till den negativa inhemska inställningen till att Sverige ska gå med i<br />
EMU.<br />
88. Hur skulle Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna påverkas om EMU-krisen<br />
förvärrades <strong>och</strong> valutaunionen upplöstes?<br />
Om EMU upplöstes skulle det få mycket stora negativa effekter på Sverige <strong>och</strong><br />
de baltiska ekonomierna. Dessa effekter skulle huvudsakligen manifesteras<br />
genom tre kanaler: finansmarknader, förtroende <strong>och</strong> utrikeshandel. En ordnad
75<br />
upplösning (i vilken t.ex. Grekland lämnar unionen med de övriga<br />
medlemmarnas medgivande) skulle inte få en lika stor effekt på finanssystemet<br />
som en oordnad upplösning, som skulle leda till ytterligare spekulation om vilket<br />
som blir det nästa landet som lämnar EMU. I båda fallen skulle recessionen i EU<br />
bli långdragen <strong>och</strong> huvudsakligen påverka Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna<br />
genom en försvagad utländsk efterfrågan <strong>och</strong> dessutom genom förnyad volatilitet<br />
på de finansiella marknaderna <strong>och</strong> försämrad framtidstro.<br />
Vid en oordnad upplösning av EMU skulle det påverka EU:s inre marknad <strong>och</strong><br />
Sveriges <strong>och</strong> de baltiska ländernas handelsflöden skulle drabbas hårt. Det mest<br />
troliga är att det även skulle påverka konkurrenskraften mellan länderna, då t.ex.<br />
svaga länders valutor deprecierar <strong>och</strong> de starkare ländernas valutor apprecierar<br />
(se fråga 72 för mer information). De baltiska länderna skulle behöva fatta ett<br />
beslut som därefter skulle påverka deras konkurrenskraft: vilken växelkursregim<br />
de skulle välja (en fast kurs mot t.ex. Tyskland, en valutakorg, flytande växelkurs<br />
etc.)<br />
En ökande pessimism skulle dessutom dämpa konsumtion <strong>och</strong> investeringar i<br />
Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna. Regeringar skulle dessutom tvingas till att<br />
anpassa de offentliga balanserna på grund av svårigheterna med att låna när<br />
finansmarknaderna drabbas av globala problem. Ett totalt sammanbrott för<br />
<strong>euroområdet</strong> skulle även orsaka kaos på de inhemska finansmarknaderna <strong>och</strong><br />
skulle utsätta banksektorn för stora påfrestningar <strong>och</strong> utlåningen till<br />
realekonomin skulle troligen strypas.<br />
89. Vilka blir krisens följder för företag i länder som står utanför EMU i relation<br />
till att säkra sig mot valutarisker?<br />
I slutet av förra året började allt fler internationella företag att utveckla strategier<br />
för att kurssäkra sig mot en potentiell upplösning av <strong>euroområdet</strong>. På sistone har<br />
risken för en upplösning av EMU minskat men som försiktighetsåtgärd är det<br />
fortfarande lämpligt att leta efter naturliga garderingsmöjligheter, genom vilka ett<br />
företag matchar sina tillgångar <strong>och</strong> skulder (<strong>och</strong> intäkter <strong>och</strong> kostnader) i en viss<br />
valuta. Om exponeringen mot en valuta är stor kan det löna det sig att kurssäkra<br />
valutakursen med terminskontrakt oavsett hur situationen ser ut i <strong>euroområdet</strong>.<br />
Företag som bedriver handel med EMU-länder bör i sina avtal föra in klausuler<br />
som beskriver scenarier <strong>och</strong> förpliktelser om ett land lämnar <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong><br />
skaffar sig en ny nationell valuta.<br />
På grund av konjunkturnedgången <strong>och</strong> det låga förtroendet kommer euron<br />
troligen att förbli svag under 2012 <strong>och</strong> kan falla ytterligare mot andra ledande<br />
valutor. Detta kommer att få en negativ effekt på företag som är verksamma i<br />
länder med valutor som stärks <strong>och</strong> som exporterar till <strong>euroområdet</strong> (det vill säga<br />
främst Norge <strong>och</strong> Sverige). En svagare euro kommer inte att påverka exporten<br />
negativt för länder med växelkurser som är kopplade till euron. Däremot kan en
76<br />
depreciering av en nationell valuta (som är kopplad till euron) förbättra<br />
konkurrenskraften gentemot tredje land, till exempel OSS.<br />
90. Hur påverkas hushåll i Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna av EMU-krisen?<br />
Den huvudsakliga effekt som EMU-krisen får på hushåll är genom minskat<br />
förtroende för dessa länders ekonomiska utsikter, men även genom lägre<br />
inkomster för hushållen <strong>och</strong> förväntningar om stigande arbetslöshet. Om<br />
förväntningarna om framtida vinster blir mer negativa dämpar detta även<br />
aktiemarknadens utveckling vilket i sin tur påverkar hushållens förmögenhet<br />
negativt. Många negativa nyheter om utvecklingen inom <strong>euroområdet</strong> har<br />
