Personarkiven och forskningen - Visa filer

git känsliga arbetsuppgifter som borde ligga på
statspolisen eller försvarsstaben.
Ett sätt att försöka komma till rätta med detta var
då att stärka medlemsorganisationernas numerär
och inflytande i styrelsen. Detta kan också belysas
genom följande två citat från Richard Åkermans två
olika serier med anteckningar.
Lunch på Kooperativa, där Albin Johansson samlat
CFF ledning fo"r att diskutera dess antispionagekampanj.
Schism mellan Kugelberg och Göthberg. ' 8
CFF styrelse iikas till .utöver presidiet till I 5 pers.
Stadgeändringen. Verkst utsk i sekt II infogas i styrelsen.
Henning Karlsson blir direkt fo"redragande ifråga
om sekt II. Göthbergforedragande i sekt I. Direktiv utarbetas
for sekt II verksamhet. Kugelberg torde ha begärt
sammanträdet efter det Giithberg anmärkt på sättet
att gå till ÖB. '9
Härigenom kan vi så konstatera kopplingen mellan
den interna motsättningen mellan framför allt
SAF -chefen Kugelberg och generalsekreteraren
Göthberg, samt dess resultat, stadgeändringen med
utökad styrelse. Konflikten fick även andra konsekvenser,
en mer direkt rådgivning från försvarsstaben
till näringslivet t ex. Inget av detta hade vi dock
känt till utan dessa personarkiv.
Samarbete med västmakterna inom
underrättelsetjänsten
Historien om det svenska underrättelsesamarbetet
med västmakterna är ett i hög grad oskrivet kapitel.
Detta område kom också att hamna utanför neutralitetspolitikkommissionens
uppdrag trots att frågan
egentligen är central för förståelsen av samarbetet
med västmakterna och förberedelserna för ett eventuellt
bistånd i en krigssituation. Vad kan då personarkiven
erbjuda i form av upplysningar som inte
skulle kunna erhållas genom myndigheternas arkiv?
Vi kan exemplifiera genom en incident i början
av 1950. 20 Ett svtmsk spaningsplan hade i september
1949 upptäckts över finskt luftrum. Finländarna
hade emellertid inte kunnat identifiera plan-
Magnus Hjort & Ulf Eliasson
et och skickade därför en förfrågan till svenska UD
om planetvar svenskt, vilket förnekades. Här skulle
då saken kunna ha varit ur världen. Några månader
senare skulle emellertid frågan återväckas till liv. Av
utrikesminister Östen Undens anteckningar i dagboken
den 2 3 januari 1950 framgår att den amerikanske
journalisten Marquis Chiids på något sätt
fått kännedom om historien och inför Erlander
framfört påståenden om den svenska militärens
verksamhet. Erlander hade tagit upp saken med
flygvapenchefen, Bengt Nordenskiöld, som tydligen
givit sken av att veta mer än han egentligen
ville avslöja. Östen Unden skriver:
Erlander har berättat om ett samtal med general Nordenskiöld.
E. hade nämnt Chiids påståenden om vissa
ö"verflygningar vid sv.-finska gränsen (varom Chiids
delsmeddelat E., dels Boheman som rapporterat därom).
Intrycket av E:s samtal med N var att den senare verkade
skuldmedveten!!''
Anteckningen i Undens dagbok är tämligen försiktig.
Dock finns det ytterligare en relation av samtalet
mellan Erlander och Nordenskiöld. Samma
dag sammanträffade nämligen flygvapenchefen
med chefen för försvarsstaben, Nils Swedlund, och
berättade då naturligtvis om sitt möte med statsministern:
CFV [chefen fo"r flygvapnet] 23/r samtal (sammanträffande):
CFV meddelade att Erlander var bekymrad fo"r
att man fr US-håll ville få fram att den militära ledningen
bedrev en samarbetspolitik i motsats mot regeringen.
En US journalist hade sagt detta åt E och sedan
spritt det i US. Man hade även sagt att vi flög ö"ver Finland
i spaningssyfte fo"r US räkning. E bekymrad och
sade att UD skulle skriva till ÖB och begära en utredning.
Man ville fr regeringshåll få saken ur världen.
Jag framforde fo"r CFV hur riskabelt det är att släppa
alltfo"r många off i direkt kontakt med milatt. De fo"rtroenden
och personliga vänskapsforbindelser som
svenska flygoff ha med västattachierna äro naturligtvis
bra men vetskapen därom går genom många händer och
det är lätt [att] sippring kan ske i den tusenhövdade US
ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1999:1