Krisen i euroområdet 99 frågor och svar - Swedbank

10
Irlands regering över en del av bördan från den privata till den offentliga sektorn i
sina åtgärder för att förhindra en bankkris.
4. Skillnaderna mellan EMU-ländernas marknadsräntor har varit små trots de
stora olikheterna mellan länderna. Varför började ränteskillnaderna öka just
2010?
Fram till 2010 utgick marknaderna från att om ett EMU-land skulle få tillfälliga
svårigheter med sin finansiering skulle övriga länder komma till undsättning –
trots att artikel 125 i EU-fördraget förbjuder medlemsstaterna att ta över
varandras skulder. Därför lånade investerare villigt ut sina pengar till alla EMUländer
till ungefär samma ränta. Under det förra decenniet var skillnaden i
lånekostnad oftast bara en halv procentenhet. Den grekiska ekonomins
beroende av de ytterst konjunkturkänsliga turism- och sjöfartssektorerna gjorde
dock att landet drabbades extra hårt av den globala recessionen. Det
ekonomiska läget i Grekland försämrades snabbt, men först i slutet av 2009
avslöjade den nya, öppnare regeringen att budgetunderskottet skulle bli mycket
större än beräknat och hamna på över 15 % av BNP. Det gjorde att investerarna
började undra om Grekland skulle kunna klara av att finansiera sin statsskuld.
Men det var inte skuldnivån i sig som var problemet – i både Storbritannien och
USA uppgår statsskulden till en större andel av BNP än snittet i euroområdet.
Problemet låg i stället i att enskilda länder i EMU inte kan påverka
penningpolitiken, och ingen väntade sig att ECB skulle ta till kvantitativa lättnader
(trycka mer pengar för att köpa obligationer) så som de amerikanska och
brittiska centralbankerna. Samtidigt började investerarna inse vad man tidigare
struntat i: att Greklands stela arbetsmarknad och både överdimensionerade och
ineffektiva offentliga sektor gjorde att landets ekonomi saknade konkurrenskraft.
Även detta skulle ha varit ett mindre problem om landet kunnat devalvera, men
den möjligheten fanns inte.
5. På vilka sätt är krisen en handelskris och en konkurrenskraftskris?
Det finns fog för att påstå att EMU inte är något optimalt valutaområde (se fråga
96) och att länderna i unionen är alldeles för olika för att dela samma valuta och
penningpolitik. Ett av skälen är de stora skillnaderna i arbetskraftens reella
produktivitet, som bara är ungefär hälften så hög i Grekland och Portugal som i
EMU i genomsnitt. Även om man tar hänsyn till prisskillnader är Greklands
produktivitet bara 87 % av snittet för euroländerna. Skillnaderna i konkurrenskraft
syns också i de enorma handelsobalanserna. Greklands handelsunderskott var
2008 mer än 20 % av BNP. Portugal och Spanien har också dragits med
permanenta handelsunderskott, men dessa började krympa något i fjol.
Hushållens höga sparandekvot och den höga produktiviteten gjorde att Tyskland
kunde hålla höga handelsöverskott. I de perifera euroländerna gick det samtidigt
att i stället hålla enorma handelsunderskott tack vare billiga lån som gjorde att
både den offentliga och den privata utlandsskulden snabbt steg.
Produktiviteten i sig är ingen jättefråga – Estland har exempelvis lägst
produktivitet i euroområdet men var EU:s snabbast växande ekonomi 2011.
Allvarligare är problemen i Grekland, Italien, Portugal och Spanien med stelbenta