medfört att indikatorer för konsumentförtroendet sjunkit i de flesta länderna. Ett<br />
lägre konsumentförtroende leder till att hushåll ökar sitt sparande <strong>och</strong> därför<br />
konsumerar mindre. Detta leder till att den inhemska efterfrågan försvagas <strong>och</strong><br />
därmed även den ekonomiska tillväxten.<br />
Hushållen påverkas främst genom utvecklingen på arbetsmarknaden, där företag<br />
bestämmer sig för att skjuta på investeringar <strong>och</strong> att skapa nya arbetstillfällen.<br />
Svagare efterfrågan <strong>och</strong> lägre export kan även leda till att vissa företag avskedar<br />
personal. Detta innebär, att vi även om vi bortser från eventuella neddragningar<br />
av nya arbetstillfällen i framtiden tillsammans med en neddragning av<br />
investeringsaktiviteten, kan neddragningen av anställda hota hushållens köpkraft<br />
genom beslut som företag fattar idag. Dessutom kan osäkerheten kring hur<br />
<strong>euroområdet</strong>s kris utvecklas, <strong>och</strong> som leder till kostnadsnedskärningar <strong>och</strong><br />
effektivitetshöjande åtgärder (åtminstone i somliga företag), minska<br />
arbetskraftens styrka vid löneförhandlingar <strong>och</strong> sänka inkomsterna. .<br />
Samtidigt har EMU:s skuldkris en positiv effekt – ECB har sänkt räntorna <strong>och</strong><br />
kommer troligen att se till att de ligger på en historiskt låg nivå under en längre<br />
tid. Detta <strong>och</strong> andra likviditetsåtgärder har tryckt ned interbankräntorna <strong>och</strong><br />
kostnaderna för hushållens lånekostnader. Det är troligt att riksbanken under en<br />
tid också kommer att se till att reporäntan är låg, även om bolåneräntorna<br />
kanske inte följer denna exakt på grund av bankernas högre lånekostnader<br />
(bland annat då bankerna på grund av hårdare bankreglering måste öka<br />
löptiden för sina lån).<br />
Om EMU-krisen intensifieras <strong>och</strong> den finansiella sektorn drabbas av<br />
likviditetsproblem eller problem med betalningsförmågan, kan det leda till en<br />
allvarlig kreditkris i Europa; en sådan skulle på grund av den finansiella<br />
integrationen i EU <strong>och</strong> bankernas behov av internationell finansiering även<br />
påverka hushållen i Sverige <strong>och</strong> de baltiska länderna. Hushållen i Sverige <strong>och</strong> de<br />
baltiska länderna är dock olika beroende av tillgången på lån. I Litauen är<br />
hushållens skulder bland de lägsta i EU <strong>och</strong> utgör endast cirka 40 % av<br />
hushållens årsinkomster. Estländska hushåll har en genomsnittlig
77<br />
skuldsättningsgrad som mot<strong>svar</strong>ar deras årsinkomst <strong>och</strong> i Sverige är den cirka<br />
180 % (skuld i relation till disponibel inkomst).<br />
91. Är euron hotad <strong>och</strong> ska sparande i euro därför undvikas?<br />
Även om risken för en upplösning av EMU <strong>och</strong> därmed euron inte är försumbar,<br />
är sannolikheten ändå mycket låg. Det främsta skälet är den stora osäkerhet<br />
som råder kring kostnaden för en sådan upplösning. Kostnaderna skulle<br />
huvudsakligen orsakas av ett avbrott i kapitalflödet <strong>och</strong> handeln men även från<br />
allmänt utbredd osäkerhet på de finansiella marknaderna <strong>och</strong> <strong>och</strong> bland banker.<br />
Detta skulle troligen resultera i en kreditåtstramning i Europa <strong>och</strong> avsevärt lägre<br />
tillväxttakt under flera år. De främsta beslutsfattarna i Europa (<strong>och</strong> i världen)<br />
skulle göra sitt yttersta för att undvika ett sådant scenario.<br />
Det finns dock en möjlighet att EMU skulle ändras på grund av att ett eller flera<br />
länder lämnar unionen <strong>och</strong> detta skulle på sätt <strong>och</strong> vis innebära en upplösning av<br />
euron. Det kan finnas ekonomiska skäl till att länder som är drabbade av skuld-<br />
<strong>och</strong> konkurrenskraftskriser (Grekland, Portugal <strong>och</strong> Italien) lämnar samarbetet<br />
<strong>och</strong> skaffar sig egna valutor. Då skulle de kunna devalvera <strong>och</strong> snabbt förbättra<br />
sin konkurrenskraft <strong>och</strong> öka den ekonomiska tillväxten. Även i en sådan situation<br />
skulle dock osäkerheten vara stor <strong>och</strong> riskerna för banksektorn avsevärda. Detta<br />
kommer enligt vårt förmenande åtminstone på medellång sikt förhindra att dessa<br />
länder lämnar EMU. Det finns också en möjlighet att några av de "starkare"<br />
länderna lämnar den monetära unionen (Tyskland, Nederländerna <strong>och</strong> Finland).<br />
Skälet vore i detta fall att de vill undvika de finansiella kostnaderna förknippade<br />
med att rädda unionen genom transfereringar till krisländerna. Även i en sådan<br />
situation skulle det förekomma kostnader, men i detta fall huvudsakligen kopplat<br />
