Personarkiven och forskningen - Visa filer

44
det i grunden är baserat på lagar och förordningar
är en självklarhet i en modem rättsstat. I detta skiljer
sig inte Sverige från andra länder.
Min andra fråga om vaifo"r proveniensprincipen
kopplades till modem arkivbildning har visat sig
inte helt lätt att besvara. Processen ser ut att ha varit
i högsta grad successiv och förklaringarna
många.
Emil Hildebrand var också av allt att döma först
och främst historiker, intresserad av äldre arkivmaterial
av betydelse för forskningen. Systemet med
insändande av arkivförteckningar över arkiv som
förvarades runt om i landet utgjorde först och
främst ett verktyg för information och kontroll av
för den historiska forskningen intressant källmaterial.
Under tryck av statsmaktemas krav på utökad
gallring vid källan och rationalisering av arkivbildningen
har den svenske arkivmannen successivt
under seklet kommit att intressera sig för arkivbildningsprocessen
och proveniensprincipen och
arkivmetodiken har följt med även detta arbete till
viss del "av bara farten" pådrivet av den organiska
helhetsläran. Om man skall lyfta fram en person
som särskilt medverkat till denna utveckling synes
det vara skäl att särskilt peka på Bertil Boethius stora
inflytande, genom att aktivt medverka i debatt och
utveckling från de första decennierna på I900-talet
och ända in på I96o-talet.
Att den organiska synen på arkivmaterial med
anknytning till arkivbildarens (inte arkivets) formella
organisation är särskilt djupt rotad i Sverige
råder således knappast något tvivel om. Och brytningen
mellan ideer hämtade från konservativ
statsrätt i Boströms anda och arkeologernas respekt
för fyndomständigheterna i Montelius' anda har
försökt lösas genom den specifikt svenska teoribildningen
om sekundär proveniens.
Proveniensprincipen har således förvandlats till
en norm för ordnande av arkiv utifrån en teori om
arkivets organiska samhörighet, vilket är något helt
annat än vad det också skulle kunna vara: en teori
om innebörden av begreppet arkiv och vikten av att
bevara en ursprunglig ordning.
Nils Nilsson synes, att döma av sina senare arkivteoretiska
arbeten från I 98o-talet, ha blivit mer och
Mats Bureli
mer medveten om problemen med den utveckling
som proveniensprincipen fick i Sverige under
I 900-talet och influenserna från organismtänkande
och den hårda bindningen till formell organisation.
Något riktigt bestämt och konsekvent avståndstagande
från synen på proveniensprincipen som en
helhetslära är dock svårt att utläsa av hans arbeten.
Likaså noterar Nilsson att den formella organisationens
betydelse för avgränsningen av arkiv
minskar. I sin uppsats om förhållandet mellan
arkivbildaren och arkivet slutar han ändå i att det
av praktiska skäl är väsentligt att hålla kvar vid normen
att varje arkiv endast skall bildas av en formell
organisatorisk enhet. Uppenbart är att Nilssons
försiktiga varningar i nämnda uppsats inte inneburit
någon mer genomgripande brytning med traditionen
att knyta arkivbegreppet till formell organisation.
Livscykeldoktrinen
Den internationellt dominerande doktrinbildningen
kring modem arkivbildning brukar, som
nämnts, benämnas livscykeldoktrinen. Den spelar en
inte obetydlig roll i flera tongivande länder men har
avsatt få spår och liten förståelse i Sverige. Skälet
till oförståelsen för livscykeldoktrinen i Sverige är
också fullt förståelig, då den är konstruerad för att
angreppssätt på efterkrigstidens pappersexplosion
som aldrig egentligen slagit igenom i Sverige.
Livscykeldoktrinen har i Sverige hittills oftast
avvisats som en onaturlig uppdelning av arkivverksamheten
i fack, som skulle försvåra möjligheterna
att påverka arkivbildningen med hänsyn till
de långsiktiga bevarandeaspektema. Jag vågar påstå
att det verkliga förhållandet är det motsatta.
Först när arkivarien fått insikt om de avgörande
metodiska skillnaderna mellan att skapa arkiv och
att bevara arkiv, kan han effektivt verka för långsiktsintressena
i arkivbildningsprocessen. En arkivarie
som framför sitt budskap inom ramen för livcykeldoktrinens
synsätt har också större förutsättningar
att bli förstådd av verksamhetsföreträdare, !T-ansvariga
och dokumentalister/informatiker.
För mig är det en självklarhet att vi inte på något
sätt just i Sverige skulle vara så "speciella" att in ter-
ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING I 999: I