Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank

24
totalt 3 000 miljarder euro när de ”minskar hävstången” i sina balansräkningar,
ett belopp som motsvarar ungefär 5–7 % av bankernas tillgångar. Följden blir att
företagen måste betala mer för att låna och att vissa kommer att få svårt att hålla
sig flytande och tvingas höja priset på sina varor i konsumentledet. Bankerna blir
mer restriktiva med vilka företag de lånar ut till eller vilka belopp de godkänner,
även när det gäller företag de samarbetat med i flera år. Det slår hårt inte bara
mot den europeiska ekonomin utan kan även hota tillväxten i Asien och
återhämtningen i USA.
Strängare lånevillkor kan försämra likviditeten och leda till att räntorna stiger i de
berörda länderna. En kreditåtstramning gör ofta att långivare och investerare
söker sig till kvalitetspapper i jakten på säkrare investeringar (inte sällan på
bekostnad av små och medelstora företag). Å andra sidan är det färre företag
som vill låna pengar just nu, med undantag för företag i kontracykliska branscher
eller nischmarknader som går bra. Och i de länder där fastighetsbubblor spelade
in när skuldkrisen briserade kommer bolånen att krympa med tiden.
I december genomförde ECB en första ”långfristig refinansieringstransaktion”
(LTRO) där banker i euroområdet erbjöds att låna pengar på tre års sikt. Syftet
med åtgärden var att minska farhågorna om en nära förestående
finansieringskris. Likviditetstillförseln anses ha gjort att vissa finansieringskällor
blev tillgängliga igen, men andra är fortfarande till stor del stängda. När ECB
kom med sitt andra och möjligen sista treåriga LTRO-erbjudande i februari 2012
passade europeiska banker på att förse sig med oväntat stora billiga lån: totalt
529,5 miljarder euro. Enligt ECB har 800 banker skaffat finansiering genom
LTRO-åtgärderna. Dessa lån kan också påverka bankernas solvens eftersom det
går att göra vinster på att låna till en ränta på 1 % för att sedan låna ut till
krisdrabbade länder med en marknadsränta på mer än 5 %.