till att valutornas värde ökar kraftigt för de länder som lämnar unionen. Även om<br />
de vore rikare skulle det bli mycket besvärligare för dem att konkurrera på den<br />
globala marknaden <strong>och</strong> de skulle troligen drabbas av fallande tillväxttakt <strong>och</strong><br />
stigande arbetslöshet. Eftersom sannolikheten för en upplösning är låg, finns det<br />
enligt vårt förmenande inget omedelbart skäl till att undvika sparande i euro, men<br />
investerare ska vara uppmärksamma på kvaliteten för tillgångarnas utgivare<br />
(banker som kontoinnehavare etc.) <strong>och</strong> risken för växelkurssvängningar. Euron<br />
kommer troligen att försvagas ytterligare, men hur mycket <strong>och</strong> hur länge beror<br />
även på situationen i USA, Storbritannien, Kina <strong>och</strong> andra länder. Hushåll bör<br />
undvika gissningar <strong>och</strong> spekulationer rörande dessa trender <strong>och</strong> se till att de har<br />
tillfredsställande valutasäkring i sina sparportföljer. Som vid alla investeringar<br />
finns det stora fördelar med riskspridning.<br />
När man sparar <strong>och</strong> lånar finns det förutom diversifiering av risker ett behov att<br />
överväga vilka framtida inkomster från löner <strong>och</strong> pensioner kommer att utbetalas<br />
i vilken valuta <strong>och</strong> hur dessa förhåller sig till de utgifter ska betalas. Det är alltid
78<br />
en bra idé att relatera valutariskerna för sparande <strong>och</strong> lån till valutans inkomster<br />
<strong>och</strong> utgifter.
79<br />
L. EMU:s historia <strong>och</strong> egenskaper<br />
92. Varför <strong>och</strong> när skapades EMU?<br />
Anledningen till att eurons tillkomst var att det förutom att underlätta resor skulle<br />
vara fördelaktigt ur ett ekonomiskt <strong>och</strong> politiskt perspektiv. Det betraktades som<br />
ett logiskt komplement till den inre marknaden genom att den skulle effektivisera<br />
den. En gemensam valuta skulle öka pristransparensen, eliminera kostnader för<br />
valutaväxling, utgöra ett smörjmedel för den europeiska ekonomin, underlätta<br />
internationell handel <strong>och</strong> öka EU:s betydelse internationellt. Euroområdets<br />
storlek <strong>och</strong> styrka skulle dessutom erbjuda ett bättre skydd mot externa<br />
ekonomiska chocker som oväntade oljeprisökningar eller oro på<br />
valutamarknaderna. Dessutom ansågs det att euron skulle ge EU:s medborgare<br />
en påtaglig symbol för deras europeiska identitet.<br />
Euron infördes den 1 januari 1<strong>99</strong>9 som en "bokföringsvaluta" vid sidan om de<br />
nationella valutorna <strong>och</strong> euromynt- <strong>och</strong> sedlar kom i omlopp den 1 januari 2002.<br />
Detta var det tredje steget i skapandet av euron <strong>och</strong> det följde på det första<br />
steget (1<strong>99</strong>0-1<strong>99</strong>3) då kapitalmarknader liberaliserades så att kapital kunde röra<br />
sig fritt mellan medlemsstater <strong>och</strong> det andra steget (1<strong>99</strong>4-1<strong>99</strong>8) då<br />
konvergensen för medlemsstaterna rörande den ekonomiska politiken stärktes<br />
politiskt <strong>och</strong> juridiskt <strong>och</strong> förberedelserna för den nya valutan intensifierades<br />
inklusive samarbetet mellan de nationella centralbankerna. Det europeiska<br />
monetära institutet (EMI) skapades 1<strong>99</strong>4 för att samordna den monetära<br />
politiken bland de nationella bankerna <strong>och</strong> i juni 1<strong>99</strong>8 ersattes EMI av den<br />
Europeiska centralbanken(ECB).<br />
Redan i mars 1979 lanserades det europeiska monetära systemet (EMS). EMS<br />
baserades på konceptet fasta, men justerbara växelkurser, som definierades<br />
med referens till den nyligen skapade europeiska valutaenheten (ECU). Den<br />
Europeiska växelkursmekanismen (ERM) skapades för att se till att de valutor<br />
som ingick skulle hålla sig inom ett begränsat band. EMS var en exempellös<br />
samordning av penningpolitiken bland medlemsstaterna – under en period av tio<br />
år minskade EMS växelkur<strong>svar</strong>iationerna <strong>och</strong> denna minskning ansågs ha<br />
medfört en ekonomisk konvergens. Denna framgång föranledde fördjupade<br />
samtal bland medlemsstaterna om att skapa en monetär <strong>och</strong> ekonomisk union.<br />
Delorsrapporten som uppkallats efter presidenten för EU-kommissionen, föreslog<br />
tre steg för att förbereda för unionen under perioden 1<strong>99</strong>0-1<strong>99</strong>9. De europeiska<br />
ledarna accepterade Delorsrapporten <strong>och</strong> man kom överens om det nya<br />
fördraget om den europeiska unionen (EU) i december 1<strong>99</strong>1 vid Europeiska<br />
rådets möte i Maastricht (Maastrichtfördraget). I detta fördrag kom man även<br />
överens om de så kallade Maastrichtkriterierna.
