Personarkiven och forskningen - Visa filer
Personarkiven och forskningen - Visa filer
Personarkiven och forskningen - Visa filer
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Som en följd av dessa förändringar kunde Bertil<br />
Boethius 1928 i Svensk Uppslagsbok definiera<br />
arkivdepåbegreppet på ett betydligt mer snävt sätt<br />
än vad Hildebrand 1904 definierade begreppet i<br />
Nordisk Familjebok Arkivdepåbegreppet förbehölls<br />
större arkivinstitutioner dit arkiv uppkomna<br />
hos olika självständiga arkivbildare sammanförts.<br />
Som exempel på större arkivinstitutioner, vid sidan<br />
av Riksarkivet, nämner han Kammarkollegiets arkiv,<br />
Slottsarkivet <strong>och</strong> Krigsarkivet. '4 Märk att ännu<br />
vid denna tid kunde vissa centrala ämbetsverks arkiv<br />
- Kammarkollegiets arkiv - betecknas som<br />
arkivinstitution!<br />
Begreppet arkivmyndighet förs in i arkivstadga<br />
först genom 1961 års arkivstadga, men gränsdragningen<br />
mellan arkivmyndighet <strong>och</strong> myndighet var<br />
alltifrån entydig. Ett fullt utvecklat dualistiskt synsätt<br />
med begreppen arkivmyndighet <strong>och</strong> arkivdepå<br />
återfinns först i 1990 års arkivlag, 1991 års arkivförordning<br />
<strong>och</strong> den anslutande instruktionen för<br />
Riksarkivet <strong>och</strong> landsarkiven.<br />
Utvecklad fåltverksamhet<br />
Den internationella normen för det som i Sverige<br />
traditionellt benämnts fältverksamhet har under<br />
efterkrigstiden blivit den Records Management-modell<br />
som skapades i USA under andra världskriget<br />
<strong>och</strong> som under efterkrigstiden successivt exporterades<br />
till flertalet västeuropeiska länder, dock ej till<br />
Sverige. Inte heller den till modellen hörande livscykeldoktrinen<br />
har fått riktigt genomslag i Sverige.<br />
En bidragande orsak till att Records Management-modellen<br />
aldrig fått genomslag i Sverige<br />
torde vara det förhållande att även de svenska<br />
arkivarierna utvecklade en alldeles egen svensk<br />
foltarbetsmodell under andra världskriget. Konstruktör<br />
av modellen var 1940 års arkivsakkunniga, vars<br />
påverkan på det offentliga arkivväsendets utveckling<br />
efter andra världskriget förmodligen inte nog<br />
kan understrykas.<br />
Redan ett år efter sin tillsättning sammanfattade<br />
de arkivsakkunniga, under ledning av statssekreteraren<br />
Börje Knös, sin syn på behovet av "tillsyn över<br />
de under framväxt varande arkivserierna". De sakkunniga<br />
meddelade att man funnit det effektivare<br />
Mats Bureli<br />
att föreslå gallring av växande arkivserier, framför<br />
redan fårdigbildade serier, men att denna gallringsmetod,<br />
för att fungera, kräver en ständig bevakning<br />
av de ändringar som uppstår inom administrationens<br />
olika organ.<br />
För att denna bevakning skulle fungera fann de<br />
sakkunniga det nödvändigt att en centralledning<br />
skapades, som både representerar de administrativa<br />
utredningarnas såväl som den historiska <strong>forskningen</strong>s<br />
intressen. Riksarkivets dåvarande resurser <strong>och</strong><br />
befogenheter fann de sakkunniga inte vara avpassade<br />
för en sådan aktiv bevakning av den växande<br />
arkivbildningen, utan endast avpassad för att förhindra<br />
direkt vanvård <strong>och</strong> olaglig gallring i redan<br />
bildade arkivbestånd. Den ständiga bevakningen av<br />
möjligheter till ökad gallring borde, enligt de<br />
sakkunnigas mening, föras över från de arkivbildande<br />
myndigheterna till ett samråd där tonvikten<br />
på ansvaret borde ligga på Riksarkivet.' s<br />
Sedan en av ledamöterna i arkivsakkuniga, Bertil<br />
Boethius, utnämndes till chef för Riksarkivet 1944<br />
blev också de arkivsakkunnigas syn på förhållandet<br />
mellan Riksarkivet <strong>och</strong> de arkivbildande myndigheterna<br />
helt <strong>och</strong> hållet Riksarkivets uppfattning.<br />
Efterkrigstidens arkivarier var mycket inriktade<br />
på fältarbete i meningen att aktivt påverka arkivbildningen<br />
i syfte att utöka gallringen, något som<br />
författningsmässigt bekräftades i 1961 års allmänna<br />
arkivstadga. Några direkt arkivteoretiska resonemang<br />
kring förhållandet mellan denna styrning av<br />
arkivbildningen <strong>och</strong> proveniensprincipens tillämpning<br />
är emellertid svåra att spåra före Nils Nilsson.<br />
J ag menar att frånvaron av en särskild teoribildning<br />
(en "svensk" livscykeldoktrin) kring fältverksamheten<br />
i Sverige bidragit till att betona proveniensprincipen<br />
i fältverksamheten på ett sätt som<br />
saknar motstycke i omvärlden.<br />
Ursprungslära eller helhetslära?<br />
Proveniens betyder ursprung. Ursprungsprincipen<br />
var också det begrepp som Hildebrand själv förordade<br />
i den banbrytande uppsatsen från år 1903. I<br />
sin artikel menar Hildebrand också att principen<br />
har sin utgångspunkt i "en ganska enkel <strong>och</strong> fo"r o·vrigt<br />
länge erkänd sats" att en arkivhandlings värde är<br />
ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1999:1