Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank

48
tvungen att be om ekonomisk hjälp från EU och IMF. Det resulterade i att ett
stödprogram presenterades i maj (se frågorna 42 och 48).
Stödet för George Papandreou fortsatte att minska både hos den grekiska
befolkningen, som opponerade sig mot de tuffa villkoren i stödpaketet, och från
tjänstemän i EU och euroländerna som insåg att Grekland inte skulle kunna
uppfylla kraven på grund av den allt djupare europeiska skuldkrisen. I juni 2011
lyckades premiärminister Papandreou med knapp marginal vinna en
förtroendeomröstning i det grekiska parlamentet. I ett försök att dämpa
grekernas frustration och ta itu med sin fallande popularitet utlyste Papandreou
en folkomröstning om det framförhandlade stödpaketet i oktober 2011. Varken
EU eller IMF ansåg att detta var en framkomlig väg och det ledde till (i) att de
förlorade förtroendet för premiärminister Papandreou, (ii) att Papandreou
slopade planerna på en folkomröstning och så småningom också till (iii) hans
avgång som premiärminister. Efter intensiva förhandlingar enades man i
november 2011 om en ny bredare koalitionsregering under ledning av
teknokraten Lucas Papademos. Hans främsta prioritering var att se till att
uppfylla kraven för att få fortsatt stöd och bli kvar i euroområdet. Ett nytt grekiskt
parlamentsval är planerat till april 2012.
Grekiska generalstrejker, sociala oroligheter och upplopp har präglat grekernas
vardag sedan de första rapporterna om behovet av åtstramningar i slutet av
2009. Dessa händelser har också fördjupat den ekonomiska recessionen i
Grekland där tillväxten varit negativ sedan 2008 och förutses vara det under flera
år framöver.
51. Kommer och bör Grekland ställa in skuldbetalningarna, och bör Grekland
lämna EMU?
Spekulationerna om en grekisk betalningsinställelse, även under ordnade former,
har pågått sedan krisen inleddes och behovet av hjälp var ett faktum. Under
2011 nedgraderade alla de tre större kreditvärderingsinstituten Grekland till
motsvarande ”bankrutt ” (”default”).
Förespråkarna för en betalningsinställelse hävdar att Greklands skuld har skenat
iväg bortom all kontroll, att landet har blivit insolvent och att det inte kommer att
kunna betala av sina skulder, inte ens på lång sikt. I synnerhet anser man inte att
det är realistiskt att Grekland ska klara målet i det andra räddningsprogrammet
och minska skulden till 120 % av BNP 2020 från drygt 160 % 2011. De stränga
kraven i båda programmen har förvärrat krisen och enbart dragit ut på den
oundvikliga och smärtsamma lösningen. Det bästa vore därför att låta Grekland
ställa in sina betalningar och fokusera på när och hur i stället för på om.
Huvudsaken i den här lösningen är att undvika en omstrukturering under
oordnade former och att minimera de negativa effekterna i resten av
euroområdet. Flera ekonomiska och politiska svårigheter kommer att uppstå
såsom att upprätthålla stabiliteten i finanssektorn, undvika spridning till andra
euroländer, och beslutet om huruvida Grekland ska lämna EMU (och även EU)
och skapa en egen valuta igen. De som förespråkar en grekisk
betalningsinställelse menar också att man genom att inte låta Grekland gå i
konkurs, utan i stället rädda ett insolvent land som inte uppfyller sina åtaganden,