80<br />
93. Vilka länder är medlemmar i EMU <strong>och</strong> när införde de euron?<br />
I maj 1<strong>99</strong>8 uppfyllde 11 medlemsstater konvergenskriterierna <strong>och</strong> kom därmed<br />
att bli de första medlemmarna (Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland,<br />
Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal <strong>och</strong> Finland). Sedan de<br />
första två stegen av förberedelserna klarats av utnyttjade Danmark <strong>och</strong><br />
Storbritannien det så kallade undantaget från EMU:s tredje steg, medan Sverige<br />
<strong>och</strong> Grekland inte uppfyllde kriterierna.<br />
I Sveriges fall var landets beslut att inte gå med i den europeiska<br />
växelkursmekanismen (ERM II) anledningen till att kriterierna inte uppfylldes <strong>och</strong><br />
eftersom detta inte har ändrats, är Sverige inte medlem, trots att landet saknar<br />
ett formellt undantag.<br />
2001 gick Grekland med i den monetära unionen, 2007 Slovenien, 2008 Cypern<br />
<strong>och</strong> Malta, 2009 Slovaken <strong>och</strong> 2011 Estland. De återstående EU-länderna,<br />
Lettland, Litauen, Polen, Bulgarien, Rumänien, Tjeckien <strong>och</strong> Ungern - saknar<br />
formell undantagsklausul <strong>och</strong> förväntas bli medlemmar i den monetära unionen<br />
när de uppfyller kriterierna för medlemskap.<br />
94. Vilka är kraven för medlemskap?<br />
Maastrichtkriterierna som även kallas för konvergenskriterierna, är kriterierna<br />
som ska uppfyllas för att EU-medlemmar ska ta EMU:s tredje steg. Det finns fem<br />
huvudkriterier:<br />
Inflation (stabila priser)<br />
I artikel 140(1) i fördraget står det att "En hög grad av prisstabilitet [...] skall<br />
framgå av att inflationstakten ligger nära den i de (högst tre) medlemsstater som<br />
har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet.” 69 Med andra ord får det<br />
ansökande landets inflationstakt inte överstiga genomsnittet för inflationstakten<br />
för de tre medlemsstater som har uppnått det bästa resultatet (den lägsta<br />
inflationen) med mer än 1,5 procentenheter.<br />
Räntor<br />
Enligt artikel 140(1) i fördraget definieras räntekriteriet på följande vis "En<br />
varaktighet i den konvergens som en medlemsstat med undantag 70 har uppnått<br />
<strong>och</strong> i dess deltagande i växelkursmekanismen, såsom det kommer till uttryck i<br />
den långfristiga räntenivån.” Det innebär att de nominella långfristiga<br />
räntesatserna för statsobligationer inte får överstiga mot<strong>svar</strong>ande räntesatser i<br />
69 Convergence Report 2010<br />
70 En medlemsstat som bedöms att det inte uppfyller de nödvändiga villkoren för att anta euron, kallas för en "medlemsstat med ett<br />
undantag)" (ibid).
