Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank

46
G. Grekland, Irland och Portugal – erfarenheter i de första
krisdrabbade länderna
47. Varför har Grekland drabbats hårdast av krisen?
Grekland gick med i euroområdet 2001. Därefter följde många år av god
ekonomisk tillväxt i spåren av sjunkande räntor och en bild av minskande risker.
Men samtidigt försvagades konkurrenskraften av stigande
enhetsarbetskostnader, vilket ledde till ett växande bytesbalansunderskott.
Dessa förhållanden förvärrades av stora offentliga utgifter som enligt uppgifter
från Eurostat konsekvent felrapporterades och även annan ekonomisk statistik
har ofta manipulerats. När den globala finanskrisen började koppla greppet om
den grekiska ekonomin höjdes prognoserna för budgetunderskottet betydligt
under både 2009 och 2010. Dessutom förvärrades utsikterna väsentligt för
Greklands statsskuld som redan var högst i euroområdet. På grund av svaga
offentliga finanser hade den grekiska regeringen små medel att dämpa
effekterna av den ekonomiska krisen. Detta ledde till att marknadens förtroende
för Greklands förmåga att betala tillbaka sina skulder rasade samtidigt som oron
för den grekiska betalningsförmågan ökade. Därför erbjöd euroländerna och IMF
gemensamt ett omfattande lånepaket till Grekland på 110 miljarder euro för att
hjälpa landet att tackla konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Därefter har
den politiska och ekonomiska situationen i Grekland kantats av politisk turbulens,
storskaliga strejker och upplopp.
48. Vilket stöd har Grekland fått?
I maj 2010 enades euroländerna och IMF om ett grekiskt räddningspaket som
saknade motstycke i omfattning och uppgick till 110 miljarder euro (49 % av
BNP). Syftet var att hjälpa Greklands regering att betala räntor och amorteringar,
och därmed också minska nervositeten på finansmarknaderna. Stödet var starkt
villkorat. För att få framtida utbetalningar måste Grekland genomföra de
omfattande åtstramningar och strukturella reformer som beskrivs i programmet
(se fråga 42). Målens uppfyllelse övervakas av Europeiska kommissionen,
Europeiska centralbanken (ECB) och IMF.
Redan i ett tidigt skede fanns det tecken på att Grekland, troligen på grund av
den politiska situationen och viljan, hade problem med att uppfylla villkoren i
räddningsprogrammet. Reformer försenades eller blev bara delvis genomförda
och Grekland missade upprepade gånger budgetmålen (till viss del på grund av
att den ekonomiska recessionen fördjupades i takt med att åtstramningspolitiken
implementerades) samtidigt som Greklands skuld och skuldräntor fortsatte att
växa. Rädslan för att Grekland skulle tvingas ställa in betalningarna och/eller
lämna euroområdet skapade ny oro på finansmarknaderna.
Nästan två år efter det första räddningspaketet enades euroländerna om ett
andra stödpaket till Grekland i februari 2012. Den här gången uppgick stödet till
ytterligare 130 miljarder euro (64 % av BNP) över tre år. Lånet i detta andra
stödpaket ska främst användas för att finansiera ett obligationsbyte samt till att