Ållebergssägnerna - westsidestories

Varifrån kom det där sorlet, än stigande och än fallande, som lät som barska röster? Nils
tyckte alldeles, att det kom rakt från berget. Då blev han rädd och sprang upp. I all hast föste
han sin hjord bort från det farliga grannskapet. Fåren tycktes inte ha hört bullret därinne,
annars skulle nog de varit de första att fly över stock och sten.
Dagen gick, men tankarna lämnade Nils ingen ro. Det där mumlet från berget måtte ändå ha
något att betyda. Och han var inte rädd av sig, även om han i första ögonblicket hade blivit
förskräckt. Han måste helt enkelt gå tillbaka och lyssna. Nils skyndade att fösa hem sin flock
litet tidigare. Sedan ilade han till berget.
Ännu var det ej sent. Solen hade just gått ned, och skymningen föll långsamt. Gossen smög
sig fram mot bergväggen och lade örat intill. Nu hörde han tydligt röster därinne, som talade
och skämtade med varandra. Det lät som man firade en fest. Ivrig och fylld av spänning gled
Nils utmed den höga skrovliga väggen och tittade in i alla sprickor för att försöka få syn på vad
det kunde vara för besynnerligt folk, som höll fest inne i berget.
Plötsligt kände han en stark hand på sin skuldra.
- Vem är du, som stryker omkring här? frågade en mullrande röst.
Nils såg en högrest gestalt, klädd i rustning och hjälm. Ett stort slagsvärd hängde vid
krigarens sida.
Gossen försökte att inte visa sin förskräckelse.
- Jag är Nils vallare hos bonden Per i Skyssing. Och jag ville gärna veta vad som sker
härinne, sade han med fast röst.
Då lyfte mannen på hjälmens visir, och Nils såg ett par blå ögon och en leende mun.
- Du är inte rädd! sade främlingen i mildare ton. Vill du följa mig in i berget, så skall du få
vara med på välkomstfesten i kväll.
- Vem kommer då? frågade Nils.
- Det får du se gosse, Det är en stor dag idag, menade den främmande.
- Och vem är du själv? undrade gossen skyggt.
- Jag är Sten Sture, sade mannen och log.
Då började hjärtat dunka i vallpojkens bröst.
- Jag vet! utbrast han. Du stred mot danskarna, och du föll vid Åsunden. Det är minst
hundra år sedan.
- Ja, det är länge, länge sedan, sade Sten Sture, och en skugga drog över hans ansikte. Idag är
den sjunde september sextonhundratrettioett. Gud vare lov, som fört mitt folk till frihet och
storhet under de år, som gått, sedan jag måste lämna det i dödsfara! Men kom nu med!
Nils följde Sten Sture genom en springa i bergväggen. De vandrade fram i mörka gångar,
och han hörde hästar stampa och gnägga, men ännu såg han intet. Snart började det dock
ljusna, och med ens kommo de in i en stor sal, som var så hög, att intet tak syntes. Därinne sutto
vid borden kämpar i långa rader, som drucko ur bägare och talade och skämtade med
varandra, så att det hördes ända ut på Nyckelängarna.
Längst borta i salen stodo högsäten, en hel lång rad. Där sutto sida vid sida mäktiga
gestalter. Nils trodde, att han kände igen ett par av dem, fastän han aldrig sett dem förr.
- Vem är det där? viskade gossen, han med det långa vita skägget? Är det inte kung Gösta?
- Han själv är det, log Sturen, han som frälste vårt land. Ser du hur han sitter där som den
gamle Oden i Valhall. Och runt omkring samlas alla fallna kämpar, som visat sig värdiga att
tillhöra Sveriges vakt.
- Vad är det för en vakt? frågade Nils bävande.
- Det är den skaran, som ständigt är beredd att rycka ut och försvara vårt fosterland, när det
kommer en stor fara. Nu vet du hemligheten med kämparna i Ålleberg.
Nils nickade alldeles stum av förundran.
- Minns du än, fortsatte Sturen, hur de gamle talade om Valhalls kämpar, som en dag, när
Ragnarök kom, skulle strida mot de onda makterna för ljusets seger?
- Ja, farfar har berättat om dem, svarade gossen fylld av vördnad.
- Ållebergs kämpar skola också strida för rättens seger. Och idag är en stor dag i Sveriges
historia. I afton kommer nya skaror hit. Få se vad de ha att förtälja!
- Hur veta ni, att de komma?
- Vi ha fått budskap om en strid, som stått ute i världen mellan befriare och förtryckare. Där
har också vårt folk kämpat med. Men nu kan jag inte stanna hos dig längre. Här är en bänk vid
väggen, sätt dig där stilla och tyst! Se och lyssna! Vad du idag får vara med om, upplever du
endast en gång i ditt liv.
32