81<br />
de tre medlemsstater som uppvisar bäst resultat när det gäller prisstabilitet med<br />
mer än 2 %.<br />
Växelkurs<br />
Kandidatlandet ska ha deltagit i Europeiska växelkursmekanismen (ERM II)<br />
under EMS under två på varandra följande år <strong>och</strong> får under denna period inte ha<br />
skrivit ned värdet på sin valuta. Landets valutakurs ska inte ha rört sig mer än +/-<br />
15 % mot euron under ERM II-perioden.<br />
Offentliga finanser<br />
Det årliga underskottet för den offentliga sektorns finanser i relation till BNP får<br />
inte överstiga 3 % i slutet av budgetåret. Om budgetunderskottet är högre än<br />
3 % måste medlemsstaten nå en nivå som ligger nära 3 %. Undantagsfall<br />
inkluderar situationer då underskottet orsakas av extraordinära <strong>och</strong>/eller<br />
temporära kostnadsökningar. I artikel 140(1) i EU-fördraget definieras kriteriet<br />
som följer: ...en hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn. Detta ska<br />
framgå av att den offentliga sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort<br />
underskott enligt bestämmelserna i artikel 126(6). " Artikel 126(6) hanterar även<br />
nästa kriterium, statsskulden.<br />
Statsskuld<br />
Ett kandidatlands statsskuld får inte vara högre än 60 % av landets årliga BNP.<br />
Om målet på grund av speciella omständigheter inte kan uppnås, måste det ha<br />
minskat i tillräcklig utsträckning <strong>och</strong> närma sig referensvärdet i tillfredsställande<br />
takt.<br />
Dessutom, i enlighet med artikel 140 i Maastricht EU-fördraget, undersöks<br />
ytterligare faktorer som indikatorer för integration <strong>och</strong> konvergens. Dessa<br />
faktorer inkluderar integrationen av finansmarknader <strong>och</strong> produktmarknader <strong>och</strong><br />
utvecklingen rörande betalningsbalansen. Det senare innebär att fokus ligger på<br />
den externa balansen, som definieras som både bytesbalans <strong>och</strong> kapitalbalans<br />
(nettoutlåning/-inlåning mot övriga världen). Därför ska alla externa överföringar<br />
tas i beaktande (inklusive EU-överföringar). Den externa balansen observeras<br />
för att se till att medlemsstater som går med i EMU inte har alltför stora externa<br />
obalanser. Integrationen av produktmarknaden mäts med hjälp av handel,<br />
utländska direktinvesteringar (FDI) <strong>och</strong> hur smidigt den inre marknaden fungerar<br />
(konvergens ...2010) 71 .<br />
71 “Convergence Report 2010”, European Economy 3/2010<br />
http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/european_economy/2010/pdf/ee-2010-3_en.pdf
82<br />
95. Vilka delar av EU-fördraget påverkar EMU mest <strong>och</strong> har även påverkat<br />
hanteringen av den aktuella krisen i <strong>euroområdet</strong>?<br />
Det första viktiga elementet i EU-fördraget är att regeringar inom <strong>euroområdet</strong><br />
har individuellt an<strong>svar</strong> för de lån de har tagit upp. Det är till <strong>och</strong> med förbjudet för<br />
EU eller någon av de nationella regeringarna att åta sig an<strong>svar</strong> för skulder som<br />
emitterats av ett annat medlemsland. Denna princip som kallas för "no bail-out<br />
clause" ingår i EU-fördraget, av vilket den relevanta artikeln (artikel 125) förtjänar<br />
att citeras i sin helhet:<br />
Unionen ska inte an<strong>svar</strong>a för eller åta sig förpliktelser som har ingåtts av<br />
centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra offentligrättsliga<br />
organ eller offentliga företag i en medlemsstat, dock utan att detta påverkar<br />
ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma genomförandet av ett<br />
visst projekt. En medlemsstat ska inte an<strong>svar</strong>a för att åta sig förpliktelser som<br />
har ingåtts av centrala, regionala, lokala eller andra myndigheter, andra<br />
offentligrättsliga organ eller offentliga företag i en annan medlemsstat, dock<br />
utan att detta påverkar ömsesidiga finansiella garantier för det gemensamma<br />
genomförandet av ett visst projekt.<br />
Den andra delen är det strikta förbudet mot monetär finansiering av nationella<br />
skulder. Artikel 123 i EU-fördraget anger följande:<br />
Det är förbjudet för Europeiska centralbanken <strong>och</strong> medlemsstaternas<br />
centralbanker (härefter kallade "nationella centralbanker") att ge unionens<br />
institutioner, organ eller byråer, centrala, regionala, lokala eller andra<br />
myndigheter, andra offentligrättsliga organ eller offentliga företag i<br />
medlemsstaterna rätt att övertrassera sina konton eller att ge dem andra<br />
former av krediter; detsamma gäller Europeiska centralbankens <strong>och</strong> de<br />
nationella centralbankernas förvärv av skuldförbindelser direkt från dem.<br />
Den första delen har överträtts eftersom medel har överförts från starkare till<br />
svagare medlemmar i <strong>euroområdet</strong>, men det finns inget ömsesidigt an<strong>svar</strong> av<br />
medlemsländernas skulder. Även om ECB inte köper direkt av medlemsstater,<br />
är långfristiga refinansieringstransaktioner (LTRO:s) en indirekt metod för att<br />
stödja medlemsstater.<br />
96. Vad utmärker ett optimalt valutaområde i allmänhet <strong>och</strong> vilka institutioner<br />
skapades i början för att säkerställa att EMU skulle kunna uppfylla<br />
kriterierna?<br />
Ett optimalt valutaområde (OCA) som även kallas optimal valutaregion (OCR) är<br />
ett geografiskt område i vilket den ekonomiska effektiviteten maximeras genom<br />
att hela området delar på en gemensam valuta. OCA-teorin beskriver de
83<br />
optimala egenskaperna för en sammanslagning av valutor eller hur en ny valuta<br />
skapas. Teorin används ofta för att diskutera om ett visst område är redo att bli<br />
en monetär union, ett av de sista stegen i ekonomisk integration.<br />
Teorin publicerades 1961 av Robert Mundell. Om asymmetriska chocker anses<br />
undergräva realekonomin, anses en flytande växelkurs vara lämpligare, eftersom<br />
penningpolitiken (räntor) inte kommer att finjusteras efter de lokala<br />
förutsättningarna<br />
De fyra kriterier som anses vara nödvändiga för en framgångsrik valutaunion är<br />
följande:<br />
1. Arbetskraftens rörlighet inom området. Detta inkluderar den fysiska förmågan<br />
att resa (visum, rättigheter för arbetare, etc.) brist på kulturella barriärer för fri<br />
rörlighet (som olika språk), <strong>och</strong> institutionella arrangemang.<br />
2. Öppenhet med rörligt kapital <strong>och</strong> flexibla priser <strong>och</strong> löner inom hela området.<br />
Detta krävs för att marknadskrafterna rörande utbud <strong>och</strong> efterfrågan<br />
automatiskt fördelar pengar <strong>och</strong> varor till det område som behöver dem. I<br />
praktiken fungerar detta inte perfekt eftersom löner inte är helt flexibla.<br />
Euroområdets medlemmar handlar mycket med varandra (handeln inom<br />
Europa överstiger handeln med övriga världen.)<br />
3. Ett system för riskdelning såsom en automatisk fiskal<br />
transfereringsmekanism för att omfördela pengar till områden/sektorer som<br />
har påverkats negativt av de två första egenskaperna. Detta sker vanligtvis i<br />
form av omfördelning av skattemedel till mindre utvecklade områden i ett land<br />
eller ett område. Denna politik som är teoretiskt accepterad, är politiskt svår<br />
att implementera eftersom områden med bättre ekonomi vanligtvis inte vill<br />
skiljas från sina pengar.<br />
4. Länderna inom valutaområdet följer en snarlik konjunkturcykel. Om ett land<br />
upplever en uppgång eller recession, kommer andra länder inom unionen<br />
troligen att följa efter. Därmed kan den gemensamma centralbanken stödja<br />
tillväxten vid konjunkturnedgångar <strong>och</strong> hålla tillbaka inflationen vid<br />
konjunkturuppgångar. Om länder i en valutaunion har asymmetriska<br />
konjunkturcykler kan den optimala penningpolitiken skilja sig åt <strong>och</strong> unionens<br />
medlemmar kan få det sämre om de har en gemensam centralbank.<br />
Sett till dessa kriterier har det visat sig att priser <strong>och</strong> löner i EMU-länderna inte är<br />
flexibla (se nyskapande forskning av Blanchard, Gali, Gertler, Hall, Taylor, <strong>och</strong><br />
andra).<br />
Teoretiskt har Europa en så kallad no-bail-out-klausul i Stabilitets- <strong>och</strong><br />
tillväxtpakten, vilket innebär att överföring av skattemedel inte är tillåten; men<br />
under <strong>euroområdet</strong>s kris övergavs no bailout-klausulen i praktiken i april 2010.
84<br />
I EMU var tanken på en gemensam marknad utbredd; delvis på grund av dess<br />
influens liberaliserades kapitalmarknaderna 1<strong>99</strong>4 (fri rörlighet för kapital). Det<br />
fanns dock fortfarande begränsningar för arbetskraftens rörlighet. De har tagit<br />
lång tid för vissa av de gamla medlemsstaterna att öppna upp sina<br />
arbetsmarknader. Dessutom måste man i många länder tala landets språk<br />
flytande för att få ett arbete; det innebär å ena sidan att arbetsmarknaden<br />
begränsas för medborgare i andra länder, <strong>och</strong> å den andra sidan att rörligheten<br />
mellan medlemsstater är relativt begränsad.<br />
97. Hur skiljer sig <strong>euroområdet</strong> som valutaområde från USA?<br />
Ekonomierna i USA <strong>och</strong> EU skiljer sig åt på många vis. För det första har både<br />
priser <strong>och</strong> löner visat sig vara mer flexibla i de olika amerikanska delstaterna än i<br />
EU. För det andra är arbetskraftens rörlighet större i USA (bland annat färre<br />
kulturella <strong>och</strong> språkliga hinder). För det tredje har USA en enhetlig finanspolitik,<br />
med en viss självständighet för medlemsstaterna <strong>och</strong> har en högre politisk<br />
integration.<br />
För det fjärde finns det skillnader mellan deras centralbanksystem. Federal<br />
Reserve System (centralbanksystemet i USA) styrs av Federal Open Market<br />
Committee, som bestämmer över penningpolitiken. Mot<strong>svar</strong>ande myndighet i<br />
den Europeiska centralbanken är ECB-rådet (GC). Båda dessa myndigheter<br />
(FOMC <strong>och</strong> GC) består av cheferna för antingen Federal Reserv-bankerna eller<br />
nationella centralbanker. Federal Reserve System handlar dessutom som den<br />
federala regeringens bank – USA:s finansdepartement har konton i Federal<br />
Reserve. Dessa konton hanterar federala skatteinbetalningar <strong>och</strong> utgående<br />
statliga betalningar.<br />
98. Hur har euron utvecklats sedan den tillkom?<br />
Den 4 januari 1<strong>99</strong>9 handlades euron till 1,1789 USD. Under de därefter följande<br />
två åren föll euron till en lägsta nivå om 0,8252 USD per EUR den 26 oktober<br />
2000. Eurons värde mot dollarn hamnade åter kring 1 USD den 15 juli 2002 (1,0<br />
EUR = 1,0024 USD) <strong>och</strong> steg sedan till ett högsta värde om 1,36 USD i slutet av<br />
2004. Eurons högsta värde någonsin mot den amerikanska dollarn, 1,5<strong>99</strong>9 USD<br />
uppnåddes den 15 juli 2008. Därefter minskade eurons värde <strong>och</strong> den 27<br />
oktober 2008 hade den fallit till 1,246 USD. Efter att ha svängt under december<br />
2008, ökade eurons värde åter under 2009 <strong>och</strong> nådde ett nytt högsta värde om<br />
1,512 USD den 3 december 2009. Den 8 juli 2010 hade eurons värde mot<br />
dollarn fallit till 1,1942 USD, men därefter ökade dess värde något. I början av<br />
2012 var eurons värde mot dollar något lägre än i mars 2011 <strong>och</strong> uppgick i
85<br />
januari i genomsnitt till 1,3 USD. Därefter har euron åter stärkts något; i slutet av<br />
februari uppgick dess värde till 1,3454 USD. 72<br />
Eurons betydelse har stadigt ökat – andelen euro i valutareserver ökade från<br />
18,4 % under 1<strong>99</strong>9 till 25,9 % under 2003. Andelen ökade ytterligare <strong>och</strong> nådde<br />
26,3 % i slutet av 2010 (USD-reserver hade fallit från 68 % i 1<strong>99</strong>9 till 61 % i<br />
slutet av 2010 (ECB 2011). 73<br />
Även om en viss optimism uttryckts om EMU:s gemensamma valutaområde, så<br />
har skepticismen varit utbredd, huvudsakligen bland akademiker. De senare har<br />
påverkats av kärnan i OCA-teorin (se fråga 96).<br />
<strong>99</strong>. Hur har eurons tillkomst <strong>och</strong> användning påverkat handel <strong>och</strong><br />
investeringar inom <strong>euroområdet</strong> <strong>och</strong> handeln med länder utanför<br />
<strong>euroområdet</strong>?<br />
Micco, Stein, and Ordonez (2003) 74 fann i sin studie om bilateral handel mellan<br />
länderna inom <strong>euroområdet</strong> att denna handel ökade med mellan 5 % till 20 %<br />
mer än handeln mellan de länder som inte hade antagit euron. Baldwin (2006)<br />
<strong>och</strong> Baldwin, Skudelny <strong>och</strong> Taglioni (2005) 75 fann att den genomsnittliga effekten<br />
av den gemensamma valutan på handeln var cirka 5-10 %. Dessutom visade<br />
Mongelli, Dorrucci <strong>och</strong> Agur (2007) 76 att införandet av euron har ökat handeln<br />
med länder utanför <strong>euroområdet</strong> samtidigt som den ökade handeln inom<br />
<strong>euroområdet</strong>. Utländska direktinvesteringar mellan länderna inom <strong>euroområdet</strong><br />
har ökat avsevärt sedan euron infördes (<strong>och</strong> har kommit ikapp<br />
direktinvesteringar till länder utanför <strong>euroområdet</strong>). Mellan 1<strong>99</strong>8 <strong>och</strong> 2004 ökade<br />
total FDI med 180 % i nominella termer <strong>och</strong> kumulativ total FDI uppgick till<br />
ungefär 24 % av <strong>euroområdet</strong>s BNP (Mongelli (2008)).<br />
Sammantaget hjälper den finansiella integrationen till att minska landspecifika<br />
chocker – det vill säga med tiden gör en större finansiell integration det lättare för<br />
individer att försäkra sig själva mot sådana risker genom lån <strong>och</strong> utlåning.<br />
Dessutom medger korsvist ägande av finansiella tillgångar en större utjämning<br />
av inkomster (se även Giannone <strong>och</strong> Reichlin (2006) 77 ).<br />
Förkortningar<br />
72<br />
Data from ECB, http://www.ecb.int/stats/exchange/eurofxref/html/eurofxref-graph-usd.en.html<br />
73<br />
ECB, 2011, “International role of the euro”; http://www.ecb.int/pub/pdf/other/euro-international-role201107en.pdf<br />
74<br />
Micco, A.; Stein E.; Ordonez, Q., (2003); "The currency union effect on trade: early evidence from EMU," Economic Policy,<br />
CEPR, CES, MSH, vol. 18(37), sida 315-356, oktober.<br />
75<br />
Baldwin, R. (2006) „The Euros Trade Effects“, ECB Working Paper No 594; Baldwin, R., Skudelny, F; Taglioni D. (2005); „Trade<br />
Effects of the Euro: Evidence From Sectoral Data“, ECB Working Paper Series nr. 446<br />
76<br />
Mongelli, F.P.; Dorucci, E.; Agur, I. (2007) „What does European Institutional Integration tell us about the Optimal Currency Area<br />
Properties?“ Journal of Common Market Studies, Volume 43 Nr3 sida 607-35<br />
77 Giannone, D and Reichlin L. (2006) „Trends and cycles in the euro area: how much heterogeneity and should we worry about it?“<br />
ECB Working Paper nr 595
BIS – Bank of International Settlements<br />
BOE – The Bank of England<br />
BOJ – The Bank of Japan<br />
CAC – Collective action clause<br />
CDS – Credit default swap<br />
CEE – Central and Eastern Europe<br />
CRD – Capital Requirements Directive<br />
CT1R – Core Tier I ratio<br />
EBA – European Banking Authority<br />
EC – European Commission<br />
ECB – European Central Bank<br />
EDP - Excessive Deficit Procedure<br />
EFSF – European Financial Stability Facility<br />
EIP – Excessive Imbalances Procedure<br />
EMU – The Economic and Monetary Union<br />
ESCB – European system of central banks<br />
ESM – European Stability Mechanism<br />
EU – European Union<br />
Fed – The US Federal Reserve<br />
PIIGS – Portugal, Ireland, Italy, Greece and Spain<br />
GDP – Gross Domestic Product<br />
IMF – International Monetary Fund<br />
LTRO – Long-term refinancing operation<br />
MTO – Medium-Term budgetary Objective<br />
NCBs – National Central Banks<br />
PSI – Private sector involvement<br />
RWA – Risk-weighted asset<br />
SGP – The Stability and Growth Pact<br />
SMP – Securities Markets Programme<br />
UK – United Kingdom<br />
Economic Research Department<br />
86
Sweden<br />
87<br />
Cecilia Hermansson +46 8 5859 7720 cecilia.hermansson@swedbank.se<br />
Group Chief Economist<br />
Chief Economist, Sweden<br />
Magnus Alvesson +46 8 5859 3341 magnus.alvesson@swedbank.se<br />
Senior Economist<br />
Jörgen Kennemar +46 8 5859 7730 jorgen.kennemar@swedbank.se<br />
Senior Economist<br />
Anna Ibegbulem +46 8 5859 7740 anna.ibegbulem@swedbank.se<br />
Assistant<br />
Estonia<br />
Annika Paabut +372 888 5440 annika.paabut@swedbank.ee<br />
Acting Chief Economist<br />
Elina Allikalt +372 888 1989 elina.allikalt@swedbank.ee<br />
Senior Economist<br />
Latvia<br />
Mārtiņš Kazāks +371 67 445 859 martins.kazaks@swedbank.lv<br />
Deputy Group Chief Economist<br />
Chief Economist, Latvia<br />
Dainis Stikuts +371 67 445 844 dainis.stikuts@swedbank.lv<br />
Senior Economist<br />
Lija Strašuna +371 67 445 875 lija.strasuna@swedbank.lv<br />
Senior Economist<br />
Lithuania<br />
Nerijus Mačiulis +370 5 258 2237 nerijus.maciulis@swedbank.lt<br />
Chief Economist, Lithuania<br />
Lina Vrubliauskienė +370 5 258 2275 lina.vrubliauskiene@swedbank.lt<br />
Senior Economist<br />
Vaiva Šečkutė +370 5 258 2156 vaiva.seckute@swedbank.lt<br />
Senior Economist<br />
Ekonomiska sekretariatet<br />
105 34 Stockholm<br />
tfn 08-5859 1000<br />
ek.sekr@swedbank.se<br />
www.swedbank.se<br />
An<strong>svar</strong>ig utgivare<br />
Cecilia Hermansson, 08-5859 7720<br />
Magnus Alvesson, 08-5859 3341<br />
Jörgen Kennemar, 08-5859 7730<br />
ISSN 1103-4897<br />
<strong>Swedbank</strong> Analys ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga<br />
källor <strong>och</strong> bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen.<br />
Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet <strong>och</strong> kan inte an<strong>svar</strong>a för<br />
eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna<br />
uppmanas att basera eventuella (investerings-)beslut även på annat underlag. Varken<br />
<strong>Swedbank</strong> eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras an<strong>svar</strong>iga för<br />
förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i<br />
<strong>Swedbank</strong> Analys.